Har det blivit mer kameraproblem med det digitala...

[dJb]

Själv har jag faktiskt inte upplevt några som helst problem med de digitalkameror jag ägt, Canon G1, D60, Pro 1 och 5D. Tror att mycket handlar om hypokondri och pixelpeeping. Men visst är gammalt hantverk och Leicor trevliga tingestar men de representerar kanske inte ett tvärsnitt utan har alltid varit "top-of-the-line" prylar. Jag har en del gamla kameror i mer modesta prisnivåer som t.ex. Zeiss ikon Nettar, Pentax spotmatic, Agfa super silette mfl som jag inte kan påstå varit helt problemfria fastän de i sig är trevliga kameror.

I går fick jag även erfara att de nya Bessorna inte heller är helt problemfria eller väldigt tåliga då min R3A fick dela väskplats med en fragil vinflaska som gick sönder. Resultatet blev en vinindränkt Bessa vars slutare inte fungerade riktigt som den skulle. Den hänger för närvarande på tork så få se om den återhämtar sig annars får jag läge att utnyttja min allriskförsäkring för första gången.

Men när det gäller Bengans ursprungsinlägg så tror jag inte helt och hållet på att digitalkamerorna dras med så många problem. Det är inte min erfarenhet iaf. Däremot ser man ofta trådar som handlar om att förväntningar om ens kamera inte infrias när folk upptäcker brus och någon liten artefakt i 100% på skärmen. Min erfarenhet är även att gamla kameror inte på något sätt är helt problemfria. Kameror (eller tingestar över huvud taget) med höga kvalitetsanspråk, även om de är gamla, känns lite förmätet att jämföra med billigare konsumentserier. 50-talets konsumentplåtkameror är ju på intet sätt helt problemfria och betraktar man de som fungerar och används i dag så gör man ju i sig ett positivt närmast självuppfyllande urval då man inte räknar in alla de kameror som slutat fungera.

 

[Graal]

En vinindränkt kamera, oavsett typ, funkar nog lika dåligt. Trodde jag fått slutarfel på min relativt nya Bessa L förra våren då jag var på Alvaret och låg ner med kameran i markperspektiv. Bytte också optik då jag låg ner. När jag sedan skulle fota låste sig slutarridån. Fan tänkte jag och petade försiktigt på lamellen så att den gick tillbaka. Men vad dök då upp i kanten av lamellen, jo en liten myra som hittat in i springan vid slutarridån och nu kom fram mer eller mindre tillplattad. Inget kvalitétsfel det heller direkt men skönt att det bara var en myra som trillskades. Äldre kamerors största problem är väl annars slöa slutare som behöver service/rengöring, men sedan är de i princip som nya.

 

[Benganbus]

dJb skrev:
....I går fick jag även erfara att de nya Bessorna inte heller är helt problemfria eller väldigt tåliga då min R3A fick dela väskplats med en fragil vinflaska som gick sönder.


Men när det gäller Bengans ursprungsinlägg så tror jag inte helt och hållet på att digitalkamerorna dras med så många fel....

Med tanke på inlägget här,
och Bessans öde....
så undrar jag om det bara var Bessan som blev...!?

Men Ok, håller nog i stort med dig David, man kan inte döma en hel grupp efter några uppmärksammade problem, helt klart.

Dom som e nöjda klagar inte!

Men känner ändå en liten undran över "dessa fantastiska maskiner", med så otroligt många inbyggda elektroniska möjligheter.
Och då det är elektronik, så borde dom vara litet sköra i alla fall!

Mina elektroniska apparater är det i alla fall!

Men det är nog så som det varit i alla tider,
kvalitet finns även här,
men då kostar det mer!


Vad gäller en av de verkliga evighetsmaskinerna, Zeiss Contax II,
som tillverkades från 1936,
så låg utpriset på c:a 5-6 månadslöner för en affärsanställd.

Så visst kostade kvalitet redan då!

Men då var det andra tänkesätt som gällde.
Man planerade inte in en förväntad livslängd på produkten,
utan produkten skulle vara bäst!

Så ni som köpte en Contax II en gång,
den får ni och er'a barn och barnbarn dras med!
Annars sälj den!!

 

[.Z.]

Möjligt att det krånglar mer idag men den största skillnaden är ju att vi läser om det på nätet, spaltmeter efter spaltmeter.

På 70, 80 & 90-talet så märkte jag inte om andras kameror krånglade, bara när kompisars & mina egna krånglade & det gjorde vissa av dem faktiskt...

//Larsa

 

[dumbo]

Det är, antagligen, en lite större felprocent nu för tiden. Det beror inte särskilt mycket på digitaltekniken utan, som nämnts tidigare i tråden, på att priserna pressas mer och mer. Tillverkarna vill tjäna så mycket pengar som möjligt och samtidigt vill konsumenterna ha så billiga saker som möjligt. Detta är, naturligtvis, något som går stick i stäv med kvalitet och driftsäkerhet.
Tittar man på (bara för att ta ett exempel) radiostyrningar för att tända och släcka lampor, så kan man köpa sådana för struntsummor på Clas Ohlson. Ska man ha hållbara och driftsäkra saker som ska användas inom industrin, där det kostar enorma pengar om något stannar, så kostar en utrustning med motsvarande funktion mångdubbelt mycket mer pga högre kvalitetskontroll, annat materialval etc etc.
Jag tror dock inte att detta är den stora delen i det hela.

En annan aspekt är internet.
Digitalkamerans intåg kom ungefär samtidigt som internet blev tillgängligt för allmänheten. Internet har gjort det möjligt för användare att läsa tester och att kommunicera med andra användare på ett helt annat sätt. Man kan slänga ut en fråga "Ska det vara såhär?" och bara en liten stund (ibland bara frågan om minuter) så har någon annan gjort samma test och svarar med "Nej, din kamera är antagligen felaktig.".
Skulle man göra samma sak förut så var man tvungen att leta reda på någon som har samma utrustning. Prata om det och eventuellt få låna hans/hennes utrustning eller be denne att göra testerna åt en. Sedan ska filmen framkallas osv osv. Det kan alltså ta månader att komma fram till samma resultat, som tack vare digitaltekniken och internet kan gå på några få minuter. Man hittar alltså fler fel. Fel som man, förut, kanske levde med och fotograferade med under hela kamerans livstid, utan att veta om det.

Ytterligare en aspekt är, såklart, att fler och fler fotograferar och köper kameror. Många förlitar sig på att kameran ska göra jobbet och lär sig inte sin utrustning, utan utgår istället från att det är fel på den. De gnäller i ett forum och köper en annan, som åxå är "trasig" och gnäller om den och byter därefter intresse till hemmabio istället... Mycket SBS, men egentligen inga fel på utrustningen.

Därtill så finns det såklart en allt för utbredd "pixelpeeping" som gör att många förväntar sig mycket mer av sin utrustning än vad "analoga" fotografer någonsin gjort.

Internet och SBS är nog dock de två överlägset största punkterna. Felen är alltså kanske inte så himla många fler, men man hittar dem faktiskt.
Wannabes som inte har koll på sin utrustning ylar ju högre än andra och syns därför mycket bra.

 

[Graal]

Jämförelsen kameror och bilar tycker jag var ganska bra. Det enda som krånglat på min Volvo 745 från -88 är just elektroniken. Någon gång tändes lyset trots att bilen var parkerad och tändningen avstängd. En gång pajade den elektroniska styrenheten till luftmängdsmätaren och nu senast gick ett laddningsrelä till batteriet. Har även haft något annat elektronikfel som jag inte minns vad det var. Men mekansikt går den som en klocka trots snart 38 000 mil. Vid besiktningen förra året tyckte bilprovningssnubben att den såg ovanligt välbehållen ut undertill. Jag har endast en gång fått någon anmärkning vid besiktning och det var också elektronik, belysningen till skyltbelysningen bak var ur funktion. När jag för en tid sedan talade om bilreparationer med vår kassör i orienteringsklubben, som är nypensionerad bilreparatör på verkstan i byn, sa han att den överväldigande delen av felreparationer på nya bilar är just elektronikfel. Så nog är elektroniken känslig även på bilar.

 

[interpix]

Sensor Swab och Eclips rengöringsvätska. Köpte på B&H och senare en refill på Kameradoktorn.
Dyrt tyvärr och för mer ingrott smuts kan man behöva svabba flera gånger, men rent blir det.

 

[Benganbus]

dumbo skrev:
...på att priserna pressas mer och mer. Tillverkarna vill tjäna så mycket pengar som möjligt och samtidigt vill konsumenterna ha så billiga saker som möjligt. Detta är, naturligtvis, något som går stick i stäv med kvalitet och driftsäkerhet.....

Internet och SBS är nog dock de två överlägset största punkterna. Felen är alltså kanske inte så himla många fler, men man hittar dem faktiskt.
Wannabes som inte har koll på sin utrustning ylar ju högre än andra och syns därför mycket bra.

Intressant...
Claes Olson och internet!

Kanske är det ett slags samlingsbegrepp för hela vår samhällsverksamhet nu i tiden.


Allt skall vara billigare!

Alla skall kunna meddela nå't till alla just nu!

 

[Enicar]

Tänk om..

vi ur allt det tjatandet, om det är fel eller inte på grejjorna, kunde komma en bit på väg med några enkla råd för våra medkonsumenter som skall lägga sina surt förvärvade slantar på ny utrustning.
Vad bör jag kolla i butiken när jag köper ny optik eller kamera?
Vad kan jag kolla när jag fått hem prylarna?
Vad bör jag kräva för återköpsrätt?
Får jag lämna tillbaka om jag handlat på postorder?

Jag gissar att många tycker att det är bättre att fotografera det man vill fotografera i stället för att testa.
Men det är fel på grejjorna ibland och det vill vi väl alla få fixat så fort det bara går.
Det verkar vara många som tror att det absolut inte kan vara fel på t ex Canons L-optik.


Säljare i analoga butiker och nätdito har en del att lära här för att bättre stå upp för sina kunder.
Via internet får vi nu snabbt info om andras ev. problem men det verkar inte som om så särskilt många fotosäljare och tillverkare tar del av sånt.
Så därför måste vi vara krävande kunder och själva veta vad vi ska kolla. Helst dock med hjälp av de som säljer grejjorna till oss.

Mycket snack blev det.

 

[dJb]

Benganbus skrev:
Med tanke på inlägget här,
och Bessans öde....
så undrar jag om det bara var Bessan som blev...!?

Hehe.. vad menar du Bengan?

Tänkte bara nyansera diskussionen lite med mitt inlägg. Allt var inte bättre förr och de modeller som överlevt var ju som sagt ofta väldigt dyra på sin tid också. Det producerades ju även mycket skit även då och mycket av det har inte överlevt till i dag.

Jag tror att problemformuleringen i ursprungsinlägget kan ha att göra med:

- Informationsspridning
- Digital hypokondri och betraktning av bilder i 100%
- För högt ställda förväntningar. Ibland känns det som att det gnälls om folk upptäcker brus på iso 1600 i 100%.
- De gamla kameror som överlevt var redan då de tillverkades high-end-produkter vilket leder till bias i hur man ser på gamla kameror.
- Jämförelse mellan äpplen och päron. Billiga - dyra modeller, Storformat - digitalt etc. En digitalkamera kan ju på en vecka exponera mer än en storformatskamera under sin livstid. Slitaget blir ju då oerhört mycket mindre.

Debacklet med Bessan kom ganska olägligt då jag haft planer på att åka ner till Paris den 1/4 men, men. Den kanske repar sig. Å andra sidan är jag lite sugen på en Zeiss så jag kanske byter om jag utnyttjar försäkringen. Zeissen bygger ju f ö också på japansk elektronik och är väl kanske inget riktigt bra exempel på puritanism som antytts tidigare i tråden.

 

[Jeppe]

Fy F-N vad min digitalkamera är bra!

Jag har inga som helst problem med min kamera, inte heller med något av de 6 objektiv jag har. De fungerar utmärkt och bilderna blir grymt skarpa. Superbra helt enkelt. Ingen bak- eller frontfokus.

Jag var ute och plåtade idag i ymnigt snöfall, tusan vad blöt min utrustning blev... Men eftersom den är så bra så fungerar den fortfarande lika bra. Mitt vidvinkelzoom är helt underbart att jobba med. Ger klart skarpa bilder, i varje fall när man tittar på 30x45-kopiorna som hänger på väggen. De ser bättre ut än de förstoringar jag gjort från mina diabilder.

Ibland händer det att man drar fram projektorn och duken. Laddar med magasin och sitter och tittar på bilder i 210x140 cm. Hur underbart som helst. Fy vad min analoga kamera var bra. Blev faktiskt riktigt bra bilder då med. Numera sitter jag sällan och kolla på mina digitala bilder i 210x140 cm.

Av någon underlig anledning så reflekterar jag inte alls över kvalitén när jag sitter där och plockar bland de få dammkornen på mina digitala bilder. Trots att jag sitter 30 cm från en 150x100 cm förstoring. Nej istället sliter jag upp brevet från Crimson med bilderna, nyfiken på resultatet och blir lika häpen varje gång över det härliga resultatet. När man sedan går förbi bilden där den hänger på väggen så känns det faktiskt bra...och jag har inte en tanke på hur eller med vad jag har använt. Tänka sig....

 

[mipert]

Sonnaren skrev:
...Urvalet är för litet för att vara statistiskt signifikant men det finns en klar trend kan man säga
Us

Ja, att alla dina kameror -analoga och digitala- fungerar...

;-)

 

[Damocles]

Dumbo - instämmer.


Man kan säga så här. Det är ett antal tusen olika delar där designen är gjord av några, delarna tillverkas av andra, oftast efter vilka som kan göra detta på det snabbaste och billigaste sättet, sätts ihop av ytterligare personer under press för att sedan köras runt i skumpande lastbilar och säljas till minsta möjliga pris. Till detta kommer kulturskillnader och andra saker som gör att de som konstruerar kan ha helt andra prioriteringar än de som i slutändan använder produkterna. Klassiskt fall är ju manualer speciellt. De som översätter manualen kanske aldrig ens har sett produkten eller vet hur denna ska användas, och i bästa fall kan språket någorlunda. Om det nu sker manuellt.

Och folk undrar hur det kommer sig att det blir fel ibland. Teknikens under och dagens I-landsproblem i ett nötskal. Undra hur många årslöner för sämre bemedlande länder den billigaste digitala systemkameran kostar.

Danyael_X skrev:
Är man fotograf för National Geograpihic så använderm an vad jag vet fortfarande bara film som scannas i en trumscanner eller en SCITEX eller Linotype Hell (eller motsvarande) scanner.

Nej, inte riktigt. Faktum är att de sen några år sedan har börjat köra en hel del digitalt också. Rob Galbraith har en rätt bra artikel om skapandet av den första heldigitala artikeln i National Geographic. Det var Joe McNally som gjorde reportaget under sommaren 2002.

 

[-Ale]

Dte har sagts tidigare i tråden , men tåls att sägas igen ..

Less is more.

 

[Makten]

-Ale skrev:
Dte har sagts tidigare i tråden , men tåls att sägas igen ..

Less is more.

Ja, verkligen. Det är märkligt att det inte finns fler "retro-digitalare". Jag skulle mycket väl kunna tänka mig att köpa en mätsökarkamera eller DSLR med STOOOOOR sökare, helt manuell fokus, bara fasta gluggar, men med tidsautomatik och en display så att man kan se vad man fotat för nåt, kanske med ett enkelt histogram. Mer än så behövs inte. Eller jo, ISO-inställningsmöjligheter måste finnas förstås.
Alltså i princip en "hederlig" gammal metallkamera, fast med digital sensor istället för film. No bull, bara det nödvändigaste. Jag har aldrig ens testat seriebildtagning med min kamera.

Edit: Jag undrar förresten ofta vad det är för muppar som sätter "en stjärna" som betyg på en sån här diskussion. Vad är meningen med det?

 

[larsborg]

Leican från 50-talet tog jag bara upp, som ett exempel på hur en gammal analog kamera fortfarande
fungerar utmärkt, bara klickar och klickar, med modern film.
Leican är den äldsta kameran jag äger.

Har flera andra analoga kameror, men min favorit, där allt är placerat rätt, tidsratten ovanpå kamerahuset, samt bländarringen runt objektivet, allt är "basic", inga konstiga program här inte, fungerar utan batterier ...Minolta SRT-101/303.
303:an köpte jag ny 1973, den har gått under alla år perfekt, även i tufft väder, servad med jämna
mellanrum.
Idag skulle den kosta omkring 16000:- , ut till kund, enligt serviceverkstaden, då 1973 kostade den mig 1200:-, så nog har de digitala systemkamerorna för konsument blivit mycket billigare.
Dessutom dagens kameror är byggda bara i stommen av metall, ytterhöljet är ofta av komposit,
billigare att tillverka, bra mycket lättare, en stor fördel.

Men, dagens D-SLR har en massa finesser, alltså flera felkällor, som ofta krånglar till det för fotografen, bläddra i menyer istället för att vrida på en ratt/ring, jo häftigt i början, sedan blir man bara förbannad när man vet hur enkelt det kan vara, det moderna bara strular till det ...
Svaret på rubriken, är nog ändå, det har blivit mera fel på dagens kameror, eftersom så mycket
kan gå sönder, elektronik i kameror är känsligt för kyla och fukt.

Billigare att tillverka display och menyer, än ratt/ring, men Panasonic har en mätsökar digital
systemkamera snart ute i handeln, hanteras på "gammalt" sätt med tidsratt på kamerahuset och bländarringen runt Leica objektivet!
Hurra!
Billig?
Nä!

 

[Sten-Åke Sändh]

dumbo skrev:
Det är, antagligen, en lite större felprocent nu för tiden. Det beror inte särskilt mycket på digitaltekniken utan, som nämnts tidigare i tråden, på att priserna pressas mer och mer. Tillverkarna vill tjäna så mycket pengar som möjligt och samtidigt vill konsumenterna ha så billiga saker som möjligt. Detta är, naturligtvis, något som går stick i stäv med kvalitet och driftsäkerhet.

Ytterligare en aspekt är, såklart, att fler och fler fotograferar och köper kameror. Många förlitar sig på att kameran ska göra jobbet och lär sig inte sin utrustning, utan utgår istället från att det är fel på den. De gnäller i ett forum och köper en annan, som åxå är "trasig" och gnäller om den och byter därefter intresse till hemmabio istället... Mycket SBS, men egentligen inga fel på utrustningen.

Internet och SBS är nog dock de två överlägset största punkterna. Felen är alltså kanske inte så himla många fler, men man hittar dem faktiskt.
Wannabes som inte har koll på sin utrustning ylar ju högre än andra och syns därför mycket bra.

Har två konsumentmodeller båda släppta under mitten av 1970-talet (Pentax ME och Olympus OM2). Det som aldrig går att komma förbi är den fantastiska mekaniska kvalitet dessa kameror visar upp. Den åker cirklar runt det konsumentskräp som produceras idag hur sofistikerade de än må vara.

Tittar man sen på objektiven så blir den jämförelsen övertydlig. Passningen i objektiven från 70-talet är helt fantastisk (har ett Pentax 40mm/2,8 (pannkakan) och ett 100mm/2,8 och en Zuiko zoom till OM 2:an). Rock solida grejor. Jämför man med de kitobjektiv som levereras idag (exv. Canons och Konica Minoltas), så häpnar man ju över hur usla de grejorna är. Mitt kitobjektiv föll praktiskt taget isär av sig själv efter ett par månader och fick skickas in på rep.

Sen har vi ju back focus följetongen med tillverkare som Tamron och Sigma i skamvrån men där man även idag (26/3 -06)kan läsa om en jäkligt putt Canon ägare som köpt ett av dessa fantastiska L-glasen som alla tjatar om för 11000:- (med ordentlig back focus som bonus). Inte ens en sån peng borgar således för att man ska slippa från slarv vid montringen och usel kontroll. Har själv ett Tamron som fokuserar en aning fel, så jag kan verkligen sätta mig in i hans situation (även om mitt objektiv kostade knappt hälften). Sen kan jag bara tillägga att inte fan har jag några autofokusproblem med mina Minolta AF-objektiv med 20 år på nacken!

Om man har AF-teknik i sin kamera så är det faktiskt viktigt att den fungerar. Annars lurar ju kameran fotografen konstant och man får konsekvent bilder av suboptimerad kvalitet. Eftersom AF är på "by default", så är det kanske ofta så att många inte stänger av den för att fokusera manuellt. I det fallet är det faktiskt kameran som gör att bilderna inte blir så bra som de skulle kunnat bli. Dessutom är det ett helvete att fokusera manuellt med en del av de moderna kamerornas dåliga sökare. De är uppenbarligen inte gjorda för det.

Sen är det inte bara att priset styr mot sämre kvalitet. Det gör också "lägsta vikt raseriet". Allt ska vara så lätt som möjligt vilket leder ibland till konsekvenser användarna kanske inte alltid uppskattar. Vem har sagt att en systemkamera måste vara superlätt? Vad är det för ideal?

 

[Makten]

Sten-Åke Sändh skrev:
Har två konsumentmodeller båda släppta under mitten av 1970-talet (Pentax ME och Olympus OM2). Det som aldrig går att komma förbi är den fantastiska mekaniska kvalitet dessa kameror visar upp. Den åker cirklar runt det konsumentskräp som produceras idag hur sofistikerade de än må vara.

Gör de verkligen det? Jag håller inte alls med, även om jag inte har så stor erfarenhet. De gamla system- och mätsökarkamerorna var robusta och finmekaniskt välbyggda ja, men en modern kamera som är "top of the line" är det också. Man kan inte jämföra gårdagens storfräsarprodukter med dagens billighetsprylar. Säkerligen är mekaniken (slutare t ex) mer exakt och bättre än i de gamla kamerorna. Klarar en Leica 100 000 exponeringar? Kanske, men hur många är det som TAR så många bilder med en sån kamera? Det finns liksom ingen statistik. En modern systemkamera kan klara uppåt den storleksordningen avtryck, och det är inte fy skam.

Edit: Ser nu att du faktiskt skrev "konsumentkameror", så det jag skrev applicerar inte riktigt på detta.

Tittar man sen på objektiven så blir den jämförelsen övertydlig. Passningen i objektiven från 70-talet är helt fantastisk (har ett Pentax 40mm/2,8 (pannkakan) och ett 100mm/2,8 och en Zuiko zoom till OM 2:an). Rock solida grejor. Jämför man med de kitobjektiv som levereras idag (exv. Canons och Konica Minoltas), så häpnar man ju över hur usla de grejorna är. Mitt kitobjektiv föll praktiskt taget isär av sig själv efter ett par månader och fick skickas in på rep.

Återigen; du kan ju inte jämföra billiga kitobjektiv med finfina saker från dåtiden! Det är ju oerhört orättvist.
Rent optiskt tror jag verkligen att det finns minst lika bra objektiv att tillgå idag, bara man betalar (Zeiss någon?).

Sen har vi ju back focus följetongen med tillverkare som Tamron och Sigma i skamvrån men där man även idag (26/3 -06)kan läsa om en jäkligt putt Canon ägare som köpt ett av dessa fantastiska L-glasen som alla tjatar om för 11000:- (med ordentlig back focus som bonus). Inte ens en sån peng borgar således för att man ska slippa från slarv vid montringen och usel kontroll. Har själv ett Tamron som fokuserar en aning fel, så jag kan verkligen sätta mig in i hans situation (även om mitt objektiv kostade knappt hälften). Sen kan jag bara tillägga att inte fan har jag några autofokusproblem med mina Minolta AF-objektiv med 20 år på nacken!

Det kan precis lika gärna bero på kameran som objektivet. Nu nämner du visserligen 20 år gamla Minolta också, och det är rättvist, men jämför bara inte med manuellt fokuserade objektiv, för det är irrelevant.
Det är mycket möjligt att även Minolta producerade felfokuserande objektiv på den tiden, men att just du inte har ett. Jag har inte nån större erfarenhet, men inga av de objektiv jag har haft har fokuserat fel, och det innefattar också en del tredjepartsprylar.
Dessutom är det sannolikt fingranskandet idag som gör att vi ställer större krav.

Om man har AF-teknik i sin kamera så är det faktiskt viktigt att den fungerar. Annars lurar ju kameran fotografen konstant och man får konsekvent bilder av suboptimerad kvalitet. Eftersom AF är på "by default", så är det kanske ofta så att många inte stänger av den för att fokusera manuellt. I det fallet är det faktiskt kameran som gör att bilderna inte blir så bra som de skulle kunnat bli. Dessutom är det ett helvete att fokusera manuellt med en del av de moderna kamerornas dåliga sökare. De är uppenbarligen inte gjorda för det.

Här håller jag med till fullo. Och precis; de är inte gjorda för det, eftersom det är meningen att det inte ska vara nödvändigt. Men ibland vore det trevligt med en större sökare ja. Tyvärr gör sensorstorleken att det blir bökigare att göra en stor sökare, då man ju måste öka förstoringen och därigenom förlorar ljusstyrka i denna.
Stor sökare är egentligen det enda jag saknar med konsumentkameror av idag.

Sen är det inte bara att priset styr mot sämre kvalitet. Det gör också "lägsta vikt raseriet". Allt ska vara så lätt som möjligt vilket leder ibland till konsekvenser användarna kanske inte alltid uppskattar. Vem har sagt att en systemkamera måste vara superlätt? Vad är det för ideal?

Ja, vem säger det? Jag har aldrig hört nån som vill ha en lätt systemkamera. Men med tanke på att dagens kameror är MYCKET större än gårdagens (med vissa undantag förstås), så skulle de bli ofantligt tunga om de var helt i metall. De är också mycket mer ergonomiska, och det är ju knappast något dåligt

 

[anw]

Detta är väl ändå, till stor del, den gamla vanliga nostalgifällan.

Det har väl alltid funnits enklare kameramodeller med sämre kvalitet men med ett överkomligt pris.

Ni har ju bara kvar de kameror som fungerar. De trasiga har ni slängt och räknar inte in i "statistiken". Om ni inte har haft trasiga kameror, så har ni väl antagligen köpt väldigt dyra grunkor.

Länge leve prisvärdheten!

 

[.Z.]

Sten-Åke Sändh skrev:
Har två konsumentmodeller båda släppta under mitten av 1970-talet (Pentax ME och Olympus OM2). Det som aldrig går att komma förbi är den fantastiska mekaniska kvalitet dessa kameror visar upp.

Som sagt så finns det säkerligen större risk för felkällor i dagens kameror än de du räknar upp Sten-Åke men man får inte tro att allt var problemfritt med dessa gamla kameror. Exempelvis OM2 var under en period ökänd för sina små elektroniska fel som dock verkade fixas till på de senare modellerna. Antar att detta var någon typ av fabrikationsfel eftersom husen som finns kvar idag ofta fungerar bra.

Hade själv i början av 80-talet en Nikon FE2 som krånglade & åkte fram & tillbaks mellan verkstad & mig innan jag fick den utbytt så visst krånglade det ibland & säkerligen även med mekaniska äldre kameror men den stora skillnaden är att idag så läser vi om alla problem på nätet, då visste vi sällan mer än det vi såg & hörde i vår närhet...

Sen så var det en annan sak att det finns mer i dagens kameror som kan falera så nog krånglar det säkert lite mer idag men inte så mycket som man kan få för sig då man läser alla forumtrådar. Det är ju oftast bara dom som har problem som klagar, de som är nöjda lägger man inte märke till...

//Larsa