Darrig på handen

[mipert]

En klassiker, som inte har sitt ursprung i fotografvärlden, är att använda kameraremmen som du snor runt handleden.

Jag tillhör också de som använder stativ till allt, såvida det inte är omöjligt, rockkonserter till exempel.
Jag tynger också ned stativet med en tyngd på runt tre kilogram för att öka stabiliteten.

Rockkonserter och stöd förresten. jag fotograferade Imperiet för länge sedan och en otroligt söt flicka i publiken, som var fotografintresserad och visste hur svårt det kan vara med skärpa, sade att jag kunde ta stöd mot hennes axel om jag ville.
Det var nog det bästa och sämsta stativ jag någonsin använt.

 

[Snapphaneledaren [E.F.S]]

Ni glömmer ju fattigmansstativet....

eller kalla det en klassiker är att ta ett snörre som är ca 170-180cm långt ihop knutet (eller med två öglor i ändarna) där du fäster den ena runt foten och trär den andra över objektivet.....

Det bli ganska stadigt och du kan alltid bära med det. Du kan ju enkelt justera längden också

 

[villgot]

Ta ett par djupa andetag för att få ned pulsen och sjunk sedan ihop och ta stöd med armbågarna mot kroppen. Här så försöker du ta halva andetag och försök andas med magen och försök komma i rytm med pulsen. Här går det med lite träning att förskjuta ett hjärtslagen ngt för att få längre tid att trycka av bilden. Precis som Toste sa så gäller det även att krama sakta för att minimera skakningar.

MVH
Villgot

 

[Malm]

Jag tror det var Ragnar Skanåker som hävdade att det optimala för att minimera skakningar utan att tappa koncentration var att dricka en halv lättöl innan det var dags att skjuta. Har aldrig provat själv (bågskytt sedan en massa år), känns som att dricka lite alkohol är att utsätta sig för onödiga risker i dopingsynpunkt. Men det finns ingen dopingpolis inom fotografi va?

/malm

 

[steinick]

Det finns en anna anledning till oskärpa som många nog inte tänker på, nämligen de moderna "monsterzoomarna". Det är lätt att använda längre brännvidd än man kan handhålla. 1/30 s kan vara OK vid 28 mm, men är det sannerligen inte vid 200 mm. Tumregeln att slutariden ska vara kortare än 1/brännvidden kan vara bra att ha i bakhuvudet.

 

[Mr P]

Malm skrev:
känns som att dricka lite alkohol är att utsätta sig för onödiga risker i dopingsynpunkt. Men det finns ingen dopingpolis inom fotografi va?

/malm

Jo tänk för att det gör det! Och med tanke på dina tips och funderingar så är det nog bäst att jag kommer hem till dig i eftermiddag och tar lite prover på dig...Har du ställt upp i en fototävling på senaste? I så fall kan du nog ligga illa till. kan bli frågan att ev. priser fråntas dig och avstängning från fotograferande i upp till två år.
Tar dett som ett stationerande exempel för alal som kan ev. falla för dylika tips...

 

[Guffa]

Som "gammal" skytt ställer jag mig bredbent vinkelrätt mot motivet, d.v.s. med vänster axel mot motivet. Sedan sätter jag vänster armbåge mot höften och lägger objektivet mellan långfingret och pekfingret, så att handleden är rak.

Kan vara något smärtsamt för den ovane, men det är klart stabilare. Och konstnärer ska ju lida...

 

[acke]

Du har fått många bra tips ovan och jag har inget att tillägga.

Jo förresten, om du trots alla tips inte blir kvitt skakningsoskärpan, gör då något kreativt av oskärpan istället. Bilder måste inte jämt vara skarpa.

If you can't beat them, join them. ;-)

 

[Kijana]

villgot skrev:
Ta ett par djupa andetag för att få ned pulsen och sjunk sedan ihop och ta stöd med armbågarna mot kroppen. Här så försöker du ta halva andetag och försök andas med magen och försök komma i rytm med pulsen. Här går det med lite träning att förskjuta ett hjärtslagen ngt för att få längre tid att trycka av bilden. Precis som Toste sa så gäller det även att krama sakta för att minimera skakningar.

Den bästa träningen är nog att vara i bra kondition så man orkar göra på ovanstående sätt, som jag annars instämmer i.
Jag har lagt märke till att benen är nyckeln till det hela. Börjar man få bendarr spänner man sig i övriga kroppen också, och då blir det väldigt jobbigt att bara trycka av och nästan omöjligt att få en skarp bild.
Som någon av de tidigare talarna var inne på så handlar det om självförtroende också. Tror man att man ska skaka så gör man det. Jag har vid olika tillfällen känt mig väldigt darrig på slutartider runt 1/250 men ibland känt mig störtsäker med exponeringar på 1/10-20.Vid andra tillfällen har jag sluppit darr bara för att jag varit så jäkla koncentrerad på fotandet.

 

[Olle]

Daniel Mott skrev:


Synd att det inte fungerar på digitalkameror, eller i och för sig, det är klart det fungerar men stora fettavtryck på LCD:n är ju inte så kul...

Prova med pannband, Daniel.

 

[mipert]

Jag fick en gång lära mig hur man håller absolut still även i påfrestande lägen och från mina teorianteckningar hittade jag följande.

Det var Benjamin Libet som via olika undersökningar kom fram till att när man beslutat sig för att utföra någonting har hjärnan redan förberett sig på det hela genom att gå in i aktivt läge. Detta sker en halv sekund innan man medvetet har beslutat sig för att lyfta armen eller trycka in avtryckaren.

Hjärnan är alltså förberedd en halv sekund innan man är medveten om att man tänker utföra händelsen!
Detta kan påverka musklerna så de börjar dra ihop sig, kontrahera, innan man ens vet om att man tänker göra vad man nu skall göra.

Därav mitt tips i början om att inte lyfta blicken från sökaren så fort man tagit bilden.
Bestäm dig för att hålla kvar blicken och att stå still några ögonblick efter avtryck för att minimera darrningar.

Vad gäller andningen måste man själv finna bästa metoden, de flesta fungerar bäst om de trycker av två sekunder efter påbörjad utandning.

Jag vet, jag har inget liv.

 

[steinick]

Enligt Libets teori borde man alltså tänka på något annat, fast då kanske man missar bilden. ;-)

 

[mipert]

När jag spelade volleyboll (juniorlandslag bland annat) var det ett problem när jag tänkte på vad jag skulle göra.

Jag var specialist på att serva och ju mer jag tänkte på vad jag skulle göra desto större risk att misslyckas.

När jag skulle lägga en ”svävare” i bortre vänstra hörnet fungerade det bäst om jag blixtsnabbt beslutade mig för det.
Eller vem/vad som nu stod för besluten eftersom hjärnan redan hade förberett serven.

Min kropp är inte min egen...

 

[Jöörgen]

Jag läste ett gammalt nummer av tidningen FOTO där de testade hur säkra folk var på handen. Vinnaren blev den gamla pistolskytten Skanåker. Han gav samtidigt tipset att man skulle hålla bägge ögonen öppna samtidigt.

 

[mipert]

Jodå, det är en klassiker (se tidigare i tråden).

Ibland kan man prova att titta med vänsterögat (och hålla höger öppet) eftersom om man tittar med höger och håller vänster öga öppet irriteras man av det man ser utanför kamerans kropp.

 

[berga]

Det har väl med att man skall slappna av. Blundar du med vänster öga så spänner du ansiktet och då kommer ryckningarna. Åtminstone blev det så nu när jag testade.

Fast man får ju inte slappna av för mycket, för då tappar man kameran.

 

[Guffa]

Hehe... återigen har man fördel av att vara skytt. Jag kan i stort sett koppla bort ena ögat så att jag tittar med bara ett, fast bägge är öppna.

En ögonlapp kanske är ett tips till fotoutrustningen, annars?

Förutom spänningarna i ansiktet som kommer av att blunda med ett öga, så blir det även spänningar i det andra ögat, man kniper även ihop det lite grand. Man får svårare att fokusera blicken, och det blir ansträngande att flytta omkring blicken i bilden.

När man ska hitta en stabil ställning, kan man i princip inte slappna av för mycket. (Om man inte tappar kameran, då . Använd inga muskler för att hålla upp kameran, utnyttja skelettet för att bära upp med, och använd bara musklerna för att i stort sett justera ställningen.

Att ha en rak handled är ett bra exempel på detta. Man använder bara mycket små muskelkrafter för att hålla handleden rak, och skelettet tar upp belastningen. Så fort man böjer handleden måste man använda muskelkraft för att hålla upp kameran istället. Skillnaden blir enorm.

 

[.Z.]

Jag är av nån anledning vänsterögd vilket med vissa kameror kan ställa till problem. Hade en gång en Nikon FE2 som måste ha frammatningsspaken utfälld i beredsskapsläge vid fotografering. Den tryckte mig då i pannan vilket gjorde att jag försökte lära mig att använda högerögat istället.

Jag upptäckte då att jag fick sämre stabilitet, kan bero på ovana men i vilket fall som helst så återgick jag till vänsterögat. En irriterande sak till är att jag kör näsan i displayen på digikameran vilket ger härliga fettfläckar.

Hur många är egentligen vänsterögda?

 

[Guffa]

Högerögd eller vänsterögd? Det har jag faktiskt inte reflekterat över förut. Jag är högerskytt, så då siktar jag med höger öga, men när jag tar kameran i vänsterhanden och lägger vänsterarmen nära kroppen, faller det sig helt naturligt att titta med vänster öga. Skulle jag titta med höger öga, så är min ståtliga näsa väldigt mycket i vägen, och jag får en konstigt vriden ställning.

Sämre stabilitet kan bero på vinkeln du får på vänsterarmen. Ifall man tittar med vänsterögat får man automatiskt en rakare vinkel på vänsterarmen, vilket blir mycket stabilare.

 

[.Z.]

Jag vet att man nån gång gjort en undersökning ang. detta i foto eller nåt liknande & kom fram till att förvånande många är vänsterögda, nån procentsats kommer jag ej ihåg. Jo, näsan är lite ivägen, man vänjer sig dock. Att vänja om mig till högerskytt känns för mig mycket avigt.

Larsa.