Hur hantera hotfulla/aggressiva personer vid gatufilmning?

[esbtse]

Hu

Hej på er!

Jag har under en längre tid tänkt starta en Youtube-kanal med gatufilmer från olika städer i landet. Detta eftersom jag är intresserad av stadens utveckling och tycker det är intressant att se hur saker och ting förändras genom åren. Det som anses nytt och fräscht och kan tyckas vara ointressant att filma idag kan vara nostalgiskt och vackert att se om ett par årtionden.

För ändamålet inköpte jag mig en gimbal vilken jag hämtade så sent som i fredags och idag, söndag, gjorde jag min första testvideo. Jag befann mig i en medelstor svensk stad (tänk Sundsvall, Örebro, Västerås, Jönköping) och gick hela huvudgatan upp och sedan tillbaka ner igen. Visst tittade folk, de undrade nog vem den där konstiga, lite gråsprängda karln med sin gimbalhängda mobil och stora ryggsäck var och vad han gjorde och varför men det hade jag räknat med. Jag hade också tittat ifall jag hade sett en sådan syn.

Jag vill inte smyga med det jag gör och jag var beredd att någon kanske skulle komma fram och säga att han eller hon inte ville vara med. Det hade i så fall varit helt okej,. Jag vet att jag har laglig rätt att filma vad jag vill på allmän plats men jag vill heller inte provocera mina medmänniskor. Ingen ska behöva känna att vederbörande finns med på en film mot sin vilja.

Dock, när jag var nästan klar med min promenad, jag hade bara ett par hundra meter kvar att gå, så hörde jag någon ropa på mig. Jag vände mig om och där stod en yngre man. Han frågade om jag hade filmat honom och jag svarade att det hade jag nog, jag hade ju gått förbi bara ett par meter från honom. Då reste sig även två av hans vänner från en intilliggande bänk.

De var väldigt upprörda, ville se filmen och krävde att jag skulle radera den, alternativt redigera bort den bit där se syntes. Jag svarade att jag skulle göra detta när jag kom hem men det gillade de inte. De ville att jag skulle göra redigeringen på plats, i mobilen, så att de kunde se det med egna ögon. Jag kunde tyvärr inte göra detta då jag är helt nybörjare och inte ens har någon redigeringsapp installerad i min mobil.

Jag riktade mobilen åt ett annat håll där olyckligtvis en av killarna stod och en av den skrek "FILMA INTE HONOM! DU FÅR INTE FILMA HONOM!". Sedan tog en av de andra tag i mobilen och tryckte av inspelningen genom att sätta fingret mot skärmens inspelningsknapp.

Hela situationen kändes hotfull och jag fick känslan av att jag hade ramlat in i något som jag nog borde ha hållit mig ifrån. Eller för att tala klarspråk, jag fick känslan av att dessa gossar inte hade rent mjöl i påsen.

Jag lyckades till slut prata mig ur situationen men blev ordentligt omskakad av det hela. Den här gången gick det bra men nästa gång kan det vara en kniv eller en pistol som riktas mot mig.

Så kom jag hem. Lugnade ner mig och packade ner gimbalen i sin kartong igen. Jag funderar på att nu till veckan skicka tillbaka den till butiken jag köpte den av. Jag tappade helt enkelt lusten för det här. Det är helt enkelt inte värt det. Det här hände alltså på Storgatan i en medelstor svensk stad en vanlig sommarvacker söndagskväll och alls inte i något farligt ghetto.

Jag hade sett fram så mycket emot att kunna starta min kanal och kanske, med tiden, bli en mer lokal version av alla de större gatuvideokanaler som redan finns men den här händelsen fick mig att bli avskräckt redan innan jag hade börjat.

Så, frågan jag ställer är. Ni som är härdade gatufotografer och -filmare. Har ni varit med om liknande situationer och hur har ni i så fall hanterat dem?

En ytterligare fråga. Om någon kommer fram och vänligt och respektfullt säger att de inte vill vara med. Gör ni dem då till viljes och maskerar/suddar eller går ni den hårda vägen och hänvisar till er lagliga rätt?

Jag inser också att jag nog borde ha ställt dessa frågor redan innan jag började filma och inte, som nu, när saker redan har hänt.

Hur hantera aggressiva personer på fotsidan. Ansvariga gör det inte.

 

[PeterEskilsson]

Jag har i många år gatufotat, och gatubilden har förändrats mycket under de sista 10-20 åren. Det finns grupperingar som jag undviker, då känslan är att det uppenbart kan uppstå situationer som TS råkat ut för. Att man har lagen på sin sida hjälper föga, utan man får ta till sig att "betesmarken" har minskat. Jag scannar av omgivningen mer nu för tiden för att förvissa mig om att miljön känns säker. Feg? Kanske. Klok? Tja, jag tror det.

 

[Tosv]

Jag filmar inte, bara foto. Jag inser att det kan vara en skillnad för omgivningen om man tar en bild då och då eller filmar kontinuerligt.
De reaktioner jag fått, har varit följande (lite generaliserat):
De allra flesta bryr sig inte. De flesta negativa reaktionerna jag fått, har jag faktiskt fått i Japan där en del tydligt visat med kroppsspråket att de inte tycker om det men inte mer än så. Det finns ju en viss spännvidd på reaktioner, både positiva och negativa. Jag har fotat en del på Balkan och de gångerna någon inte gillat mitt fotograferande (tydligen för att de inte har rent mjöl i påsen), har de helt enkelt tvärvänt och gått därifrån. Ingen konfrontation, faktiskt inga fula ord eller hot heller. Ja, vissa tittar kanske lite sådär men det har stannat vid det. I Sverige har jag aldrig upplevt något negativt, tvärtom, vissa har t.o.m poserat lite självmant. Jag har även fotograferat folk som fotograferar andra, dvs jag har betraktat betraktaren, utan några reaktioner. Till sist, jag har bara vid ett fåtal tillfällen frågat om det är ok att fotografera och de gångerna folk nekat, har jag accepterat det.
Min utgångspunkt är följande - i Sverige får vi fotografera allt på allmän plats utom skyddsobjekt och det jag kallar ”katastrofturism” dvs olycksplatser, olycksoffer osv och utan att vara direkt provocerande - läs paparazzi.

Fortsätt fota/filma och ha kul och tala om för oss hur det går.

Tack för att du delger dina erfarenheter. Du verkar vara både berest och erfaren och jag sätter stort värde på att du berättar. Jag tror också, som du säger, att det är skillnad mellan fotograferande och kontinuerligt filmande. Som vi redan varit inne på, fotografera kan man göra tämligen diskret och osynligt. Att filma är en helt annan sak som inte är lika lätt att dölja (om man nu vill dölja det).

Det känns ju faktiskt som att de upplevelser du haft har varit tämligen beskedliga. Vill inte på något sätt förminska det du har upplevt men det känns spontant så. Inga dispyter, inga fysiska närmanden. Det är väl så det ska vara, en ömsesidig respekt och, i annat fall, ett stillsamt avlägsnande från varandra. Så önskar man att varje foto/filmtur skulle vara.

Jag brukar faktiskt ibland också fotografera fotografen som fotograferar någon annan. Kan tycka att det ger en intressant bild av ett skeende. Tror dock inte att varken fotografen eller motivet ens har sett mig eftersom de varit så upptagna med att fokusera på varandra.

 

[Tosv]

Jag har i många år gatufotat, och gatubilden har förändrats mycket under de sista 10-20 åren. Det finns grupperingar som jag undviker, då känslan är att det uppenbart kan uppstå situationer som TS råkat ut för. Att man har lagen på sin sida hjälper föga, utan man får ta till sig att "betesmarken" har minskat. Jag scannar av omgivningen mer nu för tiden för att förvissa mig om att miljön känns säker. Feg? Kanske. Klok? Tja, jag tror det.

Jag håller med dig, och andra skribenter i tråden, som menar att samhället och gatubilden har förändrats en hel del på bara några år och då inte till det positiva. Det finns platser som jag bara för några år sedan kände mig trygg på men som jag dag helst undviker att besöka. Du sätter också fingret på något viktigt, nämligen att lagen väger lätt om man skulle stöta ihop med fel personer. Mot en kniv eller några välriktade nävar står sig paragraferna slätt. Det är inte den samhällsutveckling jag önskar men det är den samhällsutveckling jag tvingas anpassa mig till. Feg tycker jag inte alls att du är, klok är du definitivt.

 

[StanM]

Jag har i många år gatufotat, och gatubilden har förändrats mycket under de sista 10-20 åren. Det finns grupperingar som jag undviker, då känslan är att det uppenbart kan uppstå situationer som TS råkat ut för. Att man har lagen på sin sida hjälper föga, utan man får ta till sig att "betesmarken" har minskat. Jag scannar av omgivningen mer nu för tiden för att förvissa mig om att miljön känns säker. Feg? Kanske. Klok? Tja, jag tror det.

Ja, där satte du huvudet på spiken. Tyvärr, måste jag tillägga. Visst är tillvaron föränderlig men i detta avseende, har klimatet försämrats. Toleransen har minskat. Jag tycker inte du är feg, snarare erfaren och klok.

 

[hornavan]

I den bästa av världar så skulle man kunna fråga var och en på denna jord om de ville medverka på foto eller film men detta är ju tyvärr inte möjligt. Därför försökte jag också vara öppen med det jag gjorde. Just för att människor som inte ville vara med skulle kunna yttra sig (vilket också skedde, om än i en något mer utåtagerande form än jag fann mig bekväm med). Just detta är en fråga som jag i tanken har brottats mycket med. Ska man låta lagens rymliga paragraf bestämma hur man ska förhålla sig eller ska man också lägga på ett lager extra i form av den personliga integritetens varande?

Jag lutar nog mot det sistnämnda. Säg till exempel att man skulle råka fotografera eller filma någon som levde under skyddad identitet eller under hot? Att då med sitt ansikte bli omaskerat publicerad på Internet skulle kunna leda till livsfara för den personen. Då kommer man in på frågor om vid vilka situationer man som privatperson får finna sig i att bli fotograferad/filmad och vad som räknas som fredad zon - eller borde vara det - och den diskussionen kan nog bli lång i sig. En sidodiskussion torde då kunna bli om det över huvud taget är lämpligt att lägga ut foton/videor på nätet där de personer som kommit med är omaskerade.

Det är stor skillnad på vad man kan/får fotografera och vad som kan publiceras.

 

[hornavan]

Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig dumt. Jag försvarar alls inte hennes beteende och jag borde inte ha använt uttrycket att jag förstod hennes reaktion. Det var slarvigt av mig.

Det hon gjorde var fel. Precis som du säger så borde hon ha gått försiktigt in i situationen och inte dömt dig på förhand. Det jag ville säga var att vi lever i ett samhälle idag där misstänksamheten hos många människor är stor och att det tyvärr kan leda till att människor döms på förhand. I tidningarna läser vi nästan dagligdags om brottsfall, om övergrepp och om allehanda hemskheter. Du frågar retoriskt om det verkligen finns så många "pervon". Förmodligen inte, de är nog egentligen i en försvinnande liten minoritet men ser man till media så verkar de ibland finnas i varje gathörn och detta verkar påverka vissa människor mer än andra. Jag tolkade det som att den där kvinnan var en sådan som hade påverkats och att det - från hennes synvinkel - var naturligt att reagera som hon gjorde. Det gör dock inte hennes agerande mera rätt.

Det blir som en ryggmärgsreflex hos vissa, en ständigt närvarande misstänksamhet. En man som fotograferar kvinnor bakifrån blir i vissa individers ögon automatiskt någon pervers typ. En man som leker med ett litet barn kan få konstiga blickar på sig. Jag har själv fått det en gång för några år sedan när jag var ute med en bekants femåriga dotter och en upprörd kvinna kom fram och ifrågasatte vem jag var "jag känner flickan och hon är inte din dotter, varför är du med henne och vem är du?"

Du ska inte alls behöva oroa dig för gallskrikande personer och jag säger inte att man ska acceptera detta beteende utan, som jag skrev, det är trist att det ska vara så men det är den värld vi lever i. Frågan är, vad ska man göra åt det?

Just i det fall du beskriver så kunde det dock lika gärna vara ett fall av "moralens väktare", någon som ville sätta sig på höga hästar och via sig God och Rättfärdig.

Återigen, ber om ursäkt för att jag uttryckte mig slarvigt. Det var inte menat så.

Tack för förtydligandet.

 

[PMD]

Det är stor skillnad på vad man kan/får fotografera och vad som kan publiceras.

I dagens sociala medielandskap är nog gränsen mellan att fotografera/filma och att publicera tämligen utsuddad för rätt många.

Skillnaden mellan 1980-talet och nu när det gäller hur lätt det är för gemene man att publicera bilder är så stor att det kan vara svårt att begripa för de som är yngre än cirka 30-40.

 

[fotobollfoto]

Jag håller med dig, och andra skribenter i tråden, som menar att samhället och gatubilden har förändrats en hel del på bara några år och då inte till det positiva. Det finns platser som jag bara för några år sedan kände mig trygg på men som jag dag helst undviker att besöka. Du sätter också fingret på något viktigt, nämligen att lagen väger lätt om man skulle stöta ihop med fel personer. Mot en kniv eller några välriktade nävar står sig paragraferna slätt. Det är inte den samhällsutveckling jag önskar men det är den samhällsutveckling jag tvingas anpassa mig till. Feg tycker jag inte alls att du är, klok är du definitivt.

Jag upplever ingen allmän förändring i samhället åt det hållet. Knytnävar och knivar förekom rikligt redan på farfars tid.

Däremot har toleransen för foto förändrats rätt så mycket. Om folk för länge sedan blev nyfikna och gärna ville synas framför kameran så är det nu snarare att man vill slippa hamna på bild. Vilket sannolikt har med bildernas numera spridning och hastighet.

Någon i parken i en annan stad hand i hand med en älskarinna vill inte att bilden plötsligt dyker upp i en feed på Facebook.

 

[PMD]

Oviljan att bli fotograferad/filmad tycks vara proportionell mot kamerans storlek.

 

[fotobollfoto]

Oviljan att bli fotograferad/filmad tycks vara proportionell mot kamerans storlek.

Ja det där är konstigt. Inte många bryr sig om de som filmar med mobilen.

 

[Abe Normal]

Jag upplever ingen allmän förändring i samhället åt det hållet. Knytnävar och knivar förekom rikligt redan på farfars tid.

Vet inte i vilken landsända du bor i, storstad eller småstad? Håller med om ordet "allmän" men det kryper närmare. Om inte annat, fråga boende i Stockholms innerstad som känner sig obekväma och otrygga i sitt bostadsområde som tas över av kulturyttringar på helgerna som de inte känner sig hemma i.

Bråk, tjafs och revirtänk har alltid funnits. Men idag är våldskapitalet så mycket större och dessutom att kunna utöva grovt våld idag är status hos många unga.

Läste en analys om varför en våldsspiral kan börja, det kan bokstavligen vara skitsaker, "nån" tar ens tjej, eller till och med tittar på nåns tjej.

Lär mig också nya begrepp som "hypermaskulin identitet" och att kunna dominera andra. Även om risken är låg att själv drabbas så påverkas vi i det lilla. Att inte besöka bankomaten efter en viss tidpunkt, lägga om promenadrundor på kvällarna och att alltid möta upp en anhörig vid bussen.

 

[fotobollfoto]

Vet inte i vilken landsända du bor i, storstad eller småstad? Håller med om ordet "allmän" men det kryper närmare. Om inte annat, fråga boende i Stockholms innerstad som känner sig obekväma och otrygga i sitt bostadsområde som tas över av kulturyttringar på helgerna som de inte känner sig hemma i.

Bråk, tjafs och revirtänk har alltid funnits. Men idag är våldskapitalet så mycket större och dessutom att kunna utöva grovt våld idag är status hos många unga.

Läste en analys om varför en våldsspiral kan börja, det kan bokstavligen vara skitsaker, "nån" tar ens tjej, eller till och med tittar på nåns tjej.

Lär mig också nya begrepp som "hypermaskulin identitet" och att kunna dominera andra. Även om risken är låg att själv drabbas så påverkas vi i det lilla. Att inte besöka bankomaten efter en viss tidpunkt, lägga om promenadrundor på kvällarna och att alltid möta upp en anhörig vid bussen.

Jag bor centralt i Uppsala. Jag känner ingen oro att gå ut på stan på kvällar och nätter.

 

[Abe Normal]

Oviljan att bli fotograferad/filmad tycks vara proportionell mot kamerans storlek.

Upplever detsamma, ju större kamerahus och brännvid, desto större risk att få någon att känna sig kränkt. Använda tele på vissa platser är direkt kopplat till motåtgärder

 

[Abe Normal]

Jag bor centralt i Uppsala. Jag känner ingen oro att gå ut på stan på kvällar och nätter.

Du får hålla dig centralt Har bott i Stockholm hela mitt liv och ser förändringarna.

 

[Micke_O]

Jag upplever ingen allmän förändring i samhället åt det hållet. Knytnävar och knivar förekom rikligt redan på farfars tid.

Däremot har toleransen för foto förändrats rätt så mycket. Om folk för länge sedan blev nyfikna och gärna ville synas framför kameran så är det nu snarare att man vill slippa hamna på bild. Vilket sannolikt har med bildernas numera spridning och hastighet.

Någon i parken i en annan stad hand i hand med en älskarinna vill inte att bilden plötsligt dyker upp i en feed på Facebook.

Knivvåldet ökar: https://www.tv4.se/klipp/va/13283469/knivvaldet-okar-allmanheten-maste-hjalpa-polisen-menar-forskare

https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vapenbrott.html

 

[Abe Normal]

Jag bor centralt i Uppsala. Jag känner ingen oro att gå ut på stan på kvällar och nätter.

Ditt svar är också intressant i en större kontext. Att kunna köpa sig trygghet, Otryggheten och våldet är socioekonomiskt kopplat (som det så fint heter). Har man resurser kan man också köpa sig fri från problem, som att bo bra i stabila områden. Min känsla är att många upplever en förändring i städer som Malmö, Göteborg, Borås, Västerås och i en del gamla bruksorter.

Uppsala har också sina marginaliserade ytterområden, ni kanske får "bilfester" även inne i er stad?

 

[ztenlund]

Knivvåldet ökar: https://www.tv4.se/klipp/va/13283469/knivvaldet-okar-allmanheten-maste-hjalpa-polisen-menar-forskare

"Den anmälda våldsbrottsligheten har ökat kraftigt sedan 1950. Ökningen är dock starkast fr. o. m. 1960-talet. Delvis kan denna ökning förklaras av att kriminalstatistiken har blivit bättre och att anmälningsbenägenheten har ökat, men mycket tyder på att det också har förekommit en faktisk ökning av våldet. Det är mycket som talar för att vapen förekommer vid våldsbrott i en allt större utsträckning och att den utvecklingen fortsätter."

Nu kanske någon inbillar sig att det är något författat nyligen, men detta skrevs för över 30 år sedan i propositionen avseende knivlagen...

 

[Micke_O]

"Den anmälda våldsbrottsligheten har ökat kraftigt sedan 1950. Ökningen är dock starkast fr. o. m. 1960-talet. Delvis kan denna ökning förklaras av att kriminalstatistiken har blivit bättre och att anmälningsbenägenheten har ökat, men mycket tyder på att det också har förekommit en faktisk ökning av våldet. Det är mycket som talar för att vapen förekommer vid våldsbrott i en allt större utsträckning och att den utvecklingen fortsätter."

Nu kanske någon inbillar sig att det är något författat nyligen, men detta skrevs för över 30 år sedan i propositionen avseende knivlagen...

Och det fortsätter öka: https://www.bra.se/statistik/statistik-utifran-brottstyper/vapenbrott.html

 

[Third eye]

Tror Ts hade en riktig dålig start på projektet och jag hoppas du fortsätter, låter skittrist och tråkigt att du behövt uppleva det.
Jag filmar själv ganska ofta i städer jag besöker, planlöst och för skoj skull. Filmar med förhållandevis stor gimbal och kamera och har än så länge inte fått någon reaktion alls faktiskt, förutom en och annan som medvetet sökt upp kameran med vinkning eller grimars, mest småbarn eftersom objektivet är i deras ansiktshöjd.
I mitt fall handlar det om "b-rolls" och eftersom sättet jag filmar på gör att det ser mer ut som att jag bär eller transporterar en gimbal och inte filmar med gimbal. T, ex så vill jag inte att folk söker mig eller kameran med blicken, vill få känslan av att kameran osynligt rör sig genom stråket/området. Och eftersom jag startar kamera och sedan låter den rulla med gimbalen hängandes i handen så fungerar det ganska bra. Dessutom så om jag vill filma åt höger så är min blick rakt fram eller åt vänster...få människor märker ens att jag filmar...det ser ut som att jag går runt och bär på en avstängd gimbal. Jag gillar vinkeln och jag rör mig ganska obemärkt bland folk när jag är ute på promenad med flickvännen. Hade jag haft den i normalhöjd och koncentrerat filmat så hade antagligen konfrontationer och frågor ökat, både positiva och negativa.
Jag är inte så värst intresserad av att hävda min rätt och jag slipper antagligen konfrontationer pga hur jag filmar. Någon dag kommer säkert någon reagera på nått surt sätt och kräva att jag tar bort det filmade, men det tar jag då i såfall.
Jag filmar inte krogstråk på kvällar och jag korsar ogärna grabbgängens klungor, filmar på dagen och håller allmänt låg profil. Jag får mer interaktion när jag fotar istan faktiskt.