Annons

Hur hantera hotfulla/aggressiva personer vid gatufilmning?

Produkter
(logga in för att koppla)
Mobil i fickan med ljudinspelning påslagen och en försvarsspray i remmen på ryggsäcken när man är ute och fotograferar där folk finns.
Jag tänkte faktiskt just den tanken igår, att jag borde haft en mobil med inspelningsfunktionen påslagen i fickan. Försvarsspray har jag dock inte funderat på men det vete väl katten om det inte är däråt det bär av såsom samhället utvecklas.
 
Jag tycker du ska försöka igen. Du fick tyvärr en tråkig start, men det betyder inte att det kommer bli så här varje gång. Utslaget på ett år, så kanske det här händer vid några enstaka tillfällen.

Själv hade jag försökt undvika konfrontation. Jag hade först förklarat vad jag håller på med och om någon fortfarande inte vill vara med, så hade jag raderat den biten av filmen (om det går).

Kanske kan du hitta något mer diskret sätt som även ger bra kvalitet?
Jag pratade en gång med en gatufotograf och han sa att en av fördelarna med en liten kamera, var att han inte påverkade situationen. Att stå med en stor DSLR, med ett större ljusstarkt objektiv, hade gjort att folk hade uppmärksammat honom på ett helt annat sätt och kanske ändrat på sitt beteende.

Men mitt först råd är ändå att ge ditt projekt ett antal försök till. Det här kanske var en situation som uppstår väldigt sällan. Det vet du först om du försöker under en lite längre period.

Önskar dig lycka till och hoppas du får mycket nöje med ditt filmande.

Tack för uppmuntran, det är välkommet. Kanske skulle jag försöka igen men det kommer dröja en tid, dels då jag har mycket att göra just nu men också för att jag vill förbereda mig ifall jag råkar ut för något sådant här igen. Just att undvika konfrontation är ju, som du säger, det allra bästa men det är svårt när man inte ser hotet komma. I mitt fall så gick jag bara där med min gimbalhängda mobil i brösthöjd, jag gick förbi några parkbänkar och plötsligt så hörde jag rösten bakom ryggen. Jag hade också gärna raderat den bit av filmen där de tre unga männen fanns, om inte annat för att slippa undan situationen, men jag hade som sagt ingen redigeringsapp i mobilen. Det är något jag måste ordna till nästa gång så att jag har den tillgänglig ifall någon mer kommer och vill bli raderad.

Jag tycker att gatufotografen i ditt exempel har helt rätt. En liten smidig kamera som man tar upp, trycker av några bilder och sedan stoppar tillbaka tilldrar sig förstås mcket mindre uppmärksamhet än en stor systemare. Problemet med att videofilma är ju att kameran/mobilen måste vara uppe kontinuerligt.

Kanske blir det fler försök men jag kan alltså inte säga när. Jag hoppas i alla fall att jag inte behöver hamna i samma situation fler gånger, i alla fall inte förrän jag blivit lite mer varm i kläderna.
 
Hej!
Utan att veta hela syftet med filmerna och vad du vill förmedla men överväg att filma ”of hour” så att säga. Tidig söndagsmorgon tex. Är det staden och byggnaderna som är motivet kan detta minska risken för konfrontation, söker du verkligen efter folkvimlet blir det trixigare.
Som nämnts tidigare så lär detta inte hända vid alla tillfällen. Försök igen, jag önskar dig god lycka!
/B

Syftet med filmerna är att visa städer i förändring. Jämför med Google Streetview där själva staden är i fokus medan alla människor och registeringsskyltar är suddade. Jag vill visa hur det såg ut då och hur det ser ut nu. Alla har vi nog suttit och med nostalgisk blick synat några gamla foton eller filmer från vår barndom och tänkt att oj, ja det var ju så det såg ut. Det var ju den affären som låg där, och det var ju så det såg ut innan man rev det där huset. Att fotografera människor är inget självändamål för mig. Människor är snarare något som mer eller mindre slumpmässigt råkar komma med på bild när jag filmar staden... Det låter konstigt i skrift men jag tror du förstår vad jag menar. Om det fanns en app som automagiskt kunde trolla bort alla människor från mina inspelningar så skulle jag vara den första att slanta upp för den appen. Då skulle man kunna utöva denna hobby och samtidigt till hundra procent slå vakt om andras integritet. Problemet löst. Tyvärr så finns ingen sådan app, i alla fall inte än.

Du har nog rätt i att man kanske borde ge sig ut en tidig morgon istället. Det är faktiskt en idé som tål att tänkas på. Kanske kan man inte helt eliminera mänskliga kontakter men man kan göra sitt bästa för att försöka undvika dem.
 
Tobias - ge inte upp. Det är visserligen lätt för mig att säga så här från soffan, jag vet.
Jag har fotat en hel del i olika städer runt om i världen och lyckligtvis aldrig träffat på den sortens attityd. Man skall veta att det är en mycket, mycket liten klick som beter sig så.
Jag har dock förberett mig mentalt för någon gång kommer det säkert att hända även mig.
Förb... tråkigt det som hände dig men ge inte upp. Fortsätt med din hobby, du har all rätt i världen att utöva den.
Stort lycka till och berätta gärna i den här tråden hur det går framledes, både positivt och negativt.

Först och främst. Tack för de peppande orden, de behövdes. Du skriver att du har fotat, har du även filmat? Min erfarenhet är, som jag skrev, att jag aldrig haft några som helst problem när jag fotat, kanske för att människor inte märkt det. Kamera upp, klick, klick, kamera ner. Med gimbal och påhängd mobil fullt synligt så är det på sätt och vis en helt annan situation vilket jag också blev varse igår kväll. Du skriver att det är en mycket liten klick som beter sig så och så kanske det är men vilka reaktioner brukar du i sådana fall möta? Brukar folk vara neutrala, positiva, negativa? Du skriver att du har förberett dig mentalt för en sådan här situation och det är nog bra även om jag naturligtvis hoppas att du aldrig kommer att hamna i den. Jag har faktiskt tänkt samma sak, att jag måste försöka tänka ut hur jag ska hantera en sådan här situation om den kommer igen.

Jag kommer definitivt att meddela i tråden om- och när jag har gjort ett nytt försök. Nu är det dock arbete och annat som gäller så det kan dröja en tid. Tror faktiskt nästa video kommer bli på en stillsam skogspromenad, helt utan mänskliga möten. Tack än en gång för fina ord och peppning.
 
Det här verkar inte ha något att göra med rädsla för exponering i sociala medier. Det var en ren maktdemonstration.

Ja, det kändes som en maktdemonstration. Sättet de förde sig, talade och betedde sig visade att de ville ta kommandot över situationen (vilket de skam till sägandes också lyckades med) och diktera villkoren. det är lätt att i efterhand säga att jag bara borde ha bett dem dra åt skogen och tryckt upp lagtexten i ansiktet på dem men man är inte så kaxig när man står omringad av tre personer som helt tydligt äger situationen.
 
Mycket obehaglig upplevelse. Det torde vara väldigt ovanligt. Man kanske borde bära med sig bazooka. Eller åtminstone ett just järnrör.

När jag fotar ungdomsidrott har det ibland förekommit att vissa lag inte vill att jag fotograferar. Detta för att skydda någon spelares identitet. Jag har alltid respekterat den typen av begäran trots att jag vet att jag egentligen har laglig rätt att fota hur mycket jag vill, och att föräldrar runt planen står där med sina mobilkameror och filmar för glatta livet. För mig finns det ingen vinning i att ställa till en scen genom att hävda min rätt.

Jo det var ingen rolig upplevelse inte och jag var skakig ett tag efteråt. Med ett schysst järnrör kan man slå alla med häpnad heter det ju och även om det kan låta raljant så är väl frågan om det inte är dit vi är på väg, att man måste ha någon slags tillhygge med sig när man vistas i det offentliga. Kanske låter som en mörk framtidsvision men... Ja...

Jag förstår din ståndpunkt när det gäller ungdomsidrotten och jag hade själv resonerat likadant. Du kan ju inte göra något åt ifall föräldrar står där och filmar så att det står härliga till men du kan göra ditt eget val och jag hade gjort samma val som du. Om något lag uttryckligen ber om att inte få fotograferas så skulle jag respektera det. Just att ställa till en scen tycker jag, liksom du, är onödigt. Bättre då ge med sig än att skapa osämja och kanske bråk. Återigen, som jag skrivit tidigare. Bara för att något är tillåtet så innebär det inte att det alltid är lämpligt.
 
Många människor avskyr att bli fotograferade eller ännu värre filmade i smyg. Vi fotografer borde respektera detta. Jag tycker inte att det är OK att utsätta andra människor för obehag.

I den bästa av världar så skulle man kunna fråga var och en på denna jord om de ville medverka på foto eller film men detta är ju tyvärr inte möjligt. Därför försökte jag också vara öppen med det jag gjorde. Just för att människor som inte ville vara med skulle kunna yttra sig (vilket också skedde, om än i en något mer utåtagerande form än jag fann mig bekväm med). Just detta är en fråga som jag i tanken har brottats mycket med. Ska man låta lagens rymliga paragraf bestämma hur man ska förhålla sig eller ska man också lägga på ett lager extra i form av den personliga integritetens varande?

Jag lutar nog mot det sistnämnda. Säg till exempel att man skulle råka fotografera eller filma någon som levde under skyddad identitet eller under hot? Att då med sitt ansikte bli omaskerat publicerad på Internet skulle kunna leda till livsfara för den personen. Då kommer man in på frågor om vid vilka situationer man som privatperson får finna sig i att bli fotograferad/filmad och vad som räknas som fredad zon - eller borde vara det - och den diskussionen kan nog bli lång i sig. En sidodiskussion torde då kunna bli om det över huvud taget är lämpligt att lägga ut foton/videor på nätet där de personer som kommit med är omaskerade.
 
Först och främst. Tack för de peppande orden, de behövdes. Du skriver att du har fotat, har du även filmat? Min erfarenhet är, som jag skrev, att jag aldrig haft några som helst problem när jag fotat, kanske för att människor inte märkt det. Kamera upp, klick, klick, kamera ner. Med gimbal och påhängd mobil fullt synligt så är det på sätt och vis en helt annan situation vilket jag också blev varse igår kväll. Du skriver att det är en mycket liten klick som beter sig så och så kanske det är men vilka reaktioner brukar du i sådana fall möta? Brukar folk vara neutrala, positiva, negativa? Du skriver att du har förberett dig mentalt för en sådan här situation och det är nog bra även om jag naturligtvis hoppas att du aldrig kommer att hamna i den. Jag har faktiskt tänkt samma sak, att jag måste försöka tänka ut hur jag ska hantera en sådan här situation om den kommer igen.

Jag kommer definitivt att meddela i tråden om- och när jag har gjort ett nytt försök. Nu är det dock arbete och annat som gäller så det kan dröja en tid. Tror faktiskt nästa video kommer bli på en stillsam skogspromenad, helt utan mänskliga möten. Tack än en gång för fina ord och peppning.

Jag filmar inte, bara foto. Jag inser att det kan vara en skillnad för omgivningen om man tar en bild då och då eller filmar kontinuerligt.
De reaktioner jag fått, har varit följande (lite generaliserat):
De allra flesta bryr sig inte. De flesta negativa reaktionerna jag fått, har jag faktiskt fått i Japan där en del tydligt visat med kroppsspråket att de inte tycker om det men inte mer än så. Det finns ju en viss spännvidd på reaktioner, både positiva och negativa. Jag har fotat en del på Balkan och de gångerna någon inte gillat mitt fotograferande (tydligen för att de inte har rent mjöl i påsen), har de helt enkelt tvärvänt och gått därifrån. Ingen konfrontation, faktiskt inga fula ord eller hot heller. Ja, vissa tittar kanske lite sådär men det har stannat vid det. I Sverige har jag aldrig upplevt något negativt, tvärtom, vissa har t.o.m poserat lite självmant. Jag har även fotograferat folk som fotograferar andra, dvs jag har betraktat betraktaren, utan några reaktioner. Till sist, jag har bara vid ett fåtal tillfällen frågat om det är ok att fotografera och de gångerna folk nekat, har jag accepterat det.
Min utgångspunkt är följande - i Sverige får vi fotografera allt på allmän plats utom skyddsobjekt och det jag kallar ”katastrofturism” dvs olycksplatser, olycksoffer osv och utan att vara direkt provocerande - läs paparazzi.

Fortsätt fota/filma och ha kul och tala om för oss hur det går.
 
Lång artikel i DN ikväll, om streetracing och störande beteende på Strandvägen i Stockholm, där boende känner sig obekväma och med efterföljande tjafs i kommentatorsfältet. Uttrycket ”antisocialt dominansbeteende” citeras i artikeln.

Skulle vara intressant att ge sig ut med en stor systemkamera och ägna sig åt gatufoto på nämnda plats en fredagkväll. Om man får vara ifred?

Jag skulle låta bli, även om det bär mig emot eftersom jag har rätt att göra det. Att dessutom göra med ett klientel som både är lättkränkta och har råd att köpa ganska dyra bilar (läs: troligen hyfsat våldskapital OM dom är kriminella) när de begår trafikbrott verkar direkt dåligt. Folk har blivit knivade för mindre.

Jag klär och utrustar mig efter destinationen. Skit kan hända överallt och oftast har jag min vanliga fotorygga (som är ganska diskret) men bedömer jag att risken är högre så packar jag i en vanlig väska/rygga.
 
Det du berättar var ju nästan dråpligt, kan tänka mig att den där damen försvann snabbt från platsen. 🙃 Samtidigt så kan jag förstå hennes reaktion också, det finns så många konstiga typer ute och hon såg nog dig som något slags pervo som var ute efter att smygfotografera flickor och kvinnor bakifrån. Det är trist att det ska vara så men det är den värld vi lever i.

Just det där du skriver om att visa människor försöker motarbeta oss att utföra det vi har laglig rätt till är förstås inte bra men samtidigt så är just de lagrum som definierar vad vi har rätt att fotografera - och inte - väldigt rymliga. Det är som en vass kniv och måste brukas med förstånd och försiktighet. Bara för att något faktiskt är tillåtet så innebär det inte att det alltid är lämpligt.
I min värld var det den kränkta kvinnan som använde sin kniv, gälla höga röst, på fel sätt.
Hur du kan försvara att hon på detta sätt anklagade mig för att, med dina ord, vara ett pervo, förstår jag inte.
Det rimliga borde väl att hon försiktigt frågat, tex min hustru, om det som pågick var OK.
Det gjorde hon inte.
Min upplevelse var att hon var ute efter bekräftelse, att hon vill visa omgivningen att hon är moralens beskyddare.
Samma upplever jag ibland här på FS.
Jag måste väl få fotografera min fru och barnbarn mitt på dagen, mitt i Stockholm, utan att behöva riskera att uppleva denna vita kränkta kvinnas vrede.
 
Senast ändrad:
Det du berättar var ju nästan dråpligt, kan tänka mig att den där damen försvann snabbt från platsen. 🙃 Samtidigt så kan jag förstå hennes reaktion också, det finns så många konstiga typer ute och hon såg nog dig som något slags pervo som var ute efter att smygfotografera flickor och kvinnor bakifrån. Det är trist att det ska vara så men det är den värld vi lever i.

Just det där du skriver om att visa människor försöker motarbeta oss att utföra det vi har laglig rätt till är förstås inte bra men samtidigt så är just de lagrum som definierar vad vi har rätt att fotografera - och inte - väldigt rymliga. Det är som en vass kniv och måste brukas med förstånd och försiktighet. Bara för att något faktiskt är tillåtet så innebär det inte att det alltid är lämpligt.
 
Senast ändrad:
I min värld var det den kränkta kvinnan som använde sin kniv, gälla höga röst, på fel sätt.
Hur du kan försvara att hon på detta sätt anklagade mig för att, med dina ord, vara ett pervo, förstår jag inte.
Det rimliga borde väl att hon försiktigt frågat, tex min hustru, om det som pågick var OK.
Det gjorde hon inte.
Min upplevelse var att hon var ute efter bekräftelse, att hon vill visa omgivningen att hon är moralens beskyddare.
Samma upplever jag ibland här på FS.
Jag måste väl få fotografera min fru och barnbarn mitt på dagen, mitt i Stockholm, utan att behöva riskera att uppleva denna vita kränkta kvinnas vrede.

Jag ber om ursäkt om jag uttryckte mig dumt. Jag försvarar alls inte hennes beteende och jag borde inte ha använt uttrycket att jag förstod hennes reaktion. Det var slarvigt av mig.

Det hon gjorde var fel. Precis som du säger så borde hon ha gått försiktigt in i situationen och inte dömt dig på förhand. Det jag ville säga var att vi lever i ett samhälle idag där misstänksamheten hos många människor är stor och att det tyvärr kan leda till att människor döms på förhand. I tidningarna läser vi nästan dagligdags om brottsfall, om övergrepp och om allehanda hemskheter. Du frågar retoriskt om det verkligen finns så många "pervon". Förmodligen inte, de är nog egentligen i en försvinnande liten minoritet men ser man till media så verkar de ibland finnas i varje gathörn och detta verkar påverka vissa människor mer än andra. Jag tolkade det som att den där kvinnan var en sådan som hade påverkats och att det - från hennes synvinkel - var naturligt att reagera som hon gjorde. Det gör dock inte hennes agerande mera rätt.

Det blir som en ryggmärgsreflex hos vissa, en ständigt närvarande misstänksamhet. En man som fotograferar kvinnor bakifrån blir i vissa individers ögon automatiskt någon pervers typ. En man som leker med ett litet barn kan få konstiga blickar på sig. Jag har själv fått det en gång för några år sedan när jag var ute med en bekants femåriga dotter och en upprörd kvinna kom fram och ifrågasatte vem jag var "jag känner flickan och hon är inte din dotter, varför är du med henne och vem är du?"

Du ska inte alls behöva oroa dig för gallskrikande personer och jag säger inte att man ska acceptera detta beteende utan, som jag skrev, det är trist att det ska vara så men det är den värld vi lever i. Frågan är, vad ska man göra åt det?

Just i det fall du beskriver så kunde det dock lika gärna vara ett fall av "moralens väktare", någon som ville sätta sig på höga hästar och via sig God och Rättfärdig.

Återigen, ber om ursäkt för att jag uttryckte mig slarvigt. Det var inte menat så.
 
Senast ändrad:
För fem år sen blev en fotograf gripen och kvarhållen av polis när han fotograferade lekande barn. Poliserna undersökta bilderna i fotografens kamera.

Fotografen var DN-fotografen Lars Epstein och några av barnen var barn till Epsteins bekanta.

Det finns (minst) en tråd om fallet i detta forum, så saken behöver kanske inte diskuteras vidare i just den här tråden. Om jag hade hittat tråden skulle jag ha länkat till den.
 
Jag hade också gärna raderat den bit av filmen där de tre unga männen fanns, om inte annat för att slippa undan situationen, men jag hade som sagt ingen redigeringsapp i mobilen. Det är något jag måste ordna till nästa gång så att jag har den tillgänglig ifall någon mer kommer och vill bli raderad.
Min inställning är att vara artig och trevlig mot folk som är artiga och trevliga mot mig. Övriga vill jag inte bevärdiga ett svar.

Hot om våld måste man förstås hantera på ett bra sätt beroende på situationen. Det viktigaste är nog att försöka lugna ner alla så mycket om möjligt.

Att ha med en "assistent" när man videofilmar som du gjorde kanske hjälper. Det är lättare att ge sig på en person än två.
 
På väg upp från Kungsträdgården i Stockholm tog jag lite bilder på min hustru och barnbarn bakifrån. de hade alla samma lilafärgade kläder.
Plötsligt utbrister en medelålders, kvinna så att alla i centrala delarna av staden kunde höra; Vad håller du på med?
Hon var upprörd och kränkt, så jag försökte lugna henne i samma tonläge; jag fotar min fru och mina barn!
Om ni ser ett hål i trottoaren vid Gallerian så vet ni varför, det var där hon försvann.
Det var nog det effektivaste sättet att få tyst på tanten, men jag skulle kanske ha övervägt att utbilda henne lite mer, dvs sagt något i stil med "varför frågar du?" och sen eventuellt förklarat att det inte är olagligt att fotografera på offentlig plats.

i Sverige får vi fotografera allt på allmän plats utom skyddsobjekt och det jag kallar ”katastrofturism” dvs olycksplatser, olycksoffer osv och utan att vara direkt provocerande - läs paparazzi.
Det är inte olagligt att fotografera olycksplatser eller olycksoffer men det kan vara olagligt att sprida sådana bilder. Det kan vara olaga integritetsintrång.
 
Lång artikel i DN ikväll, om streetracing och störande beteende på Strandvägen i Stockholm, där boende känner sig obekväma och med efterföljande tjafs i kommentatorsfältet. Uttrycket ”antisocialt dominansbeteende” citeras i artikeln.

Skulle vara intressant att ge sig ut med en stor systemkamera och ägna sig åt gatufoto på nämnda plats en fredagkväll. Om man får vara ifred?
Det skulle nog behövas en rejält stor systemkamera så att man kan försvara sig.
 
Lång artikel i DN ikväll, om streetracing och störande beteende på Strandvägen i Stockholm, där boende känner sig obekväma och med efterföljande tjafs i kommentatorsfältet. Uttrycket ”antisocialt dominansbeteende” citeras i artikeln.

Skulle vara intressant att ge sig ut med en stor systemkamera och ägna sig åt gatufoto på nämnda plats en fredagkväll. Om man får vara ifred?

Tack för tipset! Har läst artikeln nu och den var intressant. Begreppet ”antisocialt dominansbeteende” hade jag inte hört förr men det är ett uttryck som jag ska komma ihåg, det kan bli användbart i diverse situationer.

Att ge sig ut med systemkamera i dessa situationer ska man nog inte göra utan rejäla förberedelser - om ens då. Man vet inte vad människorna bakom ett sådant arrangemang kan tänkas hitta på om de känner sig iakttagna.
 
Min inställning är att vara artig och trevlig mot folk som är artiga och trevliga mot mig. Övriga vill jag inte bevärdiga ett svar.

Hot om våld måste man förstås hantera på ett bra sätt beroende på situationen. Det viktigaste är nog att försöka lugna ner alla så mycket om möjligt.

Att ha med en "assistent" när man videofilmar som du gjorde kanske hjälper. Det är lättare att ge sig på en person än två.

Förvisso är det så. Människor som är trevliga förtjänar alltid ett gott bemötande. Vänlighet föder vänlighet är en bra devis. Min svårighet är kanske att bemöta människor som inte är lika trevliga, mycket eftersom jag väldigt sällan ställts inför sådana situationer. Det är väl egentligen bara erfarenheten som kan ge en rätt verktyg för att känna att man bemästrar sådana. Jag håller dock helt med dig i det du skriver, det är väl just så som du säger som man skulle hantera uppkomna situationer.

En assistent hade varit trevligt, inte minst för att ha någon att dela upplevelsen med. Det är dock tråkigt om samhället blivit så hårt att man måste ha en sådan för att kunna känna trygghet i en vanlig stad.
 
Förvisso är det så. Människor som är trevliga förtjänar alltid ett gott bemötande. Vänlighet föder vänlighet är en bra devis. Min svårighet är kanske att bemöta människor som inte är lika trevliga, mycket eftersom jag väldigt sällan ställts inför sådana situationer.
I den situation som du beskrev i inlägg #1 var det nog inte läge att bara ignorera gangsterna. I en sådan situation måste man desarmera det hotande våldet och försöka komma därifrån helskinnad. Men det är en lite extrem situation.

Vad jag syftade på med "övriga vill jag inte bevärdiga ett svar" är folk som direkt, och på ett burdust sätt, kräver att man ska sluta fotografera och vill ha bilder raderade. Den som inte är snäll och trevlig när den ställer sådana krav kan inte förvänta sig att bli snällt och trevligt bemött tillbaka.
En assistent hade varit trevligt, inte minst för att ha någon att dela upplevelsen med. Det är dock tråkigt om samhället blivit så hårt att man måste ha en sådan för att kunna känna trygghet i en vanlig stad.
Jag tänkte mig inte en riktig assistent utan en bekant som kan tänkas tycka att det vore roligt att följa med och se hur det går till. Beroende på hur roligt du har så kanske det bara bli en gång, dock. :)
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar