Den största myten

[acke]

Det finns också myter kring kompositionsregler. Många av dem är bara kulturellt betingade, tror jag. Vi följer dessa regler med automatik för att vi är så vana att se dem i bilder runtomkring oss.
Gyllene snittet och tredjedelsregeln har redan nämnts i tråden. Ett annat exempel är ”regeln” som säger att rörelse ska ske in mot centrum av bilden. En fågel som flyger åt höger ska placeras i vänster bildhalva. En person som tittar åt vänster ska placeras i höger bildhalva - att titta ut ur bilden är tabu.
Men testar man att bryta mot alla dessa ”regler”, då kan det bli riktigt intressanta bilder!

 

[pysse]

att det var svårt att ta bra bilder när det enda man behöver göra är att trycka på en knapp i rätt tillfälle

 

[Erik Schalin]

Hur tänker du då?

Det du beskriver är att bilden skall hålla en tillräcklig kvalité.
InDesign går att ställa in så att man jobbar med utifrån bildens angivna ppi. Och är då inte ppi satt till korrekt värde för att få en viss storlek så kommer bilderna få fel storlek i layoten.
Skitjobbigt läge att jobba i om man har fel värden satta.
Kanonbra läge att jobba i om man har rätt värden satta.

 

[mombasa]

Det du beskriver är att bilden skall hålla en tillräcklig kvalité.
InDesign går att ställa in så att man jobbar med utifrån bildens angivna ppi. Och är då inte ppi satt till korrekt värde för att få en viss storlek så kommer bilderna få fel storlek i layoten.
Skitjobbigt läge att jobba i om man har fel värden satta.
Kanonbra läge att jobba i om man har rätt värden satta.

Där blev jag nyfiken. Vilken funktion i programmet syftar du på?

 

[Erik Schalin]

Där blev jag nyfiken. Vilken funktion i programmet syftar du på?

Nu är inte jag någon jätteanvändare av InDesign o jag använder bara den versionen som ingår i CS6 sviten.
Har inte öppnat det seriöst mer än ett par, tre ggr och det är några år sedan jag gjorde en fotobok sist.
InDesign skall kunna jobba utifrån bildens satta ppi-värde. Men jag har aldrig använt det så. Jag drar... drog runt bilder till den storlek jag ville ha dem.
Men on jag har fattat rätt så skall man kunna ställa in programmet att ta in bilder i det format de har, rätt med en gg.
Men det förutsätter att man har exporterat dem rätt.

 

[fotobollfoto]

[…]
… on jag har fattat rätt så skall man kunna ställa in programmet att ta in bilder i det format de har, rätt med en gg. Men det förutsätter att man har exporterat dem rätt.

Det låter som en myt!

 

[mombasa]

Nu är inte jag någon jätteanvändare av InDesign o jag använder bara den versionen som ingår i CS6 sviten.
Har inte öppnat det seriöst mer än ett par, tre ggr och det är några år sedan jag gjorde en fotobok sist.
InDesign skall kunna jobba utifrån bildens satta ppi-värde. Men jag har aldrig använt det så. Jag drar... drog runt bilder till den storlek jag ville ha dem.
Men on jag har fattat rätt så skall man kunna ställa in programmet att ta in bilder i det format de har, rätt med en gg.
Men det förutsätter att man har exporterat dem rätt.

Hej, ja jag blev lite nyfiken då jag efter pensionering stoppade vid CS6. Tänkte att det kanske fanns en ny ännu mer direkt funktion i InD än vad som finns att tillgå i CS6. Efter att ha undervisat mediaelever i bortåt tjugo år , bland annat i InD, QuarkXpress, Photoshop med mera, är min upplevelse att upplösning och pixlar i tryckmedia är en stötesten och något många, många elever haft svårt att ta till sig. Så en funktion som löste problemet vore kanske på sin plats. Å andra sidan, om man accepterar ett faktum och använder PS ihop med InD samt utnyttjar en enkel knapptryckning (Arkiv-placera) i Adobe Bridge så funkar det rätt bra ändå. Mest nytta har man av att med snabb och ungefärlig huvudräkning undersöka om bildens storlek uttryckt i pixlar räcker till för layoutens tänkta bildstorlek. Om man har låt oss säga 4000 pixlar på bredden, hur bredd kan man göra bilden uttryckt i millimeter. Man tar vägen över ppi, delar 4000 med 300ppi (om det nu är standard magasintryck eller liknande) och får 13,3 tum, lite fler decimaler. En tum är ungefär 25 mm så 13,3 gånger 25 blir ungefär 33 centimeter. Här behöver man som sagt inte vara särskilt exakt.
Man monterar bilden och inser kanske att den behöver vara mindre så man går tillbaka till PS och ändrar storleken där. Går tillbaka till InD och uppdaterar bilden i Länkpanelen.
Ett snabbt och säkert arbete med bilder i InD handlar mycket om att skaffa sig rutin och ha en förståelse för hur bilder i det grundläggande är uppbyggda.
Ha det gott!
Gunnar S

 

[dJb]

Nu är inte jag någon jätteanvändare av InDesign o jag använder bara den versionen som ingår i CS6 sviten.
Har inte öppnat det seriöst mer än ett par, tre ggr och det är några år sedan jag gjorde en fotobok sist.
InDesign skall kunna jobba utifrån bildens satta ppi-värde. Men jag har aldrig använt det så. Jag drar... drog runt bilder till den storlek jag ville ha dem.
Men on jag har fattat rätt så skall man kunna ställa in programmet att ta in bilder i det format de har, rätt med en gg.
Men det förutsätter att man har exporterat dem rätt.

Fördelen med indesign är just att programmet jobbar med fysiska storlekar. Om jag jobbar med ett projekt som ska tryckas, t ex ett magasin, en broschyr osv och jag vet vilka specifikationer det kräver avseende ex bildupplösning så vill jag ha bilderna i ex 300ppi eftersom jag direkt ser den fysiska storleken när jag monterar in en bild. Om jag monterar en bild som är 100ppi så kommer den i programmet se mycket större ut. Sitter man med 100 sidor och 60-70 bilder så behöver man ha lite ordning. Det finns säkert olika arbetsgångar men det första jag gör när jag producerar trycksaker är att gå igenom alla bilder och spara om i 300ppi och rätt CMYK. När det gäller bilder så vill jag helst ha dem levererade i AdobeRGB och 300ppi och "högupplöst" dvs så stort som möjligt om inte annat anges.
Det jag menade tidigare var att det ibland förs fram att bildens ppi inte har någon betydelse så länge bilden är i datorn.

 

[Erik Schalin]

Fördelen med indesign är just att programmet jobbar med fysiska storlekar. Om jag jobbar med ett projekt som ska tryckas, t ex ett magasin, en broschyr osv och jag vet vilka specifikationer det kräver avseende ex bildupplösning så vill jag ha bilderna i ex 300ppi eftersom jag direkt ser den fysiska storleken när jag monterar in en bild. Om jag monterar en bild som är 100ppi så kommer den i programmet se mycket större ut. Sitter man med 100 sidor och 60-70 bilder så behöver man ha lite ordning. Det finns säkert olika arbetsgångar men det första jag gör när jag producerar trycksaker är att gå igenom alla bilder och spara om i 300ppi och rätt CMYK. När det gäller bilder så vill jag helst ha dem levererade i AdobeRGB och 300ppi och "högupplöst" dvs så stort som möjligt om inte annat anges.
Det jag menade tidigare var att det ibland förs fram att bildens ppi inte har någon betydelse så länge bilden är i datorn.

Jag förstår mycket väl att det har sina poänger men inte för mig som "bara" gör en bok EN gång.
O det går alldeles ypperligt o bara dra i ett hörn för att göra bilder större eller mindre i InDesign.
Det tacksamma för mig blir mallen som utgår ifrån printer service med rätt fysisk storlek med blödningsytor o allt.

 

[PMD]

Att nyskick betyder i skick som ny.

 

[PMD]

Att en kamera med 1/4000 sekund som kortaste slutartid är oanvändbar.

 

[netstorm]

Det finns också myter kring kompositionsregler. Många av dem är bara kulturellt betingade, tror jag. Vi följer dessa regler med automatik för att vi är så vana att se dem i bilder runtomkring oss.
Gyllene snittet och tredjedelsregeln har redan nämnts i tråden. Ett annat exempel är ”regeln” som säger att rörelse ska ske in mot centrum av bilden. En fågel som flyger åt höger ska placeras i vänster bildhalva. En person som tittar åt vänster ska placeras i höger bildhalva - att titta ut ur bilden är tabu.
Men testar man att bryta mot alla dessa ”regler”, då kan det bli riktigt intressanta bilder!

Tror huvudproblemet är att folk hänger upp sig lite på ordet "regler". Det bör ses som en process med riktlinjer. Först lär man sig att reglerna existerar vilket omgående förbättrar nybörjarens bilder, sedan studerar man bilder och lär sig varför de existerar, för att slutligen kunna dra nytta av sin kunskap och veta när det är läge att bryta mot reglerna för att förmedla rätt känsla.

Gör man det framgångsrikt så kan man t.o.m. skapa nya regler.

Ta ditt exempel om att motivet ska titta in i bilden för att ge rum åt betraktaren att följa blicken. Det är en regel som ger nybörjaren bättre familjebilder. Men folk som medvetet brutit mot regeln har skapat regeln om att göra tvärtom för att bl.a. skapa en olustkänsla hos betraktaren.

 

[Makten]

Tror huvudproblemet är att folk hänger upp sig lite på ordet "regler". Det bör ses som en process med riktlinjer. Först lär man sig att reglerna existerar vilket omgående förbättrar nybörjarens bilder, sedan studerar man bilder och lär sig varför de existerar, för att slutligen kunna dra nytta av sin kunskap och veta när det är läge att bryta mot reglerna för att förmedla rätt känsla.

Gör man det framgångsrikt så kan man t.o.m. skapa nya regler.

Ta ditt exempel om att motivet ska titta in i bilden för att ge rum åt betraktaren att följa blicken. Det är en regel som ger nybörjaren bättre familjebilder. Men folk som medvetet brutit mot regeln har skapat regeln om att göra tvärtom för att bl.a. skapa en olustkänsla hos betraktaren.

Det där resonemanget bygger dock bara på att "bättre" definieras utifrån redan befintliga riktlinjer. Jag tycker det är rätt knasigt faktiskt.
Det man istället borde göra är att analysera sina egna bilder. Varför gillar jag den här bilden och varför ser den där andra lite avig ut? Hur hade den bra bilden kunnat bli ännu bättre?
Då kan man utvecklas utan att nånsin behöva bry sig om hur andra tycker att en bra bild ser ut.

Jag betvivlar också att man kan lära sig estetik av någon annan än sig själv. Apar man efter och "förstår" varför andra gör som de gör, riskerar man bara att låta bli att gå efter eget huvud. All kunskap är faktiskt inte bra kunskap, då den förskjuter hela ens medvetande, och tankeprocesser påverkas i riktningar som kanske inte är bra för de egna idéerna.

 

[Skilsmässofotografen]

Att fotografi är en materialsport.

 

[netstorm]

Det där resonemanget bygger dock bara på att "bättre" definieras utifrån redan befintliga riktlinjer. Jag tycker det är rätt knasigt faktiskt. Det man istället borde göra är att analysera sina egna bilder. Varför gillar jag den här bilden och varför ser den där andra lite avig ut? Hur hade den bra bilden kunnat bli ännu bättre?

Jag ser inte varför det ena skulle utesluta det andra. Att lära sig komposition handlar till stor del om att själv experimentera. Ett klassiskt skolexempel är att klippa ut former och flytta runt på ett papper för att få en känsla hur det påverkar.

Men jag tror att man gör sig själv en björntjänst om man förkastar hundratals år av kunskap och bildspråk med motiveringen att man inte vill färgas av andra. Titta t.ex. på Picasso och Henri Cartier-Bresson som var klassiskt skolade och lärde sig genom att bl.a. kopiera de gamla mästarna.

 

[Makten]

Jag ser inte varför det ena skulle utesluta det andra. Att lära sig komposition handlar till stor del om att själv experimentera. Ett klassiskt skolexempel är att klippa ut former och flytta runt på ett papper för att få en känsla hur det påverkar.

Men jag tror att man gör sig själv en björntjänst om man förkastar hundratals år av kunskap och bildspråk med motiveringen att man inte vill färgas av andra. Titta t.ex. på Picasso och Henri Cartier-Bresson som var klassiskt skolade och lärde sig genom att bl.a. kopiera de gamla mästarna.

Jag tror du missförstår mig. Anledningen till att det ens finns något som kallas "bildspråk" och riktlinjer för vad man "borde" anamma estetiskt, beror förstås delvis på att vi genetiskt gillar vissa proportioner. Och på det planet tror jag att man själv lär sig se detta genom att bara fotografera, så länge man försöker vara medveten. Olika individer har naturligtvis olika fallenhet för det, men jag tror att de som säger sig ha lärt sig genom att härma andra ändå skulle ha nått samma nivå utan hjälp. Sen är frågan om de då skulle ha skapat ännu mer egensinnig konst, eller bara rörigare dito.
Den andra delen som inte är genetisk, är istället kulturellt betingad. Alltså att man lär sig gilla något för att man exponeras för det, genom att till exempel titta på andras bilder. Men man behöver det inte utan kan strunta i alla regler och riktlinjer, och istället göra som man själv tycker ser bäst ut. Och det blir naturligtvis lättare att bryta mot reglerna om man inte lärt sig dem. Det ser jag som något positivt.

 

[PMD]

Det är en myt att vem som helst utan förkunskaper kan skapa konst som andra uppskattar. Om man bara har sig själv som publik så spelar det förstås ingen roll om man är helt okunnig om estetik och konsthistoria, men om man vill ha en uppskattande publik så lönar det sig att läsa på om de ämnena.

 

[ztenlund]

Det är en myt att vem som helst utan förkunskaper kan skapa konst som andra uppskattar. Om man bara har sig själv som publik så spelar det förstås ingen roll om man är helt okunnig om estetik och konsthistoria, men om man vill ha en uppskattande publik så lönar det sig att läsa på om de ämnena.

Jodå, vemsomhelst kan det, till och med en primat som inte snackar. Det gäller bara att påstå att det är en tillräckligt känd konstnär sedan.

 

[Makten]

Det är en myt att vem som helst utan förkunskaper kan skapa konst som andra uppskattar. Om man bara har sig själv som publik så spelar det förstås ingen roll om man är helt okunnig om estetik och konsthistoria, men om man vill ha en uppskattande publik så lönar det sig att läsa på om de ämnena.

Den myten har jag aldrig hört talas om. Kan du länka till nån som påstått nåt sånt?

 

[PMD]

Nej, jag avfärdar bara myter. Myter har f.ö. sällan goda källor.