Dokumentär naturfotografi - till vilken nytta?

[rickardignell]

Har under en längre tid gått runt och frågat mig själv vad det man egentligen sysslar med. Tittar man sig sen runt här på FS och andra forum inser man att det finns en hel del människor som fotograferar mer eller mindre porträtt av djur och växter (må hända i olika vinklar) - men har inte detta gjorts av andra. Vad tjänar det till att ha ännu en bild av en bofink? Har inte alla vackra porträtt redan blivit tagna av tidigare generationer? Vad kan vi bidra med?

Anser väl själv att dokumentär naturfotografi har sin charm men tycker att vi i allt större utsträckning ska fundera på om vi inte ska förändra oss. En anledning till att jag ville starta en diskussion om just detta var att jag för ett tag sen såg en bild av Jan van der Veen kommenteras (som just var lite mer 'artistisk'): "Jag skulle mycket gärna se den i en mer "dokumentär" version med skarpare omgivningar".

Rickard

 

[Jeppe]

Om du menar med skarpare omgivningar, att det ska vara större skärpedjup så håller jag inte riktigt med. Fåglen/djuret försvinner mycket mer mot bakgrunden. Med hjälp av ett kortare skärpedjup, så sätts betraktarens intresse direkt på det väsentliga i bilden, nämligen fåglen.

Sen finns det säkert lika många som tar diverse dokumentära bilder av djur i sin omgivning, men om sanningen skall fram så tilltalas de flesta människor av en bild med kort skärpedjup.

En anledning till att man kanske fortsätter fotografera, trots att andra redan tagit bilder på en bofink, kan ju vara att man själv inte har lyckats fånga en på det sätt som tilltalar en.

Ta blommor, t.ex. vitsippor.. alla fotograferar vitsippor (nåja ).. Så även jag.. så varför fortsätter jag? Jo, för att jag är inte nöjd ännu.

Det kan ju vara en strävan efter perfektion hos vissa människor (jag t.ex.).

 

[sjost]

Oavsett hur många gåner en bild blivit tagen av en bofink, så är jag övertygad om att det finns nya sätt att ta bilderna på. Dessutom visar man ju upp sina bilder här för att få lritik om hur man skall bli en bättre fotograf. Känns inte som det spelar nån roll om dte är en bofink en gång till då. Det är ju hur man komponerar bilden och behhandlar bilden man vill ha kritik på.

Mvh Stefan

 

[Johan Ringblom]

Håller inte riktigt med i resonemanget.
Det är ungefär som om man i musikerkretsar
skulle bestämma att nu slutar vi göra rocklåtar för allt är redan gjort när det gäller rock.

Dessutom tror jag att dokumentär naturfotografi
och naturfotografi i övrigt är viktigt eftersom
naturen och miljön ändras hela tiden.

/Johan Ringblom

 

[rickardignell]

En bofink är en bofink är en bofink...

Visst laddar man upp bilder här för att få kritik på komposition, skärpa och dyligt, men har ni någon gång frågat er vad ni kommer göra med 'BILDEN' när den väl blivit perfekt? Ska ni då arkivera den snyggt i ert diamagasin (märkt med guldstjärna) eller om ni är mer digitala lägga in den i den gyllengula mappen för att sen ta fram den och se på den när ni vill se något vackert? I kort till vilken nytta fotograferar ni? Känner ni att ni bidrar med något för att föra fotograferingskonsten framåt?

 

[tormig]

Johan Ringblom skrev:
Håller inte riktigt med i resonemanget.
Det är ungefär som om man i musikerkretsar
skulle bestämma att nu slutar vi göra rocklåtar för allt är redan gjort när det gäller rock.

En nåd att stilla bedja om ...

 

[Arleklint]

Jag anser att naturbilderna, oavsett det är dokumentära eller mer konstnärliga förmedlar något. En känsla, en kunskap eller en reflextion av något slag.

Dessa bilder är ett sätt att försöka förmedla naturen, förmedla dess värde, sprida insikt om vilken tillgång den är, och skapa medvetenhet om hur rädda vi skall vara om den.

 

[ursose]

Oavsett om det är "Dokumentär naturfotografi", sport eller porträtt mm så tror jag dem flesta fotograferar vad dem tycker är roligt och vad dem tycker blir fina bilder.

Sen om det redan finns likadana bilder innan har inte så stor betydelse, det är roligare att ha tagit bilderna själv.

Däremot skulle nog de flesta gilla att hitta någon egen nisch som är lite udda men det är svårt.

 

[sjost]

rickardignell skrev:
En bofink är en bofink är en bofink...

Visst laddar man upp bilder här för att få kritik på komposition, skärpa och dyligt, men har ni någon gång frågat er vad ni kommer göra med 'BILDEN' när den väl blivit perfekt? Ska ni då arkivera den snyggt i ert diamagasin (märkt med guldstjärna) eller om ni är mer digitala lägga in den i den gyllengula mappen för att sen ta fram den och se på den när ni vill se något vackert? I kort till vilken nytta fotograferar ni? Känner ni att ni bidrar med något för att föra fotograferingskonsten framåt?

Min egen fotograferingskonst ja. Och det där guldsjärnemarkerade diamagasinet var inte dumt Det måste jag skaffa mig ett!
Jag fotograferar för att det är roligt. När jag tagit en bild som jag gillar, känns det bra. Världens fotograferingskonst har ingen som helst nytta av det, men jag förbättrar mig själv som fotograf. När jag tar ut segelbåten på en tur, så tillför jag inte heller seglingsvärden nånting alls, men det är jädrigt skönt....

 

[sagan]

Jag håller med om att vanliga porträtt rakt upp och ned inte har så stort värde (annat än för fotografen kanske) men det gäller ju oavsätt motivkategori.

Fantasilösa bilder gör väl ingen betraktare glad..

Men för många är väl just att fånga motivet det viktigaste och inte bilden i sig (trist, men sant)...det rena porträtt/dokumentära kan ju oxå vara ett (viktigt) steg i utvecklingen för att hitta en mer egen stil/börja skapa bilder på riktigt.

 

[Niclasfoto]

I första hand helt klart den nytta som DU själv lägger där i!
OM du känner att dina bilder är en ren och skär upprepning av allt du upplever och ser i andra bilder så borde du kanske tänka dig om!

Visst är vi mycket konservativa i vår naturfotografi i Sverige och kanske lite mer nyskapande i Norge där man tagit nya grepp inom naturfotografin,, Vår romantiska natursyn och närmast nationalromantiska skilldring av den skall vi också vara stolta av.

Visst finns det en skara "naturreportrar" som fotar skräp och föroreningar runt om i vår närhet och samtidigt visar vacker natur i ett mer dokumentert ljus. De flesta av dessa fotografer är dem som den svenska konstinstutionen sedan flera år tillbaka kallat/accepterat som postmoderna konseptuella "konst/konstfotografer"..
Visst kan det ligga en del budskap i deras bilder men helt uppenbart på en ofta mycket tunn och svag estetisk grund. Men å andra sidan så spelar ju "estetik" heller ingen roll i dagens avantgardekonst:-///

Håll till godo trådförfattare, fota på och lita på att med tiden så kommer förändringen.-)!

Mvh Niclas.

 

[MrJ]

Det roligaste är att få "göra själv" tycker jag. Att sen andra redan har gjort sitt spelar mig ingen roll alls...

Keep on shooting!

 

[Haraldus]

Det är väl inte alls säkert att fågelbilder alltid blir så himla bra med teleobjektiv med kort skärpedjup. Tvärtom kan en fågelbild bli jättebra om man använder vidvinkel. Kolla här t ex.:
http://www.naturfoto.cjb.net/

Kolla på Galleri -> sidan 6 -> Smålom på bo.

Men det gäller att välja förgrund, bakgrund etc. precis som vid all fotografering. Vissa tar fågelbilder där i stort sett bara ett av fågelns ögon är skarpt. Sådana bilder brukar jag kalla för avidentifierade och de ger knappast en god miljöbeskrivning.

Vad ska man ha Göran Ekströms bild till? Betyder den något för världens fotokonst? Vad är världens fotokonst? Räcker det inte med att få se en sådan bild och njuta av den?
/Harald

 

[Niclasfoto]

Haraldus skrev:
Det är väl inte alls säkert att fågelbilder alltid blir så himla bra med teleobjektiv med kort skärpedjup. Tvärtom kan en fågelbild bli jättebra om man använder vidvinkel. Kolla här t ex.:
http://www.naturfoto.cjb.net/

Kolla på Galleri -> sidan 6 -> Smålom på bo.

Men det gäller att välja förgrund, bakgrund etc. precis som vid all fotografering. Vissa tar fågelbilder där i stort sett bara ett av fågelns ögon är skarpt. Sådana bilder brukar jag kalla för avidentifierade och de ger knappast en god miljöbeskrivning.

Vad ska man ha Göran Ekströms bild till? Betyder den något för världens fotokonst? Vad är världens fotokonst? Räcker det inte med att få se en sådan bild och njuta av den?
/Harald

Ofta så önskar man ju för naturens bästa ett avstånd till objektet! Eller hur? Att fotografera en (Små)Lom på rede är ngt som jag draaaar mig för att göra!
Sedan så har vi ju också en del fysiska faktum som sätter gränsen för vad som är möjligt


Ett långt tele behåller ofta objektet lugnt och i naturligt beteende,,,

Sedan bara så det är sagt så är det ju ingen som menar att man enbart bör/kan/har fotat fåglar med tele,,,

Miljöbeskrivning, borde det "alltid" vara ett mål?

Mvh Niclas.

 

[Bent C.]

För det första är det väl så att även det mest fotade objektet kan fotas på ett nytt sätt. Ett exempel är denna bild http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=190118 , av en and. Andbilder är ju annars hur vanliga som helst, och man kan tycka att änder har fotats till medvetslöshet, men bilden i fråga tycker i varje fall jag är ny och annorlunda.

För det andra vet jag inte om det är uppenbart att fotandet skall ha något överordnat syfte. Själv fotar jag i mycket hög grad artporträtt. Och, måste jag erkänna, förmodligen just av den typ som Rickard i sitt startinlägg tycker är rätt meningslösa. Eftersom jag personligen enbart fotar för min egen skull, tycker jag inte att det är riktigt relevant att fundera så mycket över om fotandet som kollektivt begrepp förs framåt av just mitt fotande. Min ambition är att göra bilder jag själv tycker om. Lyckas jag med det är det en bra dag i mitt liv, lyckas jag inte är den lite sämre (fast inte så värst mycket, då får jag ju möjlighet att testa igen). Om andra tycker att bilderna ger dem något är det förstås roligare, men inte oerhört väsentligt. Jag har lite svårt att se skillnaden mellan naturporträttfotandet och andra fotoinriktningar. "Fota-naken-tjej-genren" torde väl vara ännu mer begränsad (vi naturporträttare har ju trots allt något fler olika objekt att koncentrera oss på)! Tror du, Rickard, att andra typer av fotografer mer tänker på att "föra någon form av kollektivt fotgraferande framåt"? Är det ens väsentligt att vårt privata fotande skall föra fotande framåt. För min egen del är fotografering en väldigt avkopplande och spännande aktivitet, som jäg ägnar tid åt enbart för att jag tycker att det är kul. Och så vill jag fortfarande ha det, lite mer pretentiösa krav på att det också ska finnas nytta med mitt fotande skulle förmodligen få mig att göra något helt annat med min tid.

mvh

Bent

PS Mitt projekt nummer ett för närvarande (och det senaste året) är att ta en "perfekt" bild av en clownfisk! Den bilden har förmodligen tagits av andra mängder med gånger, men trots ihärdiga försök har jag inte riktigt lyckats än. Och det känns jätteinspirerande. Nästa dykresa kommer jag att parkera framför en anemon med clownfiskar och testa olika lösningar.

 

[alcedo [E.F.S]]

Haraldus skrev:
Det är väl inte alls säkert att fågelbilder alltid blir så himla bra med teleobjektiv med kort skärpedjup. Tvärtom kan en fågelbild bli jättebra om man använder vidvinkel.

Visst har du rätt. Men som jag uppfattade det så var det i samband med rena artporträtt som det korta skärpedjupet förordades. I smålomsfallet här så är det ju nästan mer en landskapsbild med en smålom i förgrunden, en "fågel i miljö"-bild snarare, och där fyller det större skärpedjupet en viktig funktion i att visa miljön.

 

[sagan]

Bent C. skrev:
Andbilder är ju annars hur vanliga som helst, och man kan tycka att änder har fotats till medvetslöshet, men bilden i fråga tycker i varje fall jag är ny och annorlunda.

Just det tycker jag är väldigt kul och utmanande, att plåta en intressant bild av ett så uttjatat motiv...inspirerande tycker jag.

Några av mina (många) försök:
http://www.wallung.fotosidan.se/viewpf.htm?pfID=6680

 

[alcedo [E.F.S]]

Jag tycker att rubrikens frågeställning bör utökas för att kunna besvaras: "...till vilken nytta, och för vem?". Fotograferandet och bilderna fyller ju olika syften.

Jag ställer mig frågan: varför fotograferar jag? Det finns kanske inget enkelt svar på den frågan; det finns så många orsaker. Men en viktig drivkraft är att det är avkoppling för mig. Ett verktyg för att komma ifrån vardagen lite, som "tvingar" mig att göra något helt annat, tänka i andra banor. Kanske är det så att energin i det läget inte räcker till för att jag ska vara kreativ? Det känns helt enkelt enklare att tänka traditionellt. Därmed inte sagt att det är enkelt att kliva ut i skogen och få med sig bra artporträtt hem; det kräver ofta en god portion tid, kunskap och tålamod.

Sedan finns det givetvis en önskan om att hitta sitt eget uttryck, en egen stil. Visst hade det kännts skönt om man kunde se direkt på en bild att det är jag som gjort den (och att den är bra, samtidigt). Så jag tror, precis som flera andra har antytt redan, att bofinksporträttet har störst värde för fotografen själv, i form av stärkt självförtroende.

Annat är det däremot med landskapsfoto, som också redan har nämnts. Våran omgivning förändras, och där kan det dokumentära landskapsfotot bli ett värdefullt tidsdokument i framtiden (som kan komma snabbare än man anar).

 

[rickardignell]

Johan,

Håller inte riktigt med dig när det kommer till denna tolkning.

"Det är ungefär som om man i musikerkretsar
skulle bestämma att nu slutar vi göra rocklåtar för allt är redan gjort när det gäller rock."

Jag anser att även musikindustrin måste förändra sig för att anpassa sig till lyssnarnas förändring - tror inte det finns så många som skulle vilja lyssna på nya versioner av "Stairway to heaven" år efter år. Det måste till mer drastiska förändringa även här.

Dessutom tror jag att dokumentär naturfotografi
och naturfotografi i övrigt är viktigt eftersom
naturen och miljön ändras hela tiden.

Dokumentär naturfotografering är vikitg! Det är inte det jag är efter. Men vad ska vi med ännu en bild av en 'bofink'. Det är inte motivet i miljön jag ifrågasätter utan motivet.

Rickard

 

[Niclasfoto]

Alla bilder har ett värde, inte minst kanske för fotografen.
Det existerar "inga fel sätt att fotografera" annat än rent etiska och moraliska såklart.

OM jag skall vara helt ärlig så förstår jag faktiskt inte riktigt problemet som målas upp här!

Mvh Niclas.