Rörelseoskärpa
Har funderat en del på rörelseoskärpa på sista tiden, och hur man kan använda den på ett positivt sätt i sina bilder. Det har mest legat och molat lite i hjärnvindlingarna, men förra helgen när vi var långlediga så började tankarna närma sig ytan.
I Stockholm var det ganska blåsigt några dagar och jag intog ryggläge på soffan och tittade på björkarna utanför fönstret. Då poppade idén upp: Med lång exponering skulle stammen bli skarp men löven och kvistarna oskarpa! Måste försökas! Men det var ju fint väder så hur få tillräckligt lång exponering? Ett par sekunder måste det ju bli om löven skall hinna vispa runt tillräckligt.
Plötsligt förstod jag varför man skall ha ett gråfilter! Blev erjuden att köpa ett för ett tag sedan och sa ungefär "Pfft! vad skall jag med det till?" Nu kändes det lite surt att ha tackat nej.
Så det fick bli en alternativ lösning: Vänta tills solen gick ned och göra ett försök i skymningen i stället. Jag väntade nog lite väl länge, men blev ganska nöjd med resultatet ändå. Värt att upprepa igen vid något senare tillfälle!
Resultatet:
Stadslandskapet är väl ett slags natur det med. Frågan är om djuren är vilda eller tama...