FotoGunnar skrev:
Det som är viktigt och som det finns behov av att kunna arkivera länge plåtar jag med min gamla analoga systemkamera. Bilder som saknar behov av långvarig lagring plåtar jag digitalt.
Beträffande svartvita bilder så är jag ännu lite tvekande huruvida en digital svart bild klarar av att mäta sig med en bra kopierad analog. Jag har sett original av Ansel Adams och med utgångspunkt av dessa så är jag än idag tveksam. Där kan man verkligen tala om att det finns ett tonomfång som spänner från den allra djupaste svärtan till den intensivaste högdager och med detaljerna kvar där de skall finnas.
Det skulle vara intressant att veta hur det verkligen ser ut i praktiken när det gäller hållbarheten för de nya pigmentbläcken som bl.a. Epson använder i sina senaste skrivare. Utskriftkvaliten är fantastisk i den nya generationen skrivare. Dessutom lovar de ju en hållbarhet på mellan 75 och över hundra år med de nya bläcken, beroende på var man läser och hur sakerna förvaras. Den som lever får se, det återstår att verifiera i verkliga livet.
Hur stort är då egentligen gapet i kvalitet och hållbarhet idag? Det sker ju dessutom faktiskt en utveckling hela tiden och den digitala utskriftskvaliten och hållbarheten har hittills förbättras för varje ny generation skrivare, papper och bläck som sett dagens ljus. Jag har själv skannat in svart-vita A4 foton i 300 dpi nyligen och sen skrivit ut dem på A4 i min Epson Stylus R1800 och det är verkligen svårt att se nån skillnad på bilderna utan lupp. Det finns dessutom skrivare som R2400-modellen som är optimerade för svart-vitt som ger ännu bättre kvalitet och svärta.
Vi är faktiskt redan där, där det knappt är möjligt att se någon märkbar skillnad mellan analogt resp. digitalt processade bilder med blotta ögat. En del av den digitala teknikens underlägsenhetsrykte baseras på att äldre utrustnings sämre prestanda är det man omedvetet refererar till. De som inte redan gjort det bör kolla vad den nya generationens skrivare verkligen är kapabla till! Faktum är att dessa frågor har nästan blivit akademiska redan idag.
Om man sen väljer att arbeta med den analoga eller digitala tekniken blir väl alltmer en fråga om andra styrande faktorer. En del pratar här om upplevelser när man ser bilderna växa fram i framkallningsvätskan (för det är ju lite av magi), till att de har ett legitimt skäl att dra sig undan en stund där de får vara för sig själva och syssla med det de tycker om att göra ostört. Nödvändig kvalitetstid med hobbyn, så man slipper onödigt mycket kvalitetstid med familjen
.
Sen är det väl toppen att man kan vandra över teknikgränserna med skanner och fotoskrivare oavsett vilken teknik man valt att göra själva grundjobbet med. Det var faktiskt lite skoj att se att en inskannad svartvit naturbild vunnit en öppen fototävling i ett TV-program för nån vecka sen i dessa digitalbildstider. Majoriteten av de digitalbilder som tas tas i färg. När det gäller analoga bilder så är andelen svart-vitt betydligt större. Så här finns det ju en poäng att köra analogt om man gör det i svart-vitt.
Svart-vitt sticker ut bara genom det faktum att det är ovanligare idag än färg. Det kan väl vara ett så gott skäl som något annat att den analoga tekniken kan försvara sin existens även idag. Dessutom tror jag att de som fotar analogt gör det alltmer i svart-vitt och dia. Digitalt gäller ju färg. Personligen tror jag att vi kommer att få se en trend med mer svart-vitt digitalt längre fram och kanske kameror optimerade för ett sånt segment. Så länge den svart-vita bilden används i pressen (det är ju trots allt billigare att trycka i svart-vitt), så kommer svart-vitt att leva länge än, oavsett sin stora obestridliga estetiska kvalitet.