Min kommentar står.
Den påverkas inte alls av de kvalificeringar du gör. Trådskaparens spekulationer baseras på föreställningen att enorma framsteg kommer att göras avseende upplösning och känslighet. Och att därmed huvudpunkten i själva bildmakandet kommer att bli mjukvara. Min poäng är att några sådana framsteg inte kommer att göras.
Då talar vi väl om pixelstorlekar som om de användes i en småbildssensor (24x36 mm) skulle ge sisådär en gigapixel (1000 megapixel) eller däromkring?
Så när det gäller våra kameror med utbytbara objektiv (där ju tråden började) så har vi fortfarande en bra bit kvar innan vi inte längre kan göra pixlarna mindre
Har vi? Låt oss säga att vi har, varför skulle vi? Varför skulle vi göra en FF kamera med 1000Mp?
Det spelar ju ingen roll, 1000 eller 400 megapixlar, vi rör oss i samma storleksordning ändå, men jag tror alltså att sensorn skulle börja bli sämre bortom 400Mp. (Alltså även om vi samplar ner). Vad kommer FF-fotografer fråga efter? Bättre ISO egenskaper, bättre färgseende, mindre brus, - eller 600Mp?
Genom att skifta exemplet till FF, får du alltså till att spekulera om 1000Mp, och det låter då som om en stor utveckling ligger framför oss. Men i själva verket är det nog istället så att värdet av hög pixeltäthet finns hos andra typer av kameror. Där den t.ex redan används till liten storlek eller digital zoom. Men det är ju då också användningar där vi samlar in avsevärt mindre ljus och därför aldrig kan konkurera i bilddefinition. Och också en användning där vi redan ligger runt gränsen och därför inte kan förvänta oss någon större förändring.
Med tanke på att vi idag väl som bäst omvandlar sisådär 15 % av ljuset som objektivet projicerar mot sensorn till signal så finns det ett eller par steg till att hämta och det vore ju inte så pjåkigt.
15% låter aningen lågt? Men det spelar väl ingen roll, nån procent hit eller dit. Det är nog helt riktigt att det finns nåt steg till att hämta. Minst två sensortillverkare trögar på mot ca 1½ steg bättre. Min poäng var att vi kommer att spela kvar i samma liga. Det finns ingen revolution väntande bortom horisonten.
Men eftersom 15% låter som om det fanns massor av utrymme kvar, och nån kunde få för sig att sensorerna plötsligt skulle kunna bli sådär 6 ggr känsligare bara för att vi får protein-sensorer eller nåt sånt, tycker jag att det finns anledning att vara noggrannare med hur situationen egentligen ser ut.
Materialet är bra. Fotodioden är känslig. De huvudsakliga förlusterna finns i absorbation i filter och reflektion i diverse skikt. Det finns inte jättemycket att vinna på att bekämpa reflektionen och det är komplicerat att göra det. Återstår filtren. Vill vi ha färg eller inte?
Men visst, det finns ideer hur vi registrerar allt ljuset men också samtidigt gör en RGB-vägning.
Bättre videokameror gör det redan. 3CMOS och dikroitisk splitter. Uppenbart är dock att det ställer speciella krav på strålgången och objektivet. Knappast något för spegellös-fanboys. Och dyrt. Sen tänker man sig också diverse lösningar som försöker styra det färgade ljuset mot de områden där det registreras rätt, istället för att filtrera bort det som kommer fel. Men det går än sålänge trögt med det.
