Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Döden

Produkter
(logga in för att koppla)
ace skrev:
Man måste lyssna på människor och försöka sätta sig in i deras situation. Sen åter igen, man kan vara ärlig i stunden. Men man måste ju också få ändra sig. Man kan ju inte alltid vara säker på allt.

Varför måste jag försöka få personen att ändra sig? Om den nu vill dö... vad mer finns det att diskutera? Jag gör antangandet att personen har tänkt igenom sitt val och ingen mängd övertygande kommer att ändra på det faktum att den vill dö.

Ska jag få personen att ändra sig, bara för att den KANSKE inte vill dö? Om jag hindrar personen från att begå självmord, och den ville dö, måste jag då leva med det faktum att jag tvingar en person till att lida dagligen?

Jag är ute efter att få bra bilder. Inte efter att bli helgon.
 
EdwardH skrev:
Varför måste jag försöka få personen att ändra sig? Om den nu vill dö... vad mer finns det att diskutera? Jag gör antangandet att personen har tänkt igenom sitt val och ingen mängd övertygande kommer att ändra på det faktum att den vill dö.

Ska jag få personen att ändra sig, bara för att den KANSKE inte vill dö? Om jag hindrar personen från att begå självmord, och den ville dö, måste jag då leva med det faktum att jag tvingar en person till att lida dagligen?

Jag är ute efter att få bra bilder. Inte efter att bli helgon.

Du lyssnar ju inte. Jag säger ju att personen kanske vill dö i just den stunden. Men låter du dem ta livet av sig så finns det ingen återvändo. Det blir ingen "nästa sommar", "nästa kärlek", "nästa semester", "nästa fotografi".

Men nu orkar jag inte mer. Jag blir ledsen över att du inte har större respekt för andra människors liv. Jag vill säga att jag hoppas att du blir djupt deprimerad så att du får känna hur det känns, men att må så dåligt som man gör då... det önskar jag ingen i den här världen.
 
ace skrev:
Men nu orkar jag inte mer. Jag blir ledsen över att du inte har större respekt för andra människors liv.

Så det är för sent att kräva en definition på ordet "respekt"?

Jag vill säga att jag hoppas att du blir djupt deprimerad så att du får känna hur det känns, men att må så dåligt som man gör då... det önskar jag ingen i den här världen.

Haha! Too late.

Been there. Done that. Fått diagnosen. Går på antidepp. Mår bättre nu.
 
Jag har under mina år blivit tillfrågad att fotografera olika saker, det ena lustigare än det andra. Många uppdrag har jag sagt nej till. Jag har själv satt nivån på vilka uppdrag jag tycker att jag vill ta, och vilka mina egna projekt ska vara. Jag blev t.ex utskälld av en kille vid ett tillfälle när vi pratade om att fotografera olyckor. Jag sa att det första man gör är naturligtvis att hjälpa skadade, så bilderna kommer då i andra hand, men han var förbannad för att jag ville ta bilder över huvudtaget. Sedan har jag haft en idé om att plåta gamla gravstenar men ännu inte kommit till skott med det, och det beror på att det rider precis på gränsen till vad jag tycker är tillåtet. Om någon hade frågat mig om att plåta ett självmord så hade jag försökt se till att personen hamnade inom psykvården snarast möjligt.
 
Men Edward.
Efter att ha läst tråden, följdfrågorna, och dina svar så undrar jag om du någonsin har konfronterats med döden? Vad förväntar du dig ska ske inför döden? Det självklara svaret är ju likt goldfinger "no mr Bond, I expect you to Die". Men utöver den fysiska döden, vad förväntar du dig se i den människa som du vill fotografera i sitt självmord?


Om dina svar nu inte är sarkastiskt menade, utläser jag i det du skriver en ganska stor brist på empati eller emotiv förmåga. De bakomliggande orsakerna kan vi däremot låta vara.

Du talade också om fotografers moraliska ställning och grund. Ytterst är det ju fotografen själv som sätter sin moraliska ribba. Att fotografera döda människor, krig, olyckor och mänsklig tragedi kan göras på många olika sätt, men som någon annan redan skrivit så är det ju ytterst fotografen själv som sätter ribban.
 
Ger mig inte in diskussionen i övrigt annat än själva huvudfrågan eftersom efterföljande diskussion är så jävla korkad att den borde föras på en brits.

Huvudfrågan:
Men det finns väl något som heter passiv medhjälp? T.e.x när någon, t.ex ett bran blir svårt misshandlad och någon i omgivningen inte söker sjukvård.
 
Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Döden

EdwardH skrev:
Helst. Min bild av den perfekta fotografen är någon som dokumenterar livet, utan att själv finnas.

Ingen ska lägga märke till fotografen, annars blir bilderna poserade.

(Kom inte nu och säg att personen som vill dö poserar.)

Det är väl klart att det kan finnas personer som vill dö som poserar. Har du tänkt på att din fotoiver kanske driver människan att gå fullt ut?
 
Varför vill du ta bilderna? För att tillfredsställa någons sista önskan? För att få sälja något till någon tidning? För att glädja suicidentens anhöriga?
Ja jag vet, jag har en bild på en avliden här på fotosidan. Varför jag tog den vete gudarna. Jag har inte skänkt den en tanke från det jag tog den till dess jag började gå igenom gamla negativalbum förra året. Och två andra bilder på avlidna från Haga makulerade jag (innebränd resp. ihjälfrusen, den första bad polisen mig ta, den andra var en jag trodde sov i snön).
Men så förbanne mig jag skulle sätta mig och vänta på att någon just skall dö för att fotografera det. Och ändå har jag nog fler tillfällen än de flesta.
Bilden av mannnen mot husväggen som finns här tog jag med för jag tyckte den hade kvalitéer utöver det faktum att han var död. Men som framgår hade jag en hel del brottningsmatcher med mitt samvete innan jag la' in den.
Us
 
Senast ändrad:
Edward,

Jag kan inte mycket om psykiatri, men som lekman tycker jag det låter som om du kanske lider av Aspbergers Syndrom. Bristande/obefintlig empati (i alla fall gällande gentemot självmordsbenägna) och ett mycket engagerat specialintresse (vilket förvisso antagligen gäller de flesta här på fotosidan). Ta gärna en kik på
http://www.inlv.demon.nl/ashfa/what_is_asperger.html .

Ta mitt inlägg med en nypa salt, jag menar inte att diagnostisera eller döma dig. Tycker ibland själv att mitt specialintresse tar sjukliga proportioner och det kan vara värt att reflektera över. Självdiagnostestet som finns på sidan jag nämnde ovan var intresant och kul att göra.
När jag läser om psykiska sjukdomar känns det alltid som alla symptomen passar in på mig själv :) men jag har hört andra säga samma sak.

Mvh Richard
 
Död åt alla troll på fotosidan...genom att ignorera..vilket jag inte lyckades med eftersom jag skrev detta..attans också..
 
Sonnaren skrev:
Varför vill du ta bilderna? För att tillfredsställa någons sista önskan? För att få sälja något till någon tidning? För att glädja suicidentens anhöriga?

Det finns ett ordspråk på engelska: Once a philosopher, twice a pervert.

Jag vill göra allting minst en gång. Att fotografera någon som kommer att dö kan nog bli en rätt bra bild. I värsta fall kan den användas för att avskräcka folk från att begå självmord i framtiden (visa den i skolor eller nåt sånt).

Men tjäna pengar på det är det absolut sista jag vill göra.
 
EdwardH skrev:

Om någon hade sagt till mig att den ville dö (begå självmord) och frågat om jag hade velat fotografera det, hade jag definitivt svarat "ja".


Sorgligt och mycket obehagligt.
Du verkar vara en mycket speciell slags karaktär.

/David
 
EdwardH skrev:
Jag satt och funderade på en sak...

Om någon hade sagt till mig att den ville dö (begå självmord) och frågat om jag hade velat fotografera det, hade jag definitivt svarat "ja".

Frågan är nu följande: Får man, rent lagligt, sitta där och fotografera en person som håller på att begå självmord och inte försöka stoppa den?

Du skulle antagligen bli misstänkt och eventuellt åtalad för mord, dråp eller vållande till annans död p g a att din "förklaring" (om än sann) skulle vara "icke-trovärdig". Varje person skulle i en sådan situation försöka avstyra det hela. Om jag vore åklagare skulle jag anse att du har skuld i det hela, ställt utom allt rimligt tvivel.

Vad jag anser om det rent moraliska i din frågeställning lämnar jag därhän.

Krya på dig!
 
EdwardH skrev:
Du också? Du och tre överläkare tycker det.

Så det är iaf kontstaterat att du är psykiskt sjuk, det förklarar iofs ditt mycket märkliga beteende.

Känns bra att veta, då kan jag tycka synd om dig istället för att tycka illa om dig.


Vad det gäller den övriga frågan så behöver det ju inte tvistas om särskillt länge.. fråga en jurist eller sätt dig och läs lagboken..

Vad det gäller din moral så har vi ju redan konstaterat psykisk sjukdom..
 
EdwardH skrev:
Det finns ett ordspråk på engelska: Once a philosopher, twice a pervert.

Jag vill göra allting minst en gång. Att fotografera någon som kommer att dö kan nog bli en rätt bra bild. I värsta fall kan den användas för att avskräcka folk från att begå självmord i framtiden (visa den i skolor eller nåt sånt).

Men tjäna pengar på det är det absolut sista jag vill göra.
Med risk att göra dig väldigt besviken: en som skall dö ser precis ut som vilken annan människa som helst. Vad fan förväntar du dig? Lila öron eller en svans? Våldsam ångest?? Det senare k a n vara fallet någon gång men syns inte speciellt tydligt på stillbild. Det är inte så märkvärdigt, troligast skulle du bara bli väldigt besviken. Försök att hitta på något annat och bättre motiv. Alla dessa låtsande bilder på död (mer eller mindre konstfärdigt sminkade kompisar) som visats här gör mig bara trött med sina puerila (=barnsliga) ansatser.
Us
 
Rent allmänt gäller samma moral oavsett om man ska fotografera eller inte. Att begå eller avstå från en handlig kan inte motiveras annorlunda för att man har en kamera i handen, det finns inget sådant " neutralt utanförskap".

Människor som begår självmord gör det ofta i ett tillstånd av akut depression eller liknande - inte som ett resutat av någon sorts lång, genomtänkt analys.

Men i grunden känns hela resonemanget totalt sjukt...:-(
 
Jag kunde bara inte låta bli att skriva..

Jag tycker det är helsjukt att ni har gett psykopaten så mycket utrymme. 4 sidor!!

Skärpning!
 
För det första är man inte psykiskt sjuk om man har Aspergers. Man är bara annorlunda.

Och för det andra, så måste jag tacka alla er som har visat respekt för sina medmänniskor (i form av tillåtelse att tycka vad de vill och få sin sida hörd) och tolerans.

(Ja, det här är sarkasm och der riktas främst mot Peter Jönsson).

Jag ville bara få reda på om det var lagligt att göra det, och istället utsätts man för personangrepp. Inte för att jag bryr mig, men om ni får göra det så får jag fan också börja angripa alla dess åsikter jag inte delar.

Om det nu är någon som ska skärpa sig, så är det inte jag. Det är ni normala människor som vill tysta ner / bli av med de som är oliktänkande. Om det är helt ok/vanligt att få sådana utbrott på andra ("han är psykopat") om man är normal, så föredrar jag att ha Aspergers.

Det är tack vare sådana som er som världen är ett intolerant skitställe (relativt sett).

Anledningen till att vilja fotografera någon i en sådan scenario är enkel: Jag vill se deras känslor. Jag vill se deras blick. Jag vill se hur de beter sig när de vet att döden väntar. Det kommer säkert att betraktas som provocerande, och det är bra att det blir det. Bara man tänker till lite.

Men men... eftersom jag har fått så många olika svar så tänker jag fråga en polis nästa chans jag får.
 
ANNONS
Spara upp till 12000 kr på Nikon-prylar