Det var öde, men så kom det ett tåg till Faringe - del 1
Som en logisk fortsättning på det förra inlägget så åkte jag vidare ut mot Faringe, från Bärby där den förra bilden är tagen. Där tronar numera ett nytt stationshus utformat efter orginalet som brann ner i början av åttiotalet:
Eftersom bilen har lite högre "största tillåtna hastighet" än museitåget så smög jag runt ett tag med kameran. Det här är en del av bangården då man tittar i riktning mot Almunge:
Förutom renoverade järnvägsfordon så finns det en del som mer liknar skrot. Det här är en av de gamla manövervagnarna som fanns på Roslagsbanan innan de nuvarande som SL använder levererades:
Det finns även ett T23-lok som står på en överföringsvagn. T23 är ett Tp-lok som byggts om för normalspårsdrift, vilket SJ gjorde då man fick för många Tp-lok vartefter:
En vagn av något äldre (1896!) och tjusigare årgång, som betitlas SRJ Co 26:
Sedan gjorde jag helt om och gick bort till andra änden av bangården och där finns detta:
En gång, för länge, länge sedan, i ett land långt borta... Ok, nu kanske jag överdriver, men i alla fall så fortsatte banan ut här förr, bland annat mot Rimbo. Den som tittar på flygbilder och känner igen tecknen kan fortfarande ganska lätt följa var banan gick. Nu är det bara en stump som används för växling.
Sedan gick jag tillbaka åt andra hållet igen då tidtabellen antydde att tåget borde vara i antågande (!). Fast jag var lite tidig:
Snart hördes dock ett avlägset muller och strax uppenbarade sig tåget med föraren hängande ut ur fönstret:
I sakta mak fortsatte tåget fram och stannade med ett gnissel, tror jag, för jag minns inte riktigt. Så här såg det ut i alla fall:
För att det inte ska bli total bildchock, för att använda populärt tidningsspråk, så tar jag fortsättningen i en andra del. Välkommen åter, säger man väl?
Gonatt!
//Ewa
Tredje klassens bild låter inte kul. ;) Tack Ewa!