Fotosidan testar
Nocticron 42,5 mm f/1,2 Asph tillhör Panasonics mest exklusiva objektiv, de som får bära Leicas namn och till det yttre ser ut som Leicas egna objektiv. Nocticron kostar därför en hel del, ungefär som Leicas billigaste egna objektiv.
Vi kan konstatera att förväntningarna som Leica-loggan medför infrias. Detta är ett objektiv för finsmakare. Men Panasonic fick faktiskt bakläxa av Leica när de presenterade den första konstruktionen av Nocticron för Leica. Därför blev objektivet ett år försenat och dyrare än vad Panasonic först tänkt sig.
Tar sikte på Klassikerna
Beteckningen ”Nocticron DG 42,5 mm f/1,2 Asph” innehåller ett flertal medvetna referenser. Om vi börjar med ”Asph” så är det Leicas sätt att ange att objektivet innehåller, i det här fallet två, asfäriskt formade linselement som bidrar till att minska de optiska felen.
Namnet ”Nocticron” är en lek med två klassiska Leica-beteckningar för maxbländare: Summicron som motsvarar f/2 och Noctilux som är idag är uppe i f/0,95. Mellan dessa finns Summilux som står får f/1,4, vilket Panasonic också kallar sin nya ljusstarka vidvinkel 12 mm f/1,4.
Med brännvidd och maxbländare tar Panasonic sikte på ett av Canons mest klassiska objektiv: 85 mm f/1,2. Nocticron ger nämligen samma bildvinkel som Canons 85:a. omvandlingsfaktorn är 2 (42,5 x 2 = 85).
En rapp fotohandlare fattar det här och framhåller givetvis att Noctricron har samma bildvinkel och maxbländare som det mycket större och dyrare Canon-objektivet. Vad handlaren då inte berättar är att Canons fyra gånger större sensor ger ett ännu kortare skärpedjup och fångar mer ljus. Nocticron ger samma skärpedjup vid f/1,2 som en 85:a gör vid f/2,4 med en småbildssensor (fullformat).
Panasonic 42,5/1,2 vid f/1,2.
Canon EF 50/1,2L vid f/1,2.
Krämig bokeh. Nocticron 42,5 mm f/1,2 är objektivet för den vill ta porträtt med snygg bakgrundsoskärpa eller som behöver ljusstyrkan för fotografering i svagt ljus. Att starka ljuskällor får citron-formade oskärpecirklar beror på mekanisk vinjettering och förekommer även hos ännu dyrare motsvarigheter. Objektivet blir mycket större om detta ska undvikas.
Ovan har vi gjort en jämförelse med en småbildskamera och ett normalobjektiv med ljusstyrka f/1,2. Småbildssensorn är cirka fyra gånger större än en Four Thirds-sensor och det innebär cirka 2 stegs kortare skärpedjup. Med andra ord krävs det dyra objektiv till en Four Thirds-sensor för att få ett lika kort skärpedjup som kan åstadkommas en kamera med större sensor och ett billigare ljussvagare objektiv. Graden av oskärpa är dock inte helt avgörande för hur tilltalande bakgrundsoskärpan (bokehn) blir. En billig optisk konstruktion kan ge en mindre lugn oskärpa, fulare kanter på oskärpecirklarna med mera. Därför är Nocticron 42,5 mm f/1,2 ett objektiv för finsmakaren som uppskattar de små kvalitetsdetaljerna.
SLUTSATS
Nocticron 42,5 mm f/1,2 är ett riktigt bra objektiv utan brister. Det har bra skärpa och kontrast redan vid f/1,2, även om det sker en tydlig förbättring med f/2 och sedan svagt bättre ända upp till f/8. Därefter sjunker skärpan igen på grund av diffraktion.
Byggkvaliteten är hög och den inbyggda bildstabiliseringen ger fler helt skarpa bilder. Distorsion och kromatisk aberration (missfärgning av konturer) märks knappt.
7 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Hur stor skillnad ett stegs ljusstyrka märks på bilderna beror på vad man fotar, det kan göra tydlig skillnad vid porträtt och om man fotar i mkt svagt ljus.
Detta är ett objektiv utan brister och som är mekaniskt påkostat. Det avspeglar sig på pris och vikt.
Skärpedjupsmässigt är Olympus 75mm f/1.8 ett närmare alternativ. Det brukar få bra omdömen i allmänhet men jag har inte sett någon direkt jämförelse med Panasonic 43.5mm f/1.2.
En jämförelse mellan fyra m4/3-objektiv med ungefär 45mm brännvidd finns här.
Där finns den jämförelse du efterlyser.
Olympus 75 1.8 är också ett väldigt skarpt objektiv, men inte lika mångsidigt då man behöver ett större avstånd till objektet då det har en markant längre brännvid, vilket kan vara problem inomhus.
Skillnaden mot 45:an är ljusstyrkan, skärpan, byggkvaliteten, fokusringen, bländarratten, stabiliseringen, och de sakerna kostar pengar, om det är värt det för dig, kan bara du svara på, för mig har det gjort att jag inte använder min 45mm, eller 75mm. Men hade jag inte fått betalt för porträtt och när jag filmar så hade det inte varit värt det. Men ett bra objektiv är det, mycket bra.
Använder man Olympus kameror och tycker 75mm är en användbar brännvidd, så är det ett utomordentligt alternativ till en rejält lägre kostnad. 45:an eller Panasonics 42,5 1.7 är två små och otroligt prisvärda objektiv om man vill ha ett mindre och kompaktare objektiv.
https://www.cameralabs.com/panasonic_leica_dg_nocticron_42-5mm_f1-2_h-ns043e/3/ Här kan du se en jämförelse mellan 45, 75 och Nocticron.
Ett litet mindre hus, men ändå med FF-sensor!
Och till ett lägre pris såklart! :)
/B
Tror också att den marknaden kan vara för snäv att få tillbaka utvecklingskostnaderna.
Zeiss skulle kunnat göra en digital Ikon men låter ju bli. Jag kan tycka att kamerautbudet var betydligt roligare innan ccd:n tog över i husen. Contax, Minolta, Leica mm. gjorde fantastiska kompakter som aldrig fick någon motsvarighet med FF.
Men, förändring är det enda konstanta i livet.