Jag började tidigt fotografera

Som sagt: jag började tidigt. Jag hade tur som hade en pappa som var halvprofessionell fotograf.

Här fotograferar jag min mor. Jag är väl 4-5 år. Det betyder 1954-55

Några år senare fick jag låna pappas Rolliflex (6x6) ut på en fisketur med morfar. Hur jag lyckades med exponeringen vet jag inte och skärpan är väl inte 100, men rätt ok bild.

Han fick upp laxen tills slut.

Lite bilder från Uppsala och 70-talet: jag har nog visat dem förut.

Undrar vad han tittar på, oftast är det ju damen som kollar i skyltfönster.

Lägg märke till busskylten - inte lätt att se den

Luthagen - Uppsalas Övre Östermalm

Kommer ni ihåg telefonkioskerna? Fråga era barn.

1970-talet som sagt. Inte säkert att det var bättre förr... Kanske lite mindre oroligt. Ingen klimatångest och inget kärnvapenkrig i sikte, inte så mycket gängkriminalitet kanske. ??

Det sägs en hel del om Leica i det här forumet. Jag har undvikit ämnet. Kan bara säga att jag har fotograferat med Leica i över 50 år. Jag säger inte mer.

Leitz objektiv är väl det som håller mig kvar, liksom att Leicas kameror är SMÅ! Man orkar inte släpa runt på heffaklumpar till kameror och objektiv.

Leitz kan göra små och bra objektiv - har en del sådana till M och L-fattning.. Men det kan också kineserna göra. Två bilder:

7mm, fast det blir ca 10 mm omräknat till småbild. Leitz har inget sådant här objektiv. Deras vidvinkligaste är 18 mm.

Samma objektiv som har en närgräns på några cm.. Lite imponerande. Dessutom största bländare 2.0.

Kan göra mig lite mer nyfiken på nya objektiv än gamla....

Tomas

Gamla objektiv och nya...

Jag har förstått att det här på Fotosidan finns ett intresse för gamla objektiv och deras egenskaper (och speciella egenheter - kallas personligheter kanske..). Jag har själv objektiv från 50-60-talen som är helt ok., men som jag inte använder så mycket nuförtiden. Varför då?

Ja, jag tycker faktiskt det har hänt en del med utvecklingen av objektiv även om det inte gått lika fort som med den digitala fotografin i  övrigt - speciellt då med sensorerna.

De nyaste objektiven som ofta har tillägg som: ASPH och APO gör nog lite skillnad ändå. De kanske inte har någon speciell karaktär, men de återger ju egentligen bara verkligheten som den ser ut - på bästa möjliga sätt.

Leitz har ju nytillverkat en del gamla objektiv, som en 28/5.6 tror jag det var och tar hutlöst betalt. Fanns tidigare bara som M39-fattning. Varför då? Ja, inte vet jag. Jag har en 28/2.8 som är ett av mina bästa objektiv  (nu har jag aldrig sett bilder med den här 28/5.6).

Ett exempel med ett nytt objektiv:

Nu kanske någon säger: ja, men det mesta är ju oskarpt. Ja, men det beror på det korta skärpedjupet som i det här fallet är full glugg (allt annat är fegt som Bengan brukar säga).

Men kolla en förstoring av ögat:

Ja, det är jag som syns i ögat eftersom det är jag som är fotografen.

Nu är inte jag någon vän av absolut skärpa, ville bara visa att den finns. Det finns andra parametrar. Som t.ex. att den här bilden aldrig passerat vare sig Photoshop eller Lightroom. Den är tagen som jpg direkt ur kameran.. Kändes som om jag skulle gå in och ändra färger, kontrast och annat skulle det bara bli sämre.

För övrigt tror jag nog att även gamla objektiv har tillräckligt med skärpa, eller jag vet det. Ingen skulle väl ha upptäckt mig i hennes öga om jag inte visat det här. Och varför ska man kolla så noga?

Ett annat foto med Bladare från 60-talet. Zeiss. Inget att klaga på...

Oavsett gamla eller nya objektiv så är motivet det viktiga, och vad man gör av det. Spelar kanske mindre roll vilken kamera eller objektiv som används. Bilden är det viktiga och den behöver inte vara perfekt tekniskt sett.

/Tomas

Jag var orättvis mot Kodachrome 200

Det var jag som klantade mig när jag skulle "skanna". Tänker inte trötta er med fler bilder. Numera är de helt ok. Kodachrome 200 är fortfarande en film som jag saknar.

Min favoritbrännvidd är inte 50 mm, men efter att ha köpt ett 50/0.95 (ja, det är inte Leitz version för +100 papp) så öppnar sig nya möjligheter.

Framför allt när det gäller det minimala skärpedjupet. Lite exempel:

Nypon

Har du inte tagit nog med bilder på löv? Säger mitt ex. Jo, men alla löv är ju olika.

Mer löv:

Jag har ett annat objektiv också som är kul, kanske mer kul än andvändbart: Ett Fisheye.

Jag var inne på COOP och kollade. Där finns mycket färger och prylar.

Det finns mycket färger inne på butiker.

Som sagt: skojigt objektiv. Ute i naturen behöver det inte märkas så mycket att det är ett fisheye.

Mer än att skärpedjupet är större..

/Tomas

Kodachrome 200

1987 skulle jag och några kompisar iväg på en kanotutflykt. På vägen dit ramlade jag på två rullar Kocachrome 200 som jag tyckte verkade toppen - nu blir det inga problem med ljuset. Nä, men jag visste inte då att det nog inte var som Kodachrome 25 eller 64.

Ja, så paddlade vi då iväg.

Färger och kontrast är väl ok., men varför är tröjorna överexponerade?

Här är det rätt ok.

Ja, som sagt: något kanske man får offra med ljuskänsligheten. Väldigt liten exponeringsmarginal var det också. Och med dia hade man ju bara en chans.

En bild på syrran. Förmodligen Kodachrome med lite lägre ljuskänslighet... Oxå från 1987.

Fast det var ju kul att testa 200, blev nog ingen hit.

/Tomas

Jag har sålt alla mina gamla kameror

Ja, jag har sålt mina "analoga" kameror och jag saknar dem inte alls. Däremot har jag behållit alla mina underbara M-objektiv.

Jag menar att det var inte M-kamerorna som var  den stora grejen: det är/var objektiven. En kamera för film är ju trots allt bara en "filmhållare" och bidrar inte så mycket till bildkvaliteten. Det är ju filmen och objektivet som gör det.

Däremot har jag en digital Leica som jag kan sätta objektiven på.

Jag har fotograferat i över 50 år med kamera med film och jag kan inte tycka att det finns så många fördelar med det nuförtiden jämfört med digitalfotografi. Det är dyrt med film (om man kan få tag på den), det är dyrt att framkalla om man inte gör det själv. Diafilm verkar ännu svårare.

Ett tag saknade jag kornet i Tri-x-bilderna, men å andra sidan har jag kollat Hasselbladsnegativ - där finns inget synligt korn. Men å andra sidan en fantastisk gråskala som man kan uppnå idag med bra digital utrustning.

Det talas om "slow fotography" - vet inte riktigt vad som avses. Kan bara säga att mitt sätt att fotografera har inte ändrats nämnvärt sedan jag skaffade digital kamerautrustning. Jag tar inte 400 bilder på en dag, använder aldrig serietagning eftersom jag mest fotograferar stillastående motiv. Kanske jag tar två-tre bilder om det är en gruppbild. Lite fler om det är ett bröllop eller små barn framför sökaren.

Som sagt: jag har fortfarande en mätsökarkamera, och den har ju sina för och nackdelar.

Till sist vill jag bara vederlägga uppfattningen om att man inte kan ställa in skärpan på ett 50/1.1- objektiv med Leicas mätsökare. Det kan man visst! Inga större problem. Det här objektivet är kinesiskt och kostar mindre än tiondelen av Leitz Summilux 50/0.95. Ja, det är minst ett bländarsteg under 1.1,  men ändå.

Som ni ser är det ett minimalt skärpedjup. Möjligen att skärpan ligger lite ovanför och mitt i bilden, men det är i så fall jag som slarvat. Det kan t.o.m. vara så att autofokus kunde haft lite svårt att veta vad det skull fokusera på.. Nu kunde jag bestämma.

Sedan kan det här kinesiska objektivet ha lite hyss för sig i bakgrunden, men det är faktiskt inget som stör, jag är mycket nöjd med det trots att 50mm inte är min favoritbrännvidd.

/Tomas