Att bygga en flyover

Nyligen åkte jag till Årstaberg och vände när jag hade en lite stund över på väg till Söder. I juni 2013 såg det ut som längst ned i det här inlägget. Fickkameran var med, så då blev det några bilder på läget:

Nu har pelerna fått sällskap en ganska lång bit. Det man bygger är en flyover, det vill säga ett sätt för tågen att korsa spår utan att få korsande tågvägar. Bygget hänger ihop med Citybanan under centrala Stockholm.

En annan skillnad som inte har med flyovern att göra är att Årsta kombiterminal fått sig en omgång. Notera portalkranen i bakgrunden som inte fanns 2013.

Man använder en ganska intressant teknik med en glidande form som skjuts framåt vartefter.

En något närmare bild.

Ny fickkamera mjuktestad: fika, kattj*vel(?), några hus på en ö och en MAN

Om man nu inte råkar få betalt för att testa och ska plöja igenom hela kameramarknaden så kan man använda kameran som man tänkt sig, efter några initiala bilder för att se så att inte allt är åt pipsvängen. I det här fallet betyder det i princip att lägga kameran i jackfickan och ta upp den när jag känner för det. Inga tegelväggar eller femtioelva brustestbilder har alltså tagits.

I det förra inlägget var det förvisso också fika, men det här är en tidigare fika. Att Ricoh GR har ett fast vidvinkelobjektiv lär vara allom känt, vilket ger lite udda proportioner om man tar bilder som nedanstående.

Helt apropå så annonseras höstsäsongens första Dagnyfika för närvarande. Det är första lördagen i månaden som gäller, det vill säga den 6:e september. Den välbekanta tiden 10:30 gäller och platsen är den likaledes välbekanta, som kan avläsas i bilden ovan.

Dagen efter ovanstående fika tog jag en kvällspromenad. Eftersom det är populärt med kattj*vlar så passade jag på när denna, som var mycket mer intresserad av ljud under blasten än mig, råkade befinna sig längs min promenadväg.

Både jag och katten testade en ny infallsvinkel.

Essingeleden till vänster på de två närmaste brobågarna och Gamla Essinge Broväg på den bortersta. Husen står på Lilla Essingen och jag på Stora Essingen.

Det gamla Luxområdet där Electrolux låg fram till strax innan millennieskiftet. Västerbron skymtar till höger om ön i bakgrunden.

Stombuss 1 i form av en MAN lämnar ändhållplatsen Essingetorget på Stora Essingen.

Samtliga bilder är obeskurna, men i den fjärde bilden städade jag bort en hop suddiga flygfän som nästan såg ut som sensordamm.

Premiärkamera på fikapremiär

I förra veckan gick höstsäsongens fikapremiär av stapeln vid Hornstull. Eftersom (sensor)storleken har betydelse, och storleksskillnaden mellan min småbildskamera och min kompaktkamera med 1/1,7"-sensor var orimlig, så hade jag besökt Scandinavian Photo veckan innan. Eftersom jag fikatestat utsnittet 28 mm tidigare kändes det som att det skulle kunna fungera, även om det nu blir 18,3 mm på grund av APS-C-sensor.

Per-Erik (t.v.) och Krister (t.h.) var där.

Och så Affe förstås, som råkade bli lite mindre skarp än tänkt.

Stephan hade också letat sig dit, liksom Claes och Peter som inte kom med på (någon vettig) bild.

Per-Erik i fokus. Tur att bilderna inte ska levereras vare sig till Stomatols reklambyrå eller närmaste stockfotobyrå, för då hade jag nog legat risigt till. Finns det någon byrå som levererar till FÖSiS - Föreningen Ökad Seriositet i Samhället? ;)

En sak som i alla fall är säker, oaktat seriositetsgrad, är att det tar en stund att komma underfund med hur kameran beter sig. Nu har jag inte nöjt mig med ett fikatest, utan kameran är även bland annat katt- och tågtestad. Risk för en fortsättning föreligger, och det kanske är lika bra med tanke på det ekande tomrummet på två månader.

Lidingöbanan 20/6-2013 - sista dagen med "Ängbyvagnar"

Det blev inte av att jag publicerade bilderna här på årsdagen, men det gjorde jag faktiskt på annat håll. Ni står säkert ut, även om jag missade lite här.

Dagen innan midsommarafton 2013 var dagen då jag köpte ett nytt teleobjektiv och den sista trafikdagen innan stängningen av Lidingöbanan för renovering/ombyggnad/modernisering/partiellt dubbelspårsbygge. En passande kombination tyckte jag och begav mig mot Ropsten efter en fika.

En av de gamla vagnarna, som förvisso moderniserades en del för 20-30 år sedan, precis innan ändstationen vid Ropsten.

Framme vid ändstationen. Notera höjdskillnaden jämfört med tunnelbanestationen uppe till vänster.  En anledning till höjden är att tanken då var att kunna dra tunnelbanan vidare på en bro över mot Lidingö, men så har det inte blivit. En intressant aspekt på Lidingöbanan är att den tills inte alltför många år sedan var klassad som järnväg. Förr gick det också godstrafik på den och det fanns en anslutning till Värtabanan, men persontrafiken har intressant nog alltid skötts med spårvagnar. Banan har alltså inte samma elsystem som den "stora" järnvägen", utan en likströmsanläggning med spänning i "spårvägs och tunnelbaneklassen" på 750 V.

Ett gammalt bomdriv, utan bom, från Åssa på Gamla Lidingöbron. En mycket vanlig modell förr. Bron var tidigare öppningsbar hade även vägtrafik innan den nya bron  stod klar och då var bommar bra att ha.

Vagnarna har nu vänt och är på väg mot Gåshaga över det rejäla huvudspannet på Gamla Lidingöbron.

Några andra vagnar på väg mot Ropsten, strax efter Torsvik, men redan omskyltade till Gåshaga.

Samma vagnar har hunnit ut på bron.

Nästa "tåg" mot Gåshaga på väg över bron.

Samma vagnar som ovan på väg mot nästa stopp vid Baggeby efter att ha passerat Torsvik. Till skillnad från idag så var det varmt och soligt, så folk njöt av solen.

Tillbaka vid Ropsten tog jag en bild över vattnet, men det var väl mycket varm dallrig luft emellan och slutartiden kunde ha varit kortare. Jag tycker dock att bilden är av visst intresse för att visa miljön med Millesgården ovanför banan.

Skrev jag att det var Lidingöbanan? ;) För övrigt är det som idag kallas för Lidingöbanan, det som kallades SSLidJ eller den södra banan. Det har funnits en "norra banan" (LiB) också, som lades ned i början av 70-talet.

En omgång vagnar står i sommarkvällen och väntar på avgång. Själv väntade jag på tunnelbanan istället, för vidare transport mot Stockholm C,  så jag gick upp en nivå.

Vagnarna lämnade Ropsten och det var sista gången jag så dessa gamla kämpar i trafik. Vid trafikdygnets slut var en lång epok över och vagnarna gick till skrot. Är det någon som tror att de nya vagnarna kommer att rulla i ordinarie trafik, om än moderniserade, år 2075? Det är den typen av tidsspann vid pratar om med dessa gamla vagnar av Ängbytyp. När banan öppnar igen, planerat framåt årsskiftet, är det tänkt att nya vagnar liknande de senast levererade till Tvärbanan ska stå för trafiken. Om några år ska banan, är det tänkt, också kopplas ihop med Spårväg City. Historien kommer tillbaka, för fram till 1967 så gick spårvagnarna från Lidingöbanan in till stan, men då till Humlegårdsgatan.

Medan kvällsljuset falnade och vallokalerna stängde

Den 25:e maj passade jag på att ta med mig kameran när jag gick och förtidsröstade i sentid. Hur man kan förtidsrösta under sista timmen innan vallokalerna stänger, kan man ju rent språkligt undra över. Fast nu har inte inlägget någon annan anknytning till den dagen, än att bilderna är tagna då. Här blir det en sådan där kontrastrerande duo, där en är i färg och en i svartvitt. Bilderna passar helt enkelt bäst så, tycker jag. För den som lyckades se det bakom det helt uppenbara med färg och svartvitt i det förrförra inlägget, så är det dock mer tveksamt om något sådant finns här.

Eftersom jag var in i Uppsala stadshus, så var jag redan nära Uppsala C, eller Resecentrum som det också kallas. Själva det gamla stationshuset har jag försökt mig på förut utan att bli nöjd, men nu gick det osedvanligt bra. Det invigdes 1866 och är ritat av SJ:s dåvarande chefsarkitekt Adolf W. Edelsvärd. En gång i tiden fanns det faktiskt en banhall över spåren. Sådant finns ju på en del håll i t ex Tyskland och England fortfarande, men i Sverige är det mest plattformstak som gäller.

Det familjedrivna Grand Hotell Hörnan från 1907 med Fyrisån i förgrunden, sett från Västra ågatan. Hotellet var en gång bland det största man kunde ta in på i Uppsala, vilket kanske inte riktigt gäller längre. Både staden och hotellen har blivit större, men här är vyn ändå ganska mycket dåtid.