ANNONS
Annons

Funderar på ANALOGT

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag har inte svårt att förstå att en del fotografer gillar att använda analog fotografi, det kan finnas både känslomässiga och rationella fördelar.

Men den stora, epokgörande, fördelen med digital fotografi är att den gör det så extemt mycket lättare att lära sig bli en duktig fotograf, vilket väl trådstartaren var ute efter om jag inte missförstod. Man får omedelbar feedback och kan helt utan rörliga kostnader experimentera precis hur mycket som helst. Istället för att kanske ta 36 bilder med en analog kamera kan man vid ett fotograferingstillfälle ta hundratals exponeringar och omedelbart se vad som händer när man ändrar bländare, fokus, vinkel, brännvidd osv.

När man väl kommer hem kan man på bråkdelar av en sekund se vad som händer om man ändrar kontrast, justerar exponeringen, gör delar av bilden mörkare/ljusare osv. Att göra detta i ett analogt mörkrum skulle ta oändlig tid och kosta relativt stora summor.

En enorm pedagogisk fördel är att man också har alla relevanta tekniska fakta om en bild sparade. Man behöver inte längre titta på bilden och fundera "hur gjorde jag när jag tog bilden för att de skulle bli så här".

Visst är det sant att det kostar att skriva ut digitala bilder. Men den stora skillnaden är att man kanske klarar sig med ett eller två försök för att få en bra papperskopia, medan det i mörkrummet handlar om en kostsam trial and error-metod.
 
Det billigaste sättet att ta fram digitala bilder på papper är via traditionellt ljuskänsligt färgpapper som kemiframkallas på gammalt vis. Så gör Crimson och alla andra när de levererar digitala filer på papper.

...Där antar jag att jag fick svar, på min fråga i en annan forumtråd, gällande papperskopior från Crimson, och hur de framställs. Dvs. ljuskänsligt papper som framkallas.

/John
 
...Där antar jag att jag fick svar, på min fråga i en annan forumtråd, gällande papperskopior från Crimson, och hur de framställs. Dvs. ljuskänsligt papper som framkallas.

/John

Crimson gör oftast så, men har numera också utskrifter på fint bläckstrålepapper. Likaså arbetar Procenter, dvs vanliga printar görs på fotopapper, finare printar skrivs ut på fine art-papper på deras bläckstråle. Jag abetar bara med bläckstråleskrivare, och då med papper av den bästa kvaliteten.

Stefan
 
......Visst är det sant att det kostar att skriva ut digitala bilder. Men den stora skillnaden är att man kanske klarar sig med ett eller två försök för att få en bra papperskopia, medan det i mörkrummet handlar om en kostsam trial and error-metod.

Men skrivarpapper (som är att jämföra med gelatinsilverpapper i fiber) kostar ofta dubbelt så mycket i samma storlek som silverpapperet. Då kan jag göra 4 kopieringsförsök i mörkrummet till samma kostnad som du gör två utskriftsförsök. Kostnaden för arkivbeständigt pigmentbläck jämför jag då med kemikostnaden, men det kan givetvis variera hit eller dit. I snitt klarar jag mig personligen med mindre än 4 papper per bild, ofta går det bara åt två eller ibland bara ett (+ en liten bit provremsa för exponeringen). Men det varierar. Genomsnittet ligger nog på 2-3 papper per bild, och då är det faktiskt billigare för mig att mörkrumskopiera än att skriva ut bilderna på material av motsvarande kvalitét om jag behöver två försök till det. Sen måste jag dessutom ha en tillräckligt stor och bra skrivare, samt inhämta kunskapen att skriva ut bilder, för det är inget man lär sig i enhandvändning. Superbra proffs-förstoringsapparater skänks bort idag och de som säljs går för spottstyvrar inklusive alla tillbehör som behövs. Men visst tar det tid att lära sig mörkrumsarbetet, och vill man slippa det kan man digitalisera sina negativ med scanner och sedan arbeta precis med samma fördelar som den digitale fotografen i datorn. Då får man lägga pengarna på en scanner och skrivare istället, men det bör man väl ha råd med då man slipper den stora kostnaden för en bra digitalkamera. Kanonbra analoga kameror finns billigt på beg-marknaden, både mellanformat och småbild. Även nya analoga kameror av hög kvalitét finns till betydligt billigare priser än digitala av motsvarande klvalitét. Men jag förstår de som fotar färg digitalt, det finns ju inga speciellt roliga papper att välja på analogt. Betydligt mycket mera i svartvitt då, t.om flera nya papper som kommit ut på senare tid och då även lite äldre och klassiska papperstyper som fösvunnit när marknaden krympt.
 
http://www.fotosidan.se/blogs/hertsius/index.htm

Han skriver öppenhjärtligt om sin passion för analoga kameror och inscanning av negativ mm.
Vad trevligt! ;-) Just idag har jag dessutom skrivit lite om skillnaden mellan digitalt och analogt.

Är du rädd om plånboken ska du inte gå på analogt, som nån sa.
Äh, det beror ju på vad man jämför med. För hemmapulande är det skannern som kostar mest, men det går bevisligen att få skapliga resultat även med en diaduplikator eller annat krafs.

-------------------------------

Martin, det är klart som fan att du ska prova att fota med film om du vill det. Skit i om det teoretiskt blir bättre eller sämre än med en digitalkamera. För mig handlar det inte alls om det. Man tillför ett par ytterligare dimensioner bara, vilka är både bra och dåliga. Men det bästa av allt är att det är så kul!
Jag bestämde mig för att försöka lära mig allt på en gång, exkluderat förstoring på papper. Och jag tycker att jag lyckats ganska bra redan. Vill man så kan man. Och om man i hjärtat känner att man vill något, så ska man göra det.

Kör hårt!
 
Självklart är det väl så att om man -som jag- investerat i en massa BRA analog utrustning genom åren så är det vettigaste att man fortsätter med detta. Förutsatt att man trivs med det, givetvis. Och att det även fortsättningsvis går att köpa film och få den framkallad. Så investerar man i en bra scanner, och vips (nåja) tycker jag att man "har de bästa ur båda världar". Att slänga allt detta på soptippen eller sälja till lågt pris och köpa ny motsvarande digital utrustning framstår inte som nåt vettigt alternativ. För mig som är 50+ i varje fall..

Om jag däremot vore 25 igen -som jag var när jag började bygga upp mitt intresse och min utrustning- idag hade det dock varit en annan sak. Av skäl som många anfört här. Möjligen att jag hade kompletterat en bra digital SLR med en analog mellanformatskamera. Men nu har jag liksom gjort tvärtom, kompletterat min analoga SLR-utrustning med en liten behändig och tålig digital kompaktkamera att ha i fickan eller på strapaster. Återigen: Det bästa av två världar!
 
kan man sammanfatta med att säga att om man vill lära sig foto så ska man skaffa en digital?
En annan fråga: Är canon EOS 500/3000 nåt för en nybörjare som jag?
 
Jag har inte läst hela tråden, men säger så här...

Börja digitalt, för att lära dig det analoga. Jag började med analogt 1994 för att det inte fanns något annat då. Tusenlappar senare hade jag lärt mig det, sedan tappade jag det, genom ett längre uppehåll.

Jag fick tillbaka "det" genom det digitala i form av ett D3000kit, nu vågar man fota en & annan rulle analogt i ljust, mulet väder med ett anständigt labb för färg...och det blir mer än "helt OK."

Börja digitalt runt 1/125sek f/5.6 & se vart det tar dig...

(Om min stratocaster är digital el. analog i utgången, har jag ingen susning om...) ;-)

/John
 
I snitt klarar jag mig personligen med mindre än 4 papper per bild, ofta går det bara åt två eller ibland bara ett (+ en liten bit provremsa för exponeringen). Men det varierar. Genomsnittet ligger nog på 2-3 papper per bild, och då är det faktiskt billigare för mig att mörkrumskopiera än att skriva ut bilderna på material av motsvarande kvalitét om jag behöver två försök till det.
Ja, är man erfaren fotograf/kopist så är det säkert så. Mitt resonemang handlade om den som ska lära sig fotografering.
kan man sammanfatta med att säga att om man vill lära sig foto så ska man skaffa en digital?
En annan fråga: Är canon EOS 500/3000 nåt för en nybörjare som jag?
Ja (på båda frågorna).
 
:) Får börja spara då till en digital... Men en del av mig lutar även åt att skaffa en analog. Får se var jag börjar. Har fått många tips o insikter av er. Tack så mycket. Ovärdeligt.
 
Texten nedan är min högst personliga åsikt:

Hade jag börjat med digitalt när jag började fotografera så hade jag aldrig fortsatt.. Det som fick att fortsätta fotografera trots tjogtals misslyckade bilder, rullar och framkallningar var ju trots allt Magin, slumpen och kaoset i den analoga bilden.. Den har ett liv, ett väsen och en själ..

Inget av detta har den digitala bilden. Hur bra motiven än är så förblir bilden död och kall på nåt sätt.

Därför blir det att äntligen inhandla en rejäl scanner av högre kvalitet under nästa år. Nikon D3 hamnar nog på blocket.
 
Ja, är man erfaren fotograf/kopist så är det säkert så. Mitt resonemang handlade om den som ska lära sig fotografering.

Men då kan jag föreslå dig att istället för 30x40-kopior börja med små 10x15- eller 13x18-papper. De kostar mellan 1kr 10 öre och 2kr och 75 öre st. enligt Photax senaste prislista. Bara att blaska på så det ryker i nybörjarmörkrummet, tills man lärt sig grunderna och kan gå upp på större storlekar. Så gjorde jag när jag lärde mig en gång i tiden och likadant när jag arbetade med foto på mellan-högstadiet under hela 1980-talet. Hade vi börjat med stora bilder skulle inte anslagen för material räckt till. Så även om ditt resonemang gäller nybörjare så haltar det en del.
 
Senast ändrad:
kan man sammanfatta med att säga att om man vill lära sig foto så ska man skaffa en digital?

Vet inte det. Kom att tänka på en forumfråga för några år sedan som inleddes ungefär: "Nu har jag tagit 3 000 bilder utan att ha lärt mig ett dugg. Vad ska jag göra?"
Med andra ord, saknar man helt den teoretiska bakgrunden till hur kameror "tänker" så kommer man misslyckas även på den digitala vägen.


Sen får diskussionen om analogt versus digitalt det att framstå som att analoga kameror helt saknar ljusmätare som talar om när exponeringen blir under- respektive överexponerad. Så är det ju inte förstås. Visst är det bra med digitala kameror som sparar informationen om exponeringen. Dock är det inte unikt för digitala hus. Canon har ett analogt hus med den funktionen (dock osäker på vilket), och jag kan tänka mig att även andra märken har det. Kanske är de överkomliga i pris nu efter den "digitala revolutionen".
 
Sen får diskussionen om analogt versus digitalt det att framstå som att analoga kameror helt saknar ljusmätare som talar om när exponeringen blir under- respektive överexponerad. Så är det ju inte förstås. Visst är det bra med digitala kameror som sparar informationen om exponeringen. Dock är det inte unikt för digitala hus. Canon har ett analogt hus med den funktionen (dock osäker på vilket), och jag kan tänka mig att även andra märken har det. Kanske är de överkomliga i pris nu efter den "digitala revolutionen".

Grejen är väl att ljusmätaren på både analoga och digitala kameror behöver hjälp ibland i vissa situationer. Att lära sig hantera det tror jag man gör bäst genom att ta många bilder (givetvis fundera på varför det blev som det blev och framför allt att man inte behöver vänta i veckor på att man ska få se resultatet. Att lära sig fota handlar ju inte om att ställa in en bländare och slutartid som kamerans ljusmätare föreslår.

När man lärt sig det på en digital kan man mycket väl ta steget över till analogt om man känner för det! Eller om man har en hög pengar man vill slösa bort på att framkalla misslyckade bilder :)

För övrigt har jag en Kodak sedan tjugotalet. Den har en lucka på baksidan som man kan öppna och rista in exponeringsdatan och vad man vill på filmen mellan rutorna med ett litet stift :)

Danlo: För mig är det exakt tvärt om. Jag började analogt men tyckte det var så tråkigt att jag slutade nästan direkt igen.
 
.....När man lärt sig det på en digital kan man mycket väl ta steget över till analogt om man känner för det! Eller om man har en hög pengar man vill slösa bort på att framkalla misslyckade bilder :) .....

Den hög med pengar man ev behöver slösa bort är inte så stor som du och många andra tycks tro. Hänvisar till mitt föregående inlägg om priser för små kopior. 1 kr coh 10 öre - 2 kr och 75 öre st för 10x15-13x18cm bilder enligt Photax senaste prislista. Man kan köra rätt många kopior i papperkorgen för varje negativ man gör bilder av då under en läroperiod. Så ditt och flera andras "raljerande" över mörkrumsarbetets kostnader kan inte grunda sig på annat än rena myter. Det är ju i själva verket tvärtom, dyrare att göra pappersbilder digitalt i hög kvalité. Kolla bara priserna på högkvalitativa skrivarpapper i jämförelse med de analoga motsvarigheterna i samma syrafria kvalitét. Skrivarpapper ligger då ofta på det dubbla mot mörkrumspapper i fiber. Och skickar du iväg för utskrift på högkvalitativa papper blir man nästan mörkrädd när man ser prislappen.
 
Det du kallar " mitt raljerande" handlar inte om mörkrumsarbete utan om att beställa kopior från ett fotolabb, som jag tidigare skrivit.

Mörkrumsarbete har jag ingen koll på alls, men jag trodde det var helt uteslutet om han ville lära sig de närmaste åren....
 
Och skickar du iväg för utskrift på högkvalitativa papper blir man nästan mörkrädd när man ser prislappen.

Att vara en mörkrätt mörkrumsräv, inte så bra.

Det är klart att det är rätt dyrt att lämna in utskrifter, mest beroende på att de flesta av oss som arbetar med sådan lägger ner rätt mycket manuellt arbete på att justera bilderna. De ska anpassas för det papper som bilderna ska skrivas ut på, de ska skalas och skärpas. Manuellt arbete kostar pengar.

Stefan
 
Det du kallar " mitt raljerande" handlar inte om mörkrumsarbete utan om att beställa kopior från ett fotolabb, som jag tidigare skrivit.

Mörkrumsarbete har jag ingen koll på alls, men jag trodde det var helt uteslutet om han ville lära sig de närmaste åren....

Man behöver bara framkalla filmen. Det gör man billigt och enkelt själv. Framkallar du svartvit film själv så lär du dig snabbt. Då kan du styra allt själv istället för maskiner som ofta läser fel och ser alla negativ med samma ögon (oftast inget fel på negativen utan på maskinens automatik). Du behöver egentligen bara ta och framkalla tre filmer, för att du ska förstå hur allt hänger ihop med över/underexponering och över/underframkallning. Sen tar det givetvis tid att komma in i det hela med handgreppen och processerna vid framkallningen. Men jag är övertygad om att nästan vem som helst som verkligen VILL lära sig filmframkallning, lätt kan komma så långt på ett par månader att hon/han blir nöjd med bilderna utan att behöva slösa med några pengahögar. Sen kan man ju fråga sig vad det är för mening (om man verkligen vill lära sig) med att lämna till automatisk maskinframkallning av negativ och bilder? Jag känner inte till någon som lärt sig någonting den vägen?
 
Samma .......

Tråd skaparen skriver "funderar på analogt". Massa ståndpunkter från dom "två" sidorna kommer in och fullkomligt "sköljer" tråden med sina argument. Bra. Vad gäller kostnader så är det nog så oberoende om man fotograferar med den en eller andra tekniken så att man kan lägga hur mycket pengar man vill fotografering.
Möjligen att jag inte ser det men varför inte ta upp varför man fotograferar. Gör man det för att köpa sig en "saftig" kamera med objektiv och gå runt med denna på någon mässa och vissa för omvärlden att man har det senaste ELLER fotograferar man för att skapa bilder,leverera ett budskap osv. Eller kanske göra en utställning. Personligen tycker jag det är ointressant med vilken teknik en bild är skapad. Det är bilden och jag kan säga något med den till omvärlden som fotografering för mig.
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar