Jag har länge haft stort förtroende för Luminous Landscape som infokälla inte minst kring printing. De har skrivit en väldigt lång och faktaspäckad artikel nedan som tar upp en väldig massa aspekter kring både hårdvara, mjukvara och inte minst bläckens utveckling hos både Canon och Epson. Canons senaste bläckuppsättning enligt denna källa är från 2015. Se till att bläddra fram till den del i länken som handlar om SC-P900 recensionen.
The Epson P900 – Incredible Versatility - By: Dan Wells - Luminous Landscape (luminous-landscape.com)
När skrivare diskuteras så kan man ofta läsa på exv. Fotosidan att det väl inte är några stora skillnader mellan Epson och Canons fotoskrivare men skillnader finns både i basteknologi och detaljer i både skrivhuvud, mjukvara och bläck som har betydelse i olika avseenden.
Om man jämför senaste A2-skrivarna så kan man exv. se att:
- Canons skrivare är avsevärt både större och tyngre
- P900 tar rullpapper, vilket Canons konkurrent inte gör
- Tidigare var det bara Canon och möjligen en del andra Epson-konkurrenter som fattat att det inte var en bra idé att ha samma kanal för både Photo Black och Matte Black som Epson envisats med att ha fram tills nu men nu har äntligen Epson kommit ikapp i det avseendet
- Arkivbeständigheten är enligt Wilhelm Imaging Research 3 gånger bättre + för Epson-bläck än Canons bläck. Epson är nu inne på sin sjunde generation bläck. Canon verkar ha en del jobb kvar att göra där
- Epson P900 ger lite bättre detalj enligt LL och ett skäl till det kan vara att P900 jobbar med 360/720 dpi och Canons skrivare med 300/600.
- Ett annat skäl till bättre detalj kan vara att Canons skrivare jobbar med en fast droppstorlek på 4 picoliter medan Epsons nya skrivhuvuden kan jobba med variabel droppstorlek ned till 1,5 picoliter. Den tekniken gör ju att man dessutom kan ifrågasätta vad en "dot" i dpi-måttet verkligen är om nu de har variabel storlek.
- Epsons skrivhuvudens piezo elements dubbla uppgifter, som även gör att de kan användas för att i detalj diagnosticera hur munstyckena i skrivarhuvudena i de nya skrivarna faktiskt mår och selektivt åtgärda problemen, är också en viktig innovation för att kunna spara bläck och undvika användning av bläckslukande generella rensningsmetoder. Där har sannolikt Canon en nöt att knäcka då de ju inte har dessa piezoelement i sina skrivhuvuden.
Luminous Landscape skriver: "720 dpi looks better than 600."
Vidare skrivare man följande:
"One enormous advantage of recent Epson printers (including the P900) over their Canon counterparts is that Epson has developed a beautiful, highly stable yellow ink. Yellow has always been the Achilles’ heel of print permanence – any yellow that gives a wide gamut is also likely to fade. HP has gotten exceptional print life out of a somewhat duller yellow, while Canon has used a much brighter yellow, but paid in permanence. Epson has always had the best yellow on the market, and their latest versions are exceptional. The P900 has a print permanence rating from Wilhelm Imaging Research of 122 years for a color print on Platine, framed under ordinary window glass. The comparable figure for Canon’s current Lucia Pro inkset is 37 years. Using museum-grade UV glass, the Epson exceeds 250 years of continuous display (testing time ran out), while the Canon only reaches 80 years. Even tacking a P900 print to the wall unframed gets a permanence rating of 65 years on Platine, and 112 years on Epson Exhibition Canvas, where unglazed presentation is much more likely (Canon only lasts 20 years on Platine, and I couldn’t find a result on a canvas comparable to Epson’s)."
Trots allt som skrivits av Luminous Landscape och mig här så är det trots allt på många sätt en rent akademisk skillnad när det gäller upplevd bildkvalitet när man studerar bilder på ett normalt betraktningsavstånd. Därför behöver det inte vara en vettig handling att uppgradera från exv. en P600 eller någon annan tidigare modell om man nu har en Epson eller möjligen någon av Canons fotoskrivare. Ibland är sånt mest bara ren och onödig kapitalförstöring om den gamla skrivaren faktiskt fungerar fortfarande och särskilt då om man som TS inte skriver ut särskilt frekvent och skriver man ut väldigt sällan och av det skälet får driftproblem, så kanske man hellre borde outsourca sina utskrifter.
Ovan har det förts en diskussion kring hur man mäter hållbarhet och det finns ju möjlighet att läsa lite om det också. Självklart kan man alltid diskutera jämförelsemätningar som de som görs av exv. DXO när det gäller sensorers prestanda och där har DXO beskrivit rätt väl hur de normaliserat sina tester och gjort jämförelser möjliga över tid.
Det finns dokument som även beskriver rätt detaljerat vilka parametrar och metoder Wilhelm Imaging Research vilat och vilar på och hur de nu förbättras med japanska inspel. WIR är en defacto-standard idag då en ISO-standard fortfarande saknas,
Improved Test Methods for Evaluating the Permanence of Digitally-Printed Photographs (wilhelm-research.com)
De som tycker det är jobbigt att läsa längre inlägg på Fotosidan kan jag varna lite då dokumentet bakom nedanstående länk är allt annat än lättillgängligt även om det är verkligt intressant om man är intresserad av de parametrar man använder sig av i dessa tester.
[/QUOT
