Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Har den analoga fotografin en framtid?

Produkter
(logga in för att koppla)
Nu .... så har analogt foto förpassats till utvisningsbåset och avbytarbänken.
Där håller jag väl inte direkt med.
När jag tittar på en bild så tittar jag om jag gillar den. Jag bryr mig inte om hur den gjordes.
Däremot håller jag inte med när folk säger OOOOh vilken fantastisk bild FÖR att den är gjord analogt.
Analogfotografer idag tror ofta att det har någon slags högre status för att de fotade analogt. Det bryr sig inte publiken om.
Sen finns det några få som kan leva på att dra den analoga tekniken till sin spets. Men de är få.
Jerry Uelsmann är den jag kommer att tänka på direkt.
 
Så länge människan funnits har hon skapat bilder av sin omgivning. Tekninken för detta skapande har utvecklats och de gamla har levt kvar bredvid de nya. Den digitala tekniken har en betydande nackdel i bevarande till senare generationer. Grottmålningar kan man fortfarande ta del av flera tusen år efter skapandet. Men kanske inte faller under analog fotografi utan mer som analogt bildskapande. Så svar på frågan är att visst kommer även den analoga fotografin leva vidare.
 
Det finns dock en viktig aspekt med analog foto som verkligen är kopplat till målet och det är själva mediet i sig, det är fysiskt och alltid betraktningsbart och är rätt hanterat otroligt framtidssäkert till skillnad mot datafiler som kan bli korrupta.
Det är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Datafiler är också mycket framtidssäkra om de hanteras rätt.
 
Skillnaden är att en ångmaskin kan repareras av kunniga personer i en mekanisk verkstad. Fotografisk film, däremot, lär inte tillverkas i fabrik särskilt länge till. Jag är förvånad över att det fortfarande finns alls, 15 år efter att digitalkamerornas sensorer blev överlägsna filmen på alla vis. Att tillverka egen fotografisk film är inget man som hobbyist klarar, så om några år, när alla slutat tillverka film, då är de slut. Jag sörjer det inte.

Har hört sedan tidigt 2000-tal att film bara har "några år" kvar. Tror dock det kommer att finnas under många år framöver. Man kan ju fortfarande köpa film till t.ex. en Polaroid SX-70... något som "borde" dött för många, många år sedan.

Min gissning är att om 10-20 år kan du fortfarande köpa en rulle 35mm eller 120 film, förmodligen bara svartvitt, även om priserna lär vara högre än idag. Finns en hel del som tillverkar och så länge de får betalt finns det ingen anledning att sluta.
 
Det är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Datafiler är också mycket framtidssäkra om de hanteras rätt.
Betydligt mer framtidssäkra.
Mycket dia har gått förlorat under årens lopp. Men frågan är också om det verkligen är intressant att spara dem.
Själv har jag inte riktigt vågat titta på mina diabildskartonger. Gissningsvis inte på 7 år.
 
Målning och fotografi är väl nästan exakt samma sak fråga David Hockney. Fotografering lyder under samma regel som allt annat, det är vägen till målet som är målet, fråga någon som renoverar gamla bilar, fixar i trädgården, lagar mat, fostrar och ser sina barn växa upp, slutresultatet är ju jättetråkigt! Vem sitter och glor på tavlor, fotografier, rader av pelargoner, fina bilar, vattenkammade och uppklädda barn, läser sina egna böcker osv osv. Det är interaktionen mellan människor under pågående arbete eller diskussioner kring hur målet kunnat uppnås när allt är klart som alltid är under lupp och intressant. Syftet med allt är processen/resan till målet, vad resan består av är upp till var och en att bestämma, det ena är inte bättre än det andra, bara olika, då målet ofta är samma/likvärdigt inom respektive kategori. Om målet inte skulle vara likvärdigt skulle vi inte ha diskussioner som de om mobilfoto kontra kamerafoto, det är ju fusk att vissa gör det så enkelt för sig, det är ju fusk att vissa inte frösår sina blommor, det är fusk att köpa en ny japansk superdriftsäker bil billigare än min egenhändigt monterade Impala. Jag säger, gör som du tycker och hoppas på att fler är med på samma sak så att det finns något att diskutera så att ens fritidsintresse lever vidare.
Analog foto kommer leva vidare för att vissa vill ”hålla på” och/eller särskilja sig från andra. Ingen ska inbilla sig att bilderna blir bättre med det ena eller andra för de finns inget definierat mål annat än sysselsättningen i sig. Det finns dock en viktig aspekt med analog foto som verkligen är kopplat till målet och det är själva mediet i sig, det är fysiskt och alltid betraktningsbart och är rätt hanterat otroligt framtidssäkert till skillnad mot datafiler som kan bli korrupta.

Trycker inte de allra flesta idag bara på knappen och så är det bra med det ungefär som Erik klargjort redan. Detta trots att det aldrig varit enklare att med digitala efterbehandlingsverktyg skapa nästan vad som helst?

Om vi pratar om att fritt kunna skapa med analogt fotografi så är ju det rena tvångströjan i jämförelse med den frihet som digital efterarbetning ger med ett digitalt material, vare sig detta sker med digitalt födda bilder eller inskannade analoga. Jag har aldrig känt mig lika fri i de analoga processerna som de digitala och jag tror att många idag känner precis likadant för så speciell i det avseendet tror jag inte att jag är.

Att en del ändå föredrar att slabba med framkallare och fixeringsbad har säkert ofta en helt annan bakgrund. Jag kände en gång en gammal fotograf jag jobbade med och han älskade verkligen när kornet sprack fram över kopiorna. Det lät näst intill som en uppenbarelse när han pratade om det. Hade det inte gällt analoga kopior så kunde man nästan trott att mänskan gått och blivit lätt religiös på gamla dagar. En röd lampa utanför mörkrummet gör också att man har ett legitimt skäl att få vara ifred i mansgrottan. De som uppskattar det är kanske fler än vi tror.

Hade jag inte kunnat hantera mina gamla analoga bilder (både svartvitt och dia) digitalt, så hade nog allt utom pappkopiorna åkt i soporna för länge sedan är jag rädd. Hade jag haft de digitala grejor jag har idag på 70- och 80-talen så tror jag att jag dessutom hade haft råd att inte som då tvingas avstå att ta bilder jag ville ta av rena kostnadsskäl. Idag ser jag inget som helst positivt med det analoga. Man ska heller inte underskatta de direkta feed back det digitala ger. Tillsammans med EXIF-info kan man lära sig mycket på ett sätt som aldrig varit möjligt med det analoga. I bästa fall gör det dagans fotografer till tekniskt bättre fotografer än de som aldrig fick de möjligheterna.
 
Senast ändrad:
Så länge människan funnits har hon skapat bilder av sin omgivning. Tekninken för detta skapande har utvecklats och de gamla har levt kvar bredvid de nya. Den digitala tekniken har en betydande nackdel i bevarande till senare generationer. Grottmålningar kan man fortfarande ta del av flera tusen år efter skapandet. Men kanske inte faller under analog fotografi utan mer som analogt bildskapande. Så svar på frågan är att visst kommer även den analoga fotografin leva vidare.

Visst men det är väl bara att skriva ut med pigmentbläck av riktigt bra kvalitet så är väl den ordningen i princip återställd. Förmodligen är en sådan utskriven färgbild betydligt stabilare och mer tidsbeständig än en analogt framtagen färgkopia. Vill man kan man ju t.o.m. dessutom enkelt återskapa en digital bild av en analog kopia.

I övrigt håller jag helt med. Långtidslagringsproblemen kring digitalt födda bilder är ju inte alls lösta än. Men man kan även invända att bara för att man på mitt gamla jobb Stadsmuseet har alla dess 4 miljoner bilder, så innebär ju inte det att de någonsin kommer digitaliseras innan deras tekniska kvalitet blir så undemålig att man lika gärna kan låta bli.

Situationen är betydligt bättre för de svartvita bilderna normalt men många färgbilder börjar det bli bråttom att hand om. Problemen är inte tekniska utan ekonomiska och Stockholm precis som andra kommuner måste bestämma sig om de faktiskt tycker att detta kulturarv är värt att bevara. I Stockholm har man snarast dragit in resurser för museer som Stadsmuseet än skjutit till medel för den nödvändiga digitaliseringen.
 
Det är en gradskillnad snarare än en artskillnad. Datafiler är också mycket framtidssäkra om de hanteras rätt.
Precis. Vore det inte så skulle de mest vakna av våra minnesinstitutioner inte anstränga sig som de faktiskt gör för att rädda det analoga historiska materialet genom digitalisering. Digitala filers kvalitet ändras inte så länge mediets inte gör det. Däremot kan en enda incident radera tusentals filer på bråkdelar av en sekund.
 
Oj, här kommer den första nya SLR-kameran på ett tag. Det finns säkert de som kan förklara lite mer om detta för mig. Det är kul att se deras ambition. Hoppas de lyckas. Analogt har nog framtiden för sig ändå. Kanske en julklapp till mig själv???

 

Bilagor

  • 1596013972081.png
    1596013972081.png
    266.4 KB · Visningar: 12
Oj, här kommer den första nya SLR-kameran på ett tag. Det finns säkert de som kan förklara lite mer om detta för mig. Det är kul att se deras ambition. Hoppas de lyckas. Analogt har nog framtiden för sig ändå. Kanske en julklapp till mig själv???

Ännu ett Kickstarter projekt, där finns det många drömmar, få har klarat sig, inga har blivit ekonomiska framgångar.
Utan minsta tvekan, - köp istället en begagnad klassisk helt manuell
A-SLR, från Canon, Pentax, Minolta, Nikon, Olympus,
60-70-talets storsäljare.
A-SLR var relativt billiga, för några år sedan, nu tycks priserna stiga,
- analogt foto är alltså inte utdött, har självklart framtiden för sig ….
 
För den som har några autofokusobjektiv skulle jag föreslå en autofokuskamera för film, t.ex. en Canon EOS eller en Nikon F-xx(x). Det går att hitta sådana för ett par hundralappar på Tradera. Köp inte första bästa utan välj en som ser bra ut och köp av en säljare som ger ett bra intryck och har goda omdömen.
 
Om man ser på analogfotogrupper på Facebook, så ser återväxten fin ut. Ibland stannar det kanske lite i fascinationen över att faktiskt ha fått någon bild ur en gammal kamera, men för många ser det ut att leda till ett nytt och meningsfullt uttrycksmedel.

Jag har flera kollegor som antingen jobbar helt på film som yrkesfotografer, eller gör sina egna projekt och böcker på film, och brödjobben digitalt.

Själv försökte jag ett tag blanda, och släpade med en mellanformatare på reportageresor. Men i längden blev det mest splittrat och framförallt svårt att blanda bilder om den bästa från ett tillfälle råkade vara på film. Min kompromiss är nu att använda äldre optik med lite personlighet på digitala kameror. Jag är också tacksam att ha börjat fotobanan i mörkrummet, och jobbat som mörkrumskopist och så vidare. Det ger en bra grund att stå på.
 
Frågan om den traditionella fotografins död har ju varit uppe i så där 20 år nu. Men efter en svacka så verkar det fortfarande finnas intresse bland både fotografer och tillverkare av film och papper. Själv började jag skanna in film, mest dia, för ungeför 20 år sedan och tyckte jag hade en bra kombination då.

2003 köpte jag en digital kompaktkamera och instämmer med vad Sten-Åke skriver lite högre upp i tråden: "Man ska heller inte underskatta den direkta feed back det digitala ger. Tillsammans med EXIF-info kan man lära sig mycket på ett sätt som aldrig varit möjligt med det analoga." Jag använde ibland min lilla digitalkamera som vissa yrkesfotografer använde sitt polaroidbakstycke, för att i knepigt ljus se hur den färdiga diabilden skulle tänkas se ut. Mycket lärorikt.

Men sedan 2006 är det bara digitalt (nästan). Men jag har både diafilm och svv i frysen och det händer att jag luftar min gamla Ikoflex eller Pentax Spotmatic eller Canon F1 och stänger in mej i badrummet för att soppa filmen i min Kodakdosa med korrexband från 60-talet.

Sedan 2011 är jag medlem i Uppsala Fotografiska Sällskap och där finns det medlemmar som fortfarande ägnar sej åt fotografiska hantverksmetoder som ferrotypi och oljetryck. Och sedan många år har UFS en eller två mörkrumskurser per år för de som vill prova på att lära sej det traditionella fotohantverket. Och många yngre fascineras av den gamla tekniken som kräver tålamod och eftertänksamhet.

UFS har två mörkrum som används flitigt, ett för filmframkallning och vissa hantverksmetoder och ett för kopiering. Det finns apparater från storformat ner till småbild och framkallningsmaskin för papper och flera våtbänkar. En gång om året ställer "analogfotograferna" ut och det ska vara silverbaserat hela vägen, från negativ till färdig bild. En gång i månaden träffas mörkrumsfolket i Öppet mörkrum, dit alla är välkomna, och ibland provar man på storformatskameror med bladfilm i kombination med studioblixtar. Och så snackas det gamla kameror och kollas på någons nyförvärv av någon fin kamera från förr.

Så trots att den traditionella silverbaserade fotografin har spåtts en snar död så lever den vidare. Och visst är det en särskild känsla att ta upp filmen från sköljen och hålla upp den mot ljuset och se negativen för första gången. Eller se den färdiga bilden växa fram i framkallningsskålen. Men till vardags blir det digitalt, med telefon, kompaktkamera eller systemkameror. Med en Sony 6000 kan jag med adaptrar använda både Canon FD optik och Pentaxoptik. Det är spännade att se att en del äldre gluggar presterar utmärkt väl i kombination med det digitala.
 
Vissa av de senaste analoga har möjlighet att spara exif. Nikon F5, F100 och F6, t.ex. Alternativet är penna och en anteckningsbok.
 
Betydligt mer framtidssäkra.
Mycket dia har gått förlorat under årens lopp. Men frågan är också om det verkligen är intressant att spara dem.
Själv har jag inte riktigt vågat titta på mina diabildskartonger. Gissningsvis inte på 7 år.
Intressant att man valde att jobba så här i det här läget, jag trodde folket på Max Ström förlag hade koll.... ;-)

 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar