Tågnostalgi

Claes har skrivit lite fina inlägg om amerikanska tåg . Det fick mig att tänka på en rulle svartvitt som legat framkallad men o-kopierad sedan 1986. Då åkte jag Transibiriska från Moskva, genom Mongoliet till Peking. Det var ett verkligt äventyr! Nu har jag scannat in rullen och äntligen fått se alla bilderna. Här kommer några smakprov:

I kurvan kunde man se en hel del av tåget.

Mongolisk stäpp, några hästar som betar i fjärran.

Resan tog nästan en vecka, korridoren och restaurangvagnen var platserna där alla umgicks. Detta var det kinesiska tåget och det fanns en samovar med hett vatten i ändan av vagnen. Varje vagn hade en egen konduktör. "Vår" lagade kinesisk mat på en gaslåga i sitt lilla krypin i vagnen. Det luktade underbart! Särskilt när den ryska maten i restaurangvagnen tog slut på den fjärde dagen...

Inför denna resa var jag i valet och kvalet om att köpa ett vidvinkelobjektiv, men bestämde mig i stället för en Minox kompaktkamera. Den var också rätt vidvinklig och hade dessutom fördelen att jag kunde fotografera i både färg och svartvitt samtidigt. När det sedan visade sig att man kunde köpa billig Kodak-film i Peking blev det en stor mängd färgbilder också. Så det får bli ett nytt projekt att scanna dem med...

2011-03-23 23:26   ojanson

Måste vara kul att se dem efter 25 år. Jag förstår att minnena kommer tillbaka.
Skall bli spännande att också se färgbilderna så småningom. :-)

Svar från ylva_h 2011-03-24 22:53

Tycker jag med. Det var några år sen sist...

2011-03-23 23:45   tomazon

Jag brukar hota min fru med att vi ska åka transibiriska när vi blir stora. Hon tror fortfarande att jag skämtar ;-)

Fina bilder Ylva.

Tommy

Svar från ylva_h 2011-03-24 22:54

Det är aldrig försent att ha en lycklig barndom ;-) Och med åldern har man ju bättre ekonomiska resurser. Och din fru slipper ha permanentat hår...
Nuförtiden kanske maten räcker ända fram till Mongoliet dessutom ;-)

2011-03-24 05:29   EGW

Jag förstår att det inte var Minox 8 mm kamera, eller? Deras 35 mm var verkligen läcker och smidig, jag hade själv en, fastän det stod Voigtländer på den. Till och med de små digitalkompakterna framstår som klumpiga jämfört med den.

Det där var ju en resa som många drömde om! Jag har också läst en del skildringar av den, tydligen oförglömliga minnen. Men nu kan jag berätta att jag har en bok som skildrar samma resa, fastän företagen på trampcykel under sista decenniet av 1800-talet. Jag måste bestämt skriva om den boken i min blogg. Författaren, en engelsk journalist, konstaterar i sin kommentar till boken, att denna fantastiska resa trots allt inte var så märkvärdig. För alla tre färdkamraterna kom levande hem igen, utan att förlorat vare sig armar eller ben. Så egentligen var det kanske inte så mycket att skriva om ... Det är något vist med britter av gamla skolan :-D

Svar från ylva_h 2011-03-24 23:00

Ja en 35-mm var det, jag använde den mycket och efter 15 år var den utsliten. Nu står den i skåpet och väntar på reparation. Jag har fått svägerskans, men det är en annan modell och inte riktigt samma känsla.

Skall bli kul att höra om de som cyklade sträckan, den måste du definitivt blogga om! Lite stiff upper lip också...

Jag hörde om en kille som gick hela kinesiska muren till fots och sedan gjorde en utställning med foton och konstobjekt (om jag minns rätt). Det var rätt komplicerat för stora sträckor var i dåligt skick och Kina hade just öppnat för västerlänningar att komma in så det var problem med visum och så. Undrar om man kan hitta det projektet på nätet...

2011-03-24 05:43   N Thomas Meldert

Härligt Ylva! Att se på gamla resebilder väcker minnen.

Svar från ylva_h 2011-03-24 23:01

Man får passa på att titta medans man fortfarande minns...