Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Den största myten

Produkter
(logga in för att koppla)
Jag tror du missförstår mig. Anledningen till att det ens finns något som kallas "bildspråk" och riktlinjer för vad man "borde" anamma estetiskt, beror förstås delvis på att vi genetiskt gillar vissa proportioner. Och på det planet tror jag att man själv lär sig se detta genom att bara fotografera, så länge man försöker vara medveten. Olika individer har naturligtvis olika fallenhet för det, men jag tror att de som säger sig ha lärt sig genom att härma andra ändå skulle ha nått samma nivå utan hjälp. Sen är frågan om de då skulle ha skapat ännu mer egensinnig konst, eller bara rörigare dito.
Den andra delen som inte är genetisk, är istället kulturellt betingad. Alltså att man lär sig gilla något för att man exponeras för det, genom att till exempel titta på andras bilder. Men man behöver det inte utan kan strunta i alla regler och riktlinjer, och istället göra som man själv tycker ser bäst ut. Och det blir naturligtvis lättare att bryta mot reglerna om man inte lärt sig dem. Det ser jag som något positivt.

Du underskattar utbildning. Även om vi bär på vissa saker genetiskt, t ex uppfattar gyllene snittet som harmoniskt, så är det inte självklart att vi kan utnyttja det, och skapa ett eget bildspråk till fullo per automatik. Det växer fram till stor del i interaktion, och med övningar, tillsammans med andra som kan mer än oss själva. Visst har vi olika fallenhet och talang, en del lyckas säkert bra på egen hand. Men även den begåvade har stor nytta av handledning och utbildning, om inte annat så för att fortare komma framåt. Kunskap kan man aldrig få för mycket av!

En del lär vi oss genom att titta på andras bilder, men vi tenderar samtidigt att gilla bilder som liknar som de vi redan själva skapar, och befinner sig på samma nivå. Te x nybörjare som älskar underexponerade solnedgångar! Vi lär oss inte så mycket nytt av det som vi kanske tror.
 
Du underskattar utbildning. Även om vi bär på vissa saker genetiskt, t ex uppfattar gyllene snittet som harmoniskt…

Finns det vetenskapliga belägg för att gyllene snittet är inprogrammerat i våra gener?
Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet är genetiskt hårdkodat.
 
Du underskattar utbildning. Även om vi bär på vissa saker genetiskt, t ex uppfattar gyllene snittet som harmoniskt, så är det inte självklart att vi kan utnyttja det, och skapa ett eget bildspråk till fullo per automatik. Det växer fram till stor del i interaktion, och med övningar, tillsammans med andra som kan mer än oss själva. Visst har vi olika fallenhet och talang, en del lyckas säkert bra på egen hand. Men även den begåvade har stor nytta av handledning och utbildning, om inte annat så för att fortare komma framåt. Kunskap kan man aldrig få för mycket av!

En del lär vi oss genom att titta på andras bilder, men vi tenderar samtidigt att gilla bilder som liknar som de vi redan själva skapar, och befinner sig på samma nivå. Te x nybörjare som älskar underexponerade solnedgångar! Vi lär oss inte så mycket nytt av det som vi kanske tror.
Nä, jag underskattar verkligen inte utbildning. På sätt och vis är det snarare tvärtom; att jag vill hävda att den påverkan utbildningen ger, inte nödvändigtvis är av godo. Det beror helt på vad man vill uppnå, och estetik är ingen vetenskap.

Man bör i alla fall vara medveten om att det man lär sig kan göra att man omedvetet eller medvetet begränsar sig till en ram som "någon" (kultur, mode, med mera) har satt upp. Precis på samma sätt som att vetenskapen för några hundra år sen var övertygad om att jorden var platt och att det var det man lärde sig genom utbildning. Utbildning måste alltså inte leda till sanning eller fakta, utan kan cementera en allmän uppfattning som bygger på knasiga grunder.

Edit: Vi kan ta exemplet musik igen, där västerländsk musikutbildning (åtminstone på relativt låg nivå) handlar om just västerländsk musik. Man lär sig att analysera och komponera enligt de regler som någon utarbetat, och missar därför en hel värld av mikrotonaliteter och arytmik som de flesta i väst lär sig låter falskt eller fel.

Jag ser det som samma typ av tänk som när man lär ut kompositionsregler inom foto och måleri. Man begränsar omfånget på den tänkbara estetiken, helt enkelt. Vill man verkligen det?

Är det nån som tror att den här människan lärt sig det hon gör genom utbildning?
Jag tycker att det låter helt jävla fantastiskt, men det tog ett tag att "förstå" eftersom det är helt fel enligt det jag via kultur lärt mig.

Edit 2: En till som är ännu knepigare!

 
Senast ändrad:
Precis på samma sätt som att vetenskapen för några hundra år sen var övertygad om att jorden var platt och att det var det man lärde sig genom utbildning. Utbildning måste alltså inte leda till sanning eller fakta, utan kan cementera en allmän uppfattning som bygger på knasiga grunder.

På tal om myter så är det en myt. Folk visste mycket väl att jorden var rund. Det var därför Columbus seglade västerut för att komma till öst. Problemet för honom var att han förkastade vetenskap som publicerats 1700 år tidigare och trodde att omkretsen på jordklotet var mindre än vad det var.
 
En myt är det väll inte, men att sluta lyssna på forumfotografers copypaste-påståenden ang fotografiska regler och sanningar får ju vilken glad amatör som helst att ta stora kliv framåt i sitt fotograferande 😉
 
Nä, jag underskattar verkligen inte utbildning. På sätt och vis är det snarare tvärtom; att jag vill hävda att den påverkan utbildningen ger, inte nödvändigtvis är av godo. Det beror helt på vad man vill uppnå, och estetik är ingen vetenskap.

Man bör i alla fall vara medveten om att det man lär sig kan göra att man omedvetet eller medvetet begränsar sig till en ram som "någon" (kultur, mode, med mera) har satt upp. Precis på samma sätt som att vetenskapen för några hundra år sen var övertygad om att jorden var platt och att det var det man lärde sig genom utbildning. Utbildning måste alltså inte leda till sanning eller fakta, utan kan cementera en allmän uppfattning som bygger på knasiga grunder.

Edit: Vi kan ta exemplet musik igen, där västerländsk musikutbildning (åtminstone på relativt låg nivå) handlar om just västerländsk musik. Man lär sig att analysera och komponera enligt de regler som någon utarbetat, och missar därför en hel värld av mikrotonaliteter och arytmik som de flesta i väst lär sig låter falskt eller fel.

Jag ser det som samma typ av tänk som när man lär ut kompositionsregler inom foto och måleri. Man begränsar omfånget på den tänkbara estetiken, helt enkelt. Vill man verkligen det?

Är det nån som tror att den här människan lärt sig det hon gör genom utbildning?
Jag tycker att det låter helt jävla fantastiskt, men det tog ett tag att "förstå" eftersom det är helt fel enligt det jag via kultur lärt mig.

Edit 2: En till som är ännu knepigare!


En bra utbildning är inte begränsad till den västerländska kulturen.

Jag uppskattade också musiken! Det är naturligtvis fullt möjligt att skapa bra konst utan utbildning. Men hon kan lika väl vara högt skolad.
 
På tal om myter så är det en myt. Folk visste mycket väl att jorden var rund. Det var därför Columbus seglade västerut för att komma till öst. Problemet för honom var att han förkastade vetenskap som publicerats 1700 år tidigare och trodde att omkretsen på jordklotet var mindre än vad det var.
Jag syftade på tiden innan dess, men du verkar ha rätt, ja: https://en.wikipedia.org/wiki/Myth_of_the_flat_Earth
Själv är jag övertygad om att man visste att jorden var rund för minst tiotusen år sedan, då man redan då var hejare på astronomi. Edit: Vilket för övrigt hänger ihop med en rad synnerligen tröttsamma myter om civilisationens uppkomst.

Men du förstår säkert min poäng om att "sanningen" bör ses i sitt historiska sammanhang. När DDT uppfanns var det "ofarligt", till exempel.
 
Finns det vetenskapliga belägg för att gyllene snittet är inprogrammerat i våra gener?
Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet är genetiskt hårdkodat.
Undrar om ditt förhållningssätt i denna fråga är genetiskt eller format av kulturen.

:)
 
Förvisso finns det exempel i naturen som tycks följa gyllene snittet, men det bevisar absolut ingenting. Det går ju att hitta mångfalt fler exempel i naturen som INTE har proportioner enligt gyllene snittet.
Så är det naturligtvis, allt i naturen bygger inte på principen av det gyllene snittet, men det förekommer och det var det jag ville säga som svar på detta;

Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet är genetiskt hårdkodat.

Uppenbarligen finns det levande organismer som till sitt utseende bygger på det gyllene snittet. Ett klassiskt exempel är ju Pärlbåten (Nautilus).
 
Så är det naturligtvis, allt i naturen bygger inte på principen av det gyllene snittet, men det förekommer och det var det jag ville säga som svar på detta;

Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet är genetiskt hårdkodat.

Uppenbarligen finns det levande organismer som till sitt utseende bygger på det gyllene snittet. Ett klassiskt exempel är ju Pärlbåten (Nautilus).
Möjligen missförstod du vad jag menade. Låt mig förtydliga:

Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet om gyllene snittet som den skönaste och mest harmoniska proportionen är genetiskt hårdkodat i oss människor.
 
Möjligen missförstod du vad jag menade. Låt mig förtydliga:

Jag kommer att fortsätta att tro att gyllene snittet är en ”myt” vi bär med oss kulturellt, tills jag har sett övertygande bevis på att konceptet om gyllene snittet som den skönaste och mest harmoniska proportionen är genetiskt hårdkodat i oss människor.
Ja, det var ju en annorlunda formulering, kanske har du svaret här !?. Oaktat vilket lämnar jag härmed frågan därhän, tack och bock.
 
Undrar om ditt förhållningssätt i denna fråga är genetiskt eller format av kulturen.

:)
Bra fråga. Mitt förhållningssätt är alldeles säkert färgat av att jag har verkat inom naturvetenskap och forskning i flera decennier. 🙂

För att sammanfatta myten om gyllene snittets förekomst i naturen, så stämmer denna artikel väldigt väl med min ståndpunkt:

Ni som hellre kikar på Youtube kan ju spana in denna presentation av Chris Budd som är professor i matematik vid University of Bath. Han börjar prata om gyllene snittet ca 7:50 in i videon.
 
Senast ändrad:
Det fanns så många myter i gamla Foto och Aktuell Fotografi i början på 70-talet. Sotiga och korniga bilder ansågs ge autencitet och konstnärlighet. Christer Sjöholm och Lennart af Petersens i stället för "Rosenlunderi" (jag är medveten om att jag svär i kyrkan nu, men det är min personliga uppfattning). När man bläddrar i gamla fototidningar blir man närmast förfärad över det dåliga trycket mm.
Digitaliseringen har verkligen lyft lägstanivån ordentligt, men vad som gör en bra bild har egentligen inte ändrats. Och jag börjar efter 50 års fotograferande först nu begripa en del som jag borde ha fattat när jag började...
 
Den största felkällan om det blir dåliga bilder är den som håller i kameran.

Det är en väldigt vanligt förekommande kommentar på diverse fotoforum, och jag kan inte svära på att inte heller jag gjort mig skyldig till något liknande uttalande. Det kanske finns ett visst uns sanning i det, men det är tusan så deprimerande och möjligen orsaken till att en och annan ger upp sitt fotograferande.
Min personlga erfarenhet är att det oftast inte beror på kameran om bilderna blir mindre lyckade. Ok, visst kan utrustningen begränsa i vissa situationer, men i de flesta normala fall är det fotografens känsla för komposition parat med tekniskt handlag och ibland förmåga att handskas med motiv, som gör skillnad.
Ett kitobjektiv eller ett 30.000-kronors spelar inte alltid så stor roll.
 
Det vet jag, men det är en helt annan femma. Genus-"vetenskap" är också ett akademiskt ämne, trots att det har noll med vetenskap att göra.
Jag tror att man ska vara försiktig med att jämställa estetik med genusvetenskap. Det finns ett talesätt som säger att alla vetenskaper som innehåller ordet "vetenskap" inte är det. ;-)

Är historia en vetenskap? Du vet kanske att det finns flera etablerade inriktningar när det gäller det akademiska ämnet historia?
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar