På konserter har jag inte lyckats få till lika bra bilder i jpg som i raw, då ljuset från färgade strålkastare lätt fräter ut ansikten, händer och armar på bilden. Med raw kan man gå över till svartvitt, "stänga av" eller minska på den problematiska färgkanalen (t.ex. röd) och köra på endast de andra. Då får man tillbaka en detaljrikedom som annars gått förlorad. Alternativt kan man köra i färg, men man får då lätt radikalt ändrade färger. Bild 12 & 15 på denna sida:
http://www.doobop.fi/index.php?option=com_content&task=view&id=176&Itemid=8 är ett exempel på det, men istället för stora utbrända röda och blå områden i ansiktena fick jag faktiskt återställt en hel del detaljer.
Generellt då motivet innehåller ett högt dynamiskt omfång så verkar raw funka mycket bättre än jpeg. Det går att återställa så mycket mer detaljer och speciellt om man kör i svartvitt så är möjligheterna mycket större med raw än med jpeg.
Skulle det inte vara för det här så skulle jag köra jpeg mycket oftare än jag gör. Vitbalansen vill jag ändå alltid få till rätt direkt i kameran, eftersom det vid fotoögonblicket är lätt att se om bildens färger stämmer med verkligheten. Vid datorn är det mycket svårare. Auto prickar oftast rätt bara i dagsljus, tyvärr, åtminstone på de lite billigare systemkameror jag testat...