Jag tycker det är "gammal god" prispolitik från en marknadsledare som vi ser prov på här. En klassiker.
Först skumma av toppen, de som ser så stora föerdelar att de omedelbart är beredda att betala priset. Sedan tas skikt för skikt medan produktionsapparaten byggs upp. Under den tiden betalas utvecklingskostnaden av. Successivt landar man på tillverkningskostnad + skälig vinst för att i slutet på livslängden sänka priset så lågt att man kan köra ner lager och "tömma pipeline". Det senare har vi ju sett på Mark II. Snyggt jobbat Canon. Med denna metod styrs efterfrågan så att man har en chans till rimliga leveranstider och vettig lönsamhet. Den som klarar detta tappar inte i ekonomisk styrka.
Detta är sedan många många år drivet till sin fulländning och finns mängder av system, vetenskapligt underbyggda, att följa detta minutiöst och bedömma när man ska gå in med prissänkningar stegvis för att hålla efterfrågan strax över kapacitetsgränsen. Allt annat vore tjänstefel. Förvånande att så få, som uttalar sig här, har kunskap om detta. Att skapa överefterfrågan, genom ett för lågt pris, kan skapa lika stor backlash som ett för högt pris. Väntetider stöter bort kunder som aldrig kommer tillbaka. Ett högt pris håller kvar en del av dessa som helre väntar på att de får råd än väntar på leverans.
Att prissätta en topprodukt lågt är bara ett svaghetstecken. Ingen kameratillverkare är idealist, det är affärsdrivande verksamheter med vinstmaximering som mål. Det är ett långt och medvetet arbete att etablera sig som kvalitetsleverantör med hög prisbild och ett ögonblicks verk att rasera det.