Fotograf och skribent

[growingart.se]

Jag undrar hur många som verkar som både skribent och fotograf samt vad ni har för erfarenhet av detta. Jag är intresserad av att öppna en diskussion och utbyta erfarenheter och information som kan vara till nytta för verksamhetsområdet. Även andra som verkar som fotograf eller skribent får naturligtvis tillföra erfarenheter till diskussionen!

 

[gors]

Det här är en diskussion som intresserar mig mycket. Särskilt nyfiken är jag på att hitta journalister som är duktiga på båda områdena.

Eftersom många tidningsredaktioner gjort sina reportrar till "multijournalister" av besparingsskäl har det begreppet i många sammanhang en starkt negativ laddning. Och en övervägande majoritet av de journalister jag träffat tycker att det är mycket svårare och tyngre i dagligt arbete att sköta både skrivande och fotograferande.

Jag är intresserad av både hur man kan underlätta det dubbla arbetet, men också hur man hittar de fördelar som trots allt finns med den dubbla rollen.

Ska kanske säga här också att jag regelbundet undervisar skribenter i fotografering sedan mer än tio år tillbaka.

 

[Jeppe]

Jag upplever det som mycket svårare att skriva än att fotografera. Men det kan bero på att jag ändå, relativt sätt är ny på det här med att skriva. Alltså då i förhållande till hur länga jag fotograferat.

Göran har ju skrivit en bok i ämnet, den kunde vara kul att läsa.. *petar Göran i sidan*

Så man kan ju säga att mitt förhållande är bakvänt, att jag är fotograf som har blivit skribent.

/Jeppe - multijournalist på väg framåt

Ps.. Göran..jag trodde du var på mässa idag...har du verkligen tid att surfa? ;p

 

[steinick]

gors skrev:
Jag är intresserad av både hur man kan underlätta det dubbla arbetet, men också hur man hittar de fördelar som trots allt finns med den dubbla rollen.

Fördelen är att man får hela arvodet!

Jag är både frilansfotograf och skribent (nyhetsredaktör på en tidskrift). Jag föredrar att koncentrera mig på att antingen skriva eller fotografera. När jag måste göra bägge sakerna tycker jag att en av dem blir lidande: antngen glömmer jag att fråga om något eller också blir bilderna inte så bra som jag vill ha dem. Ibland tar jag bilderna först och intervjuar sist, ibland gör jag tvärtom. Jag tycker inte att den ena metoden är bättre än den andra.

 

[Bengus]

Som ung och hungrig på 80-talet (då man inte insåg sina begräsningar) hade jag en metod för att klara båda bitarna.

Jag hade alltid med mig en liten bandspelare som, om man tex körde ett reportage med en artist, kunde banda hela intervjun. Före eller efter bandningen tog man de foton man planerat att pryda artikeln med. Med stolpar från intervjun och hela materialet på band så var det enklare att skriva färdigt efteråt och man kunde lägga fokus på fotograferandet.


Fungerade alltid för mig.

Mvh
Bengt A Wänergård

 

[lottawe]

Jag hade en plan i fjol och sökte journalistutbildning just för att kombinationen låter så lockande, men det blev inget av det. Upptäckte att jag inte har inte råd att lägga ner jobb för att plugga. Men nån gång kanske. (Nu har jag ju iaf bevakning på diskussionen så jag kan läsa hur andra upplever kombinationen)

Tycker det är underligt att mycket media prioriterar bilderna mindre än texterna. Både på nätet och i papper.

 

[Zappafreak]

Finns många fördelar

Det finns många fördelar i att både skriva och ta bilder i en och samma person.

Ska man exempelvis ut på ett reportage, där man inte riktigt vet hur lång tid intervjuandet tar, då är det ingen höjdare ha en fotograf i släptåg.

Nä. Jag kan istället bilda egna bilder i skallen, som på ett direkt sätt harmoniserar med den bild av det jag vill skriva om(avbilda).
Hoppas ni fattar

Givetvis varierar detta från jobb till jobb. Ska man bevaka en handbollsmatch, är det knappast någon fördel med att den skrivande också ska ta bilder.
I såna fall blir det ju inga actionshots precis.

Det finns inte alltid ett behov av den renodlade fotografen.
På många uppdrag vore det ju föredömligt om de kunde hantera penna och ett block.
Allt för att skriva upp vad tusan människorna heter som de plåtat.

Men nä då! Se, här kommer en fotograf, inte en journalist!
Så kan det också fungera...

Själv har jag inte haft ett enda problem med att arbeta i denna dubbelroll.
Dess bättre har jag heller aldrig haft några problem med att producera texter.
Innan jag sitter vid tangentbordet vet jag inte speciellt mycket.
Sedan smattrar det bara på, pekfingervalsen...

De bilder man då just tagit själv behöver man liksom inte kolla med nån fotograf.
Allt sitter där, helhetsbilden är total.

 

[Liax]

Mina erfarenheter från området liknar Lars Eriks. Det blir lätt att det ena får stå tillbaka på bekostnad av det andra. Ibland är det frågorna, andra gånger bilderna. Men jag har blivit bättre på att hantera det där och min lösning är noggranna förberedelser.

För det första använder jag ett knep som jag lärt mig på radion. För att få till ett riktigt bra radioreportage är det viktigt att ha ”påan” (det som sägs innan inslaget) färdig innan man ger sig ut. På så sätt har man tänket och upplägget färdigt.

För att få till en bra påa krävs att man först kollar upp ordentligt vad ämnet handlar om genom att tillexempel prata med personen (personerna) som det handlar om på telefon, kollar med andra berörda, söker på Internet, och så vidare. Därefter bestämmer man sin vinkel för att sedan kunna formulera en serie bra frågor. När det gäller frågorna brukar jag alltid diskutera med andra eftersom man lätt kan missa de mest givna frågorna.

När det gäller den fotografiska biten så gör jag på liknande sätt. Jag tänker helt enkelt i förväg ut vilka bilder jag vill ha med mig hem. Hur de ska se ut, vilken stämning jag vill skapa, och så vidare. Är det möjligt så kollar jag upp miljön i förväg om jag inte redan känner till den. Jag kan också fråga intervjupersonen hur det ser ut där intervjun ska ske eller om han/hon rent av har några egna bildidéer (inte alls ovanligt).

På så sätt blir det mycket lättare när man väl är ute på fältet. Jag vet vilka frågor jag ska ställa, jag har en tydlig vinkel och jag vet också hur jag ska ta bilderna. Man skulle kunna säga att jag redan har ramverket för hela artikeln färdigt i förväg. Så det är bara till att beta av allt i en följd.

Om jag nödvändigtvis måste prioritera så lägger jag helst mer tid på bilderna eftersom det oftast bara finns ett tillfälle att ta dom. När det gäller texten så kan man nästan alltid kolla upp saker i efterhand på olika sätt. Därför ser jag alltid till att ha ordentlig kontaktinformation med mig hem.

/Joakim

 

[Liax]

lottawe skrev:
Jag hade en plan i fjol och sökte journalistutbildning just för att kombinationen låter så lockande, men det blev inget av det. Upptäckte att jag inte har inte råd att lägga ner jobb för att plugga. Men nån gång kanske. (Nu har jag ju iaf bevakning på diskussionen så jag kan läsa hur andra upplever kombinationen)

Tycker det är underligt att mycket media prioriterar bilderna mindre än texterna. Både på nätet och i papper.

Det är egentligen inte så konstigt Lotta. Enligt undersökningar som gjorts på tidningsläsare så är förvisso bilderna väldigt viktiga i en tidning, men däremot bryr väldigt få sig om det rent konstnärliga/estetiska i bilderna.

Med andra ord så nöjer sig en majoritet av läsarna med bilder som rakt upp och ner visar upp vad texten handlar om. Och sådana bilder kan mer eller mindre vem som helst ta.

/Joakim

 

[growingart.se]

Många intressanta inlägg som man kan ta del av! För min del så grundas intresset av mitt skrivande och fotograferande, dock så är jag outbildad i båda områdena men har en del anlag. Men jag har tänkt att avgränsa mig till det kunnande jag har från tidigare (teknikfrågor), min verksamhet är vid sidan om det som ger mitt dagliga bröd. Men eftersom jag ätit samma bröd i tio år så vill jag utveckla mig.

En sak som har slagit mig är oklarheten vad gäller betalning, för foto finns det bra riktlinjer (BLF) men vid en kombination så blir det lite mer komplicerat (iaf för mig), då man antingen kan betala per nedlagt tid eller per tecken samt bilder. Där vore det intressant med information. Diskussionsområdet är kanske något Kamera & Bild kan ha i åtanke inför kommande nummer, även om det kan vara svårt med detaljer så är det ett intressant område som man kan ta upp och många läsare kan med fördel ta del av.

 

[Calle S]

Jag tror det hänger på vilket jobb man är ute på. Jag gör mest artistintervjuver och då funkar det ganska bra att både skriva och plåta.

Jag gör oftast intervjun först, och tar bilderna sist. Tror det kan ha viss effekt; även en del av de mer kända och medievana artisterna kan tycka illa om kameror och att posera. Men har vi babblat i någon timme innan kan det kanske vara enklare.

I mitt falla handlar det inte om att tidningen kräver att jag gör båda. Jag är skribent i första hand, plåtar gör jag för att jag vill. Vill jag ha med fotograf får jag det.

Jag skulle nog ha svårare att både plåta och skriva på regelrätta reportage; till exempel arbetsplatsreportage och det som sniffar mer åt det dokumentära.

Några exempel där jag både skriver och plåtar:
Robyn
Asha Ali
Rigmor Gustafsson

 

[Liax]

growingart.se skrev:
Många intressanta inlägg som man kan ta del av! För min del så grundas intresset av mitt skrivande och fotograferande, dock så är jag outbildad i båda områdena men har en del anlag. Men jag har tänkt att avgränsa mig till det kunnande jag har från tidigare (teknikfrågor), min verksamhet är vid sidan om det som ger mitt dagliga bröd. Men eftersom jag ätit samma bröd i tio år så vill jag utveckla mig.

En sak som har slagit mig är oklarheten vad gäller betalning, för foto finns det bra riktlinjer (BLF) men vid en kombination så blir det lite mer komplicerat (iaf för mig), då man antingen kan betala per nedlagt tid eller per tecken samt bilder. Där vore det intressant med information. Diskussionsområdet är kanske något Kamera & Bild kan ha i åtanke inför kommande nummer, även om det kan vara svårt med detaljer så är det ett intressant område som man kan ta upp och många läsare kan med fördel ta del av.

Om du har ett specialintresse, utöver fotografering, som du vet mycket om så har du ett fantastiskt utgångsläge. Jag skulle vilja påstå att det är bättre än en utbildning i journalistik eller fotografering.

Om du absolut känner att du behöver en utbildning i journalistik så undvik så mycket du kan en högskoleutbildning. Det mesta kan du lika väl lära dig via olika kurser eller en folkhögskoleutbildning på maximalt ett år.

Försök så gott du kan hålla dig framme inom det område (teknikfrågor) du behärskar. Gå på mässor, ta kontakt med folk, lär känna branschen. Skriv lite egna reportage, ta bilder och nästla dig in så gott du kan i olika sammanhang. Jag har sett flera exempel på att denna metod fungerar betydligt bättre än en utbildning. Tro mig! Utbildning i journalistik är kraftigt överskattat.

/Joakim - högskoleutbildad journalist.

 

[growingart.se]

Mycket informativt, tack Joakim. Jag har inte heller för mål att försörja mig på området, min nystartade verksamhet skall ju gå med förlust så att jag kan få göra mina avdrag mot min tjänsteinkomst... trevligt att höra din erfarenhet i relation till en novis' situation, det är i den anda som du föreslår som jag siktar in mig mot, pö om pö, och så länge man inte försörjer sig på det så kan man ju ha råd att låta tiden råda och på så sätt inte känna stress över situationen. Jag tar till mig efterhand, jag har rätt bra intuition, vilket är bra även om det inte på långt när slår andra mer direkta varianter av skribent/fotografer.

 

[Uttryck]

Intressant tråd det här! Jag köpte för en tid sedan Göran Segeholms bok "Fånga bilden" som tar upp just detta m multijournalisten (fotograf + skribent) och jag kan rekommendera boken.

Håller nog också med om att fackkunskaperna i nåt ämne säkert många gånger är mer viktigt än att generellt vara en duktig journalist.

Har ingen formell utbildning i varken det ena eller andra ämnet jag heller. Men med ett brinnande trädgårdsintresse hoppas jag nån gång i framtiden lyckas få nåt multijournalistuppdrag inom just det området.

Visst kanske det inte blir optimalt som det kanske blir om man har två experter på vardera området men många gånger är det säkert bra nog.

 

[growingart.se]

Min känsla utifrån alla inlägg är att fotografer som skriver är fler, men det är kanske fel att avgöra eftersom vi befinner oss på fotosidan. Man kan ju anta att skribenter som fotograferar inte är lika aktiva här. Således, ni som har erfarenhet och som verkat ett tag och säkerligen diskuterat era respektive bakgrund med andra, vad är er känsla, är det fotografer som börjar skriva eller skribenter som börjar fotografera?

 

[growingart.se]

För att återkomma till vad Lotta och Joakim kom in på angående estetiska bilder eller bilder "rakt av", så är jag imponerad av fotograferna på Östgöra Correspondenten, de tar bilder i relation till intervjun men lyckas väldigt ofta få till något extra med bilden, ex vis en person (som intervjuvas) med något relevant till innehållet i artikeln. För mig är det estetiskt och bildlikt talande. Då blir jag nyfiken på om detta är något som kommer från utbildning eller vilken prioritet sådana bilder egentligen har. Eller är det så att Corren är unika i det fallet? Kan inte påminna mig att jag noterat liknande fototeknik i de stora dagstidningarna, men sedan finns det ju en mängd tidningar som jag inte läser. Vad kan ni säga om den biten?

 

[lottawe]

Mina första fotojobb var på en lokal gratistidning. Det varade inte länge eftersom pengarna inte räckte till lön åt mig ens för den deltid jag hade. De som skrev kunde ju liksom sköta kameran med tyckte de. Efter det försökte jag "flirta" till mig fotografjobb på två andra lokaltidningar, men fick samma besked. En av de tidningarna har ofta bra bilder trots allt. Mycket inköpt från pressens bild också, men på nåt sätt lyckas även de skrivande fotografera med självsäkerhet där (vilket jag inbillat mig är ovanligt.)

För några veckor sedan försökte jag "flirta" med en lokaltidning (igen) eftersom jag vill byta yrke, men de kräver journalistutbildning av skribenter (vilket kanske är rätt också.) Dock kräver de inget av de som tar bilderna mer än att de kan hålla en kamera. Kanske kan jag få ett jobb där ändå, men inte skrivande eller ens som fotograf.

När jag skulle plåtas inför en artikel i lokaltidning så rådfrågade journalisten mig inför bilden. Det slutade med att jag själv bestämde posering och vinkel åt honom samt rådde om en teknisk grej till.

Kort sagt, jag tycker det verkar uppenbart att bildkvaliten prioriteras bort allt som oftast. Tycker Joakim (och alla ni andra) låter jättesunda som prioriterar bilden och texten även om ena är viktigare vid tillfället.

 

[gors]

growingart.se skrev:
Min känsla utifrån alla inlägg är att fotografer som skriver är fler, men det är kanske fel att avgöra eftersom vi befinner oss på fotosidan.

I yrkeslivet gissar jag att det går tio fotograferande skribenter på varje skrivande fotograf. De flesta redaktioner ställer betydligt högre krav på skrivkunskaper än på fotokunskaper.

 

[oee]

growingart.se skrev:
För att återkomma till vad Lotta och Joakim kom in på angående estetiska bilder eller bilder "rakt av", så är jag imponerad av fotograferna på Östgöra Correspondenten, de tar bilder i relation till intervjun men lyckas väldigt ofta få till något extra med bilden, ex vis en person (som intervjuvas) med något relevant till innehållet i artikeln. För mig är det estetiskt och bildlikt talande. Då blir jag nyfiken på om detta är något som kommer från utbildning eller vilken prioritet sådana bilder egentligen har. Eller är det så att Corren är unika i det fallet? Kan inte påminna mig att jag noterat liknande fototeknik i de stora dagstidningarna, men sedan finns det ju en mängd tidningar som jag inte läser. Vad kan ni säga om den biten?

Efter diverse inhopp både som reporter och som webbredaktör på Corren kan jag säga att just den tidningen lägger ner mycket energi på att ta bra bilder. Tidningen har många bra fotografer och en underbar bildchef som verkligen brinner för nyhetsbilder. I motsats till många andra mindre tidningar som idag gör sig av med sin fotograferer lägger Corren en hel del pengar på området. Det är mer eller mindre förbjudet för skribenterna att ta bilder, hur mycket jag än tjatade och försökte få dem att förstå att jag minsann inte var helt usel på att fota, så var det bara att glömma att en reporter skulle fota till ett jobb. Iaf. om du jobbar på stora redaktionen i Linköping, till viss del är det annorlunda på lokalredaktionerna.

Annars är min erfarenhet likadan som Görans, det finns oerhört många fler skribenter som numera fotograferar än tvärtom. Det jag har sett av yrkeslivet på diverse nyhetstidningar är också att nästan ingen av de gamla reportrarna vill fotografera, vilket nog inte är den bästa utgångspunkten för att skapa bra bilder. Men jag måste ändå säga att det blir klart bättre resultat när skribenter fotograferar än när fotografer ska ge sig på att skriva. Självklart finns det massor undantag till detta, men det är ändå min bild av verkligheten.

Angående hur viktig en journalisutbildning är för att bli bra på att skriva så tycker ändå jag att en utbildning är relevant. Jag har snart spenderat ett år på JMK i Stockholm och måste säga att jag lärt mig oerhört mycket grejer, trots att jag innan utbildningen jobbat som frilansskribent i runt två år.

 

[Bertil Lindgren]

oee skrev:
Men jag måste ändå säga att det blir klart bättre resultat när skribenter fotograferar än när fotografer ska ge sig på att skriva.

Personligen så tror jag att du har fel.

Att göra text eller att göra bild är väldigt olika talanger och det är mycket få människor som behärskar bägge.

Att det verkar som att skribenter klarar fotograferandet bättre än viceversa tror jag snarare beror på att vi ser så förfärligt mycket dåliga bilder att vi vant oss vid dem som en norm och inte förväntar oss något bättre.

Bild har en låg status på många tidningar och det märks på dem, det är få tidningar i sverige som har genomtänkta och bra bilder, därför är det lättare för en skribent att klara sig med mediokra bilder är för en fotograf som presterar dåliga texter.

/b