Stockholmsvinter
Det lär väl inte ha undgått någon att vi har fått lite varmare vintrar. Visst hade vi varmvintrar även förr här i Stockholm - jag minns flera vintrar på 1970-talet när det var så varmt att blommor lockades fram i december - men vi hade även rejält kalla vintrar.
I januari 1982 berättar bildarkivet att det var en drömvinter för Stockholmsförhållanden. Mycket snö, och framför allt vackert liggande snö - till och med inne i centrala staden. Det är inte ofta som det är förhållanden av det här slaget i Stockholm.
Sippa och jag gjorde en lång promenad från Kristineberg åt Brommahållet, genom centrala staden, och ut till Djurgården och Valdemarsudde på andra sidan. Vi njöt av promenaden, och Stockholm visade sig från sin allra soligaste och mest leende sida:
All snö som man plogade upp i stan tippade man bara i Riddarfjärden. För att det inte skulle bildas en jättestor snö och isklump som riskerade att ligga kvar långt in på sommaren, körde man runt med bogserbåten Örjan - gemenligen kallad Sörjan
Till och med ett så fult hus som gamla Cirkus på Djurgården blir till ett sagoslott i stora snömängder och släpljus
Lantlig idyll?
Sippa har slagit upp huvan - det biter lite i öronen
Salut med toppluvan - fotografen tycker att det är häftigt...
Danvikshemmet i fonden - pampigt så att det förslår. Det sägs att i början av förra seklet tog ryska flottan på besök miste, och sköt stor salut i tron att det var Kungliga Slottet
Svartvitt blir bra när man använder film - så för dom gamla stötarna, och för alla nya unga analogentusiaster, kan det meddelas att filmen var Ilford FP 4 efter ISO 64, finkornsframkallad i utspädd Ilford Perceptol som engångsframkallare. Båda finns att köpa fortfarande i dag...
Och den med tippningen vid Riddarfjärden minner om en tid då snö inte ansågs vara miljöfarligt avfall. "Sörjan" hade jag missat helt.
-----
Jag blev sååååå nostalgisk ända till jag mindes hur vi hade det på Gotland. Allt yrde igen. En morron skottade jag femtio meters utfartsväg med halvmeters snö, vände mig om och den var igensnöad. Jag gick tillbaka, lyckades få bilen att ta sig genom det igensnöade, och så in och duscha. Efter det ställde vi bilarna ute vid vägen och sicksackade själva mellan drivorna på gården.
Din återhållna nostalgi påminner mig om en gammal vän från ungdomen som jag nyligen hade på besök. Vi kollade förstås på dia från gamla tider - bland annat gnistrande vackra vinterbilder. Under det att jag uttryckte min känsla för detta, snörpte hon på munnen och sade; "...gör sig bäst från insidan av fönstret!"
Sedan är begreppet "överexponera" inte riktigt korrekt (det leder tanken helt fel) - eftersom en svartvits films känslighet, inom ett visst intervall, är en produkt av kombinationen film/framkallning, alltså varierande. Här har jag nyttjat en lägre känslighet än den rekommenderade, och balanserat upp det med framkallningen. Avsikten är att utöka tonomfånget vilket ju är ett starkt önskemål när det gäller sol och nysnö.
Jo - jag undervisar gärna, dels eftersom jag tror att jag är till hjälp, dels för att jag besitter den bakgrund och de kunskaper som erfordras:
https://www.fotosidan.se/blogs/syntax/fotografen-sjalv-2.htm
När jag anger att jag har tillämpat en lägre känslighet och att jag har framkallat i utspädd Perceptol som engångsframkallare, så har jag givit alla upplysningar för att läsa ut att det handlar just om "kompenserande framkallning" (framgår även av Ilfords datablad).
När du sedan tycker att jag skall vara glad att "några vill kommentera" - så är läget sådant att så många vill göra det att jag inte behöver styra pennan efter den saken.
/MA
Det är lite märkligt det där med resultatet av dina försök. Jag tycker att meningen med en hobby är att göra saker - inte att slippa göra saker. Kanske dom måste entusiasmeras lite mer...?
Minns den vintern väl i sthlm. Bla gick min hund bort efter 12 år tsm och sorgen utagerades i fjällen. Taxi vägrade ta hunden i bilen till bagarmossen jag hade inte körkort då
/N
Sippa var min hustru, livskamrat och allra bästa vän i nästan 50 år. Vi gjorde som vi lovade - höll ihop tills att... ja du vet.
Gammal teknik kan ibland hävda sig väl - bara man har kläm på den.
Det är svårt att exponera och framkalla i så här hårt ljus. Men har man läst sin Ansel Adam kan man bemästra landskap som detta. Du får med beröm godkänt.
Fin vinterdag som numera är sällsynt, speciellt här nere.
Ha dagen
Bob
/Bengan
Behjälplig assistent: Contax RTS med Zeiss Planar 1,4/50mm T*
Den vintern reste jag och fru A omkring i B.C, sen med Greyhound ner till Florida.
- hawk
Din vinter i British Columbia var väl både ock kan jag tro. Jag skrotade omkring där genom dal och över fjäll året 1990, och har en del bra material på Kodachrome 25 av den fantastiska naturen. Skall väl försöka samla ihop till en blogg framöver.
Det är oerhört frestande att hoppa från tak ner i snödrivor. När jag gjorde det som liten stukade jag foten illa. Fick åka till sjukhus med världens klumpfot, där den stygga farbror doktorn slet och drog i den. jag skrek som en stucken gris... :-)
Visst är det kul personligen att få god respons - men jag tycker att det är speciellt kul att lite klassisk svartvit landskapsfotografi vinner sådant gillande!
Jag tänkte att detta borde falla dig i smaken. Vi har ju båda varit med då det var svartvitt på allvar inom fotografin.