Beroende på en del av det jag skriver nedanstående så behöver det inte alls vara något konstigt. Om man däremot bortser från hur kameran faktiskt fungerar så kanske det kan tyckas som att det vore något konstigt. Men det går inte direkt att säga utan en mer nogrann test.
Till att börja med så skiljer sig exponeringen på de olika kamerorna åt något alldeles förskräckligt.
Det blåa du ser runt texten är något som kallas bleed-over, och sker när celler i sensorn blir överladdade, alltså, helt utfrätta. Då läcker laddningen över till närliggande celler. Det blir väldigt märkbart när man överexponerar, precis som bilden till höger är. Bilden till vänster är å andra sidan underexponerad.
Sen är det ju så att Nikon generellt sett är mer konservativ vad gäller ljusmätningen, och Canonen inte. Nu är det inget som helst konstigt med ljusmätningen om man väl tittar på hur denna fungerar. De vita utfrätta fälten är så små i förhållande till resten att de inte direkt inverar på exponeringen så mycket. Och då en normal mätning strävar efter att mätas mot jämntgrått så kommer allting svart att överexponeras då kameran tror att det är en grå yta. Hade du haft en helt vit yta hade den blivit grå, och följaktligen underxponerad.
Därför blir det väldigt lätt dåliga resultat som i jämförelsen ovan när man kör på autoläget. Dessutom verkar den högra bilden skilja sig åt betydligt mot den vänstra vad gäller brännvidd. Om det nu är en 100% beskärning, så är troligen brännvidden felinställd, eller så är den högra bilden förstorad.
Sedan är Canons kit-objektiv rätt mjukt, speciellt på full öppning, så nu när EXIF-data inte är bifogad så är det långt ifrån att det är nog onormalt med den. Det beror på vilka inställningar kameran valde. Sigmas 18-50 å andra sidan är en rätt skarp glugg. Så jämförelsen haltar även där. Dessutom att döma av skärpedjupet så verkar bilden till vänster ha tagits med viss nedblädning, vilket ökar skärpan, och bilden till höger ha tagits med en stor öppning, annars ligger fokus fel mot vad det borde ha gjort.