Zapp!

I bland vet man inte vad som sker bakom ens rygg.

Och om man känner sig lite vilsen i fenomenologin kommer Clas Svahn snart med en ny bok. Roande läsning om (o)förklarliga fenomen.

Små små vita moln...

Veckans tjänsteresa gav möjlighet till en liten studie av moln.

Tidig höst och fint väder när vi lättar från Arlanda.

Upp genom molnen.

Uppland täcks av små marängliknande molntussar.

Längre västerut är det mer jämnmulet. De stackarna bakom kanten ser ingen sol alls.

Norrut är det lite disigare, molnen speglar sig i vattnet.

Molnskuggor, små sjöar och snöiga toppar i fjärran.

Och sen var det jobb för hela slanten.

Betongblommor

I bland blir man glatt överraskad. En morgon när jag cyklade till jobbet möttes jag av den här flickan. Undrar vad hon sår där inne bland nässlorna? Kanske får vi se i vår. Eller tömmer hon bara sin askkopp?

Lite senare i veckan passerade jag en annan tös.

Hon kontemplerar små solar utanför soprummet.

Mycket fina och väl utförda båda två. Jag hoppas att de får vara kvar länge! Och håller ögonen öppna ifall det skulle dyka upp fler flickebarn längs min cykelväg.

Strålande tider? Nej inte läng(r)e?

Vi hade turen att bli bjudna på ett väldigt trevligt kalas på Alebo Pensionat i Småland. Jag hade aldrig hört talas om Alebo tidigare, men det visade sig ha varit en populär brunnsort runt sekelskiftet. I en broschyr som fanns i receptionen hittade jag en bild av reklamen från 20-talet:

Hälsokällan fanns fortfarande kvar i ett litet lusthus på gårdsplanen och vattnet smakade utmärkt. Däremot hade "pitchen" Stark Radiumhalt (som nämns tom två gånger!) en något annorlunda klang i dagens läge. Detta måste givetvis undersökas! Så vid avresan passade jag på att fylla en flaska med "Hälsovatten" och ta hem.

Åter på jobbet ställde jag upp ett jämförande test: Hälsovatten, vanlig oöppnad Ramlösa samt en flaska kranvatten direkt från diskbänken. Och så fram med mätinstrumentet.

Resultat? Ingen mätbar strålning från någon av flaskorna. Möjligen tickade det något mer från kranvattnet, men inget mätbart. Om det nu fanns radium i hälsovattnet så hade det förflyktigats under hemresan.

Det kom lite hälsovatten från ovan också, men det varade inte länge. Det var rätt behagligt efter all värme. Riktigt svenskt sommarväder till sist!

Och födelsedagsbarnet som fyllde 25 för 2:a gången lyste som en sol!

Oaxen

Oaxen är en ö som ligger på Mörkös östsida. Man kommer dit genom att köra över Mörkö och sedan ta en linfärja sista biten.

En gång i tiden bröt man kalk på Oaxen, ja faktiskt ända fram till mitten av 70-talet.

Därefter fylldes stenbrottet med färskvatten och är nu dricksvattenreservoar för dem som bor på ön. Dammen är nästan 40 meter djup och har fullkomligt klart vatten utan någon växtlighet. Konstigt nog bor det några abborrar i där, det är oklart vad de överlever på.

Hela ön är mycket sevärd. Det finns en del gamla byggnader för den som är intresserad av sådant, storslagen natur och intressanta fartyg som går i farleden in mot Södertälje och Mälaren. Det finns också en väldigt livaktig samfällighetsförening som anordnar sommarcafé på helgerna under sommarlovet, och en trevlig julmarknad. Fikat är av god klass med hembakta kakor och "Oaxensmörgås" med sill och potatis. Någon gourmetrestaurang finns det dock inte längre, den har flyttat till Stockholm, och inte heller något vindkraftverk.

Stenbrottet

Färskvattensjön, och lite av havet

Utsikt över Mörkö

Fint och klart vatten

Spår av stenbrytning