Annons

Behövs utbytbara objektiv i framtiden?

Produkter
(logga in för att koppla)
Tänkte återgå till trådskaparens inlägg som jag tycker är intressant att kommentera.
...
Jag är inte alls övertygad om att morgondagens kameror kommer ha ett zoomobjektiv som inte är utbytbart. Möjligen är det som du säger, att de kommer att sälja mest i framtiden, men att de utbytbara objektivens tid är förbi har jag svårt att se.
....

Om vi ska räkna marknadsandelar som inlägget väl handlade om, så är det väl så att smartphones är det överlägset vanligaste kamersköpet idag. Och i antal tagna bilder så ligger väl också smartphones bra till. Men varför räkna på det viset. Kameramarknaden är väl mycket mer uppdelad än så. Varje typ av kamera har sitt lämpliga användningsområde. Och många olika sorter kommer att finnas inom sin nish, inom sin marknad, länge till.

Petter...
 
Om vi nu tänker oss sensorer med absolut maximal relevant upplösning, alltså pixlar små som fotoner, så vore det ju snöpligt om en stackars foton träffade krysset mellan fyra pixlar. Istället för att precist och exakt lämna sitt avtryck till eftervärlden måste den istället fördela sig över fyra pixlar och alltså bli ihågkommen som en större och svagare prick än han egentligen var. Eller blir det ännu värre. Fotonen är ju odelbar. Träffen i krysset gör att han inte fastnar alls i någon pixel.

Petter...

Aha, fast det enda som hjälper mot det är ju - i den mån det då är tekniskt möjligt - högre upplösning. Eller för att formulera det annorlunda - det där pekar på ett av de problemen vi får (och haft) med låga upplösningar. Ju lägre upplösning, ju fler fotoner kommer att bli "svårbestämda", dvs man vet aldrig säkert om de hamnade i (och därmed påverkade mätvärdet i) rätt pixel.

Fördelningen av fotoner följer ju inte några regelbundna mönster - eftersom de fotoner vi fångar in är reflektioner från en verklighet som ur teknisk synpunkt kan beskrivas som kaotisk. Det är ju t.ex. väldigt svår att ta fram en ekvation som matematisk definierar hur alla olika berg ser ut. Eller träd. Eller ansikten. Motiv är ju upprörande ostandardiserade :) Det här är ju ett stort problem med din tanke om att fånga bilder som vektorer - det som ju gör en vektor oändligt skalbar är att den kan beskrivas matematiskt. Medan verkligheten ur matematisk synpunkt är sjukt bökig, för att inte säga omöjlig, att på ett exakt sätt beskriva i en ekvation. Och skall man skala bör beskrivningen vara just exakt ...

Men det du tar upp här beskriver ett av huvudproblemen med pixelbaserad bildinsamling - att information (dvs fotoner) hamnar i ett obestämt läge, där det liksom blir fel hur man än gör. Det man ju i praktiken gör är att antingen acceptera att den "faller mellan stolarna" och inte blir medräknad, eller helt enkelt tilldelar den till en av de fyra möjliga pixlarna. Vilket man än väljer introducerar man ju ett litet mätfel. Men, och det här är ett av argumenten för högupplösta sensorer - ju högre upplösning en sensor har, ju mer sällan inträffar det här problemet och ju mindre blir effekten av det lilla mätfelet man tvingas till.

Lite relaterat till det här finns också ett av de mycket konkreta tekniska problem som alla våra pixelbaserade sensorer drabbas av, nämligen att en pixel som träffar sensorytan i en flack vinkel så att säga kan vandra i sidled och läcka till närliggande pixel och bli uppmätt mer än en gång. Det här problemet finns alltså i våra traditionella sensorer (faller väl under begreppet "crosstalk" antar jag) men har varit ett mycket större problem i en av de få alternativa tekniska lösningarna som provats - Foevon-sensorerna. Där vandrar ju fotoner genom tre färglager och inte så få av dem träffar den översta färgen i en pixel, smiter iväg lite snett åt sidan och hamnar i intilliggande pixel i nästa färglager osv.

Det här är ett skäl att man ju vill bygga objektiv så telecentriska som möjligt dvs att ljuset som objektivet projicerar mot sensorn faller in i så rät vinkel som möjligt mot sensorytan. Här har ju den klunkiga DSLR-lösningen (med en spegelbox som tar plats mellan objektiv och sensor) lite av en lycklig slump tvingat fram hyfsad telecentricitet, en lösning som varit gynnsam när man började med digitalsensensorer (fråga Leica).

Men det är också en förklaring varför det är bra att få bort så mycket av ströljus och interna reflektioner som möjligt i objektiven. Ljus som inte följer den bana det borde ta i ett objektiv utan börjar studsa runt likt en flipperkula på rymmen kommer ju väldigt ofta till slut att träffa sensorn både i fel pixel och till råga på allt också i en flack vinkel. Fotoner på rymmen kan ju orsakas av många skäl: frånvaro av motljusskydd, dålig antireflexbehandling, smuts, imperfektioner i glaset osv - ställer alltså till problem på mer än ett sätt. De sänker bildprestanda vilket vi i praktiken ofta se som sänkt kontrast eller flare.
 
Om vi nu tänker oss sensorer med absolut maximal relevant upplösning, alltså pixlar små som fotoner
Det går inte. Så små saker går inte att bygga. (Vi diskuterar fotoner i samband med synligt ljus).

F.ö. så kan en foton även betraktas som en vågrörelse som har en sannolikhetsfunktion, så exakt var den träffar sensorn går inte att förutsäga.
 
Det går inte. Så små saker går inte att bygga.
...

Kanske inte av människor eller robotar, men organiska eller biologiska sensorer kanske kan nå dit. För om fotoner kan vara så små så måste väl andra saker också kunna vara så små. Eller så får vi väl hitta på tekniken för nästa sorts fångstmedium.


Petter...
 
Fotoner har inte storlek i vanlig mening. Det närmaste man kan komma "storlek" för en foton är dess våglängd. Jag kan inte riktigt komma på en bra anledning att ha en "photosite" (pixel) som är mindre än våglängden för ljuset den ska reagera på.
 
Min kommentar står.
Den påverkas inte alls av de kvalificeringar du gör. Trådskaparens spekulationer baseras på föreställningen att enorma framsteg kommer att göras avseende upplösning och känslighet. Och att därmed huvudpunkten i själva bildmakandet kommer att bli mjukvara. Min poäng är att några sådana framsteg inte kommer att göras.

Då talar vi väl om pixelstorlekar som om de användes i en småbildssensor (24x36 mm) skulle ge sisådär en gigapixel (1000 megapixel) eller däromkring?

Så när det gäller våra kameror med utbytbara objektiv (där ju tråden började) så har vi fortfarande en bra bit kvar innan vi inte längre kan göra pixlarna mindre :)

Har vi? Låt oss säga att vi har, varför skulle vi? Varför skulle vi göra en FF kamera med 1000Mp?
Det spelar ju ingen roll, 1000 eller 400 megapixlar, vi rör oss i samma storleksordning ändå, men jag tror alltså att sensorn skulle börja bli sämre bortom 400Mp. (Alltså även om vi samplar ner). Vad kommer FF-fotografer fråga efter? Bättre ISO egenskaper, bättre färgseende, mindre brus, - eller 600Mp?
Genom att skifta exemplet till FF, får du alltså till att spekulera om 1000Mp, och det låter då som om en stor utveckling ligger framför oss. Men i själva verket är det nog istället så att värdet av hög pixeltäthet finns hos andra typer av kameror. Där den t.ex redan används till liten storlek eller digital zoom. Men det är ju då också användningar där vi samlar in avsevärt mindre ljus och därför aldrig kan konkurera i bilddefinition. Och också en användning där vi redan ligger runt gränsen och därför inte kan förvänta oss någon större förändring.


Med tanke på att vi idag väl som bäst omvandlar sisådär 15 % av ljuset som objektivet projicerar mot sensorn till signal så finns det ett eller par steg till att hämta och det vore ju inte så pjåkigt.

15% låter aningen lågt? Men det spelar väl ingen roll, nån procent hit eller dit. Det är nog helt riktigt att det finns nåt steg till att hämta. Minst två sensortillverkare trögar på mot ca 1½ steg bättre. Min poäng var att vi kommer att spela kvar i samma liga. Det finns ingen revolution väntande bortom horisonten.

Men eftersom 15% låter som om det fanns massor av utrymme kvar, och nån kunde få för sig att sensorerna plötsligt skulle kunna bli sådär 6 ggr känsligare bara för att vi får protein-sensorer eller nåt sånt, tycker jag att det finns anledning att vara noggrannare med hur situationen egentligen ser ut.
Materialet är bra. Fotodioden är känslig. De huvudsakliga förlusterna finns i absorbation i filter och reflektion i diverse skikt. Det finns inte jättemycket att vinna på att bekämpa reflektionen och det är komplicerat att göra det. Återstår filtren. Vill vi ha färg eller inte?

Men visst, det finns ideer hur vi registrerar allt ljuset men också samtidigt gör en RGB-vägning.
Bättre videokameror gör det redan. 3CMOS och dikroitisk splitter. Uppenbart är dock att det ställer speciella krav på strålgången och objektivet. Knappast något för spegellös-fanboys. Och dyrt. Sen tänker man sig också diverse lösningar som försöker styra det färgade ljuset mot de områden där det registreras rätt, istället för att filtrera bort det som kommer fel. Men det går än sålänge trögt med det.
 
Mhnn, tråden börjar att få liknelser av den stora pixeltråden, där en drös av sensorexperter envist hävde att flera pixlar var av ondo hur brussynpunkt, men där fans en David figur som kämpade heroiskt, honom skulle ha varit trevligt om han kunde ha varit med här. Den tråden vände på allt från den tidens kunskap om pixlarnas betydelse.

Kan vi fortfarande vara så säkra på hur framtidens kameror kommer att vara konstruerade, Ingen tänker på att objektivtillverkarna förmodligen inte vill se en utveckling mot att ett fast objektiv skulle kunna klara låt gissa 75% av dom flesta motiven, man kan faktiskt ha 2 kameror hemma, ett med längre fast objektiv för djur och natur, och ett mindre fast för övriga motiv, i tråden fins väl ett antal fotografer som inte tycker det är konstigt att man har så mycket som tre kamerahus med olika objektiv, och faktiskt också bär runt på hela arsenalen i bland.

Personligen så tror jag objektivtillverkningen lever vidare under mycket lång tid, tror att tillverkarna styr våra val av kameror och objektiv, fast vi förledas att tro att vi ställer kraven. se exemplet på vilka objektiv ni bör välja till en D800, Fuji kör stenhårt med att APS-C klarar biffen i alla lägen, FF-modell överflödig där, tror jag det om man inte ville bygga någon själv.


FZ1000 som har ett mycket fint fast objektiv som går till 400mm och som får mycket beröm, skvallrar väl lite om att alla möjligheter inte är uttömda, lite förbättrad digitalzoom på den och trimmad autofokus så nyper den snart svalor i luften den också, G-seriens 28-140mm har alltid fått klanderfria betyg för sina objektiv.


När och om kamera marknaden skulle krympa ännu mera, så kommer vi nog att få se konstruktioner av kameror som vi självklart tror att vi själva bestämt. ( kolla in bredbandsrapporterna hur vi tror vad vi behöver och vad vi betalar för )


//Bengt.
 
Min kommentar står.
Den påverkas inte alls av de kvalificeringar du gör.

Tydligen uttryckte jag mig klumpigt, jag håller med om det du skrev :)
Jag tror inte heller vi kommer se några drastiska förbättringar framöver, vi kommer se små gradvisa förbättringar av prestanda med nuvarande grundteknik. Och synliga men långt ifrån revolutionerande förbättringar om när vi får lite annan teknik (där ju en tanke är de organiska färgfilter).

Om vi börjar med pixelstorlek så var min kommentar där mest riktad till sådana läsare som får svår pixelångest när fullsformatssensorer får en i sammanhanget ganska liten ökning av antalet pixlar. Det finns ju de som tror att pixlarna blir för små för att fungera bra när vi ökar från säg 36 till 42 megapixel.

Vi kommer snart ha småbildssensorer med över 100 megapixel, och tja, kanske 200 eller 400. Men sedan tror jag man inte kommer lägga så mycket energi (=utvecklingspengar) på det längre. Vi kommer att passera siffran hundra dels för att vi redan har mer eller mindre färdig teknik för det, och delvis för att det finns vissa tekniska poänger med det. Men kanske framför allt eftersom det är marknadsföringsmässigt oemotståndligt att göra det :)

Men sedan tror jag att vi är i ett läge där priset för att utveckla och flödesmässigt hantera mer upplösning inte längre står i proportion till de praktiska fördelarna. Det går säkert att ha en gigapixel i en småbildskamera, men det är sannolikt rätt poänglöst ur praktiskt synpunkt.

Trådskaparens spekulationer baseras på föreställningen att enorma framsteg kommer att göras avseende upplösning och känslighet. Och att därmed huvudpunkten i själva bildmakandet kommer att bli mjukvara. Min poäng är att några sådana framsteg inte kommer att göras.

Jag tror många har förblindats av utvecklingen hos kretsar, av hur länge Moores lag funkat där, och extrapolerar in sådana utvecklingar på allt möjligt.

15% låter aningen lågt? Men det spelar väl ingen roll, nån procent hit eller dit. Det är nog helt riktigt att det finns nåt steg till att hämta. Minst två sensortillverkare trögar på mot ca 1½ steg bättre. Min poäng var att vi kommer att spela kvar i samma liga. Det finns ingen revolution väntande bortom horisonten.

Men eftersom 15% låter som om det fanns massor av utrymme kvar, och nån kunde få för sig att sensorerna plötsligt skulle kunna bli sådär 6 ggr känsligare bara för att vi får protein-sensorer eller nåt sånt, tycker jag att det finns anledning att vara noggrannare med hur situationen egentligen ser ut.
Materialet är bra. Fotodioden är känslig. De huvudsakliga förlusterna finns i absorbation i filter och reflektion i diverse skikt. Det finns inte jättemycket att vinna på att bekämpa reflektionen och det är komplicerat att göra det. Återstår filtren. Vill vi ha färg eller inte?

Åter, jag håller i grund och botten med, men ville bara lyfta fram att det finns utrymme för vissa förbättringar som inte är så dumma att få - det var därför jag skrev att det kanske finns "ett eller par steg till att hämta och det vore ju inte så pjåkigt".

Men visst, det finns ideer hur vi registrerar allt ljuset men också samtidigt gör en RGB-vägning.
Bättre videokameror gör det redan. 3CMOS och dikroitisk splitter. Uppenbart är dock att det ställer speciella krav på strålgången och objektivet. Knappast något för spegellös-fanboys. Och dyrt. Sen tänker man sig också diverse lösningar som försöker styra det färgade ljuset mot de områden där det registreras rätt, istället för att filtrera bort det som kommer fel. Men det går än sålänge trögt med det.

Ett av grundproblemen för våra stillbildssensorer ligger i att de tillverkas i jämförelsevis små serier och att man därför inte kan lägga hur stora utvecklingsresurser på dem som helst. Den saken har bromsat utvecklingen hela vägen och kommer fortsätta bromsa den i framtiden. Moores lag har aldrig funkat speciellt bra på sensorer och kommer sannolikt aldrig att göra det. Dels av tekniska skäl, men också av ekonomiska. Plus inte minst att vi som du framhåller redan har kommit ganska långt.

Min poäng: Vi kommer att få gradvisa förbättringar och kanske något mindre skutt (~1 steg) i prestanda om de till exempel hittar runt produktionsproblemen med organiska färgfilter, men premissen hos trådskaparen och en del andra att "det är bara en tidsfråga innan vi har drastiskt bättre prestanda än idag" håller jag inte med om. Visst, det kan komma någon extremt oväntat teknikutveckling som ställer den nuvarande tekniken helt i skuggan. Men det förutsätter att dagens fysiker missat något rätt rejält i hur ljus och elektronik fungerar och det ser jag som ungefär lika sannolikt som en zombie-epidemi eller att jag får sju rätt på Lotto två veckor i rad.
 
Ungefär som med bilar. En vanlig Svensson-Volvo är väl god för 200 km/h, men hur ofta utnyttjar vi det?

Petter...


Mja.. 100 in och 10 ut kan kosta en slant, bredbands rapporten frågade ett antal och många visste inte ens vilken prestanda dom hade och betalade för. 50 in räcker för att 5 utövare i samma hus kan titta på en HD-film samtidigt, gäller då fiber, men adsl systemet räcker längre än vad man kan tro, 10 in klarar väldigt mycket, tillverkarna vill att du skall ha 100 in och tjäna mera pengar, talade nyligen med en kamrat som hade 100 in men gick han till ett annat rum så gav det 50 in, givetvis får han betala för 100 in.

Om bilen bara gjorde 100 km/h, så får bilen problem vid längre resor och omkörningar, så den möjliga högre hastigheten är nog behövlig för dagens trafikrytm, min Taunus-64 72hk drog 0,85 180hk jag har nu drar ca. 0,7 sommartid och är en bensinare, fast den är avsevärt tyngre.


Vad har det med kameror att göra och fasta objektiv kan man tycka då, vi vill nog vara moderna och tekniskt framåt i gamla Svedala, men vet tydligen inte alltid vad vi får och betalar för vilket också kan relatera till våra kamera köp, köper jag Gunde Svans skidor så kan jag inte åka som han i alla fall.
 
Mhnn, tråden börjar att få liknelser av den stora pixeltråden, där en drös av sensorexperter envist hävde att flera pixlar var av ondo hur brussynpunkt, men där fans en David figur som kämpade heroiskt, honom skulle ha varit trevligt om han kunde ha varit med här. Den tråden vände på allt från den tidens kunskap om pixlarnas betydelse.

Nja, det ser jag som en lite skev bild: I den tråden hade du i huvudsak en rad entusiaster som visste en del om sensorer men som hade dragit lite delvis felaktiga slutsatser som verkade på ytan logiska. Din Davids-figur må ha varit ensam i den tråden, men det han sa var ganska allmän kunskap bland dem som var verkliga sensorexperter (dvs människor som faktiskt jobbade med sensorutveckling eller liknande teknik).

Hade jag varit mer aktivt iblandad i den tråden hade jag ju tyvärr själv befunnit mig bland de som trodde de visste hur de fungerade men hade missförstått saken :)

Samma diskussion pågick ju parallellt och i väldigt många trådar på Dpreview. Där fanns (och finns) en del genuina experter, bland annat just flera fysiker. Och som i vår berömda pixeltråd, en stor majoritet som missförstått saken :)
 
Man lär så länge man lever, när pixlarna så smått ökade en aning så var det nästan huvudrubrik vid testerna om inte bruset skulle påverkas, 6mp skulle det vara nödvändigt liksom. Jag vet inte var det kom i från rädslan för pixlar, det var liksom utrett och klart att melodin var större pixlar, förmodligen kända sensor kunniga som du påtalar och vad dom sade måste så klart vara det rätta.

Einstein tänkte mera än vad han skrev, han sade att det var 99% transpiration och 1% resultat och det var ingen dålig gubbe precis. Pixelstorleken stämde nog till en början, och kringelektroniken utvecklades också som en nödvändighet, men en del tidiga kameror fick nog lite extra pixlar ur försäljninssynpunkt men med samma elektronik, programvaror som föregående modell. Jag mins 50D som dundrade till med 15mp då blev det oro i leden och förväntningarna var mycket stora på den modellen, det dröjde inte länge förrän 7D kom.


//Bengt.
 
Mja.. 100 in och 10 ut kan kosta en slant, bredbands rapporten frågade ett antal och många visste inte ens vilken prestanda dom hade och betalade för. 50 in räcker för att 5 utövare i samma hus kan titta på en HD-film samtidigt, gäller då fiber, men adsl systemet räcker längre än vad man kan tro, 10 in klarar väldigt mycket, tillverkarna vill att du skall ha 100 in och tjäna mera pengar, talade nyligen med en kamrat som hade 100 in men gick han till ett annat rum så gav det 50 in, givetvis får han betala för 100 in.

Om bilen bara gjorde 100 km/h, så får bilen problem vid längre resor och omkörningar, så den möjliga högre hastigheten är nog behövlig för dagens trafikrytm, min Taunus-64 72hk drog 0,85 180hk jag har nu drar ca. 0,7 sommartid och är en bensinare, fast den är avsevärt tyngre.


Vad har det med kameror att göra och fasta objektiv kan man tycka då, vi vill nog vara moderna och tekniskt framåt i gamla Svedala, men vet tydligen inte alltid vad vi får och betalar för vilket också kan relatera till våra kamera köp, köper jag Gunde Svans skidor så kan jag inte åka som han i alla fall.

Ja vi skaffar ofta saker och tjänster med högre prestanda än vi behöver. Vi vill väl helt enkelt inte begränsas av något så futtigt som tekniken. Gissar att din kompis köpt 100 mbps i uttaget, men att han får sämre sprutt via wifi till andra rummet. Inget konstigt med det. Min bil kan köras i 180 km/h, men inte om det är trafikstockning. Inget konstigt med det. Avbetalningen på lånet måste jag göra ändå. Maximal prestanda gäller under optimala förutsättningar.

Och visst vore det häftigt med en sensor som ger maximal prestanda oavsett hur stor del av den vi använder. Men det verkar som att teorierna slår ihjäl drömmarna i den frågan.
När det gäller bilar finns väl ännu ingen gräns för vilken fart och sträcka vi kan få ut ur en given mängd bränsle? När det gäller bredband har nog ingen heller sett gränsen än.

Petter...
 
.........Min poäng: Vi kommer att få gradvisa förbättringar och kanske något mindre skutt (~1 steg) i prestanda om de till exempel hittar runt produktionsproblemen med organiska färgfilter, men premissen hos trådskaparen och en del andra att "det är bara en tidsfråga innan vi har drastiskt bättre prestanda än idag" håller jag inte med om. Visst, det kan komma någon extremt oväntat teknikutveckling som ställer den nuvarande tekniken helt i skuggan. Men det förutsätter att dagens fysiker missat något rätt rejält i hur ljus och elektronik fungerar och det ser jag som ungefär lika sannolikt som en zombie-epidemi eller att jag får sju rätt på Lotto två veckor i rad.

Det är jag som är trådskaparen och nu verkar det som om tråden helt gått i spinn. För mig handlar det inte alls om oändligt stora datamängder utan om en verklighet som verkligen snart kan vara här. Det handlar inte om 1000 MP eller mer. Jag ser bara vad man redan idag kan göra med dagens upplösning och ett bra fast objektiv.

Om jag kan "zooma" i efterbehandlingen i min RAW-konverterare, så kan en framtida kameratillverkare göra detta digitalt inom ett populärt zoomspann. För det skulle kanske redan 100 MP eller 200 räcka fin fint. Min tanke har inte varit att det aldrig skulle finnas behov för objektiv som kan bytas ut i vissa sammanhang utan att det i vissa mycket väl kan upplevas som "tillräckligt" bra att bygga en kamera med ett zoomspann mellan kanske 24mm och 200mm.

Det handlar ju inte helt om optikens begränsningar ens idag och det kommer göra det i än mindre grad i framtiden med olika typer av kompensering.

Vi kanske får kameror optimerade runt det vi idag upplever som "normal zoom" (all roundkameror) eller kameror optimerade för tele som kanske genom detta kan byggas avsevärt smidigare än dagens.

Det kan också för den verkliga massmarknaden i en framtid då produktionstekniken blivit än billigare när det gäller FF-sensorer med hög upplösning, kanske bli det billigaste och enklaste sättet att bygga kameror överhuvudtaget. Jag ser det som en möjlig ersättning av dagens långzoomar som då inte behöver ha zoomobjektiv men fortfarande kommer kunna zooma.

Som sagt, Sony har redan gjort detta i flera av sina kameramodeller för en 6-7-8 år sedan med början i A350. Men de gick aldrig så långt att de avskaffade de utbytbara objektiven. Denna kamera hade då det riktigt höga pixelantalen 14,2 MP. Först självklart utskälld med tidens maner för att bli brusig för att den skulle få så många pixlar. Detta sades av eniga förståsigpåare redan innan någon sett kameran överhuvudtaget, eftersom ALLA kameror på den tiden bara måste av naturlagar vara brusigare än kameror med färre. Döm om svår förvåning när sedan tester istället visade att den hade nära identiska värden med A300 som hade 10 MP. Detta blev ett av de första exemplen som verifierade för pixeltrådens deltagare att en del av de mest högljudda, tvärsäkra och namnkunniga deltagarna faktiskt var ute och åkte spark.


A350
http://www.dpreview.com/reviews/sonydslra350/7
Notera knappen längst upp till höger på bakstycket. Där sitter den zoom-knappen.

A550
https://www.google.se/search?q=sony...nIKHUceCtQQsAQIIg&dpr=1#imgrc=oWHnoqDGIt7F2M:
Knappen närmast okularet på höger sida av bakstycket.

Så återigen, att en kamera har ett "fast objektiv" med fast brännvidd innebär inte att jag tänkt att den kommer lösa alla fototekniska utmaningar i evighet Amen, så det är inget behov just nu att lösa frågor om organiska sensorer eller teknik på ångströmsnivå. Vi kommer dock att komma väldigt väldigt långt med teknik vi kommer ha redan om något år bara och det kommer i vissa sammanhang att var "helt tillräckligt bra" och kanske ge upphov till en del nya lösningar som vi knappt kan tänka oss idag eftersom vi återigen visar oss inkapabla att tänka oss en teknikutveckling som avviker från att skriva fram trender vi redan sett. Paradigmskiften kommer fortsatt att vara paradigmskiften och de är det få som fortsatt kommer klara av att hantera mentalt. De som emellertid gör detta kommer att rycka till sig ett tekniskt initiativ som ibland kan leda till mycket lönsamma effekter.
 
När inte längre bildupplösningen är begränsad av pixeltätheten hos sensorn så blir det objektivets upplösningsförmåga som sätter gränsen. Objektivets upplösningsförmåga kommer alltså att avgöra hur mycket "digital zoom" man kan göra utan kvalitetsförlust.

Eller snarare: hur mycket kvalitetsförlust man är villig att acceptera.
 
Det blir också rätt svårt att göra bilder med kort skärpedjup om man använder exempelvis 18mm och sedan beskär till motsvarande 135mm (utan ett helt omöjligt ljusstarkt 18mm).
 
Det blir också rätt svårt att göra bilder med kort skärpedjup om man använder exempelvis 18mm och sedan beskär till motsvarande 135mm (utan ett helt omöjligt ljusstarkt 18mm).

Ja, detta är ju nästa utmaning. Om vi lyckas bygga sensorer med "oändlig" upplösning vill vi också ha objektiv med "oändlig" ljusstyrka.

Petter...
 
Våglängden hos synligt ljus sätter en absolut övre gräns, men långt innan den är nådd så sätter materialegenskaper gränser.
 
Ja, detta är ju nästa utmaning. Om vi lyckas bygga sensorer med "oändlig" upplösning vill vi också ha objektiv med "oändlig" ljusstyrka.

Petter...

Och hur har du tänkt dig att det ska gå till? ;)

För att få motsvarande 135/2 med en beskuren bild från 18mm krävs en bländaröppning på f/0,28 och det är nog rätt svårt att få till oavsett hur mycket man tänjer på fysikens lagar ...
 
Och hur har du tänkt dig att det ska gå till? ;)

För att få motsvarande 135/2 med en beskuren bild från 18mm krävs en bländaröppning på f/0,28 och det är nog rätt svårt att få till oavsett hur mycket man tänjer på fysikens lagar ...

Nä, det känns ju faktisk svårare än sensor-frågan. Men någon kanske kommer på något revolutionerande i framtiden.

Tidigare i tråden nämndes något om flera små öppningar. En gång i min ungdom experimenterde jag med detta. Jag var rejält närsynt redan då. Jag kände till, och hade provat, effekten av ett mycket litet hål. Jag tog en knappnål och stack hål i en bit aluminiumfolie. När jag (utan glasögon) kikade genom hålet såg jag nästan skarpt. Men synfältet var begränsat. Vad skulle hända med en bit folie med många små hål. Jag provade. Jag borde ju kunna se mig omkring genom de olika hålen. Min teori höll nästan. Men tyvärr blev det liksom en massa dubbelbilder. Ljuset bröts ju genom alla hålen, men med någon millimeters mellanrum.

Även om jag inte kom på något användbart kanske någon annan hittar på något fiffigt framöver.

Men just nu har jag inte ens en fantasi om hur det skulle gå till

Petter...
 
ANNONS
Upp till 6000:- Cashback på Sony-prylar