Den här bloggen handlar om bilder på människor. Folk på gator och trottoarer. Trottoarfolket. Gatufoto helt enkelt. Kanske smyger sig även lite annat in. Därav "och det övriga".

Den osynlige gatufotografen

Det finns så många tankar om hur en bra gatufotobild ser ut och vad som överhuvudtaget är gatufoto. En sådan idé är att man som fotograf ska vara som en fluga på väggen. Inte bli sedd. Men allvarligt talat; alltid är det väl någon jäkel som ser en!

Jag har för övrigt läst rätt mycket i Jackie Higgins bok "The World Atlas of Street Photography" (som jag fick av Oscar Hagelberg, tack igen!) och det är ganska befriande. Där finns massvis med exempel på bilder och projekt som jag inte ens skulle klassa som gatufoto innan jag började läsa. Folk som poserar, bilder på husfasader, anonym folkmassa vid Marcusplatsen etc, etc. En intressant bok som jag rekommenderar. Det är rätt skönt att släppa ned axlarna lite och inse att vår älskade genre kan generera bilder med stor bredd. Bilder som överraskar! Sedan behöver man ju inte nödvändigtvis tycka om allt. 

Det var allt för nu!

/Anders

Inlagt 2018-07-01 12:38 | Läst 2935 ggr. | Permalink

"Man behöver inte läsa så mycket heller.. ut och fota det du vill ! Tycker det oftast blir väldigt bra, det behövs inte en massa 'regelverk'.. Kör eget race, utan att gå efter vad andra har gjort/gör! Hälsn!"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Man behöver inte läsa så mycket heller.. ut och fota det du vill ! Tycker det oftast blir väldigt bra, det behövs inte en massa 'regelverk'.. Kör eget race, utan att gå efter vad andra har gjort/gör!
Hälsn!
Svar från tezmon 2018-07-01 19:17
Det ena utesluter inte det andra som jag ser det. Klart man fotar det man vill, finns inget annat. Men att läsa om en fotogenre man gillar är bara naturligt. Vore snarast märkligt att vara intresserad av något och sedan inte vilja förkovra sig. / Anders
ehrsa 2018-07-01 19:31
Det jag menar är att man kanske styrs för mycket av vad andra tidigare har gjort och glömmer sina egna idéer.. så kallat gatufoto blir väldigt likriktat då och det kan bli rätt tråkigt, har jag upptäckt! Men vad som är tråkigt är ju subjektivt så klart.. Att 'bilda' sig är så klart alltid bra..
Hälsn!
Svar från tezmon 2018-07-01 19:51
En sådan risk finns såklart. Det är nog precis som med musik eller vilken konstform som helst. En del bryter ny mark (Miles Davis, Pablo Picasso, osv) och de flesta andra förvaltar traditionen. Men självklart bör man försöka ha en egen upptäckarlusta intakt. /Anders
Det viktigaste är ju inte att bli sedd/upptäckt innan bilden tas. Och jag tror att ofta så syns man faktiskt inte.

Vad gäller Jackie Higgins bok så vet jag att den inte ses med blida ögon bland en hel del etablerade gatufotografer just för att genren luckras upp om man skulle acceptera vad den menar är gatufoto. Till slut så betyder begreppet gatufoto inte mycket alls. Personligen så tycker jag att det vore synd. Jag har boken men i vanlig ordning så jag har inte prioriterat tid till sitta ned och läsa den i detalj. Jag tror nog att din uppfattning om vad som är gatufoto nog var mer "korrekt" innan du tog del av boken. :-)

I årets Street London (www.streetlondon.co.uk) så är temat typ "gatufotografins gränser" som förmodligen kommer att handla om vad gatufoto är och när det slutar vara gatufoto. Kan bli intressant. Får kanske lov att skriva nåt om hur tankarna gick där senare i sommar.

Mvh
Fredrik
Svar från tezmon 2018-07-01 19:21
Nja jag tror inte min inställning till vad gatufoto är har förändrats nämnvärt egentligen. Men det är alltid intressant att ta del av andra uppfattningar. Boken sluggar vilt emot gängse uppfattningar vilket jag finner uppfriskande. Men jag förstår att boken är omstridd. /Anders
Benganbus 2018-07-01 21:20
Fredrik!
Vore såklart intressant att höra litet om Street London!
/B
Jag förstår inte riktigt varför gatufotografin är så behäftad med regler och diskussioner om hur det ska vara. För egen del får det mig att lite tappa lusten. Men jag undrar vad det beror på. Det är ändå den tekniskt enklaste genren, allt som behövs är disciplin, lite frimodighet och vilken kamera som helst. Skönt om inte allt ser ut på samma sätt. Klart att man märks. Jag är rätt säker på att jag syns, och jag tycker inte ens att det är önskvärt att inte göra det. Det gäller bara att vara på plats med en gnutta självklarhet och självsäkerhet, inte tänka att man måste smyga.
Frekeman 2018-07-01 15:51
Att inte märkas/synas medför ju att du som fotograf inte påverkar scenen och det är många som tycker att frånvaro av påverkan är önskvärt i gatufoto. Rent praktiskt så undviker jag att slösa en massa tid på att förklara vad jag gör och kanske behöva argumentera med subjekten i mina bilder. Föredrar att ta fler foton istället.

Anledningen till något slags regelverk eller riktlinjer för gatufoto är att man vet vad som menas och att man kan föra en vettig diskussion kring bilder utifrån en gemensam förståelse för genren. Om termen gatufoto börjar att rymma typer av fotografi såsom exempelvis gatumode, poserande och arrangerade scener så förlorar själva ordet gatufoto sin beskrivande styrka. Man kanske då måste hitta på ett nytt ord för bilder som historiskt sett har varit utan påverkan, icke-poserade och tagna i det allmänna rummet. Det tycker jag vore synd.

Mvh
Fredrik
Svar från tezmon 2018-07-01 19:44
En gissning är att gatufotografin överlappar andra genrer som dokumentärfoto och porträttfoto. Man vill väl försöka definiera vad som är vad. Sedan tycker en del att detta är viktigt medan andra tycker det är oviktigt och diskussionerna är igång. Det positiva är att det kan vara kul med diskussioner bara man inte tar det så himla allvarligt. Man har inte nödvändigtvis "rätt" bara för att man råkar tycka någonting. /Anders
MattiasL 2018-07-01 22:39
Så kan det nog vara.