Tidlös mobilbild

Är det möjligt? Kan en bild på en person försjunken i något så tidstypiskt som en mobiltelefon kännas tidlös?

Anledningen till min fundering är bilden nedan. Jag kanske är ute och cyklar men jag tycker den har en tidlös känsla över sig. Vet inte riktigt vad det är. Kanske är det något med hennes kläder, hennes hållning, frisyren möjligen. Hon hade kunnat stå där på samma plats 1975 utan att se konstig ut. Om det inte vore för mobilen då. 

Men så tänker jag så här. Vi har haft mobiler en ganska kort tid. Vi tycker de är tidsbundna. Men hur kommer det se ut på den fronten om 50 år? Man vet visserligen aldrig vilka innovationer som kommer i framtiden men tror ni inte att människan även då har en liknande mojäng med sig överallt? Vad skulle mobilen ersättas med? Själva telefonerandet kan man säkert sköta med ett chip i örat men resten då? Filmer etc. Några glasögon med inbyggda skärmar tror jag inte på. 

I ett sånt läge skulle vi ha haft mobiler rätt länge och den här bilden skulle utan vidare kunna kännas tidlös.

Det var allt för nu! /Anders J

P-vakter - Djävulens sändebud?

Få yrkesgrupper är väl så utskällda som parkeringsvakter. Det ska vara hockeydomare i så fall. Eller politiker. Jag vet folk som fullständigt går i taket bara de kommer på tal.

Men det känns lite orättvist kan jag tycka. Det är säkert så att en och annan bilist hade kunnat slippa ifrån en p-bot om parkeringsvakten hade varit smidigare. Hellre fria än fälla. Jag är övertygad om det. Och man kan definitivt bli irriterad över fullständiga ocker-priser på sina håll.

Men ett annat sätt att slippa p-bot är ju att följa parkeringsbestämmelserna. Där ingår ju exempelvis att hålla rent i korsningar och liknande så att brandbilar och bussar kommer fram. Vidare ska man inte vara ett rövhål och ställa sig på platser för rörelsehindrade. Ganska självklara grejer tycker man. Ändå ställer sig folk där. 

Den här kvinnliga vakten blev verbalt attackerad av en manlig bilist som avslutade med att trycka frukostyoghurten på vindrutan. Hon var skärrad och uppgiven. Skulle åka och tvätta av bilen.

Jag tror nog våra kära p-vakter behövs. Gatorna skulle bli ett kaos annars. Det är ett dåligt betalt jobb men ett jobb som måste göras. Jag skulle säga att de i stora stycken gör en viktig insats för att våra städer ska fungera. Cut them some slack.

Haight Ashbury Street Fair

Haight-Ashbury är ett färgstarkt område i San Francisco. Här hade Flower Power-rörelsen sitt ursprung och varje år firar området sig själv vid en stor gatumarknad; Haight Ashbury Street Fair. Jag hade förmånen att vara på plats vid årets evenemang och visar mer än gärna upp några bilder.

Musik så klart! Här experimentell psykedelisk rock med Galaxy Chamber. Scener fanns det två stycken. En i vardera ände av området. 

Många kom uppklädda efter smak och tycke. Ett kul inslag! Det var ju inte bara god smak som gällde. Vad nu det är.

Varmt var det. Så in i bomben! Det var värmebölja av sällan skådat slag. Under fyra dagar var det över 30 grader Celsius med en topp på 37 grader! MYCKET ovanligt enligt ortsbefolkningen. 

Många valde att klä sig lätt och ledigt(?).

Solhatt var nog en god idé i värmen.

Alla möjliga och omöjliga grejer fanns till försäljning. Planscher, heeling, smycken, Afrikanska statyer, mössor... You name it! Och mat. Mat, mat, mat!

Många högg in. Det grillades kött av olika slag och grilloset rullade in som San Francisco-dimma på sina håll. 

En glasspinne sitter aldrig fel!

Och på en mätt mage sitter ett glatt huvud! Då orkar man ett varv till. Många sköna karaktärer strosade runt och stämningen var toppen. Det doftade för övrigt sött överallt. Hmm. Sockervadd såg jag ingen.

Som ni ser fanns det fler fotografer på plats. Men inte så många. Det borde vara ett mecka för gatufotografer kan man tycka men de jag såg var där och fotade själva evenemanget som jag uppfattade det. Stod med zoom och fotade folk och folkhav för någon hemsida eller tidning.

Hur som helst: en kul upplevelse var det!

Det var allt för nu.

/Anders J

Rökpaus

Mitt gatufotande går på sparlåga sedan en tid. Nästan pausat. I väntan på väder och lust postar jag det här inlägget på kvinnor som också pausat. Rökpausat.

När man sitter och plöjer igenom sina bilder återkommer många motiv. Här har jag samlat ihop några av mina bilder med de gemensamma ingredienserna kvinnor+cigaretter. Man kan säkert ha åsikter om tobakens skadeverkningar osv. Jag vet till exempel att det finns gatufotogrupper på annat håll på nätet som förbjuder bilder på folk som röker. Jag gick med i en sådan och det första jag gör är att posta en bild på en rökare! Jag hade glömt. Postade bilden i flera grupper samtidigt. Så kan det gå. :)

Hur som helst så fotar jag gärna folk som blossar. Tycker det blir bra på bild.

Sista bilden är väl ingen rökpaus per definition men den fick vara med ändå.

Det var allt för nu! / Anders

En gatufotograf slår underifrån.

Är det inte så? Man jobbar med små medel. Man knallar omkring med en liten kamera och tar bilder på folk som potentiellt kan bli arg på en. Huga. Försöker att inte märkas. Långt ifrån statusen ackrediterade pressfotografer åtnjuter. Långt ifrån den flashiga utrustning fågelfotografer stoltserar med. Vi försöker göra mycket med litet. Sympatiskt tycker jag. Här följer några bilder som bara väldigt löst anknyter till min ingress. Underifrånperspektivet nämligen. Jag befann mig i somras i ett köpcentrum där det fanns gångbroar med gröna glasgolv. När ljuset föll in blev det intressanta siluetter sett underifrån. Jag klämde av ett antal bilder varav jag visar några här.

Det var allt för nu.

/Anders