Jag var orättvis mot Kodachrome 200

Det var jag som klantade mig när jag skulle "skanna". Tänker inte trötta er med fler bilder. Numera är de helt ok. Kodachrome 200 är fortfarande en film som jag saknar.

Min favoritbrännvidd är inte 50 mm, men efter att ha köpt ett 50/0.95 (ja, det är inte Leitz version för +100 papp) så öppnar sig nya möjligheter.

Framför allt när det gäller det minimala skärpedjupet. Lite exempel:

Nypon

Har du inte tagit nog med bilder på löv? Säger mitt ex. Jo, men alla löv är ju olika.

Mer löv:

Jag har ett annat objektiv också som är kul, kanske mer kul än andvändbart: Ett Fisheye.

Jag var inne på COOP och kollade. Där finns mycket färger och prylar.

Det finns mycket färger inne på butiker.

Som sagt: skojigt objektiv. Ute i naturen behöver det inte märkas så mycket att det är ett fisheye.

Mer än att skärpedjupet är större..

/Tomas

Kodachrome 200

1987 skulle jag och några kompisar iväg på en kanotutflykt. På vägen dit ramlade jag på två rullar Kocachrome 200 som jag tyckte verkade toppen - nu blir det inga problem med ljuset. Nä, men jag visste inte då att det nog inte var som Kodachrome 25 eller 64.

Ja, så paddlade vi då iväg.

Färger och kontrast är väl ok., men varför är tröjorna överexponerade?

Här är det rätt ok.

Ja, som sagt: något kanske man får offra med ljuskänsligheten. Väldigt liten exponeringsmarginal var det också. Och med dia hade man ju bara en chans.

En bild på syrran. Förmodligen Kodachrome med lite lägre ljuskänslighet... Oxå från 1987.

Fast det var ju kul att testa 200, blev nog ingen hit.

/Tomas

Jag har sålt alla mina gamla kameror

Ja, jag har sålt mina "analoga" kameror och jag saknar dem inte alls. Däremot har jag behållit alla mina underbara M-objektiv.

Jag menar att det var inte M-kamerorna som var  den stora grejen: det är/var objektiven. En kamera för film är ju trots allt bara en "filmhållare" och bidrar inte så mycket till bildkvaliteten. Det är ju filmen och objektivet som gör det.

Däremot har jag en digital Leica som jag kan sätta objektiven på.

Jag har fotograferat i över 50 år med kamera med film och jag kan inte tycka att det finns så många fördelar med det nuförtiden jämfört med digitalfotografi. Det är dyrt med film (om man kan få tag på den), det är dyrt att framkalla om man inte gör det själv. Diafilm verkar ännu svårare.

Ett tag saknade jag kornet i Tri-x-bilderna, men å andra sidan har jag kollat Hasselbladsnegativ - där finns inget synligt korn. Men å andra sidan en fantastisk gråskala som man kan uppnå idag med bra digital utrustning.

Det talas om "slow fotography" - vet inte riktigt vad som avses. Kan bara säga att mitt sätt att fotografera har inte ändrats nämnvärt sedan jag skaffade digital kamerautrustning. Jag tar inte 400 bilder på en dag, använder aldrig serietagning eftersom jag mest fotograferar stillastående motiv. Kanske jag tar två-tre bilder om det är en gruppbild. Lite fler om det är ett bröllop eller små barn framför sökaren.

Som sagt: jag har fortfarande en mätsökarkamera, och den har ju sina för och nackdelar.

Till sist vill jag bara vederlägga uppfattningen om att man inte kan ställa in skärpan på ett 50/1.1- objektiv med Leicas mätsökare. Det kan man visst! Inga större problem. Det här objektivet är kinesiskt och kostar mindre än tiondelen av Leitz Summilux 50/0.95. Ja, det är minst ett bländarsteg under 1.1,  men ändå.

Som ni ser är det ett minimalt skärpedjup. Möjligen att skärpan ligger lite ovanför och mitt i bilden, men det är i så fall jag som slarvat. Det kan t.o.m. vara så att autofokus kunde haft lite svårt att veta vad det skull fokusera på.. Nu kunde jag bestämma.

Sedan kan det här kinesiska objektivet ha lite hyss för sig i bakgrunden, men det är faktiskt inget som stör, jag är mycket nöjd med det trots att 50mm inte är min favoritbrännvidd.

/Tomas