Annons

Äntligen Nikon D800

En sidofråga eftersom ämnet kom upp: ni som säljer gatufoto till bildbyråer, hur gör ni med alla människor i bilderna? Måste ni inte ha tillstånd från dem för att kunna sälja bilderna?
 
En sidofråga eftersom ämnet kom upp: ni som säljer gatufoto till bildbyråer, hur gör ni med alla människor i bilderna? Måste ni inte ha tillstånd från dem för att kunna sälja bilderna?

Om personerna går att identifiera måste man skicka med en "model-release" med personernas underskrift. Kan bli rätt svårt när det gäller gatufoto.
 
En sidofråga eftersom ämnet kom upp: ni som säljer gatufoto till bildbyråer, hur gör ni med alla människor i bilderna? Måste ni inte ha tillstånd från dem för att kunna sälja bilderna?

Ja det måste man, men kan sälja bilden som Editorial men då får bilden inte användas i reklamsammanhang.
 
Nu förstår jag inte alls vad du svamlar om, Ola :)

D800 bygger såvitt jag vet på samma sensor som D7000, NEX-5N, Fuji X-Pro1 m.fl. DR i den kameran torde alltså vara synnerligen bra liksom bruset - varför skulle man då utgå från en mindre bildstorlek? Gatufotografer vill väl också ha hög bildkvalitet - även om de inte tänker sälja bilderna till bildbyråer? Skärpan är en sak - dynamiskt omfång och brus en annan liksom :)

Att man skulle få lägre brus och bättre DR med färre pixlar trodde jag de flesta var överens om är fel för rätt länge sedan ...

Om man använder en DSLR för gatufotografering har jag svårt att tänka mig att slutresultatet kan bli så mycket bättre än det blir med en D800. För mig är DSLR inte optimalt för den typen av fotografering, och jag kan få fram bilder med en för mig mycket hög kvalitet med andra kameror som jag tycker passar bättre. Huruvida bildbyråer (och då antar jag att vi pratar stockfoto eftersom de som säljer nyhetsbilder inte är lika känsliga) skulle acceptera bilderna är helt enkelt inte intressant för mig.

För diverse annan fotografering (reportage, sport som inte kräver jättehög FPS, porträtt m.m.) skulle jag gladeligen välja en D800 i stället för de flesta andra DSLR - möjligen undantaget D4 om det är dåligt ljus.

God morgon, vad trevligt du hälsar förresten :)

Jag kan bara svara för mig själv och möjligen för de som fotograferar på samma sätt som jag.

Dvs skarpa bilder är viktigt för den typ av fotografering jag sysslar med. 36 MP kräver nästan dubbelt så korta slutartider som 12MP, map skaknings och rörelseoskärpa.

Men som sagt det är en ickediskussion för dig då du utryckligen inte håller på med samma fotografering.

Dåligt ljus - inte helt ovanligt i sverige - och krav på att kunna fota med snabba slutartider var det som gjorde att jag valde D4 framför D800. Jag ska dock fortfarande köpa D800 men tror den kommer användas i lugnare sammanhang, studio, natur, arkitektur än gatufoto.

Jag undrar hur dessa bildbyråer då kommer hantera D800? Den är bara obetydligt bättre än D7000 på låga-mellan ISO-tal (om de nu sitter och tittar på pixelnivå).

Men med deras (som det verkar) ganska låga kompetensnivå skulle man väl lätt kunna kunna komma undan med att köra råfilerna genom en fin/ull-tvätt utan centrifugering och sedan spara ner råfilen igen. En sån applikation skulle jag kunna slänga ihop ganska snabbt.

Vilken/vilka bildbyrå jobbar du med?

D7000 krävde lite mildare efterbehandling, istock klagade på artifakter och brus tidigare än för D700 som var det jag kunde jämföra med då.

Vad är det för vits med att tvätta RAW-filen?
 
Jag kan bara svara för mig själv och möjligen för de som fotograferar på samma sätt som jag.

En ibland ovanlig insikt i forum :)

Dvs skarpa bilder är viktigt för den typ av fotografering jag sysslar med. 36 MP kräver nästan dubbelt så korta slutartider som 12MP, map skaknings och rörelseoskärpa.

Nej, det du stämmer enbart om man har den (tycker jag) lite enkelspåriga synen att högre upplösning enbart och uteslutande kan användas för att skapa större utskrifter/beskära hårdare - dvs fortsätta betrakta pixlarna i samma relativa storlek som tidigare. Man kan faktiskt använda fler pixlar för att få högre upplösning i det man ser. Skriver du ut en bild från en 12 MP-kamera till 30x40 och sedan skriver ut en bild från en D800 till samma storlek så kommer inte 36 MP kräva dubbelt så långa slutartider som 12 MP avseende skaknings- och rörelseoskärpa. Enbart om du skriver ut D800-bilden så mycket större att du ser pixlarna i samma storlek.

Vi har (vill jag minnas) debatterat det här tidigare, och jag tycker det finns en väldig enkelspårig syn på vad man kan använda fler pixlar till. Man kan faktiskt fortsätta skriva ut i samma storlek som med 12, eller bara lite större och istället njuta av bättre gradation av tonövergångar, bättre detaljrikedom, snyggare oskärpereckning osv, osv.

De som envist tycker att allt man kan ha högre upplösning till är att skriva ut större kommer få problem med framtidens kameror - det blir väldigt dyrt med skrivare som skriver ut bilder på 100+ MP med samma pixelskala som vi idag använder vid 12 MP :)

Det man kan säga är att med 36 MP behöver du kortare tider om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer. Men använder du den ökade upplösningen så som nog de flesta gör, till att få en högre bildkvalitet för samma eller bara måttligt ökad förstoring av motivet, ja, då kan du köra på exakt samma slutartider som du är van vid.

Dåligt ljus - inte helt ovanligt i sverige - och krav på att kunna fota med snabba slutartider var det som gjorde att jag valde D4 framför D800.

För att nu vara lite elak - D800 har faktiskt tillgång till samma korta slutartider som D800 :)

Men jag antar att det du tänkte på var att D4 skall ger bättre bildkvalitet på den högre känslighet som du behöver för de kortare slutartiderna - det är dess större iso-omfång du vill åt?

Faktum är att det här, till största delen, är samma feltänk (anser jag) som med rörelse- och skakningsoskärpan ovan. Det är bara en faktor om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer (än med en D4). Men om du arbetar med lika stora presentationsstorlekar (utskrift eller vad det nu är), så har D4 och D800 i grova drag ungefär samma egenskaper på höga iso. Inte exakt, men väldigt lika.

Nu skulle jag också skaffa en D4 heller än en D800, men de har inte med iso att göra, inte heller med att D800 skulle vara "känsligare" för rörelse- ocj skakningsoskärpa. För min del handlar det om att få 10 bilder/sek, ett större kamerahus som passar mina händer, Ethernet-kontakt och att jag så extremt sällan fotar så att jag har någon större nytta av den ökade upplösningen och det lite större dynamiska omfånget i en D800 (det dynamiska omfånget som krävs för dagstidningstryck ... Hrm :)

Du skall ju välja den kamera som passar dig bäst, och du kommer säkert trivas bra med D4. Men jag tycker det låter som en del av argumenten du använder för valet bygger på en felaktik logik.

Det finns så mycket gammal tankebagage kvar där vi tittar för mycket på bilder i 100% skala. Dte var relevant så länge vi levde med en akut pixelbrist (något vi hade fram till helt nyligen). Men nu börjar vi få kameror där vi i allt mindre grad lider av pixelbrist. Men en del fortsätter envist bedöma bildkvaliteten som om granskning i 100% är det enda relevanta sättet att titta på bilder. De som tänker så kommer att få stora problem om några år när upplösningarna i sensorerna drar iväg upp till 50, 60, 70, 90, 110 MP eller vad vi nu kommer att se. Då måste man våga inse att det finns fler sätt att bedöma bildkvalitet än att titta i 100%. Kanske man rent av inser att det är relevant att bedöma bildkvalitet vid den presentationstorlek där bilden faktiskt skall användas.
 
En ibland ovanlig insikt i forum :)



Nej, det du stämmer enbart om man har den (tycker jag) lite enkelspåriga synen att högre upplösning enbart och uteslutande kan användas för att skapa större utskrifter/beskära hårdare - dvs fortsätta betrakta pixlarna i samma relativa storlek som tidigare. Man kan faktiskt använda fler pixlar för att få högre upplösning i det man ser. Skriver du ut en bild från en 12 MP-kamera till 30x40 och sedan skriver ut en bild från en D800 till samma storlek så kommer inte 36 MP kräva dubbelt så långa slutartider som 12 MP avseende skaknings- och rörelseoskärpa. Enbart om du skriver ut D800-bilden så mycket större att du ser pixlarna i samma storlek.

Vi har (vill jag minnas) debatterat det här tidigare, och jag tycker det finns en väldig enkelspårig syn på vad man kan använda fler pixlar till. Man kan faktiskt fortsätta skriva ut i samma storlek som med 12, eller bara lite större och istället njuta av bättre gradation av tonövergångar, bättre detaljrikedom, snyggare oskärpereckning osv, osv.

De som envist tycker att allt man kan ha högre upplösning till är att skriva ut större kommer få problem med framtidens kameror - det blir väldigt dyrt med skrivare som skriver ut bilder på 100+ MP med samma pixelskala som vi idag använder vid 12 MP :)

Det man kan säga är att med 36 MP behöver du kortare tider om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer. Men använder du den ökade upplösningen så som nog de flesta gör, till att få en högre bildkvalitet för samma eller bara måttligt ökad förstoring av motivet, ja, då kan du köra på exakt samma slutartider som du är van vid.



För att nu vara lite elak - D800 har faktiskt tillgång till samma korta slutartider som D800 :)

Men jag antar att det du tänkte på var att D4 skall ger bättre bildkvalitet på den högre känslighet som du behöver för de kortare slutartiderna - det är dess större iso-omfång du vill åt?

Faktum är att det här, till största delen, är samma feltänk (anser jag) som med rörelse- och skakningsoskärpan ovan. Det är bara en faktor om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer (än med en D4). Men om du arbetar med lika stora presentationsstorlekar (utskrift eller vad det nu är), så har D4 och D800 i grova drag ungefär samma egenskaper på höga iso. Inte exakt, men väldigt lika.

Nu skulle jag också skaffa en D4 heller än en D800, men de har inte med iso att göra, inte heller med att D800 skulle vara "känsligare" för rörelse- ocj skakningsoskärpa. För min del handlar det om att få 10 bilder/sek, ett större kamerahus som passar mina händer, Ethernet-kontakt och att jag så extremt sällan fotar så att jag har någon större nytta av den ökade upplösningen och det lite större dynamiska omfånget i en D800 (det dynamiska omfånget som krävs för dagstidningstryck ... Hrm :)

Du skall ju välja den kamera som passar dig bäst, och du kommer säkert trivas bra med D4. Men jag tycker det låter som en del av argumenten du använder för valet bygger på en felaktik logik.

Det finns så mycket gammal tankebagage kvar där vi tittar för mycket på bilder i 100% skala. Dte var relevant så länge vi levde med en akut pixelbrist (något vi hade fram till helt nyligen). Men nu börjar vi få kameror där vi i allt mindre grad lider av pixelbrist. Men en del fortsätter envist bedöma bildkvaliteten som om granskning i 100% är det enda relevanta sättet att titta på bilder. De som tänker så kommer att få stora problem om några år när upplösningarna i sensorerna drar iväg upp till 50, 60, 70, 90, 110 MP eller vad vi nu kommer att se. Då måste man våga inse att det finns fler sätt att bedöma bildkvalitet än att titta i 100%. Kanske man rent av inser att det är relevant att bedöma bildkvalitet vid den presentationstorlek där bilden faktiskt skall användas.

Dom två sista raderna har jag väntat på i 7 år att en kunnig fotograf skulle skriva.
 
En ibland ovanlig insikt i forum :)



Nej, det du stämmer enbart om man har den (tycker jag) lite enkelspåriga synen att högre upplösning enbart och uteslutande kan användas för att skapa större utskrifter/beskära hårdare - dvs fortsätta betrakta pixlarna i samma relativa storlek som tidigare. Man kan faktiskt använda fler pixlar för att få högre upplösning i det man ser. Skriver du ut en bild från en 12 MP-kamera till 30x40 och sedan skriver ut en bild från en D800 till samma storlek så kommer inte 36 MP kräva dubbelt så långa slutartider som 12 MP avseende skaknings- och rörelseoskärpa. Enbart om du skriver ut D800-bilden så mycket större att du ser pixlarna i samma storlek.

Vi har (vill jag minnas) debatterat det här tidigare, och jag tycker det finns en väldig enkelspårig syn på vad man kan använda fler pixlar till. Man kan faktiskt fortsätta skriva ut i samma storlek som med 12, eller bara lite större och istället njuta av bättre gradation av tonövergångar, bättre detaljrikedom, snyggare oskärpereckning osv, osv.

De som envist tycker att allt man kan ha högre upplösning till är att skriva ut större kommer få problem med framtidens kameror - det blir väldigt dyrt med skrivare som skriver ut bilder på 100+ MP med samma pixelskala som vi idag använder vid 12 MP :)

Det man kan säga är att med 36 MP behöver du kortare tider om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer. Men använder du den ökade upplösningen så som nog de flesta gör, till att få en högre bildkvalitet för samma eller bara måttligt ökad förstoring av motivet, ja, då kan du köra på exakt samma slutartider som du är van vid.



För att nu vara lite elak - D800 har faktiskt tillgång till samma korta slutartider som D800 :)

Men jag antar att det du tänkte på var att D4 skall ger bättre bildkvalitet på den högre känslighet som du behöver för de kortare slutartiderna - det är dess större iso-omfång du vill åt?

Faktum är att det här, till största delen, är samma feltänk (anser jag) som med rörelse- och skakningsoskärpan ovan. Det är bara en faktor om du enbart använder den ökade upplösningen till att förstora motivet mer (än med en D4). Men om du arbetar med lika stora presentationsstorlekar (utskrift eller vad det nu är), så har D4 och D800 i grova drag ungefär samma egenskaper på höga iso. Inte exakt, men väldigt lika.

Nu skulle jag också skaffa en D4 heller än en D800, men de har inte med iso att göra, inte heller med att D800 skulle vara "känsligare" för rörelse- ocj skakningsoskärpa. För min del handlar det om att få 10 bilder/sek, ett större kamerahus som passar mina händer, Ethernet-kontakt och att jag så extremt sällan fotar så att jag har någon större nytta av den ökade upplösningen och det lite större dynamiska omfånget i en D800 (det dynamiska omfånget som krävs för dagstidningstryck ... Hrm :)

Du skall ju välja den kamera som passar dig bäst, och du kommer säkert trivas bra med D4. Men jag tycker det låter som en del av argumenten du använder för valet bygger på en felaktik logik.

Det finns så mycket gammal tankebagage kvar där vi tittar för mycket på bilder i 100% skala. Dte var relevant så länge vi levde med en akut pixelbrist (något vi hade fram till helt nyligen). Men nu börjar vi få kameror där vi i allt mindre grad lider av pixelbrist. Men en del fortsätter envist bedöma bildkvaliteten som om granskning i 100% är det enda relevanta sättet att titta på bilder. De som tänker så kommer att få stora problem om några år när upplösningarna i sensorerna drar iväg upp till 50, 60, 70, 90, 110 MP eller vad vi nu kommer att se. Då måste man våga inse att det finns fler sätt att bedöma bildkvalitet än att titta i 100%. Kanske man rent av inser att det är relevant att bedöma bildkvalitet vid den presentationstorlek där bilden faktiskt skall användas.

Bra skrivet. I all min ödmjukhet för de som förstår bättre måste jag säga att precis som du skrivit och resonerat tycker jag också. Enda skillnaden är att jag skulle valt en D800 på grund av att den har en inbyggd blixt och ger mig croppmöjligheterna när jag plåtar natur. Sedan spelar naturligtvis priset in för mig min arme stackare ;-)
JB
 
.../klipp/...
Vilken/vilka bildbyrå jobbar du med?

D7000 krävde lite mildare efterbehandling, istock klagade på artifakter och brus tidigare än för D700 som var det jag kunde jämföra med då.

Vad är det för vits med att tvätta RAW-filen?

Jag arbetar själv inte mot stock, men känner väl ett par stycken som gör... Ofta kommer detta med kvalitetskraven upp, och när de visat saker som accepterats/inte accepterats/graderats ner av de olika firmorna blir man lite betänksam över firmornas kompetens och "lika behandling".

iStock tar väl bara jpg, men jag har hört om stock-firmor som vill ha råfilen som referens också.

För iStock är ju isf D800 absolut optimalt, det finns helt enkelt ingen kamera som ger renare 12MP-bilder... (upp t.o.m ISO3200)
 
Då måste man våga inse att det finns fler sätt att bedöma bildkvalitet än att titta i 100%. Kanske man rent av inser att det är relevant att bedöma bildkvalitet vid den presentationstorlek där bilden faktiskt skall användas.

Jag förstår detta sett att se på det hela och håller i mångt och mycket med.

Det finns dock tillfällen då 100% eller så nära som ger den kvaliteten som efterfrågas är presentationsstorleken. T.ex. zoombara panoramabilder.

Det kan också bli megapixelhysteri, om pixlarna blir för små för det vad sensorn/optiken/annat klarar av. Jag har haft ett antal mobilkameror där även det mest perfekta ljuset ändå ger ett dåligt resultat på 100%-crop-nivå. Det är möjligt att det fortfarande ger ett bättre 1024x768 resultat om mobilen har 16MPixel på ett knappnålshuvud än om den haft 3MPixel, men i dessa fallen bespara mig från överflödet av pixlar och ge mig redan från början ett nerskalat resultat. I bra förhållanden ska en kamera leverera bra kvalitet i 100%-crop för om man alltid måste skala ner till 70% så tycker jag kameran skall göra det automatiskt.

Jag var väldigt skeptiskt till D800an i början och trodde att det hela var lite av en gimmick, men 100%-crop-resultatet från en D800 under bra förhållanden verkar vara väldigt bra. Dvs i D800-fallet är det inte fråga om det minsta MPixelhysteri utan här är det pixlar som man kan använda till panoramor, beskärning och för den mest effektiva brusreducering som finns vid dåliga förhållanden dvs nerskalning.

/Karl
 
D800 bygger såvitt jag vet på samma sensor som D7000, NEX-5N,...

Vet???

Det är på sin höjd en kvalificerad gissning möjligen som sedan upphöjts till konsensus och sanning, men något oficiellt uttalande om det finns ju varken från Nikon eller Sony.

Sant är att den här 16-megapixlaren från Sony visat sig väldigt lyckad och det är ju naturligt att de bygger vidare på den tekniken, men troligen är den vidareutvecklad en del och kan skilja sig i vissa egenskaper.

Visssa hardcore Nikon-fans hävdar ju med bestämdhet att det inte ens är en Sony-sensor ;-), men det tror i alla fall jag efter att någon visat en högförstorad macrobild av sensorchipet där det stod SONY ingraverat.


/Mats
 
22 dödar upplösningen, och det ska man bara använda om man vill åt längre slutartider, snarare än för skärpedjupets skull. F16 funkar faktiskt förvånansvärt bra. På F11 ser jag bara om jag anstränger mig skillnad på detaljkontrasten (jmf F8.0-5.6).

(detta gäller vidvinkel>normal... På längre brännvidder ser jag det betydligt tidigare. Med Mam200/2.8APO ser jag en kontrastsänkning redan på över F8.0, ganska tydligt.)

Jag använder F/16 eller F/22 vid macrofoto på frihand med trådlös blixt för att slippa det annars alldeles för korta skärpedjupet. Tycker jag får lysande resultat med det, men kanske ska skippa F/22 i fortsättningen och kanske öka till F/11.

Diffraktionen blir väl mer markant på APS-C än FF har jag läst, men jag fattar inte riktigt vad det skulle ha med saken att göra, det är ju bara en beskärning egentligen. Hur mycket sensoryta som finns bredvid kan väl knappast ha någon betydelse ens om den vore stor som en fotbollsplan. Mycket jag inte förstår dock...


/Mats
 
Vet???

Det är på sin höjd en kvalificerad gissning möjligen som sedan upphöjts till konsensus och sanning, men något oficiellt uttalande om det finns ju varken från Nikon eller Sony.

Sant är att den här 16-megapixlaren från Sony visat sig väldigt lyckad och det är ju naturligt att de bygger vidare på den tekniken, men troligen är den vidareutvecklad en del och kan skilja sig i vissa egenskaper.

Visssa hardcore Nikon-fans hävdar ju med bestämdhet att det inte ens är en Sony-sensor ;-), men det tror i alla fall jag efter att någon visat en högförstorad macrobild av sensorchipet där det stod SONY ingraverat.


/Mats

Ok, blir du nöjd om jag skriver "såvitt jag tror" i stället? :)

Oavsett om den bygger på samma konstruktin är den bra och verkar bete sig på samma sätt.
 
Jag använder F/16 eller F/22 vid macrofoto på frihand med trådlös blixt för att slippa det annars alldeles för korta skärpedjupet. Tycker jag får lysande resultat med det, men kanske ska skippa F/22 i fortsättningen och kanske öka till F/11.

Diffraktionen blir väl mer markant på APS-C än FF har jag läst, men jag fattar inte riktigt vad det skulle ha med saken att göra, det är ju bara en beskärning egentligen. Hur mycket sensoryta som finns bredvid kan väl knappast ha någon betydelse ens om den vore stor som en fotbollsplan. Mycket jag inte förstår dock...


/Mats

Vid makrofotografering är f22 motiverat, enligt mig är det sällan det vid landskapsfotografering med vidvinkelobjektiv förutom vid väldigt speciella förhållanden då man försöker få med något väldigt nära samtidigt som man fotar alptoppar kilometer bort.

/Karl
 
Instämmer verkligen, det är onödigt att skjuta över målet. Det har varit en slutpoäng i många av mina inlägg som du nog har missat :)

Ja tyvärr måste jag ha gjort det, men jag tror jag har haft några instämmande när du skrivit klokt.
Det har varit mycket läsande nu i flera trådar då nya modeller har kommit, får nog vila lite med allt läsande nu eller hoppa över några brev i bland.
 
Dom två sista raderna har jag väntat på i 7 år att en kunnig fotograf skulle skriva.

Det var inte ett dugg radikalt eller märkvärdigt, det han skrev. Det är bara självklar verklighet.

Exempel: för ett par veckor sedan fick jag veta att en kund tänkte använda en av mina bilder i tryck. De hade bara bilden i 'preview' storlek, sådär 2MP. Jag ringde upp och frågade om de inte skulle ha högupplöst att skicka till byrån.
Nej, byrån hade sagt den var bra som den var - behövdes inte högre uppl. Skulle tryckas i stl ca. 8cm bredd, och funkade jättefint.

Det är bokstavligen så (som jag ofta upplevt) - att slutändamålet är det enda som är intressant. Alla vägar dit är bra så länge man uppnår rätt slutreslutat.

Antal MP på sensor är i sig helt ointressant. Men det man kan göra med utgångspunkt 36MP är att man kan uppnå många slutresultat, nästan oavsett hur man misshandlar bilden på vägen. Tänk hur mycket man kan beskära - t ex från liggande till stående format när en trycksak kräver det. Eller beskära och zooma in på en liten detalj, kapa till 16:9 för användning i en rullande bildpresentation på stor vägg i full HD. Typiska situationer jag råkar ut för.

Så för mig är D800 en fullständig självklarhet - det är helt enkelt så att nu, äntligen, är inte kameran en begränsning. Nu kan jag bortse från pixlar och sånt och helt koncentrera mig på att komponera bilder, hitta bästa vinkel, få till det perfekta ljuset. Det jag egentligen vill hålla på med.

Ja, nu måste kameran dyka upp också - det är liksom sista pusselbiten. Jag beställde 10/2, så det kan inte vara alldeles för långt bort nu.
 
Ok, blir du nöjd om jag skriver "såvitt jag tror" i stället? :)

Oavsett om den bygger på samma konstruktin är den bra och verkar bete sig på samma sätt.

Håller med och delar åsikten till 100%.

Tycker bara det är märkligt med hemlighetsmakeriet. Det var det ju inte kring D7000.
Redan när Sony A580 släpptes var det ju känt att samma sensor skulle komma i Pentax K-5 och Nikon D7000, vilket t.ex. Kamera och Bild refererade till i testet av den. Men den här sensorn i D800 är ju uttalat hysch-hysch kring på direkta frågor till Nikon. Någon form av marknadspositionering verkar det som. Skulle vara intressant att veta bakgrunden och om den kan komma att dyka upp i en kommande Sony-kamera eller inte.


/Mats
 
Tycker bara det är märkligt med hemlighetsmakeriet.

Inget märkligt alls. Tillverkare berättar sällan vilka de köper komponenter av, dels av naturliga konkurrensskäl, dels av förhandlingsskäl för bästa avtal mellan olika leverantörer.

Naturligtvis skapar det nyfikenhet kring sensorns ursprung, speciellt om det är en dramatisk skillnad i prestanda.
 
Inget märkligt alls. Tillverkare berättar sällan vilka de köper komponenter av, dels av naturliga konkurrensskäl, dels av förhandlingsskäl för bästa avtal mellan olika leverantörer.

Naturligtvis skapar det nyfikenhet kring sensorns ursprung, speciellt om det är en dramatisk skillnad i prestanda.

Det är visst märkligt för att det skett en förändring. Tidigare har det tom. i marknadssyfte angetts att det är en Sony-sensor. Precis på samma sätt som att Porsche skriver att det är en Bose-stereo i deras bilar, eller att en dator har en Intel-processor och Nvidia grafikkort osv.


/Mats
 
Vet inte hur representativa dom olika uppfattningarna är på dessa fotosidor då vi trots allt inte är så många om man tänker på vem som har tillverkat vad, eller var tillverkningen sker. Många blir tydlingen klart störda av att viss tillverkning sker i Thailand ( vilket dom sköter lika bra som japanerna )

När första indikationerna kom om att det var Sony som tillverkade och levererade sensorer så fick jag uppfattning att det inte var så populärt, tydlingen för att statusen för Sonys-kameradivision inte på något sätt kunde hävda sig mot stora Nikon.

Under en tid så var det lite upprört och jag mins att MR fick kämpa och slåss ett tag på sidorna, det hela lungnade ner sig dock, då det vart klart för alla att Nikon bara tog i mot sensorplattan från Sony, och sedan själva gjorde sin egen montering och programering.

Vad som är sant i alla fall är att Sonys A580 presenterade i stort helt likvärdiga siffror som D7000- se DXO mark, D7000 hade lite bättre brusstädning och något högre DR. Men jag mins att Fröderberg som då jobbade med Kamera&Bild hade svårt för att se vilken av modellerna som var bäst.

A580 var inte byggd som en semipro och saknade några knappar, så den fick inte så stort genomslag när den bland annat ställdes mot en magnesiumdoftande 7D.

//Bengt.
 
ANNONS
Götaplatsens foto – en riktig fotobutik.