Allt som varje AF-sensor "ser" ser den genom två sekundära, väldigt små, ljuskanaler. Ljus följer som bekant raka linjer genom rummet så länge man inte befinner sig för nära svarta hål och andra obehagligheter.
Så precis som när man tittar VÄLDIGT nära på en av prismorna i en snittbildsskiva så är faktiskt ALLT i fokus - beroende på den väldigt lilla sekundära bländaröppningen man tittar på bilden genom.
Bild 3 visar på ett ungefär schematiskt sett hur ljus strålar från målet, ner genom optik osv (som inte ritats ut) och den sekundära bländaröppningen (hålen i den svarta plattan) för att till slut projiceras på de två linjesensorerna som AF-sensorn består av.
Bild 4 visar vad sensorlinjerna "ser" om man tänker sig att bilderna från linjesensor 1 och linjesensor 2 läggs bredvid varandra, samt hur det hade sett ut om linsen varit fokuserad framför eller bakom målet.
Titta en gång till på bild tre och tänk på vad som händer om målet, linjen i bilden, flyttas längre bak (uppåt i bilden) - projektionerna eller "strålknippena" flyttas då närmre varandra. Vänstra bilden flyttas lite åt höger, och blir mindre. Högra bilden flyttas lite vänster, och blir lika mycket mindre.
Flyttar du målet närmre, ja då flyttar strålknippena eller "projektionerna" isär och blir lite större.
Hur sensorn "ser" detta ser du i de två undre linjerna i bild 4.