Macro i fokus

Macro-foto är kul. Men också svårt. Skärpedjupet är pyttelitet. Man kan naturligtvis blända ner för att öka skärpedjupet lite grann, men det kostar i antingen lång slutartid eller  hög ISO och brus, eller i värsta fall sämre skärpa p.g.a. diffraction.

En ny teknik som kommit brukar kallas focus-stacking. För den som inte känner till tekniken så är det helt enkelt en sammansättning (merge)  av många bilder med olika avståndsinställning (eller t.o.m olika avstånd) för att åstadkomma större skärpedjup. Man kan använda det både för macro,  men också för landskapsbilder om man vill ha något väldigt nära i förgrunden och samtidigt ha t.ex. berg skarpa i bakgrunden.

Jag har länge tänkte att jag borde testa det. Jag har sett så fantastiska bilder på insekter framför allt och läst reportage om foto-entusiaster som i princip bara håller på det. När jag läste om Nikon D850 att den hade stöd inbyggt för att automatiskt ta flera bilder med olika så blev jag sugen på att testa focus-stacking redan innan jag har fått min D850. Eftersom min Nikon D810 har lämnat mig (för inbyte hos Rajala) kunde jag inte använda mitt 105 mm macro-objektiv heller. Så jag testar med min Fuji XE-2 och ett gammalt manuellt Olympus-objektiv 100mm f/2.0 och en gammal mellanring, och adapter (ingen speed booster) förstås. Det kan väl knappast gå. Eller? Med stativ så kanske.

Eftersom det är höst så blir det svampar som blir motivet. Funkar inte med stativ. Kameran måste ligga ner i lorten och kanske en liten pinne under objektivet för att få rätt vinkel. Nu får vi se vad programvaran Zerene Stacker och Helicon Focus som jag laddat ner för utvärdering går för. 

Jag testar först med Helicon Focus och sedan Zerene Stacker. Den senare vinner nog med den här:

Det här var kul. Det kommer att bli fler sådana bilder.

Men nu ska jag gå och steka kantareller.

Speed booster

För ett år sedan köpte jag en gammal Olympus OM 3Ti. Jättekul att fota analogt igen. Att få ställa in skärpan manuellt ger en speciell känsla åt fotograferandet. Själva processen att ta en bild är ju en del av min foto-hobby. Det handlar ju inte bara om resultatet - själva bilden. Att manuellt ställa in både tid och bländare - ingen automatik är också kul. Enkla kameror utan en massa modes och automatik, menyer mm. är befriande. Men det finns en del av processen som ibland kan bli lite jobbig. Den var det normala då, men som jag kanske glömt bort. Efter att man tagit slut på rullen måste man framkalla rullen. Kul? ja, ganska, men det tar tid. Sen efter att filmen torkat, ska den scannas. Jag använder min Nikon D810 och ett 60mm macro-objektiv med en dia-duplikator på för att göra det. Det går snabbt att ta en bild, men det är ganska mycket pill runt det hela innan man fått in alla bilder i datorn, beskurit dem mm. Ganska tröttsamt efter ett tag. Resultatet blir inte alltid så bra heller.

Men en sak är kul med den gamla kameran. Objektiven! Jag började med en 50/1.2 och en 28/2. Men det finns fullt med gamla fina OM-objektiv på ebay, tradera, KEH, fotosidan köp/sälj mfl. Ibland hittar man ett riktigt riktigt kul objektiv, som t.ex. det helt fantastiska 100/2. Men ska man leka med såna måste man fundera på om det är kul att vänta på att se resultatet först efter allt jobb med framkallning och scanning. 

Lösningen är att köpa en spegellös digitalkamera och en adapter. Sony har i princip den enda kameran (A7-serien) med "full frame"-sensor som är intressant. Gillar man inte Sony A7 finns det adaptrar till kameror med mindre sensor också. Men då får man den sk. crop-faktorn. Vidvinkelobjektivet blir inte så vidvinkligt längre. Men teleobjektivet kanske blir roligare, eftersom det blir en mindre bildvinkel och därmed "som-om" det var ett längre objektiv.

Men det finns ett annat alternativ. En sk. "speed booster"-adapter (eller focal-reducer) till en spegellös digitalkamera med mindre sensor, t.ex. M43 eller APS-C-storlek. Då finns det fler kameror att välja på. En sådan adapter är i princip som motsatsen till en tele-converter. Istället för 1.4x eller 2.0x är den t.ex. 0.71x. Då "slipper" man att den sk. "crop-faktorn" (vanligen 1.5x eller 1.6x) som blir p.g.a. den mindre sensorn. Ett 100mm objektiv blir då ett 71mm objektiv och behåller därmed nästan samma bildvinkel som objektivet har i original. Nästan, eftersom 71mm*1.5 är 106,5mm.

Men eftersom ljusstyrkan/bländartalet som står på objektivet är kvoten mellan brännvidden och öppningsdiametern (t.ex. 50mm med öppningsdiameter 35 mm har bländare 1.4=50/35) blir också ljusstyrkan förändrad (precis som med en tele-converter). Så ett 100/2 blir ett 71mm bländare 1.4, men en "speed booster" på 0.71x. Och mitt 50/1.2 blir ett 35/0.85! Det är därför det heter "speed booster". Man får ungefär ett bländarsteg ljusstarkare objektiv.

En fördel med APS-C är också att man kan växla mellan en vanlig adapter och en speed booster. Varje objektiv får på så sätt två olika brännvidder.

Så här är vi nu. Alla gamla OM-objektiv kan användas på en APC-C-kamera. I mitt fall blev det den utgående Fuji X-E2, som såldes ut billigt. Kameran är väldigt lik min Fuji X100T, fast med objektivfatting. Speed booster-adaptern är en Metabones Speed Booster Ultra. Den är den bästa på marknaden, men klart dyrare är de konkurrenter som finns. Man kan t.ex. justera infinity-läget (vilket jag behövde göra). Resultatet blir riktigt bra. Man kan tycka att det är dumt att stoppa in linser mellan objektiv och kamera - att det (som en tele-converter) skulle bli sämre skärpa. Men ja, kanske det blir så (jämfört med en Sony A7, t.ex.), men eftersom man utnyttjar hela bilden istället för att beskära behåller man ju objektivets upplösning bättre. Fler linser inuti ett objektiv behöver ju heller inte bli sämre än ett objektiv med färre linser inuti. Det gäller bara att det är bra kvalitet på linserna. En speed booster är också lite mindre än en adapter som inte har linser.

På bilden syns ett 21/2. Det är ett objektiv som f.ö. egentligen inte är kompatibelt med Metabones Speed Boostern. Jag behövde modifiera det en aning. Många av Olympus OM-objektiv har en lite "fläns" av någon anledning. Om den sticker ut för långt kan den skada linsen på speed boostern. På 21/2 är det så. Jag köpte därför en lös objekttivfattning från ett trasigt objektiv på ebay, som jag modiferade (bröt av flänsen) och bytte helt enkelt ut fattingen på mitt objektiv (lite trixig, men youtube är din vän). Originalfattningen har jag sparat. På en del objekt är flänsen så liten att den inte är något problem, t.ex. på mitt 28/2: