Det är ju det jag försöker förklara: Mina motiv ändrar sig hela tiden, ibland på ett ögonblick.
Senaste orienteringstävlingen jag fotograferade på kom jag hem med 284 bilder. Av dessa var 154 på högkant. Men det är givetvis inte på samma människa hela tiden.
Nästan alla bilderna togs med EOS 40D + BG-E2N + EF 70-300 mm f/4-5,6 IS USM.
400D har en bra bit kvar dit, batterigrepp eller ej.
Med greppet på är 400D bra att hantera med telezoomen när jag tar höjdformat, som jag alltså gör en hel del. Med liggande format är den fortfarande lite pluttig. Kanten till höger är för kort. 40D med BG-E2N ger hela högerhanden något att stötta upp, så det är bättre när jag står uppflugen och panorerar på en stubbe i skogen, eller nåt.
I de fall då jag använder båda brukar jag ha EF-S 17-85 mm f/4-5,6 IS USM eller EF 28-135 mm f/3,5-5,6 IS USM på 400D. De är mer lagom på den.
Jag lånade en bekants EF 70-200 mm f/2,8L IS USM till en tävling, för att se hur den var. På en 400D blir den klunsen närmast grotesk, men på en 40D fungerade den faktiskt ganska bra att ranta omkring med. Men jag bestämde mig ändå för att en sån ska jag inte ha. Även jag har mina viktbegränsningar. Ett bländasteg är inte värt ett kilogram. En EF 70-200 mm f/4L IS USM kommer jag däremot att lägga mig till med, vid nästa USA-resa, hade jag tänkt.