Tänk om man varit i Venedig

Ibland kan man bli lite trött på det svenska novembermörkret och brist på motiv, då kanske man tror att man skulle tagit bättre bilder om man varit i Venedig en vacker sommardag. Men är det så säkert? Det är ju lätt så att bilderna från Venedig kan bli lite vykortsliknande.

Jag tror att vårt lite färglösa och novembertråkiga Sverige kan vara lite "fostrande" för en fotograf - man får helt enkelt anstränga sig lite mer, motiv finns alltid.

Nu vill inte jag påstå att de här bilderna är några mästerverk, lampan tex. var extremt svårexponerad. Men det var bara en tanke jag hade.

Ha det så länge!

Tomas

Myror i huvudet

Makten gav mig rådet att inte börja titta för mycket på objektivavvikelser. Har man en gång börjat så är man "rökt" sedan..

Trots det så fick jag en förklaring varför mitt Canon 50/1.8 såg ut att ha skärpan i flera plan. Jag trodde jag såg i syne, men nu tror jag att det är någon slags "sfärisk abberation" - kanske.

För övrigt antagligen det mest prisvärda objektivet som Canon har. Jag tappade det i golvet från två meters höjd när jag skulle ta ner det. Jag fick skjuta in plast (!)bajonetten igen, men efter det verkar det funka som vanligt. Om det nu inte är så att linserna kommit snett och orsakar den här skärpeunderligheten.

En bild med sagda objektiv (innan jag tappade det).

Det här med "gyllene snittet"

Har ofta tyckt det verkar lite löjligt - men det finns en poäng har jag upptäckt! Man gillar sådana bilder bättre.

Tomas

Det är inte så lätt att ta naturbilder i december i Sverige när det inte finns någon snö - det mesta blir lite grått. Här lyckades jag i alla fall hitta lite färger. Men inte mycket "gyllene snitt" kanske...

Ja, bara för att få slut på "tjatet" om skorpa. Bra ändå: M2 Summaron 35/3.5

För skarpt eller överskärpt? 75/2.5