Kodachrome 200

1987 skulle jag och några kompisar iväg på en kanotutflykt. På vägen dit ramlade jag på två rullar Kocachrome 200 som jag tyckte verkade toppen - nu blir det inga problem med ljuset. Nä, men jag visste inte då att det nog inte var som Kodachrome 25 eller 64.

Ja, så paddlade vi då iväg.

Färger och kontrast är väl ok., men varför är tröjorna överexponerade?

Här är det rätt ok.

Ja, som sagt: något kanske man får offra med ljuskänsligheten. Väldigt liten exponeringsmarginal var det också. Och med dia hade man ju bara en chans.

En bild på syrran. Förmodligen Kodachrome med lite lägre ljuskänslighet... Oxå från 1987.

Fast det var ju kul att testa 200, blev nog ingen hit.

/Tomas

Jag har sålt alla mina gamla kameror

Ja, jag har sålt mina "analoga" kameror och jag saknar dem inte alls. Däremot har jag behållit alla mina underbara M-objektiv.

Jag menar att det var inte M-kamerorna som var  den stora grejen: det är/var objektiven. En kamera för film är ju trots allt bara en "filmhållare" och bidrar inte så mycket till bildkvaliteten. Det är ju filmen och objektivet som gör det.

Däremot har jag en digital Leica som jag kan sätta objektiven på.

Jag har fotograferat i över 50 år med kamera med film och jag kan inte tycka att det finns så många fördelar med det nuförtiden jämfört med digitalfotografi. Det är dyrt med film (om man kan få tag på den), det är dyrt att framkalla om man inte gör det själv. Diafilm verkar ännu svårare.

Ett tag saknade jag kornet i Tri-x-bilderna, men å andra sidan har jag kollat Hasselbladsnegativ - där finns inget synligt korn. Men å andra sidan en fantastisk gråskala som man kan uppnå idag med bra digital utrustning.

Det talas om "slow fotography" - vet inte riktigt vad som avses. Kan bara säga att mitt sätt att fotografera har inte ändrats nämnvärt sedan jag skaffade digital kamerautrustning. Jag tar inte 400 bilder på en dag, använder aldrig serietagning eftersom jag mest fotograferar stillastående motiv. Kanske jag tar två-tre bilder om det är en gruppbild. Lite fler om det är ett bröllop eller små barn framför sökaren.

Som sagt: jag har fortfarande en mätsökarkamera, och den har ju sina för och nackdelar.

Till sist vill jag bara vederlägga uppfattningen om att man inte kan ställa in skärpan på ett 50/1.1- objektiv med Leicas mätsökare. Det kan man visst! Inga större problem. Det här objektivet är kinesiskt och kostar mindre än tiondelen av Leitz Summilux 50/0.95. Ja, det är minst ett bländarsteg under 1.1,  men ändå.

Som ni ser är det ett minimalt skärpedjup. Möjligen att skärpan ligger lite ovanför och mitt i bilden, men det är i så fall jag som slarvat. Det kan t.o.m. vara så att autofokus kunde haft lite svårt att veta vad det skull fokusera på.. Nu kunde jag bestämma.

Sedan kan det här kinesiska objektivet ha lite hyss för sig i bakgrunden, men det är faktiskt inget som stör, jag är mycket nöjd med det trots att 50mm inte är min favoritbrännvidd.

/Tomas

Den bästa bilden 2023 är inte tagen med min bästa (dyraste) kamera!

Som sagt: tycker den här bilden är den bästa jag tagit 2023... Och den är tagen med min enklaste kamera....(!). Kanske kan ge någon (inte minst mig) en tankeställare...

Det är mycket fokus på kamerautrustning här på PS. Tyvärr (!) är det nog så att den viktigaste faktorn är fotografen. Med det sagt vill jag inte framstå som en fantastisk fotograf eller så.

Bara säga att man kan uppnå resultat utan enormt dyr kamerautrustning, beror lite på vad man fotograferar.

/Tomas

Ögonblicksbilder

Jag kan bli lite fascinerad av ögon ibland.

max 85 mm, men jag stod långt ifrån. Det är är nog 100% crop

Kodachrome 70-talet

Nytaget - en väldigt ung människa.

Mer ögon.

90 mm, väldigt förstorat

Faktiskt 35 mm, och då förstår ni att det inte är någon närbild tagen...

75 mm, naturlig storlek(!)

Ja,  vill bara säg att de flesta fotografer står för långt från sitt motiv...

/Tomas

Bilder på människor med kameror

Det är ju vanligt med bilder på kameror här på FS. Tänkte jag skulle visa lite bilder med fotografer + kamera. Det här är bilder på min far och mina systrar.

Först mina systrar:

Nästa bild visar ingen kamera.

Det är min far när vi var på en tur i fjällen - på sommaren/hösten faktiskt.

Min far med Rollieflex. Lite tunt negativ, inte så enkelt att exponera i skuggor och sol och snö med en enkel Selenmätare.

Far med M2

Syster med Leica

Mer syster + kamera

Kameran hänger med, liten och behändig.

Till sist en bild på mig själv (som jag nog visat tidigare).

Jag medger att jag varit lite priviligierad med bra fotoutrustning, och det får jag väl tacka pappa för.

Faktum är att jag aldrig behövde pröva mig fram med Instamatic eller billiga japanska kameror (numera är de inte så billiga och mycket bättre). Det var bara i början av den digitala eran som jag hade en del kameror som naturligtvis inte kunde jämföra sig med Leica/Kodachrome eller så, men det var ändå rätt kul att prova. Min första digitala småbildskamera var Canon 5D och det var en wow-upplevelse.

Jag kanske borde tillägga: bilderna är från 70-talet.

/Tomas