Canon 5D mk3 fokuseringsproblem

[Sten-Åke Sändh]

Jag har en Canon 5D mk3 som jag använder med bla. ett 50mm 1,4 och ett 35mm 1,4. Jag har upplevt att de fokuserar bra men de senaste åren har det krävts fler och fler bilder för att få till att skärpan sitter. Jag använder oftast spot-AF men har även experimenterat med följande fokus och spot-AF eller flerpunkts-AF. Men då jag oftast fotograferar porträttbilder så är spot-AF bäst då det handlar om att få fokus på ögon som oftast inte rör sig.

Jag upplever att det är mycket svårare att få till fokusering när jag har kamera i vertikalt läge, i de korslagda fokuspunkterna i hörnen, än när jag har kameran i horisontellt läge. Kan det vara något som gör att fokus blir sämre när kameran är på sidan?

Upplever att mitt 24-70 2,8 fokuserar bättre, men det kanske har mer att göra att skärpeplanet är längre.

Jag har experimenterat med att finjustera fokus, men det gör ju bara en statisk skillnad. Mitt problem är att kameran både träffar ofta, men ungefär lika ofta sätter fokus för nära kameran i förhållande till objektet.

Jag har rengjort spegeln i kameran, kan man / bör man enkelt rengöra fokussensorn också?

Det kan också vara så att du faktiskt har ett zoom ex. som är icke linjärt och har du otur så kommer den då i bästa fall att ligga rätt vid endast ett ställe på zoomspannet eller i värsta fall inte alls. Då hjälper ingen mikrojustering i världen.

Vad man heller inte tänker på alla gånger är att även den manuella fokuseringen kan vara fel. Det finns ju tre strålgångar i en DSLR. En mot huvudsensorn när spegeln fälls upp manuellt eller vid exponering. En genom spegelns halvgenomskinliga del till fokussensorn och en via spegeln och prisma till mattskivan.

Den sista strålgången kan behöva justeras även den egentligen och det fattade jag själv först då jag själv bytte mattskivan till en med mirkoprismor och snittbild. Den behövde jag skimsa in för att den skulle funka som jag ville. Ligger den på fel avstånd så kommer fokus hamna fel även om den sätta manuellt.

Problemet med fasdetekt AF är att systemet saknar återkoppling så det kan inte svänga in mot ett jämviktsläge när huvudsensorn är i fokus som exv. spegellösa. Det är optimerat för snabbhet och inte för precision och finner sitt jämviktsläge inte mot huvudsensorn utan mot fokussensorn och dessa två har ingen aning om den andras existens. Det är därför jätteviktigt att de synkas.

Fasdetekt AF kan i värsta fall bara vara "fort men fel".

AF höll länge på att driva mig till vansinne vilket motiverade mig till att faktiskt försöka fatta varför detta funkade så dåligt i mina kameror och 2011 när Sony så kom med NEX 7 som var deras första kompetenta spegellösa hus med en 24 MP sensor och en kontrast-AF med återkoppling som gick rakt mot huvudsensorn, var valet inte särskilt svårt. Efter det har jag inte haft samma systematiska fokusfel längre som jag i princip haft i alla mina gamla DSLR och SLT-hus. Med hybrid-AF som i de moderna kamerahusen så får man dessutom både extrem precision och snabbhet.

Dina 50mm och 35mm-objektiv borde du kunna få bättre med mikrojusteringen men zoomen är en annan femma, så jag skulle börja med de förra. Testa även med zoomen men räkna med det kan bli problem med den, som du inte kommer kunna hantera med mikrojusteringen. Om du får problem med zoomen du inte kan lösa med mikrojusteringen så behöver du nog professionell hjälp och då får du väl kolla vad det kostar och ta ställning till om du vill ta den kostnaden. Kameran är ju trots allt en bit över 10 år.

 

[apersson850]

Ett antal som deltog i detta forum fick f.ö. sina kameror och objektiv justerade gratis av Canon även trots att garantin gått ut. I någon 1x-modell så bytte man även ut chip som inte var korrekta om jag inte missminner mig.

En sak som också var intressant var ju att det var de dyrare husen med mer komplex AF som verkade ha de största problemen. De enklare kamerorna hade alltså färre problem.

Detta kom sig av att det var de modellerna som hade högst ambitionsnivå när det gällde AF. Den värst drabbade kameran från Canon var 1D Mark III. Den utgjorde toppen på sportkameraberget vid den tidpunken. Canons tekniker ville skapa en kamera med snabbare AF än någon annan. Som alla vi som försökt optimera regleralgoritmer vet så innebär snabbare reaktionstid högre risk för instabilitet, och det var det som dessa kameror råkade ut för. De hade helt enkelt för bråttom, så ibland vimsade de runt rätt fokus i stället för att landa där.

En hel del problem med zoomar också som visade sig icke-linjära, så det funkade inte att mikrojustera dessa då dissa kalibrerades på upp till 8 ställen efter zoomspannet om jag inte missminner mig.

Verkstäderna kan kalibrera på åtta punkter. Senare modeller på kameror kan korrigera separat i båda ändarna av zoomomfånget, och interpolerar sedan däremellan.

En annan intressant sak var ju också att mikrojusteringen inte kunde ställas på ett sätt för exv. ett prime-objektiv av säg en modell av 50mm/1,7 och på ett annat sätt för samma modell men annan individ. Så om man exv. jobbade på en tidning bland fler fotografer och använde samma pool av objektiv, så kunde det bli fler bara av det skälet även om man faktiskt mikrojusterat. Vi kollade i EXIF och såg att det inte fanns några möjligheter där att spåra individer av objektiv utan bara objektivens modellbeteckningar.

Den möjligheten finns också på de senare kamerorna jag har. Där läser kameran inte bara modellbeteckningen utan också serienumret, så du kan lägga in olika korrigeringar för olika exemplar av samma objektiv.

Bortsett från kända designproblem med DSLR-AF så är det ju också intressant att fokussensorn sitter långt nere i botten på kameran, för rent logiskt så borde det väl också vara som skitigast där. Det är faktiskt något jag borde reflekterat över för länge sedan men inte gjort, så tack för det inspelet.

Förmodligen, men smuts som är så tungt att det faller nedåt är i regel stort nog för att vara lätt att blåsa bort. Små smutspartiklar tenderar att flyga omkring och sedan fastna på något av elektrostatiska skäl, och då kan det lika gärna vara i taket. När de fastnat sitter de kvar på grund av elektrostatiska krafter, samtidigt som de har liten yta, och är därför svårare att blåsa bort.
Att sensorn sitter där är av rent praktiska skäl. Det finns inget utrymme för den på någon annan plats i spegelhuset. De andra fem sidorna är upptagna med annat.

 

[apersson850]

Det kan också vara så att du faktiskt har ett zoom ex. som är icke linjärt och har du otur så kommer den då i bästa fall att ligga rätt vid endast ett ställe på zoomspannet eller i värsta fall inte alls. Då hjälper ingen mikrojustering i världen.

Canon 5D Mark III är en av de modeller som har stöd för mikrojustering av zoomar på två ställen, kortaste och längsta brännvidd.
Den har också stöd för att läsa serienumret på objektivet och kan därför ställas separat för olika exemplar av samma objektiv. En del äldre objektiv stödjer inte detta, men det visas då i kameran.