Sten-Åke Sändh skrev:
Jo, det är ju precis det det gör. För 5000 kan du få ett Tamron SP (Super Performance) med utmärkt byggkvalitet. 24-135mm objektivet har 9,1 av 10 i rating på Fred Miranda, vilket väldigt många av Canons prisade status objektiv i L-serien inte är i närheten av. Det är även Canon-folk som ger Tamron-objektivet detta omdöme, så jag antar att ratingen är jämförbar. Däremot är kvaliten ojämn, omsöm pärlor ömsom kospillning. Men som du ser så har ju de svindyra Canon-objektiven heller inte alltid en jämn kvalitet. Att jag pröjsat 11000:- för ett L-glas garanterar lika lite som 5000:- för ett Tamron att jag inte får objektivgenererade back- eller frontfocusproblem eftersom Canon förmodligen inte heller kollar kvaliten före leverans. Gjorde de det skulle väl aldrig ett sånt här exemplar nått marknaden eller hur?.
Ok, jag förstår vad du menar. Fokusfel har dock inte med
byggkvalitéten att göra oftast, utan det handlar om elektronisk felkalibrering vad jag förstår. Men visst, det är lite pinsamt att man inte kollar grejerna ordentligt innan de går ut från fabrik.
Man kan inte bara säga att dåtidens konsumentobjektiv egentligen var mycket dyrare än dagens konsumentobjektiv om man tar hänsyn till penningvärdesutvecklingen. Man skulle ju kunna vända på det hela och istället hävda att det är märkligt att man inte har råd med att bygga mekaniskt acceptabla objektiv med tanken på att produktiviteten ständigt ökat i industriproduktion av denna typ år från år i över 20 år i mitt fall. Men frukterna av dessa rationaliseringar har man mer styrt över till att stoppa i nya finesser än att se till att sakerna sitter ihop ens så länge att garantitiden gått ut när gjejorna pajar.
Jag tycker nog att det är högst relevant att ta med kostnadsförändringarna. Går du idag och köper ett manuellt objektiv av fräsigare stuk så kostar det nog ungefär lika mycket som det gjorde "då".
Att AF-objektiv är plastigare är väl helt naturligt eftersom en del av kostnaden då gått åt till att utveckla den tekniken istället för att lägga det på den mekaniska kvalitéten.
Dessutom har man nog insett att det inte behövs stridsvagnskänsla i ett objektiv för att det ska funka tillförlitligt under många års användande.
Garanti är heller inte alltid det man hoppas att det är. I mitt fall vägrade dessutom Tamron att justera mitt objektiv eftersom de tyckte att jag borde köpa ett nytt i nån av deras Di eller Di II-serier istället (man borde ha ett av dessa istället om man har en digitalkamera hävdar man, även om jag inte sett att det skulle vara ett villkor för garanti nånstans), trots att jag hade gällande världsgaranti på mitt objektiv. Så mycket för den garantin. Det kom tillbaka ojusterat med vändande post - så hade man sparat de kostnaderna också. Så nu sitter jag här och undrar om jag borde ringt + Sverker i TV, för det irriterar mig starkt att dessa usla tillverkare verkligen ska kunna glida ur ett garantiåtagande så enkelt.
Detta håller jag helt med om. Servicenivån verkar sjunka inom nästan alla produktkategorier, och det är märkligt egentligen. Man inser tydligen inte att det är av största vikt med goda kundrelationer ibland.
Du borde vänt dig till konsumentombudsmannen tycker jag. Garanti är garanti.
Att massproducera verkstadsprodukter med hög precsion har man f.ö. kunnat sen 1896, då "Mått Johansson" gjorde sin kombinationsmåttsats om 102 s.k. passbitar för referensmått. Med den kunde man ta fram alla mätvärden mellan 1 mm och 201 mm i jämt stigande följd med en skillnad av 0,01 mm, allt som allt 20 000 måttvärden. Efter det finns egentligen inga tekniska ursäkter kring att inte kunna åstadkomma hög massproducerad mekanik - bara skamlöst ekonomiska. Hur man ska kunna mäta tidens ekonimiska skamlöshet kanske kunde vara en värdig utmaning för 2000-talets CE Johanssonar.
Ekonomi är alltid det högst prioriterade hos alla företag.
Att man kunde tillverka högprecisionsmekanik redan 1896 hör inte hit, då det intressanta är
hur det går till, och hur snabbt och effektivt det går. Man kan ju inte gärna stå och svarva objektivdelar för hand med den produktionstakt som marknaden kräver. Plastdelar kan duga lika gott i många fall, och kostnaderna blir mycket lägre än att köra CNC-frästa prylar med tusendels millimeters precision "i onödan", som ändå ingen har råd att köpa.
Jag är dessutom ganska övertygad om att den optiska kvalitéten hos moderna objektiv är mycket bättre än på t ex 60-talet, och att man fortfarande får "samma värde" för pengarna, men på ett annat plan. Hade man kunnat tillverka zoomobjektiv som hade de optiska egenskaper man ser idag redan på 60-talet så hade det kostat multum. Idag behöver man inte fjorton objektiv om man inte nödvändigtvis måste ha bästa möjliga optiska egenskaper vid alla brännvidder. Det handlar om att kompromissa på "rätt" delar helt enkelt.
