Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Den största myten

Produkter
(logga in för att koppla)
Om man vill maximera förvirringen så kan man säga det, ja. 😁 Objektivet med större ljusstyrka släpper in mer ljus per yta, men inte mer ljus totalt.

Det är just detta som ganska många missförstått och därför inte förstår det vi brukar kalla ekvivalens. Alltså att en större sensor inte behöver ett lika ljusstarkt objektiv för samma ljusinsamling per tid. :)
Ekvivalens i sig är nog en av de senaste stora myterna. Alltså att man med kråppfaktor kan räkna ut vilka förutsättningar som gäller för att få ekvivalenta bilder med två olika stora sensorer. Alltid är det någon av parametrarna som inte blir ekvivalent.
 
När jag började fotografera var jag estetiskt trångsynt. Färg var dåligt. Vidvinkel och Tri-X skulle det vara, annars kunde det kvitta. Kanske inte en myt i den efterfrågade meningen, men ändå ett ideal som hållits vid liv under lång tid, en myt om det "riktiga fotografiet".

Sen såg jag Lars Tunbjörk och blev botad.
 
Ekvivalens i sig är nog en av de senaste stora myterna. Alltså att man med kråppfaktor kan räkna ut vilka förutsättningar som gäller för att få ekvivalenta bilder med två olika stora sensorer. Alltid är det någon av parametrarna som inte blir ekvivalent.
Det är ingen myt så länge man inte tror att ekvivalent betyder identisk. ;) Ekvivalens handlar i det vedertagna fallet om att få samma skärpedjup och brusnivå vid en viss slutartid. Sen kommer resultaten naturligtvis inte bli identiska eftersom olika sensorer och objektiv beter sig olika. Men man har då åtminstone gjort förutsättningarna så fysikaliskt lika som möjligt med den utrustning man har att tillgå.

Det jag avser med folk som inte förstår, är till exempel att ganska många tror att man har nån slags fördel med ett f/1.4-objektiv på APS-C jämfört med f/2 på FF. Det har man inte. Däremot har man nackdelar eftersom objektivet med största sannolikhet inte kommer vara lika bra.
 
Förvånad att ingen nämnt att "tredjedelsregeln måste man följa" - eller har jag missat den? Vilket är en av de största myterna enligt mig.
Och att man inte kan fota när det är solsken och klarblå himmel.
Då bör man tydligen helst stanna hemma.
 
Att all objektiv som har samma "ljusstyrka" släpper in lika mycket ljus.
Min första ledtråd var att DXOMARK presenterar Transmission på objektiv i TStop. Nästa ledtråd var att cinema-objektiv spec:as med T följt av en siffra som inte är samma siffra som för motsvande objektiv för fotografering.
Oftast är dock skillnaden försumbar.
 
Förvånad att ingen nämnt att "tredjedelsregeln måste man följa" - eller har jag missat den? Vilket är en av de största myterna enligt mig.
Och att man inte kan fota när det är solsken och klarblå himmel.
Då bör man tydligen helst stanna hemma.
Tredjedelsregeln är egentligen en sentida förvanskning av gyllene snittet. Ända sedan antiken har ”di lärde” hävdat att gyllene snittet är själva definitionen på harmoni i all sorts konst. Det är en seglivad myt. Vem kan ens hävda att en bild måste vara harmonisk?

 
Uppfattningen att istället för att byta objektiv (eller att zooma) så går det lika bra om man “zoomar med fötterna”, dvs går närmre eller längre bort relativt motivet.

Ja, alternativet att fotografen flyttar sig x meter funkar väl bra i de situationer man kan acceptera att perspektivet förändras och att därmed bilden kompositionsmässigt blir annorlunda - men generellt? Nej, jag tycker inte det…. :)
Well. Det kan vara knepigt att zooma med fötterna om:
-Man tar ett steg bakåt och trillar nedför ett stup
-Man tar ett steg framåt och hamnar i plurret
-Man är i USA och blir skjuten när man tar ett steg åt fel håll så att man gör intrång på privat område och retar upp någon skjutglad vapenliberalist.
 
Två myter som jag fick höra direkt; att solen skulle vara i ryggen och huvudmotivet skulle vara mitt i bild.

Tycker dock att myterna är flera idag än tidigare, kanske pga många fler som fotograferar.
 
Tycker dock att myterna är flera idag än tidigare, kanske pga många fler som fotograferar.
Jag tror mer det beror på internet. Både information och desinformation sprids väldigt snabbt och har man inte kunskaper nog att verifiera vad som är sant och inte så blir det lätt fel.

Edit: Sen är det säkert fler som fotograferar med sina mobiler, men jag gissar att det är betydligt färre än för 10-20 år sen som använder en dedikerad kamera och är intresserade av hur det faktiskt fungerar rent tekniskt. Det behöver man ju så att säga inte längre.
 
Att man ständigt ska vara livrädd för att få smuts på sensorn.

Att det är totalt livsfarligt att försöka rengöra sensorn själv, om man ändå får smuts på den. Nej, kamerahuset måste naturligtvis lämnas in för professionell sensorrengöring.

Att man absolut behöver köpa dyra och speciella rengöringsprylar, om man ändå är så korkad att man vill rengöra sensorn själv.

Myter allihopa.
 
Senast ändrad:
Att minsta lilla dammkorn och/eller skråma på frontlinsen, eller inne i objektivet, är totalt förödande för ett objektivs prestanda.
 
Senast ändrad:
Att små bländare, från 11 och uppåt, är helt oanvändbara p.g.a. ljusets diffraktion.

Att objektiv alltid måste bländas ner 1-2 steg för att ge acceptabel skärpa.
 
Senast ändrad:
Att ett rosafärgat skylight-filter är obligatoriskt på varje objektiv. Eller i nödfall ett UV-filter. Att plåta utan filter är inte att tänka på!
 
Det är en myt eller åtminstone en missuppfattning att en bild som är tagen efter strapatser med automatik är bättre än samma bild tagen utan strapatser. En bild på en zebra är en bild på en zebra, oavsett om fotografen har cyklat, flugit eller ridit på kamel till Afrika.
 
Senast ändrad:
Att man absolut måste sätta på en vit halvgenomskinlig plastkopp på blixten för att den ska ge bra ljus. Mycket viktigt att koppen alltid sitter på, även utomhus och i lokaler där det inte finns vita reflekterande ytor i närheten.
Vanlig myt odlad på 80- och 90-talet.
 
Senast ändrad:
Det gick ypperligt att låta InDesign att ignorera ppi i CS6, så det går gissningsvis nu också.
A, inte riktigt helt och hållet. Det finns ett visst samband. Man måste ha ett visst antal pixlar för att få rätt bildupplösning för bra tryck. En enkel huvudräkningsformel är X antal pixlar på bredden ger vid 300ppi x delat med 300 = x vilket ger x antal tum = cirka x antal millimeter. Då vet jag bildens storlek. InDesign är ganska generöst vad gäller interpolering, 120% förstoring är inget problem. Man får heller inte glömma att en kraftig förminskning i layoutprogrammet också leder till en bildkvalitetsförsämring.
 
Senast ändrad:
Uppfattningen att istället för att byta objektiv (eller att zooma) så går det lika bra om man “zoomar med fötterna”, dvs går närmre eller längre bort relativt motivet.

Ja, alternativet att fotografen flyttar sig x meter funkar väl bra i de situationer man kan acceptera att perspektivet förändras och att därmed bilden kompositionsmässigt blir annorlunda - men generellt? Nej, jag tycker inte det…. :)
Bra där! Det du pekar på där är inte ens en myt. Det är en ren felaktighet. Men det är tydligen svårt att skilja på bildutsnitt och vad som finns i bildutsnittet.
 
Senast ändrad:
Det finns definitivt en skillnad, men den beror inte på formatstorleken som sådan, utan på objektiven. Vid ett givet skärpedjup måste objektivet för ett mindre format vara ljusstarkare, vilket innebär att det inte är tekniskt möjligt att korrigera aberrationer lika bra. Detta medför i praktiken att större format (med mindre ljusstarka objektiv) kommer ge annat "släpp", kanske främst tack vare mindre sfärisk aberration. Skärpan avtar liksom mer abrupt bakom skärpeplanet och bokehn är i regel mindre bråkig, samt jämnare ända ut i kanter och hörn, än med ett väldigt ljusstarkt objektiv. Effekten ökar av att skärpan i skärpeplanet dessutom är bättre.

Här är en bild jag tog igår med Fuji 63/2,8 vid full glugg på 33x44 mm stor sensor. Trots att skillnaden mot småbild borde vara väldigt liten så tycker i alla fall jag att det inte ser ut som ett ~50/2 på FF. I stort sett hela cykeln är i fokus och ändå är det skapligt oskarpt bara 1-2 meter längre bort.

Visa bilaga 161333

Med ännu större format borde skillnaden kunna vara större, men då handlar det nästan alltid om äldre objektiv som inte är lika bra, så i praktiken är det mest skärpedjupet som ändras på grund av större ingångspupill.

Sen skulle man naturligtvis kunna uppnå samma sak fast med större skärpedjup på ett mindre format. Haken är att i stort sett ingen tillverkare gör riktigt, riktigt bra objektiv som är såpass ljussvaga. För det är det nästan ingen som är intresserad av. Det ska vara minst f/1,8 av nån anledning, och då har man låst in sig i en rad optiska problem där det blir knöligt att korrigera aberrationer till samma grad.

Förresten, ytterligare en sak som påverkar är sidförhållandet på bilden. Själv tycker jag inte man kan få samma "look" vid 3:2. Det ser liksom mer ansträngt, komprimerat ut rent estetiskt.
Det finns en hel del objektiv som är riktigt bra utan några större skavanker. Tex när det gäller 50 mm så Sonys 50/1.2 eller Voigtländer 50/2.0 APO för att nämna några,
Men här är en mycket kunnig man som INTE håller med dig: https://blog.kasson.com/gfx-50s/testing-for-the-mf-look/


Men diskussionen lär bli som med HIFI-nördar som hävdar ljudet blir bättre om man målar en grön färg på kanten av CD-skivan eller de som mycket tydligt hör skillnad på ljudet om de byter högtalarkabel.
 
Senast ändrad:
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar