Jag skulle nog säga att det var någon form av tekniskt fusk. Till exempel digital zoom.
Om den Panasonicen hade en sensor av samma storlek som till exempel G11 och det varit optisk zoom för hela omfånget så hade den ett verkligt brännviddsomfång på 7,8 mm - 91 mm. Med bländare 2,8 skulle objektivets pupill behöva vara 91/2,8 = 32 mm i diameter. Ett ganska rejält biffigt objektiv även på en halvklumpig superzoomkompakt alltså.
Min gissning är att den hade sisådär 2x - 3x digital zoom i det längsta läget. Då behöver objektivets öppningspupill plötsligt bara vara runt 11 - 16 mm vilket låter mer rimligt. Nu kan den haft mindre sensor än G11, vilket ger ännu kortare verklig brännvidd och därmed mindre pupill, men mitt räkneexempel var mest för att illustrera principen.
G11 med sin verkliga maxbrännvidd på 30,5 mm (140 mm med 4,6x cropfaktor) bör ha en öppningspupill på över en centimeter, 10,9 mm, vilket är rätt stort hos en så liten kamera. Ett skäl till att den, med kompaktkameramått, är lite klumpig i formatet. Jämför med den nättare S90 som med en maxbrännvidd på 22,5 mm (105 mm med 4x crop) och maxbländare i längsta läget på 4,9 bara behöver en maximal öppningspupill på 4,6 mm.