Två gånger har Malin Jochumsen vunnit pris i en av världens största fototävlingar – Metro Photo Challenge. Om det inte vore för en kommentar på Facebook från en okänd person så hade hon inte skickat in några bilder den andra gången. 

Första gången Malin Jochumsen skickade in ett bidrag till Metro Photo Challange vann hon den globala tävlingen med sin bild av Kulturhuset. Av 126 987 bilder tog hon den bästa i kategorin Urban Escape 2014. Året därpå fick Malin tips på sin Facebookvägg om kategorin #citylove. Hon anmälde en bild som hon fotograferat vid Slussen i Stockholm och vann den svenska upplagan av tävlingen.

City love. Busskur vid Slussen en tidig höstmorgon. Bilden vann svenska Metro Photo Challenege 2015 i kategorin City love.

Det har också blivit framgångar i Fotosidan Masters. I omgången 2015-2016 vann hon kategorin Ögonblick.

Malin bodde i Ryssland i tolv år, och det var där hon började fotografera. Att hon hamnade just i Ryssland berodde på en kombination av kärlek till rysk litteratur och nyfikenhet. Det var ett tvärt kast från den tekniska utbildningen som hade pluggat i Sverige.

– Alla var negativa till mina planer att plugga ryska, vilket bara sporrade mig. Jag växte upp i en medelstor svensk stad i ett slags mellanskikt och kände en blandning av rastlöshet och en känsla av att inte passa in. 

I Moskva kunde Malin andras ut och hitta sig själv. Hon upplevde inte längre att hon var tvungen att passa in, inte minst för att hon ju var en främmande fågel i ett nytt land.
– Det var så befriande, som att börja på ett helt oskrivet blad. Ryssar är jättetrevliga, lite som norrlänningar. Det tar lite tid att få vänner, men sedan har man dem för livet. 

Man bildar helt andra band i Ryssland jämfört med Sverige. I Ryssland finns inga socialförsäkringar, så det är vännerna och familjen som fångar upp och stöttar när det behövs.

Efter bara något års studier hade Malin lärt sig språket så bra att hon fick jobb som trading assistent på en bank.
– Ingenting fungerade som i västvärlden där det råder ordning och reda och alla vet vad de ska göra och hur de ska göra det. Inte för att banken saknade kompetensen, eftersom de hade anställt personer med specialistkunskaper från bland annat England och USA, utan snarare för att Ryssland helt enkelt fungerar annorlunda. 

Språkbarriären resulterade i en massiv frustration hos personalen. Då fick någon en idé om att anställa en person som faktiskt ville vara i Ryssland och som kunde språket.
– Jag hade fått en lista på företag från svenska ambassaden och började faxa ut min CV. Banken hörde av sig, jag gick på en intervju och sedan var jag välkommen att börja.

Under 90-talet förändrades Ryssland i grunden efter Sovjetunionens upplösning 1991, inte minst på grund av landets övergång från planekonomi till marknadsekonomi.
– Det var fascinerade att följa allt som hände på nära håll. Min jobb förändrades också. När jag hade jobbat som trading assistent i bara tre månader fick jag mina första kunder, och efter det jobbade jag som handlare i tio år. 

Det var på banken som Malins bilder först uppmärksammades. Chefens fru Jill var fotograf och råkade se några av dem på Malins skrivbord.
– Hon tyckte att jag hade något och uppmuntrade mig. Vi träffades inte så många gånger, men hon visade mig grunderna i foto. Sedan begav jag mig ut i staden med kameran.

Moskva 2009. Firande av segerdagen den 9 maj.

Aktiv på Fotosidan

Malin blev medlem på Fotosidan 2003. Då fanns det bara en enda pool för alla kategorier av bilder.
– Mina första bilder var från Burma och från den 9 majfirande i Moskva, på segerdagen. Då hade jag inte tankar på att jag fotograferade gatufoto utan tog bilder av det som jag såg runt omkring som intresserade mig. De fick bra respons och jag kände mig peppad att fortsätta.

Sedan en tid tillbaka är Malin mer en periodare på fotosidan.se.
– Ibland kan jag känna att jag blir för beroende av att höra vad andra tycker, och då gör jag ett uppehåll. Andra gånger är jag mottaglig på rätt sätt, och då är det bara roligt. Jag kan sakna den familjära och varma tonen som rådde i den där första breda fotopoolen. Alla var så konstruktiva och uppmuntrande.

Även om Malin inte delar med sig av bilder i samma utsträckning som förut jobbar hon fortfarande  med att samla in de där värdefulla ögonblicken av samtiden som annars försvinner i vardagen. Ibland kommer hon hem med fina skatter. Andra dagar är minneskortet tomt.
– Jag har aldrig någon aning om jag ska få några bilder, men alltid en förhoppning. Jag funderar en del på hur det kommer sig att jag vissa dagar ser massor av motiv och andra dagar ingenting. Beror det på att jag en del  dagar kommer i tid, och andra dagar är typ en halv minut försenad? Eller rör det sig om hur öppet sinnet är? Oavsett är det spännande, och spänningen håller mig kvar. 

Malin gör aldrig några försök att återskapa ett ögonblick. Ens om hon skulle rusa efter en person som precis passerat och be den gå förbi på samma sätt igen skulle det inte spela någon roll, för själva känslan av ögonblicket skulle vara borta. 

När Malin är ute med kameran väljer hon sin stora systemkamera. Hon tycker inte om känslan av att smygfotografera när hon rör sig genom staden med den mindre Ricoh GR. Systemkameran syns och känns ärlig.
– Jag jagar aldrig ifatt någon och frågar om jag får använda bilden, men om någon ser mig försöker jag fånga personens blicken och stämma av att situationen är okej. Dessutom har jag för det mesta med mig visitkort som jag kan lämna ut. 

Hittills har få hört av sig i efterhand, och ingen har bett henne att ta bort bilderna som hon har publicerat. En enkel moralisk kod styr henne, att om hon själv skulle vara okej med bilden så kan hon också ta den av någon annan.
– Jag pratar inte om att framställa någon som Kate Moss, men alltid med värdighet. Bilden ska väcka en varm känsla i maggropen för att jag ska vilja visa fram den. Det ska vara en ömhet i bilden. 

Begränsade bilder

Malin, som flyttade tillbaka till Sverige 2010, säljer fotografier i begränsad upplaga på Galleri Kontrast och på Galleri Axel.
– Mina bilder görs i begränsade upplagor om tio bilder, vilket kunderna uppskattar. Är en bild slut så är den slut. Jag tycker om den tanken, att något kan ta slut och inte är evigt tillgängligt. 

När någon vill köpa en bild direkt av Malin har hon gjort fotoböcker som hon lånar ut. Det blir helt enkelt en annan känsla att kolla på papper än på skärm. Upplagorna bokför hon i en bok, något som hon lärde sig av Jill.
– Jag tänkte inte så mycket på det när jag började … Det var alltid självklart. Visst är det lite knöligt att hålla reda på vilka bilder jag säljer, men det är viktigt i mitt arbete. Jag skriver upp alla bilder som lämnar mig, inklusive de jag ger bort. 

Oktoberdimman lättar, solen speglar sig i Katarinahissen och en man kommer rullande
på en bräda som på beställning.

Naturligt ljus

Malin jobbar helst med naturligt ljus och går igång på att aldrig riktigt veta vad som kommer att hända.
– Ljuset ändrar sig alltid och kräver kreativa lösningar. Jag letar hela tiden efter det befintliga. Kanske är det för att jag inte är så intresserad av att pynta och puffa, men lägger ner desto mera tid på att hitta den rätta vinkeln. Känslan måste vara äkta.

Sommaren inte är Malins tid. Hon föredrar hösten och vintern med det vackert grådisiga och de murriga färgerna. När tillfälle erbjuds ägnar sig Malin åt en annan passion: att fotografera mat.
– Mat är roligt. Utmaningen är att förmedla det goda, att vilja få betraktaren att sätta tänderna i rätten. Fotot ska väcka väcka smaklökarna, det ska rinna till munnen. 

Precis som i gatufotograferingen gäller det att vara snabb. Mat vissnar: såser rinner ut, det smälta smöret stelnar och grönsakerna slokar.
– Det går oftast fort när man fotar mat, bilden måste sitta ganska snart efter att maten lagts upp på fatet. Jag föredrar att fotografera vid ett fönster för att få det vackra naturliga ljuset. Det går förstås aldrig att veta säkert vilket ljus man får. Gillar unset av imperfektion. 

Vinnarbild. "Mannen i den rutiga skjortan satt inne i Kulturhuset medan jag stod utanför och såg hur Hötorgs-skraporna speglade sig i glaset". Bilden belönades med en resa till New York i Metro Global Photo Challenge.

Tankar om framtiden

Framöver hoppas Malin att jobba mer ännu mer uppdragsbaserat. Det senaste året har hon bland annat gjort en del produktfotografering, inredning och porträtt till olika företags hemsidor och utskick och därutöver ägnar hon sig åt egna projekt.

– Under ett års tid har jag fotograferat sonens hockeylag i ett försök att förstå vad det är som driver tonårskillar att träna så enormt hårt. Det tar mycket tid, men är superkul. För mig är det är viktigt med pauser från gatufotandet för att få upp inspirationen. Då är egna projekt suveräna. 

Av Magnus Fröderberg

Publicerad 2016-12-21.

Läs mer om

gatufoto Malin Jochumsen

Läs mer

FS Profilen

Kamratskap och hårt slit på bild gav guld

Prylnytt

Fujifilm X100V – skarpare och vädertätad

Hallå där

Fotosidan-skribenter håller workshop i gatufoto