Photocon
Aktiv medlem
Men 24Mp APS-C sensorn verkar inte vara licensierad. Den använder ju redan Sony i 3 av sina senaste modeller. A77/NEX-7 och A65. Sannolikt är väl att samma sensor kan hamna i en kommande Nikon APS-C, tror jag.
//Lennart
Äntligen Nikon D800
- Trådstartare phool
- Start datum
Men 24Mp APS-C sensorn verkar inte vara licensierad. Den använder ju redan Sony i 3 av sina senaste modeller. A77/NEX-7 och A65. Sannolikt är väl att samma sensor kan hamna i en kommande Nikon APS-C, tror jag.
//Lennart
pet
Aktiv medlem
Okej väldigt stora då...när jag körde med Sony så testade jag min A900 på 25mp mot en Hasselbladare på 39mp och jag/vi printade ut bilder som va större än 1,5 meter o vid ett blindtest så gick det inte att se vilken bild som va från vilken kamera...det är ju lättare att se dom små skillnaderna vid webutsnitt än vad det är på printar.
En klockren sammanfattning och dessutom faktiskt hyfsat sann
Sedan kan man kanske lägga till att D800 verkar bjuda på mer än bara hög upplösning - bra omfång är ju aldrig fel heller. Sedan kan man kanske säga att den av alla siffrorna hos D800 som väckt mest positiva reaktioner nog varken är upplösningen, omfånget eller någon annan teknisk aspekt ... Utan helt enkelt priset. Mitt allmänna intryck efter att ha följt diskussioner i många olika forum är att många helt enkelt verkar uppleva det som mycket kamera för pengarna. Och det kan ju vara ett bra steg för fotograferna även om det knappast imponerar på nördarna
Leif: Om röda färgen, jag skall fråga Magnus om han noterat något (själv sitter jag ju och kelar med en D4, Magnus har D800), men generellt verkar det mer vara en fråga att rikta till Joakim.
Flash Gordon
Aktiv medlem
Visst syns det en skillnad. Fast å andra sidan så är detta förstorat till 100%?
Har du en skärm som kan visa denna storlek när du kör bildspel? Brukar du skriva ut bilder i ett format där man ser denna skillnad? Vid utskrift på låt oss säga en A3+ lär inte denna skillnad synas överhuvudtaget.
Du måste upp i betydligt större utskrifter och också ta hänsyn till att dagens interpolering i t.ex LR är så smart att skillnaden blir ändå mindre märkbar.
Så det är bra att vissa gluttar efter detaljerna och skillnaderna i 100% eller mer för att det får kameratillverkarna att hålla sig vakna.
Å andra sidan är allt detta detsamma som att jämföra vilken supersportbil som är snabbast till 200 och tro att det är den enda faktorn för att välja bil.
Att vinna ett banrace kräver mer än snabbaste acceleration och kräver dessutom en duktig förare.
Detsamma gäller foto. Det finns fotografer med 20D som fortfarande tar betydligt bättre bilder än jag gör oavsett om jag använder mina nuvarande kameror eller köper en Nikon D800 och alla de bästa objektiven.
Att varje fotograf blir något bättre av ett mer utvecklat verktyg är självklart men det är en skillnad som förmodligen är försumbar i jämförelse med en som har förmågan att se bilden och efterbehandla den skickligt jämfört med en som inte har det.
Så jag är lite trött på denna ensidiga debatt om att verktyget gör mannen och bilden.
Tror ni som nu har köpt Nikon D800 att era bilder plötsligt kommer bil mycket bättre och mer intressanta därför ni nu fått 36Mpix? Vilket måste vara bättre än bara 22 Mpix.
I så fall har ni missat flera dimensioner av vad det krävs för att ta en bra bild.
Vägen till bättre bilder ligger inte i om vi använder en 5DMKII eller en D800.
Den ligger mer i hur vi kan använda dem eller bildbehandla som ett proffs.
matnyttige
Aktiv medlem
Jag är nog också av den uppfattningen att skillnaden i detaljrikedom är väldigt liten för de allra flesta bilder om man jämför en 22 MP kamera mot en 36 MP. Då menar jag typ bilder upp till A3 och för web'en (där det gott och väl räcker med en kamera med betydligt mindre pixlar). Men fördelarna borde vara främst då man har behovet av att croppa en bild.
Sedan tror jag skillnaden blir betydligt större om man har en D800 E i jämförelse med Canons 5D Mk III. Det skulle vara mer intressant att se tt test mellan dessa.
Sedan tror jag skillnaden blir betydligt större om man har en D800 E i jämförelse med Canons 5D Mk III. Det skulle vara mer intressant att se tt test mellan dessa.
alfin
Aktiv medlem
Och du menar att det ena nödvändigtvis måste utesluta det andra?
Mesch
Aktiv medlem
Roligt att se hur otroligt onödigt det är med D800:s upplösning.
Om tre år när D800 börjar bli lite gammal ska det bli kul att se var konkurenterna ligger. Jag gissar att 36 inte är så mycket längre.
Lite som när D90:n fick video, attan vad onödigt det var tyckte en hel del här på FS. Nu kryllar det av videogrejor till DSLR.
Gissar att en del har det här med bakåtsträvan inbyggt så att säga.
Om tre år när D800 börjar bli lite gammal ska det bli kul att se var konkurenterna ligger. Jag gissar att 36 inte är så mycket längre.
Lite som när D90:n fick video, attan vad onödigt det var tyckte en hel del här på FS. Nu kryllar det av videogrejor till DSLR.
Gissar att en del har det här med bakåtsträvan inbyggt så att säga.
keckax
Aktiv medlem
Och jag är sagolikt trött på sådana här brorduktig-inlägg!
Som om vi nördar inte visste att kameran inte gör fotografen!
Men om man nu tycker det är roligt att grotta ned sig i vilken bil som är snabbast, eller retardera hjärnan och jämföra pixlar, så tycker jag faktiskt att ett sådant här forum är ett utmärkt ställe att diskutera det på!
/K
Mesch
Aktiv medlem
Ännu roligare är det när nån försöker hitta fel på D800. Herregud, hur dålig den än är så är den ju fortfarande bättre än konkurrenterna, vilket betyder att dom andra kamerorna är ännu sämre
Ju fortare alla bestämmer sig för en Sony A77 eller nått desto fortare får jag min D800.
Hmmm, D800 ÄR SKRÄP KÖP NÅGOT ANNAT ;-)
Tell
Aktiv medlem
Jag tycker iofs inte att den stora uppgraderingen från D700, osv är hur mycket brus det är, utan hur bruset ser ut. D700ans brus är ju inte direkt vackert när man börjar misshandla raw-filerna. Massa ränder överallt, speciellt dom där äckligt fula ränderna som kommer från ljuskällor som gör att vissa bilder blir tämligen oanvändbara. Raw-filerna från D800an går inte att misshandla på samma sätt, enda man får fram är lite finare "organiskt" brus. Det går ju faktiskt att ha kvar i den slutgiltiga bilden. Enorm uppgradering enligt mig!
Att det sen är flera megapixlar är ju bara en bonus, för jag antar att dom flesta som köper D800an ändå bara kommer lägga upp bilderna på webben.
Ooo så har ju dynamiken ökat en del, o så kan man äntligen skjuta på 100 riktiga iso.
NOM NOM NOM säger jag bara!
Att det sen är flera megapixlar är ju bara en bonus, för jag antar att dom flesta som köper D800an ändå bara kommer lägga upp bilderna på webben.
Ooo så har ju dynamiken ökat en del, o så kan man äntligen skjuta på 100 riktiga iso.
NOM NOM NOM säger jag bara!
Falumas
Aktiv medlem
Ännu roligare är det när nån försöker hitta fel på D800. Herregud, hur dålig den än är så är den ju fortfarande bättre än konkurrenterna, vilket betyder att dom andra kamerorna är ännu sämre
Ju mer medveten man är om kamerans brister ju bättre kommer man klara situationerna där ute, så att leta fel är ju inte enbart att racka ner på denna kameran. Den perfekta kameran är helt säkert inte producerad än så länge. Att vi sedan dregglar över D800 nu för att den är det bästa som väldigt snart finns på marknaden är en helt annan femma.
/Karl
Flash Gordon
Aktiv medlem
Jag tror ingen fotograf vill förlora pixlar genom att croppa. Man gör det när man måste.
Råkar Nikonfotografer vara sämre på att komma nära fåglarna, djuren eller komponerar ni sämre.
Fotograferade igår målningar av en av Australiens med kända konstnärinnor. En del av hennes bilder var 6 meter långa och cirka 1,20 höga och det är klart att då blir det mycket bortslängda pixlar.
Hon behöver bilderna för göra en inbjudan till hennes första vernissage i Sverige med tavlor att sälja på ett av Göteborgs mest kända gallerier.
Det kritiska var att kunna återge alla nyanser i tavlorna på rätt sätt. Detta löste vi genom Colorchecker passport och få rätt exponering.
Dessa bilder kommer landa i falsad A3 som på fram och baksida kommer att beskriva konstnären och visa bilder av hennes målningar som är till försäljning.
Med dagens tryckteknik blir även små bilder mycket detaljerat återgivna och nyanserna är mer lika Adobe RGB än vad de är SRGB. Så återgivning av nyanser är viktigt.
Så frågan är nu om någon tror att jag klarat detta uppdrag mycket bättre om jag kört Nikon D800 än som jag gjorde använde 5DMKII?
Att det varit bättre att ha fler pixlar att slänga bort gäller inte som svar
Råkar Nikonfotografer vara sämre på att komma nära fåglarna, djuren eller komponerar ni sämre.
Fotograferade igår målningar av en av Australiens med kända konstnärinnor. En del av hennes bilder var 6 meter långa och cirka 1,20 höga och det är klart att då blir det mycket bortslängda pixlar.
Hon behöver bilderna för göra en inbjudan till hennes första vernissage i Sverige med tavlor att sälja på ett av Göteborgs mest kända gallerier.
Det kritiska var att kunna återge alla nyanser i tavlorna på rätt sätt. Detta löste vi genom Colorchecker passport och få rätt exponering.
Dessa bilder kommer landa i falsad A3 som på fram och baksida kommer att beskriva konstnären och visa bilder av hennes målningar som är till försäljning.
Med dagens tryckteknik blir även små bilder mycket detaljerat återgivna och nyanserna är mer lika Adobe RGB än vad de är SRGB. Så återgivning av nyanser är viktigt.
Så frågan är nu om någon tror att jag klarat detta uppdrag mycket bättre om jag kört Nikon D800 än som jag gjorde använde 5DMKII?
Att det varit bättre att ha fler pixlar att slänga bort gäller inte som svar
En allmän reflektion om "många" pixlar ...
Under lång tid har vi inom digitalfotografin levt med en kraftig pixelbrist. Ja, faktiskt. Ser vi till kameror med säg 10 megapixel eller färre så funkar det bra för "normala" utskrifter (A4, A3 sisådär) och för "normalt" mycket beskärning. Men så fort vi ville beskära mer, förstora mer eller korrigera distorsion, eller för den delen brusreducera kraftigt ... Ja, då räckte inte 4-6-8-10 megapixel så särskilt långt. Kort sagt, vi har länge levt med en pixelbrist som gett oss ett sätt att tänka där varje pixel är viktig. Man får inte slösa med dem, det är ... Syndigt eller nåt.
Men nu har vi lite svepande och allmänt hamnar runt 20 megapixel som en slags "normalnivå". Här har vi inte så påtaglig pixelbrist längre. Vi kan beskära en hel del, förstora rejält, korrigera saker utan att tappa i slutkvalitet. Du kan till och med korrigera distorsion och fortfarande ha ok upplösning kvar i hörnen efteråt. När vi sedan fortsätter uppåt med mer megapixel, 30, 40, 50 ... Då är det dags att vi släpper den gamla mentaliteten att vara rädd om varje pixel och istället börjar koncentrera oss på optimal bildkvalitet. Vi kan helt enkelt börja "slösa" med pixlar och ändå få bra resultat.
D800 är ju på det sättet ett intressant exempel: Ta bara detta att du kan beskära med 1,2x och 1,5x och fortfarande ha kvar runt 24 (väl?) respektive 15,6 megapixel. Eller mer allmänt uttryckt: Mer pixlar än vi oftast drar praktisk nytta av. Jag (och många andra) tycker att Nikon gott kunde slängt med några nedskalade råfilslägen också för de som vill arbeta snabbt med små filer från hela sensorn men ändå ha bekvämligheten med råfiler. Igen, vi kan kosta på oss att "kasta bort" lite pixlar för att istället uppnå bekvämlighet. Vi har inte längre pixelbrist.
I takt med att vi börjar vänja oss vid kameror med fler pixlar än vi (oftast) praktiskt behöver så kan vi förhoppningsvis också få en lite mindre neurotisk inställning till de enskilda pixlarnas kvalitet. Vi borde kunna arbeta oss bort från vårt pixelcentrerade tankesätt och istället sätta bildens kvalitet i centrum.
På längre sikt öppnar det här med riktigt höga upplösningar upp för mycket spännande. Tänk vilka små och smidiga vidvinklar vi skulle kunna bygga om vi struntade i att optiskt korrigera för distorsion och löste det i efterhand istället (och fortfarande ha kvar mer upplösning än vi praktiskt behöver i hörnen). För att nu ta ett exempel.
Sedan är det ju rent allmänt så att mer information i stort sett alltid ger bättre slutresultat. Sett till bilder handlar inte mer pixlar enbart om upplösning utan också om exaktare färger, snyggare tonövergångar, ännu snyggare oskärpeteckning, snyggare resultat efter skärpning ... Åter igen, det handlar om att vi nu kan "slösa" med pixlar för att uppnå optimal kvalitet för hela bilden.
36 megapixel är bara början och som Leif och flera andra andra påpekat faktiskt inte ens ett speciellt stor steg.
Under lång tid har vi inom digitalfotografin levt med en kraftig pixelbrist. Ja, faktiskt. Ser vi till kameror med säg 10 megapixel eller färre så funkar det bra för "normala" utskrifter (A4, A3 sisådär) och för "normalt" mycket beskärning. Men så fort vi ville beskära mer, förstora mer eller korrigera distorsion, eller för den delen brusreducera kraftigt ... Ja, då räckte inte 4-6-8-10 megapixel så särskilt långt. Kort sagt, vi har länge levt med en pixelbrist som gett oss ett sätt att tänka där varje pixel är viktig. Man får inte slösa med dem, det är ... Syndigt eller nåt.
Men nu har vi lite svepande och allmänt hamnar runt 20 megapixel som en slags "normalnivå". Här har vi inte så påtaglig pixelbrist längre. Vi kan beskära en hel del, förstora rejält, korrigera saker utan att tappa i slutkvalitet. Du kan till och med korrigera distorsion och fortfarande ha ok upplösning kvar i hörnen efteråt. När vi sedan fortsätter uppåt med mer megapixel, 30, 40, 50 ... Då är det dags att vi släpper den gamla mentaliteten att vara rädd om varje pixel och istället börjar koncentrera oss på optimal bildkvalitet. Vi kan helt enkelt börja "slösa" med pixlar och ändå få bra resultat.
D800 är ju på det sättet ett intressant exempel: Ta bara detta att du kan beskära med 1,2x och 1,5x och fortfarande ha kvar runt 24 (väl?) respektive 15,6 megapixel. Eller mer allmänt uttryckt: Mer pixlar än vi oftast drar praktisk nytta av. Jag (och många andra) tycker att Nikon gott kunde slängt med några nedskalade råfilslägen också för de som vill arbeta snabbt med små filer från hela sensorn men ändå ha bekvämligheten med råfiler. Igen, vi kan kosta på oss att "kasta bort" lite pixlar för att istället uppnå bekvämlighet. Vi har inte längre pixelbrist.
I takt med att vi börjar vänja oss vid kameror med fler pixlar än vi (oftast) praktiskt behöver så kan vi förhoppningsvis också få en lite mindre neurotisk inställning till de enskilda pixlarnas kvalitet. Vi borde kunna arbeta oss bort från vårt pixelcentrerade tankesätt och istället sätta bildens kvalitet i centrum.
På längre sikt öppnar det här med riktigt höga upplösningar upp för mycket spännande. Tänk vilka små och smidiga vidvinklar vi skulle kunna bygga om vi struntade i att optiskt korrigera för distorsion och löste det i efterhand istället (och fortfarande ha kvar mer upplösning än vi praktiskt behöver i hörnen). För att nu ta ett exempel.
Sedan är det ju rent allmänt så att mer information i stort sett alltid ger bättre slutresultat. Sett till bilder handlar inte mer pixlar enbart om upplösning utan också om exaktare färger, snyggare tonövergångar, ännu snyggare oskärpeteckning, snyggare resultat efter skärpning ... Åter igen, det handlar om att vi nu kan "slösa" med pixlar för att uppnå optimal kvalitet för hela bilden.
36 megapixel är bara början och som Leif och flera andra andra påpekat faktiskt inte ens ett speciellt stor steg.
Ha! Roligt, precis när jag skrev ett inlägg om att vi måste våga släppa taget om pixlarna ...
Men varför skall man resonera så när vi nu börjar få så mycket pixlar att vi inte längre behöver vara så pixelneurotiska?
Nej, men en del av oss har (liksom många Canon- och Sony-fotografer före oss) kanske börjat tänka om lite och inser att vi idag inte behöver vara så inferaniskt rädda om varje enskild pixel längre.
Och varför inte det?
Min teori: Du har vant dig vid ett tankesätt där du alltid har haft ont om pixlar. I framtiden kommer du inte behöva tänka så. Du kan då istället fotografera optimalt utifrån bildresultatet och efter hur du tycker känns praktiskt att arbeta och behöver inte längre slösa bort tid att noga vakta den upplösning du har
Men varför skall man resonera så när vi nu börjar få så mycket pixlar att vi inte längre behöver vara så pixelneurotiska?
Nej, men en del av oss har (liksom många Canon- och Sony-fotografer före oss) kanske börjat tänka om lite och inser att vi idag inte behöver vara så inferaniskt rädda om varje enskild pixel längre.
Och varför inte det?
Min teori: Du har vant dig vid ett tankesätt där du alltid har haft ont om pixlar. I framtiden kommer du inte behöva tänka så. Du kan då istället fotografera optimalt utifrån bildresultatet och efter hur du tycker känns praktiskt att arbeta och behöver inte längre slösa bort tid att noga vakta den upplösning du har
jorgene
Aktiv medlem
Och varför inte det då, med tanke på att just det hade gjort ditt uppdrag lite enklare?
Du säger det ju själv:
"En del av hennes bilder var 6 meter långa och cirka 1,20 höga och det är klart att då blir det mycket bortslängda pixlar"...
PS
Trotsar det inte all statistisk rimlighet, att det just för närvarande tycks vara väääldigt många Canon-fotografer, som lite lätt magisteraktigt skall "förklara" varför pixlar inte spelar så stor roll?
DS
keckax
Aktiv medlem
Lite lätt magisteraktigt?? Hmmm...
Detta gäller naturligtvis bara tills Canon släpper ett megapixelmonster som leksak till dessa just nu så molokna typer. Eller kommer Canon att stanna utvecklingen på 22 Mpix? För 22 räcker ju och 36 är aaalldeles för många ; )
/K
jorgene
Aktiv medlem
Min våta dröm just nu, är faktiskt en Canon-kamera på typ 40MP -- bara för att få förklarat för mig varför just dessa 4MP extra, plötsligt blivit helt avgörande.
Rikard_L
Aktiv medlem
Cropping is cheating! Det är inte resultatet som är viktigt, utan den väg du tar för att uppnå det.
Jag kunggör härmed att jag ämnar starta en sekt, där det maximalt är tillåtet med 12 megapixlar. Vägra beskära och somna med rent samvete! (Sitter nöjd med en D700, men inte alls utan ironi)
Jag kunggör härmed att jag ämnar starta en sekt, där det maximalt är tillåtet med 12 megapixlar. Vägra beskära och somna med rent samvete! (Sitter nöjd med en D700, men inte alls utan ironi)
SvenJonsson
Aktiv medlem
Jag tror inte det är samma personer, utan fotografer med olika behov. Det går isåfall på samma sätt säga om Nikonister som hyllar 36MP, det var andra tongångar när det var 12MP som gällde.
