Jag har sålt alla mina gamla kameror
Ja, jag har sålt mina "analoga" kameror och jag saknar dem inte alls. Däremot har jag behållit alla mina underbara M-objektiv.
Jag menar att det var inte M-kamerorna som var den stora grejen: det är/var objektiven. En kamera för film är ju trots allt bara en "filmhållare" och bidrar inte så mycket till bildkvaliteten. Det är ju filmen och objektivet som gör det.
Däremot har jag en digital Leica som jag kan sätta objektiven på.
Jag har fotograferat i över 50 år med kamera med film och jag kan inte tycka att det finns så många fördelar med det nuförtiden jämfört med digitalfotografi. Det är dyrt med film (om man kan få tag på den), det är dyrt att framkalla om man inte gör det själv. Diafilm verkar ännu svårare.
Ett tag saknade jag kornet i Tri-x-bilderna, men å andra sidan har jag kollat Hasselbladsnegativ - där finns inget synligt korn. Men å andra sidan en fantastisk gråskala som man kan uppnå idag med bra digital utrustning.
Det talas om "slow fotography" - vet inte riktigt vad som avses. Kan bara säga att mitt sätt att fotografera har inte ändrats nämnvärt sedan jag skaffade digital kamerautrustning. Jag tar inte 400 bilder på en dag, använder aldrig serietagning eftersom jag mest fotograferar stillastående motiv. Kanske jag tar två-tre bilder om det är en gruppbild. Lite fler om det är ett bröllop eller små barn framför sökaren.
Som sagt: jag har fortfarande en mätsökarkamera, och den har ju sina för och nackdelar.
Till sist vill jag bara vederlägga uppfattningen om att man inte kan ställa in skärpan på ett 50/1.1- objektiv med Leicas mätsökare. Det kan man visst! Inga större problem. Det här objektivet är kinesiskt och kostar mindre än tiondelen av Leitz Summilux 50/0.95. Ja, det är minst ett bländarsteg under 1.1, men ändå.
Som ni ser är det ett minimalt skärpedjup. Möjligen att skärpan ligger lite ovanför och mitt i bilden, men det är i så fall jag som slarvat. Det kan t.o.m. vara så att autofokus kunde haft lite svårt att veta vad det skull fokusera på.. Nu kunde jag bestämma.
Sedan kan det här kinesiska objektivet ha lite hyss för sig i bakgrunden, men det är faktiskt inget som stör, jag är mycket nöjd med det trots att 50mm inte är min favoritbrännvidd.
/Tomas
Med vänlig hälsning/per-erik
Runt digitalfotografins tröskelpunkt 2003-2005 var jag på Kameradoktorn här i Stockholm. På turistplats på magen hängde min Leica M4.
Man tittade på den - och hävde ur sig med maliciös röst: "Det är nog bäst att du gör dig av med den där - om något år kommer du inte att kunna köpa film".
Det är alltså runt 20 år sedan, och nu BÖRJAR unga människor att fotografera med film...
/Tomas
/Tomas
//GöranR
/Tomas
B)
Men som du vet finns det tokiga samlare av Leica som fastän de aldrig kommer att ta några bilder kan betala fantasipriser för vissa kameror ur en viss serie..
Man kan säga att jag inte "hade råd", eller kanske ville sälja i tid. Jag är ju inte heller purung. Arvingarna kanske inte skulle förstå värdet.
Nu var det så att den M-kamera som jag vet funkade eftersom jag haft den inne på service blev den som betingade det högsta auktionspriset. Att behålla de andra som jag inte använt så mycket och som jag inte visste om de funkade fullt ut kändes inte så lockande.
/Tomas