Färgfilm återuppväckt

Film som lagrats i frysen kan hålla sig nästan hur länge som helst. Åldrandet liksom stannar upp. Om man inte har den i frysen, åldras den mer om den har hög ISO. Så vad sägs om en film med ISO 25 som lagrats i frysen i 30 år? Jag köpte en Kodak Ektar 25 för ungefär 30 år sedan. Den filmtypen tillverkas tyvärr inte längre. Finns bara ISO 100, numera. Utgångsdatum stämplat på förpackningen är 12/1995.

Jag valde att framkalla den själv. Första gången i mitt liv jag framkallat färgfilm C41. Men det är egentligen inte speciellt annorlunda än vanlig svartvit framkallning. Bara att man kör med högre temperatur (som man löser med en Sous-vide i en plastbalja). 
Men att redigera de inscannade negativen sedan i datorn är lite mer jobb. Det måste jag bli bättre på. Särskilt färgbalansen.

Jag och min fru gav oss iväg till ett naturreservat vid Vättern. Jag fotade panorama som jag tänkte stitcha ihop i antingen Capture One Pro eller Affinity Photo. Det visade sig svårt av någon anledning. Inget av de vanliga sätten funkade. Som tur var gick det att stitcha manuellt i Affinity Photo. Man skapar en nytt dokument och "lyfter in" de ingående bilderna och gör masker för varje bild. Faktiskt lättare att göra ändå det låter. 

Tyvärr bara 5 bilder med 50mm-objektivet (stående, med en del överlapp), så det räckte inte riktigt till XPAN-format (65x24). För det krävs 6 stående bilder med ca en tredjedels överlapp.
Men det blev en bild med ganska mycket högre upplösning än om jag bara skulle tagit den här bilden med t.ex. ett 24mm eller vad det kan motsvara. 

Jag tog naturligtvis ett porträtt av min fru också. Hon fastnar fortfarande på film, verkar det som. Även färgfilm. Hon fyller år idag. Grattis!


Så nu vet vi att det inte är något problem att plocka fram en 30 år gammal film och fota. Man behöver inte kompensera för åldern på något sätt, varken exponering eller framkallning.

Medium format look: Brenizer igen - på film

För några år sedan skrev jag här på bloggen om Brenizer-metoden, dvs att stitcha flera bilder med kort skärpedjup, gärna som ett multi-raders panorama. Syftet är att få en slags "mellanformats-look." Jag har sedan dess drömt om att göra det med inscannade bilder tagna med en analog kamera. Förutom looken, ger det också en bild med mycket högre upplösning än vad en 35 mm-film annars kan ge. Men det är lite av en utmaning. Jag har försökt flera gånger, utan att det blivit speciellt bra. Av flera anledningar. Gör man det på frihand med en kamera utan motor/winder är det lätt att man flyttar kameran lite åt fel håll när man drar fram filmen. Jag köpte faktiskt en winder till min Olympus OM3 Ti just av den anledningen. Men det är förstås bättre att sätta kameran på ett stativ och med diverse tillbehör på stativhuvudet. Då får man mer exakt förflyttning och dessutom undviker man viss parallax mellan varje bild vilket annars gör det svårt för programvaran att stitcha ihop bilderna. När jag nu utökat utrustningen med just sånt, och dessutom ännu en gång drabbats av måste-fota-film-igen-sjukan och gått och köpt en Leica M6 TTL (från 1998 i mint-condition - suck, gick inte att stå emot...) var det dags att försöka igen.

Nedanstående bild är alltså baserat på 8 bilder tagna med min M6'a och ett Summilux 50mm f1.4 (med full bländaröppning, så klart) på Fujifilm Neopan Acros som jag haft i frysen några år. Inte den nya Acros II, utan originalet. Framkallad i D76, scannad med min Nikon D850 med en AF Micro Nikkor 60mm 2.8 + Nikon ES-2. Att stitcha ihop dem med Capture One Pro gick däremot inte så bra, det blir bara flammigt och konstigt. Men jag blev riktigt impad av Affinity Photo. Den svalde alla bilderna utan gnäll och utan att jag ens behövde crop'a bort ramen runt varje inscannad bild - den maskar bort allt sånt automatiskt. Jag genererade ut en negativ Tiff-bild från Affinity Photo som jag sedan redigerade i Capture One Pro. Jag tycker resultatet blev ganska bra. Det enda jag inte gillade med Affinity Photo var att det inte går att välja projektion när man stitchar panorama, men det sägs på nätet att det alltid blir sfäriskt, vilket borde bli bra i det här fallet. Men tyvärr blir det lite väl mycket distortion. Som tur är kan man i Affinity Photo typ fixa det någorlunda i efterhand. Dock inte helt lätt att få det perfekt för mig som nybörjare, så jag fick nöja mig så här.

Film

Bländare 1.2 är skumt.

Det blir liksom inte skarpt alls. Men ändå lite.

Bländare 2 eller 2.8 funkar bättre.

Hur får man in bilderna i datorn nuförtiden? undrade Erik på bilden ovan. Ja, min gamla filmscanner gav upp så fort jag försökte använda den. Så jag tog helt enkelt och fotograferade av negativen med min Nikon D810 med ett 60 mm macroobjektiv med en diaduplikatortillsats. Rätt bra resultat, faktiskt. Lite pilligt att få det rakt och så bara. Byggde en liten negativhållare av ett par diaramar. Men man slipper vänta på scannern, som är jätte långsam i hög upplösning. Men det bästa är att man kan redigera en RAW-fil i Lightroom precis som vanligt. Fast vissa reglage blir lite tvärtom eftersom man måste vända negativbilden till positiv.