Den "formella" förklaringen till mikrojusteringens vara/icke vara är den väldigt varierande IR-LoCA som finns i olika objektiv. AF-sensorn är inte filtrerad som själva bildsensorn är, och CCD är väldigt mycket känsligare för IR än för det synliga spektrat av ljus. Man kan välja att filtrera AF-sensorn till samma spec som bildsensorn, men man skulle då förlora säkert två-tre Ev i känslighet på AF-sensorn, och då finns det ju också en del som skulle bli lite missnöjda...
Ett normalt objektiv fokuserar mellan 30 och 40% längre bak på IR-dominerat ljus jmf med dagsljus-färgtemperatur med IR-filter monterat på objektivet. Alltså en variation på 10%, och detta måste kompenseras. Ett korrekt system tom kan behöva korrigeras lite mellan glödlampsljus och väldigt blått dagsljus (beroende på IR-mängdandelen i ljuset).
CA påverkar alltså autofokusen på ett ett väldigt påtagligt sätt - som många ägare av Canons 50/1.2L har fått erfara.
S-Å, du verkar kunna en del om styr-regler, så om jag säger att inte alla Minolta hade samma toleranser för "overshoot" så vet du vad jag menar. De släpper kontrollen när AF-sensorn säger "ok", (eller rättare sagt en liten stund innan) och räknar med att det tar x vinkelsekunder för fokuseringsmekanismen att stanna. Det viktiga är att de utgår från analog reglering - de följer AF-senorns värden under tiden som justeringen pågår - ungefär som Nikons AF-C.
Jag har 0 (noll) problem med min D700 och diverse egna och lånade objektiv efter husjustering. Jag missade en hel teaterföreställning (med 1Ds3+70-200/2.8) jag lovat ta lite informella bilder på (privat, som tur var). Sedan läste jag på lite mer om tekniken bakom AF!
Jag använder ALDRIG enpunkts enkelfokusering nu. På någon kamera. Någonsin.
Ja jag har läst reglerteknik och jag är utbildad av militärer men är ingen krigare, jag är humanist. Jag är utbildad flygtekniker och det var min första karriär, så jag har läst reglerteknik när jag gick på flygteknikerskola som var militar och jag är utbildad på reglersystemen i främst J29 Tunnan, J35 Draken och jag har väl skruvat lite på A32 Lansen också, men har aldrig jobbat i försvaret utan bara civilt med ett antal olika civila flygplantyper
Underbart statement: "Kass på att fotografera men tekniskt kunnig". Det är tungt att säga det på FS. Respekt! Intressanta uppgifter du kommer med. Jag har länge efterlyst djupare kunskaper kring detta för jag har länge undrat hur detta verkligen fungerat, eller snarare varför det inte fungerat.
Citat från ovan i tråden som jag missat:
" "8-punkter" - är inte åtta avstånd man kan justera för, det är åtta olika parametrar man kan ställa som påverkar olika saker i systemet.
Är man inte ganska van vid att justera i PID-system eller feedback-system så blir det VÄLDIGT snabbt VÄLDIGT snårigt...
"(slut citat)
Kommentar:
Så fel det kan bli om det är som du säger. Allvarligt dock att Canons folk sprider det de sprider. 8 justeringspunkter är definitivt någonting annat än 8 parametrar.
Citat:
"Risken att en outbildad privatperson klöddar till det, även med god påläsning och mycket ansträngning lagd är nog typ 90%. Canon släpper alltså inte dessa parametrar till användaren."(slut citat)
Kommentar: Jag börjar så sakta förstå att det är fler kranar på detta spett än en och då är det kanske som användare svårt att själv få det att rocka alla gånger.
Citat:
"Kontrast-AF och Fas-AF är två helt olika system, det enda de delar är de sista delarna av kontroll-loopen. Även om kontrast-AF i live-view funkar 100% så kan den vanliga AF-sensorn vara "off" med en kilometer eller sju.(slut citat)
Kommentar: Det oroande är ju inte att det bara är detta att hålla reda på. Sen har vi system för manuell fokus som lutar sig på AF-systemet och så tror folk att de gör något manuellt när det är samma AF-system i värsta fall som styr någon indikator för MF. Dessutom har vi ju i en del fall MF som har en annan strålgång än den som AF lutar sig på. För att göra träsket ännu djupare så har Sony för Live View en alldeles egen fristående fokussensor. Inte undra på att allt inte är i synk alla gånger. Det är ju faktiskt 3-4 olika strålgångar eller/eller system som ska lira ihop. Inser man det så inser man att det finns en hel del som kan skita sig.
Jag har tidigare desutom kommenterat den taskiga lösningen som alla tillverkare anammat i mikrojusteringssystemen. Grejen är ju att det aldrig går att lita på eftersom inget objektiv kan identifieras som individ. Det är lika bright som att säga nej till användning av unika index i databaser. Det finns redan idag en hel del människor som upplever konflikter mellan olika objektiv i mikrojusteringen. Antingen sker dessa mellan orginal och tredjepartsobjektiv (vilket verkar vara vanligast) eller så sker det mellan olika individer av samma typ av objektiv. Systemet är nämligen så korkat byggt att det lutar sig på icke unika objektivtyps-ID och inte en kombination av typ-ID och individ-ID (detta gäller alla tillverkare). En sån taskig lösning inbjuder till problem. Det ohederliga i detta är att detta är inget tillverkarna skriver användarna på näsan om. Därför har många inte garden uppe och fattar inte hur det funkar. Som Vaxholmsbo så skulle jag vilja säga att hela detta AF-moras luktar rutten strömming.
Som slutklämm kan man nog sammanfatta att användarna givit folk vad folk vill ha. Testarna har hejat på med att testat hur snabbt AF låser. Det är lite som Stig Rybes gamla bondkomik i "Ante på mobacken" (populärt på stenåldern men kul ändå ibland): "Hilmer bror min, han räknar fort, men fel.". När jag är som mest cynisk brukar jag travestera säljarnas floskeltopp: "Kunden har alltid rätt". Kunden har inte alltid rätt men han har alltid rätt till sista ordet. Kunden har alltid sin frihet att skita i goda råd. Resultatet är at vi fått väldigt snabba kameror, som skiter i om de hittat fokus eller ej, men snabba är de definitivt. Vad är viktigast? En ackurat fokusering eller en snabb? För mig är en snabb men felfokuserande kamera som en vacker tavla målad med skit i olika färger och konsistenser. En begåvad konstnär skulle säkert kunna göra något vackert av det med, men det skulle likväl vara svårt att dölja odören.
Jag är som tekniker verkligen inte imponerad av AF och jag kan ännu inte fatta att det kunnat bli så jäkla fel trots att man haft 20 år på sig att fila på detta.
P.S. Jag läste här på FS om en kille som var glad över sitt nya objektiv och åkte till Grekland på semester. Väl hemma upptäckte han att knappt et enda kort var skarpt. Visst kan man tycka som informerad medlem på FS att det var lite väl naivt, men varför ska man inte kunna lita på att ett objektiv man köpt för många tusenlappar ska fungera som det ska. Varför ska dessa konsumenter vara hänvisade till "trial and error" när inga andra accepterar samma taskiga kvalitet i snart sagt varje annat sammanhang? Varför accepterar vi detta? För att vi försvarar vårt märkesval, istället för att gå ihop med alla andra drabbade och inse att vi här har något verkligt gemensamt att bråka om? D.S.
Det är dags att lägga ner märkeskrigen och kräva av leverantörerna att de gör något åt detta. Jag tycker måttet är mer än rågat när inte ens en del high end modeller av kamerahus och mycket dyra prestige objektiv fungerar som de ska i detta avseende. Hur många trådar finns det inte på FS om detta och hela Internet är nedlusat av samma frågor. Det beklämmande är att inga vet utan i princip alla bara gissar och så kör vi ett varv till. Men speciellt tack till Mikael och Lennart som borrat mycket i detta. Till slut verkar det som om vi börjar komma någonstans med era goda praktiska exempel. Nu gäller det att presentera detta för tillverkarna. Mig veterligen verkar ingen på allvar ha gjort det tidigare. Jag tycker ni ska köra era exempel i halsen på alla tillverkare. Alla är nämligen skyldiga om än kanske i varierande grad.
God middag!
