Det här med att skanna svartvita negativ
Jag har skannat en hel del Kodachromedia utan problem. Jag har en dia/negativskanner med upplösning upp till 7200 dpi (vad nu det betyder - det vet inte jag). Hittills har jag aldrig behövt gå längre än upp till 3200 dpi. Skillnade mot 7200 var knappt synbar.
När det gäller svartvita negativ däremot har det visat sig svårare. Jag trodde att skannade svartvita negativ i min diaskanner skulle bli bättre än de bilder jag skannat från "riktiga" fotokopior på svartvitt silverpapper.. Men icke, de skannade pappersbilderna är fortfarande bäst.
Nu tänker jag inte redovisa någon tråkig bildjämförelse mellan dem. Kan också konstatera att en del svartvita bilder skannade i en skanner från Kjell&Co oftast inte blir så bra, var ganska billig, men ibland går de i alla fall att använda. Det brukar inte löna sig så mycket att dra in dem i PS - blir inte mycket bättre.
Så jag visar lite bilder från 1972. Har kanske ett projekt där jag tar in negativen och skannar med 7200, men hittills har jag inte orkat. 1972 var året jag köpte min M2:a tillsammans med ett 35, 50 och 90 mm.
Min syster Katarina lägger någon slags patiens...
Kommer ni ihåg telefonkioskerna?
Kommer ni ihåg tanterna? Ja, det finns några kvar tror jag, men de var vanligare förr..
Här har vi en kulturkrock 1972..
"BokVikke" var en institution i Uppsala på 70-talet. Han hade ett antikvariat på Drottninggatan, välkänd av studenter. När jag ser bilden
nu inser jag ju att jag är mycket äldre nu än han var på den här bilden.
Flip-flop fanns redan 1972
Epa var ett gammalt varuhus som inte finns längre.
Luthagen, lite "finare" stadsdel - anses det nog fortfarande...
Själv fick man bo i ett rätt spartanskt studentrum och dela kök med nio andra. Men det var faktiskt en kul och lärorik tid...
Jag kanske har laddat upp en del av de här bilderna tidigare. I så fall har ni nog glömt det, så jag försöker igen.
Ni undrar kanske varför jag inte skannar alla svartvita negativ. Ja, alla är inte så bra och det tar en djäkla tid. Ibland är det inte värt besväret.
Fast jag slänger aldrig några negativ (tar ju ingen plats, det gör ju inte bilder på hårddisken heller. Slänger aldrig något). Hårddiskutrymme kostar ju
ingenting nuförtiden..
/Tomas
Men detta att skanna svartvita negativ är lite knepigt, bland annat är det viktigt vilket skannerprogram man använder, själv kör jag med Silverfast som är ganska dyrt men bra. Det finns också en massa olika sätt att skanna negativ, man kan även skanna som färgfilm på en massa olika sätt, liksom att skanna dem som dia och vända bilden i bildbehandlingsprogrammet osv. Men när man jobbat fram ett sätt som fungerar så tycker jag att det blir bra. Med 4000 dpi och att man ser till att inte klippa vare sig högdagrar eller lågdagrar så får man med sig all information som finns i negativet tycker jag och då blir det minst lika bra som en analog kopia i de delarna.
/Tomas
Dpi är förkortningen för dots per inch och avser den upplösning Rippen, rastering image processor, som använder för att ge ordentlig kantskärpa på skriven text. Det rör sig om mycket, mycket små punkter.
Det du och Alf menar är egentligen ppi, pixels per inch alltså antalet pixlar per tum. Jag har skrivit om det i nån blogg tidigare. Men enkelt uttryckt, vill man att bilden ska stanna på skärmen får man beräkna utifrån bredden på en tänkt skärm så landar man på ett antal pixlar, och bildfilen har de pixlar den har. Ska bilden däremot till tryck, eller utskrift blir måttet ppi viktigare. För normalt offsettryck sätter man upplösningen till 300ppi, alltså 300 pixlar på en tums bredd. Har du 4000 pixlar på bredden får du alltså 4000/300 = 13,3 tum eller 33,5 cm som räcker rätt bra till en hyfsad kopia. Man behöver inte vara så decimalkorrekt när man räknar, vanlig ungefär huvudräkning går så bra. Bläckstråleskrivare brukar nöja sig med 240ppi.
Man kan också fotografera av svartvita negativ. Det finns mycket ny och bra utrustning på marknaden, och allehanda tips.
/Gunnar S
/Tomas
Jag har inte använt skannern på flera år eftersom jag helt övergått till att fotografera av allting och är på väg att skrota den. Det skannern dock var väldigt bra på var negativ färg. Med skannerns programvara följde en mängd profiler för olika filmfabrikat, och om jag inte visste vad det var för film, eller om det inte fanns lämplig profil, var det bara att prova sej fram. Färgnegativ går att fota av, men det blir rätt mycket redigering efteråt även om jag har en action i PS som gör grovjobbet.
Kul med bilder från tiden i Uppsala. Jag flyttade hit på ålderns höst för drygt tio år sedan men har aldrig studerat här.
Flip-flop, som du kallar dem, skaffade jag när jag var till sjöss i början av 60-talet. I båtarna gick de under benämningen "pissetofflor".
/Tomas
/B
/Tomas
/Tomas