Stockholms medeltid del 2
När jag väl hade lyckats ta mig in på utgrävningsområdet - det vill säga kollrat bort den vakt av modell sovjetisk politruk som jag nämnde i förra bloggen, genomförde jag under två dagar en ganska ordentlig dokumentation. En aspekt som fascinerade skolpojken inom mig var skeletten på Helgeandshusets kyrkogård.
Det verkar lite trångt på den kyrkogården, men det var det nog överlag i det medeltida Stockholm
Det som verkligen sticker ut när man konfronteras med dessa gamla stockholmare är den fantastiska tandstatusen – i stort sett felfria tänder. Ändå var det nästan bara mindre bemedlat folk som begravdes här - och jag tror inte att dom borstade tänderna. En förklaring är säkert den mycket hårdtuggade mat man åt. Det befrämjade en hög stimulansbelastning av tänderna och en hög salivproduktion med fin sköljningseffekt. Sedan fanns det överhuvudet inget socker i kosten - ens att få tag på, för enkelt folk inne i staden.
Annat var det uppe på slottet. Där satt kung Gustav I (Wasa) och snaskade på godis nära nog dagligen, sötsaker som han beställde upp från apoteket (troligen just från apoteket Morianen som man hittade grunderna ifrån här). Han var mycket begiven på sådant, och det fick han så småningom ångra. Hans kranium i Uppsala Domkyrka visar massiva kariesangrepp och långt gångna inflammatoriska processer med nedbrytning av tandbenet. Inte att undra på att han var svårt folkilsken på gamla dagar - hans plågor måste ha varit betydande.
______________________________________________________________
Ett av kranierna skiljde ut sig ganska rejält. Jag undrar hur denna person såg ut i livet? Som en apa?
___________________________________________________________
Slutligen då, angående Gustav Wasa - så här ser hans kranium ut. Man ser att bara ett fåtal tänder finns kvar, och man ser den häpnadsväckande stora nedbrytningen av tandbenet. Vilka plågor! Det är inte alltid man har fördel av att vara kung
Vakten hade väl ett viktigt uppdrag, att hålla borta borta allmänt nyfikna och skådelystna. Första intrycket av dig var nog seriös besökare, fotograf med proffsig attityd och proffsig utrustning, enklast att släppa igenom.
Man kan ofta se skillnad på mäns och kvinnors kranier. Männens ögonhålor ser ut som skärmen på en tjock-TV, rektangulära med rundade hörn, kvinnors är rundare. Om det stämmer även på personen med starkt bakåtlutande panna var hon en kvinna.
Generellt tycker jag att de som begravts i vigd jord ska få ligga kvar. Om nåt annat intresse tar över så anser jag att de ska återbegravas i vigd jord.
Jag håller med dig om hantering av avlidna. Jag antar att skeletten återbegravdes någonstans - Medeltidsmuseet borde kunna ge besked. När jag besökte museet strax efter öppnandet, fanns det emellertid ett kranium utställt i slänten vid stadsmuren. Lite osmaklig tycker jag.
Konstig att bara jag har uppmärksammat saken - dom borde väl ände haft någon osteolog som översiktligt kollade materialet?
Läste även ditt förra inlägg om utgrävningen och jag är gammal nog att minnas, att det blev uppståndelse när de första fynden gjordes (ja, inte uppståndelse i någon religiös mening, även om de ju fann många skelett). Och att det blev ett stort arbete för arkeologerna.
Mycket intressant att se dina bilder. De är ett bevis på hur viktigt (och roligt) det är att dokumentera vissa händelser, för efter några år är det ingen som minns hur det såg ut innan eller under tiden utgrävningen pågick.
För två år sedan gjordes en arkeologisk utgrävning i ”min” stad, Karlskrona. Det var en gammal kritpipsfabrik som hade legat på den fastigheten under 1700- talet och som nu grävdes fram. Jag följde arbetet och var där två-tre gånger i veckan under de drygt två månader arbetet pågick. Det blev en hel del foton tagna. Första gången jag var där frågade jag arkeologerna om det var OK att jag fotade och även om jag fick lägga ut bilderna på min (dåvarande) hemsida. Det fick jag så gärna göra.
Eftersom jag var där så ofta blev vi ju även lite bekanta, arkeologerna och jag, och jag fick mycket information om vad det hittat sedan jag var där senast. De hade även guidade visningar en gång i veckan för allmänheten och de var välbesökta och uppskattade (dock max 40 besökare pga covid).
Förutom mängder av kritpipor och delar av desamma hittades en hel del annat också, sådant som hört till hushållet på 1700-1800- talet. Jag tyckte det var oerhört intressant att följa arbetet och är glad över att ha alla mina bilder som minne.
Så jag kan mycket väl förstå, att du är glad över dina bildminnen, som ju även gläder fler här på FS.
Mvh Christina
Visst är det spännande med en arkeologisk utgrävning - man vet ju inte från början vad man kommer att stå inför. Hela inramningen är ju fantasieggande.
Kul att jag lyckades förmedla hur spännande det faktiskt var.
Utgrävningar är alltid intressanta och drar igång fantasin.
Minns när det var utgrävningar i Uppsala och det visades på TV. Var i både min och TV barndom, då stod arkeolog högts upp på min önskelista över framtida yrken. Fast den drömmen ändrades med åren.
Visst är det fantasieggande att det ibland strax under markytan ligger en helt annan värld och vilar.
Det är tyvärr något som vi aldrig riktigt kan gå iland med i egentlig bemärkelse - det går ju inte att dra de döda upp ur garvarna, för att fråga hur det egentligen var.
Det finns säkert dokumentation på hela utgrävningen och vad som skedde med skeletten.
Mvh
Bengt
Jo - säkert kan man få besked på Medeltidsmuseum. Jag utgår ifrån att det har skett en åtebegravning under övliga former.
Hälsningar Lena
Buspojkar och busflickor bruka bejaka sådana metoder... :-)