Den största myten

[fotobollfoto]

Ja myten om att man måste fota manuellt är lustig. Och leder till en del hårklyveri. I en lång diskussion här på forumet för några år sedan kom det fram att några ansåg att alla lägen utom ”gröna rutan” är manuella lägen. Medan andra anser att alla lägen utom ”M” är automatiska.

 

[acke]

Det finns en myt om att analogt korn är charmigt/vackert/önskvärt, medan digitalt brus är fult/oönskat. Jag har aldrig förstått varför. Själv vill jag helst slippa båda, så långt det är möjligt.
Visst kan korn och brus stundom användas för att skapa speciella effekter i bilder, men i grund och botten är de tekniska begränsningar som inte är önskvärda.
Även här finns en kulturell aspekt. Föreställ er att fotohistorien hade varit omvänd - alltså att digital fotografi hade existerat långt innan analog dito. Då hade de sanna fotoentusiasterna förmodligen älskat brus och avskytt korn.

 

[Frekeman]

Det finns en myt om att analogt korn är charmigt/vackert/önskvärt, medan digitalt brus är fult/oönskat. Jag har aldrig förstått varför. Själv vill jag helst slippa båda, så långt det är möjligt.
Visst kan korn och brus stundom användas för att skapa speciella effekter i bilder, men i grund och botten är de tekniska begränsningar som inte är önskvärda.
Även här finns en kulturell aspekt. Föreställ er att fotohistorien hade varit omvänd - alltså att digital fotografi hade existerat långt innan analog dito. Då hade de sanna fotoentusiasterna förmodligen älskat brus och avskytt korn.

Jag gillar korn. Vad gäller digitalt brus så verkar det finnas skillnad mellan olika tillverkare i det att bruset liknar filmkorn mer eller mindre. Jag har inte gjort nån vetenskaplig undersökning men tycker mig se skillnaderna då och då. För det mesta brusreducerar jag först för att sedan lägga på ett mer kontrollerat "korn" i Lightroom. Det digitala fotot ut kameran ser oftast för rent och sterilt ut. Jag gillar musik som har viss dissonans, imperfektion och smutsighet. Jag gissar att det går att överföra på fotografi också?

 

[Erik Schalin]

A, inte riktigt helt och hållet. Det finns ett visst samband. Man måste ha ett visst antal pixlar för att få rätt bildupplösning för bra tryck. En enkel huvudräkningsformel är X antal pixlar på bredden ger vid 300ppi x delat med 300 = x vilket ger x antal tum = cirka x antal millimeter. Då vet jag bildens storlek. InDesign är ganska generöst vad gäller interpolering, 120% förstoring är inget problem. Man får heller inte glömma att en kraftig förminskning i layoutprogrammet också leder till en bildkvalitetsförsämring.

Fast.... det där är ngt helt annat...

 

[Erik Schalin]

Ja myten om att man måste fota manuellt är lustig. Och leder till en del hårklyveri. I en lång diskussion här på forumet för några år sedan kom det fram att några ansåg att alla lägen utom ”gröna rutan” är manuella lägen. Medan andra anser att alla lägen utom ”M” är automatiska.

O så klipper de till med autoiso för att få ihop det....

 

[acke]

Jag gillar korn. Vad gäller digitalt brus så verkar det finnas skillnad mellan olika tillverkare i det att bruset liknar filmkorn mer eller mindre. Jag har inte gjort nån vetenskaplig undersökning men tycker mig se skillnaderna då och då. För det mesta brusreducerar jag först för att sedan lägga på ett mer kontrollerat "korn" i Lightroom. Det digitala fotot ut kameran ser oftast för rent och sterilt ut. Jag gillar musik som har viss dissonans, imperfektion och smutsighet. Jag gissar att det går att överföra på fotografi också?

Jag håller med om att imperfektion kan tillföra mycket till en bild. En bild får gärna skava lite! Men jag förstår ändå inte det där ”mytiska” just kring kornighet, som många förespråkar. Imperfektion kan ju lika gärna tillföras via komposition eller genom att dra i nivåer och kurvor på olika sätt. Eller genom att tillföra brus…

 

[Frekeman]

Jag håller med om att imperfektion kan tillföra mycket till en bild. En bild får gärna skava lite! Men jag förstår ändå inte det där ”mytiska” just kring kornighet, som många förespråkar. Imperfektion kan ju lika gärna tillföras via komposition eller genom att dra i nivåer och kurvor på olika sätt. Eller genom att tillföra brus…

Kornet kommer ju från filmeran och vi är många som gillar den estetiken och då är ju kornet en del av den. Om det är mystiskt eller ej låter jag vara osagt. Bruset som tillförs i den digitala bildbehandlingen (antingen direkt i kameran eller i mjukvara efteråt) bör väl efterlikna filmkorn så mycket som möjligt. Kornet är liksom originalet. Inte så konstigt tycker jag.

 

[Makten]

Jag lägger alltid på korn/brus på mina digitala bilder. De ser för rena ut annars helt enkelt. Lite "plastigt", kliniskt på nåt sätt. Märkligt nog mindre verklighetstroget än ett subtilt korn, som jag dock inte tycker behöver likna filmkorn på något sätt.
Av samma anledning är jag mycket försiktig med brusreducering och håller mig på en nivå där jag bara tar bort det direkt störande bruset (mestadels färgbrus, inte luminansbrus).

 

[MattiasL]

Jag håller med om att imperfektion kan tillföra mycket till en bild. En bild får gärna skava lite! Men jag förstår ändå inte det där ”mytiska” just kring kornighet, som många förespråkar. Imperfektion kan ju lika gärna tillföras via komposition eller genom att dra i nivåer och kurvor på olika sätt. Eller genom att tillföra brus…

Det där är nog, som du är inne på, väldigt kulturellt betingat. Själv drar jag åt båda hållen. Jag gillar t ex Ralph Gibsons korn, och tycker mycket om när jag får till en sån känsla, med snabb film eller en lite äldre digitalkamera. Man lånar väl lite autenticitet helt enkelt, genom att emulera äldre förutsättningar. Men jag trivs också väldigt bra på iso 64.

 

[acke]

Kornet kommer ju från filmeran och vi är många som gillar den estetiken och då är ju kornet en del av den. Om det är mystiskt eller ej låter jag vara osagt. Bruset som tillförs i den digitala bildbehandlingen (antingen direkt i kameran eller i mjukvara efteråt) bör väl efterlikna filmkorn så mycket som möjligt. Kornet är liksom originalet. Inte så konstigt tycker jag.

Nej, kornet är inte originalet. Verkligheten är originalet. Verkligheten ser inte kornig ut.
Kornet tillfördes när man började avbilda verkligheten på kemisk väg. Det var en teknisk begränsning i analog fotografi som man lärde sig att leva med.
I framtiden, när den digitala fotografin har existerat i några generationer, då kommer vi att drömma oss tillbaka till de tidiga och brusiga digitalbilderna. Då lägger vi på brus i efterhand för att efterlikna gamla tiders digitalbilder. Kanske kommer det en tår i ögonvrån. Så mysigt med ett rejält brus, som i gamla tider!

 

[fotobollfoto]

Nej, kornet är inte originalet. Verkligheten är originalet. Verkligheten ser inte kornig ut.
Kornet tillfördes när man började avbilda verkligheten på kemisk väg. Det var en teknisk begränsning i analog fotografi som man lärde sig att leva med.

Ja verkligheten må vara ”originalet”. Men vi skapar bilder, vi avbildar inte med nödvändighet verkligheten.
Olika defekter, artefakter, eller annat som gör bilden till ett verk i sig är en del av vår skaparförmåga. Oavsett om det beror på brist i utrustningen, eller skapat svsiktlgt.

 

[acke]

Ja verkligheten må vara ”originalet”. Men vi skapar bilder, vi avbildar inte med nödvändighet verkligheten.
Olika defekter, artefakter, eller annat som gör bilden till ett verk i sig är en del av vår skaparförmåga. Oavsett om det beror på brist i utrustningen, eller skapat svsiktlgt.

Javisst är det så. Och därför är det intressant att vissa artefakter, såsom simulerat korn för att efterlikna analog fotografi, blir mytomspunna, medan andra typer av tekniska defekter avskys som pesten. Återigen kulturellt betingat.

Man kanske ska börja brusa upp sina digitalbilder redan nu för att rida först på vågen när den stora brustrenden kommer?

Tänkbara forumtrådar på FS år 2050:
”Varför älskar alla brus? Är inte brus en defekt, egentligen?”
”Vilket brusfilter efterliknar den sköna känslan på höga ISO i den legendariska Canikon XXX?”
”Vilket är ditt favoritbrus?”

 

[Makten]

Javisst är det så. Och därför är det intressant att vissa artefakter, såsom simulerat korn för att efterlikna analog fotografi, blir mytomspunna, medan andra typer av tekniska defekter avskys som pesten. Återigen kulturellt betingat.

Man kanske ska börja brusa upp sina digitalbilder redan nu för att rida först på vågen när den stora brustrenden kommer?

Tänkbara forumtrådar på FS år 2050:
”Varför älskar alla brus? Är inte brus en defekt, egentligen?”
”Vilket brusfilter efterliknar den sköna känslan på höga ISO i den legendariska Canikon XXX?”
”Vilket är ditt favoritbrus?”

Jag tycker fortfarande att det är fånigt att anta att det alltid handlar om att apa efter något annat. Korn/brus får bilden att se annorlunda och man hade kanske aldrig börjat uppskatta det om det inte vore för analogt foto. Men därmed behöver inte det analoga fotot var orsaken till att det ser bra ut. Det bara råkade falla sig så att filmen hade en egenskap som gav bilden karaktär och kanske lite mer "liv".

Man kan se det som att välja en grövre pensel om man målar en tavla. Det blir inte nödvändigtvis "bättre" bara för att målningen är så verklighetstrogen som möjligt. Ofta tvärtom, i min mening.
Av samma anledning kan man skriva ut bilder på skrovligt eller slätt papper. En blank, brusfri superhögupplöst bild ser i mitt tycke "död" ut, utan att jag riktigt kan förklara varför. Oorganisk. Plastig, fejkad. Trots att den är mer verklighetstrogen.
Samma sak kan sägas om bokeh. Vill man verkligen ha perfekt bokeh? Alltså med exakt cirkulära oskärpecirklar ända ut i hörnen? Nä, inte jag i alla fall.

Edit: Det som gör digitalbrus fulare än filmkorn tycker jag är att det ser just digitalt ut. Pixligt och kantigt. För att inte tala om färgbruset, som inte tillför något alls utan bara knasar med befintliga färger i bilden. Det finns även fult filmkorn för den delen, vilket om något är ett slags bevis på att det inte handlar om film versus digitalt.

 

[Dragoo]

Att dom där bilderna tagna av örnar, hökar, ugglor där de flyger mot kameran eller förbi i fint ljus eller för den delen andra skygga djur/rovdjur hade att göra med extrem tålamod, expertis och kunnande, den myten. Egentligen var det åtelfotografering det handlade om. Många fotografer levde gott på den där myten längre tillbaka. Man sålde bilderna till byråer. Ingen visste hur dom togs. Besvikelsen när man till slut insåg hur bilderna togs var ganska hög Nu föredrar jag bilder av rovfåglar eller andra rovdjur tagna mer som en miljöbild, istället för porträtt. Att fånga en havsörn som sveper ner mot vattnet och tar en fisk är i princip omöjligt, men inte om den som fotar lägger ut död fisk som flyter på vattenytan. Då är det inte omöjligt. Kan kräva tålamod och utrustning som hinner fånga ögonblicket, men det är inte omöjligt.

 

[J O Härnström]

”Vilket är ditt favoritbrus?”

Klockrent, säger det mesta

Det börjar också produceras nya objektiv som är repliker på äldre gluggar som har sina speciella defekter. För att få en gammal klassisk look i bilden.
Fast man kan nog ganska snart fixa allt sådant i mobilen.

 

[MattiasL]

Jag kan redan nu svara på vilket som är mitt favoritbrus Sony Nex-7 på iso 800-1600, svartvit framkallning med färgbrusreduceringen avstängd. Klart TriX-likt.

 

[Cygni]

Det finns definitivt en skillnad, men den beror inte på formatstorleken som sådan, utan på objektiven. Vid ett givet skärpedjup måste objektivet för ett mindre format vara ljusstarkare, vilket innebär att det inte är tekniskt möjligt att korrigera aberrationer lika bra. Detta medför i praktiken att större format (med mindre ljusstarka objektiv) kommer ge annat "släpp", kanske främst tack vare mindre sfärisk aberration. Skärpan avtar liksom mer abrupt bakom skärpeplanet och bokehn är i regel mindre bråkig, samt jämnare ända ut i kanter och hörn, än med ett väldigt ljusstarkt objektiv. Effekten ökar av att skärpan i skärpeplanet dessutom är bättre.

Här är en bild jag tog igår med Fuji 63/2,8 vid full glugg på 33x44 mm stor sensor. Trots att skillnaden mot småbild borde vara väldigt liten så tycker i alla fall jag att det inte ser ut som ett ~50/2 på FF. I stort sett hela cykeln är i fokus och ändå är det skapligt oskarpt bara 1-2 meter längre bort.

Visa bilaga 161333

Med ännu större format borde skillnaden kunna vara större, men då handlar det nästan alltid om äldre objektiv som inte är lika bra, så i praktiken är det mest skärpedjupet som ändras på grund av större ingångspupill.

Sen skulle man naturligtvis kunna uppnå samma sak fast med större skärpedjup på ett mindre format. Haken är att i stort sett ingen tillverkare gör riktigt, riktigt bra objektiv som är såpass ljussvaga. För det är det nästan ingen som är intresserad av. Det ska vara minst f/1,8 av nån anledning, och då har man låst in sig i en rad optiska problem där det blir knöligt att korrigera aberrationer till samma grad.

Förresten, ytterligare en sak som påverkar är sidförhållandet på bilden. Själv tycker jag inte man kan få samma "look" vid 3:2. Det ser liksom mer ansträngt, komprimerat ut rent estetiskt.

Helt underbart snygg övergång mellan skärpa/oskärpa.

 

[Ventures]

Jag fotade på en privat tillställning i helgen och fick höra myten "Vilka stora kameror. Det måste bli bra bilder". Det blev bra bilder. Kanske är det ingen myt?

 

[mombasa]

Fast.... det där är ngt helt annat...

Hur tänker du då?

 

[Comanche]

Jag fotade på en privat tillställning i helgen och fick höra myten "Vilka stora kameror. Det måste bli bra bilder". Det blev bra bilder. Kanske är det ingen myt?

Absolut, ingen myt alls. Så här fotar jag födelsedagsfester.