timeUnit skrev:
Nu är det så här. Jag har inte tillgång till high-end digitalkameror, typ senaste Phase One-bakstycket. Jag har aldrig plåtat med ett sånt.
Min erfarenhet baseras på plåtande med Nikon D70. Och på alla de spruckna högdagrar och fula exponeringar jag sett i tidningar som Bon, Café, Teknikens Värld, Plaza kvinna, Vecko-Revyn osv.
Jag ser varje dag bilder som blivit bättre om de plåtats analogt. Just på grund av att 1) fotografen vet inte hur man ska exponera för att få fram allt det fantastiska du talar om, 2) fotografen har en dålig kamera, 3) en kombination av båda.
Min personliga erfarenhet är att jag får mycket bättre resultat med dia, negfärg eller svartvitt film än med min D70 (och många andras EOS 1Ds MKII). Jag kan låta högdagrarna springa iväg lite utan att vara rädd för stora fula rosa-gula kanter kring högdagrar. (För att inte tala om den kromatiska abberation som ofta uppstår med DSLR.)
När det gäller kontaktion/expansion så är det inget jag håller på med jättemycket. Jag har läst The Negative och The practical zone system och förstår principen, men tillämpar den inte fullt ut. Självklart är jag medveten om exponering och zoner, och korrigerar gärna min framkallning (svartvitt) när jag kan för att låta högdagrar hamna på "rätt" ställe.
När jag plåtar digitalt känner jag mig alltid fångad mellan det fula bruset i lågdagrarna och de hiskeliga artefakterna i högdagrarna. Men detta är alltså bara min erfarenhet, baserad på ett "prosumer" digitalhus.