Järtecken i skyn

I dag kunde man se ett intressant ljusfenomen i Stockholm. Det var "vädersolar" i form av en regnbåge med ljusa punkter i toppen och vid sidorna. Tyvärr lyckades jag inte fotografera hela fenomenet, men här syns en liten del. Det var förvånande ljusstarkt.

På vädersolstavlan i Storkyrkan finns ett liknande fenomen beskrivet, från 1535. Förr trodde man att sådana här ljusbågar varslade om kommande händelser som krig och liknande. Det kan ju vara intressant att filosofera om vad detta kan varsla om. Bostadsmarknadens sammanbrott?

Tillägnan

Denna bild tillägnas sveriges industri (och i någon mån killarna på Ellens). Ta chansen grabbar, bättre läge än så här får ni aldrig!

Trevlig arbetsvecka önskar

Ylva

Fotoglädje

Plockade fram Canon A-1'an igen i somras. Den har liksom legat på hyllan och lockat och allteftersom jag har fotograferat med de gamla kamerorna så har suget efter att ta en runda med den ökat. Så i slutet av sommaren blev det av. Ahh vad skönt att få använda sin gamla trotjänare igen! Bara att trycka i en rulle tri-X, ratta in en lämplig exponeringstid efter situationen och knalla ut på stan. Det är visserligen bara fem år sen sist men jag inser att jag saknat detta!

Sen hem och slabba med kemin i köket och det spända ögonblicket när man öppnar dosan i sköljen och får en första glimt av resultatet. Bara en sak man inte får glömma: Den extra filmrullen i fickan!

Och här nånstans tog filmen slut... men ljuset var kvar. Attans!

Den som har rest...

skall ju ha något att berätta. Veckans resa var en smärre odysèe, först till Köln och sen vidare till Noordwijk i Holland. Kul tänkte jag, det såg ut att bli en lucka mitt i resan så kanske skulle man passa på att plocka med någon av de större kamerorna? Till sist blev bara kompakten nedpackad och lika bra var det för praktiskt taget varenda minut blev uppbokad.

En promenad på stan för att äta en sen middag i Köln blev det i alla fall. Katedralen var fantastisk, så enormt hög. Man fick känslan av att stå vid ett gigantiskt vattenfall. Men den får ni titta på på Wikipedia. Jag tittade på gatumusikanterna.

Fin trio som verkligen öste (se violinistens arm!). Orginell sättning med fiol, dragspel och bas-balaljka(?). Bra lät det i alla fall.

Den här killen hade ambitioner. Han såg lite trött ut, kanske tänkte han på hur jobbigt det skulle bli att släpa hem flygeln igen.

Jag blev förstås glad när jag såg en lådkamera i skyltfönstret.

Men titta lite närmare: Det är en attrapp! Varför göra sig mödan att tillverka en attrapp när man kan köpa äkta vara för en hundring (ja, 10 euro då)?

Dag två gav ev hygglig kollega mig skjuts till hotellet i Noordwijk efter vårt möte och jag gladde mig åt att få tid för en snabb runda i byn. Men när klockan slog 6 var det som i Askungen, alla butiker låste dörren och människorna försvann. Öde, öde var byn.

Återstod bara att klättra upp på sanddynen och titta på solnedgången och skeppen som drog bort över havet.

Vådan av att ha för bråttom

Det är kul att framkalla film. Skaffade lite kemi och lånade svärfars dosa och har nu kört ett par rullar. Det var fem år sen sist men fortfarande ser jag fram lika mycket mot "the magic moment" när man får öppna dosan och sem om hällandet, skakandet och doserandet har gett förväntat resultat.

Under sommaren hade det byggt upp en liten hög med rullar i kylen så en kväll efter jobbet fick jag hybris och bestämde mig för att köra två parallellt. Inte nog med det, en av dem var en rulle som jag tog med FED-2'an vid Parisbesöket i våras och hade sparat för att hinna öva lite innan jag gav mig på den. "Nu har jag kört fem och det har gått bra så det är bara att elda på, hur svårt kan det va? " Pyttsan. Den ena rullen blev jättefin, men Parisbilderna blev gravt överframkallade. Hela rullen ser ut som om den blivit ljusskadad, emulsionen är jämngrå och bilderna korniga. Suck!

Man får i alla fall vara glad över att funktionen lägg till bild i bloggen har börjat fungera igen. Så här kommer det som Photoshop kunde rädda:

Gissa var?

Bröllopsfotograferna jobbar hårt i Paris också. Chateau de Vincennes ligger på Metrons ändstation, precis utanför Perifiricen. Ett helt otroligt slott och gröna fina omgivningar.

Å sen var det midsommar hemma i Sväriget. De här blomstren blevväl inte så tokiga. Inget insmickrande romantiskt tjafs. Hårt korn och svärta ska det va. Lite beskärning kanske?

Och krans är fint när man dansar små grodor.

Så: Be careful out there! Stressa inte i onödan, motionera era favoritkameror flitigt och läs Alf Ryhns senaste inlägg: http://www.fotosidan.se/blogs/affes10blogg/54153.htm