Stadens form
Vad är egentligen skillnaden på en gatufotograf och en stadsflanör med kamera i hand? Som gammal flanör på stan som har nött sulorna åtskilligt under åren, tror jag att det handlar om att att stadsflanören vill ta in själva helheten - stadens morfologi.
Gatufotografen å sin sida är mera en situationsfotograf som fokuserar på dom som uppträder på gatan - stadsrummet blir då som en underordnad amfiteater i bakgrunden.
Stadsflanören ser alltså saken lite tvärt om gentemot gatufotografen - stadsrummet blir det viktiga och människorna som uppträder där blir ofta till staffagefigurer, om dom inte tilldrar sig speciell uppmärksamhet.
_____________________________
Här befinner jag mig i Kungsträdgården i juni 1975. Det var en underbart vacker sommardag - en sådan dag som man kan få för sig att det är högre makters gåva till stadsflanören.
Det såg lite annorlunda ut då. En liten återblick i det förgångna visar att förändringen nästan är total.
Restaurang Sju Sekel. Ett smäckigt bygge från firandet av Stockholm 700 år, men trivseln var det inget fel på - och minsann, man fick göra reklam för vissa goda drycker
Mata duvorna? Mja - jag undrar om det inte är annat som drar...
Små detaljer kan göra stor skillnad för det allmänna utseendet. Här har man lagt bassängens vattenyta lite högre än omgivningen. Det ger ett "maritimt" intryck
Många gånger fäster blicken vid någon detalj. Paret som kommer gående emot mig ser avspänt lyckliga ut. Hur blev det med den fortsatta vandringen? Det är ju nästan 50 år sedan. En sådan junidag som denna måste ju framtiden te sig rak och självklar...
Lite riviera över den här bilden. Arkitekterna Sven Backström Leif Reinius ler i sin himmel. PK-huset var nybyggt vid den här tiden
Här brukade jag ofta sitta med pipan i hand och kolla in folklivet. I Kungsträdgården befann man sig i stadens hjärta. En vänlig öppningsreplik - och man hade ofta ett trevligt samtal på gång
När schackpjäserna började flyttas var engagemanget från publiken på mycket hög nivå. De goda råden viskades nog så diskret, men de surrade i luften hela tiden... Att vinna i schack i Kungsträdgården var en intellektuell, och framför allt en mental storprestation
Definitionen av flanerande och flanören är fortfarande uppe till utvärdering i världen. Begreppet är gammalt och förekom före att kameran kom till. En viktig ingrediens är att det är tänkande varelser som observerar samverkan mellan stad och individer. Samt därvid bygger ett kunnande som kan delges i konst eller litteratur.
Jag tycker dina bilder fyller del av gatufoto och flanerande.
Speciellt bilden med damen som har fötterna på bordet och den äldre mannen som kontrasterar mot den de yngre med tydliga ”man- spread”. Typisk gatufoto med samverkan mellan människa och stadsmiljö.
Mycket bra bilder.
Ha det väl
Bob
Jag kommer ihåg att tanten liknade Julia Caesar, en kvinnotyp jag alltid har varit svag för.
Kul att du noterade det där med "prydligt och rent" - för mig är det tydligt att det var något som även fanns i tidsandan.
Själv upplevde jag 1970-talet lite som en brytningstid i klädsel. Den ny frisläpptheten trängde på, medan det gamla ännu gjorde sig påmint.
Övriga bilder fina att titta på! Vältagna, propra bilder med välklädda, propra personer i bild.
Sju sekel var lite hafsigt men iallafall genomtänkt ända ner i underjorden. Då Apple skulle bygga butik där var stadens fäder och mödrar så smickrade över att företaget kunde tänka sig att bygga i Stockholm att dom helt tappade koncepterna och var beredda på att acceptera långt värre dumheter än Sju Sekel.
Jo - staden var påtagligt proper denna vackra junidag för så länge sedan. Storstaden Stockholm uppvisade många gånger ett lite småstadsaktigt intryck dåförtiden.
När det gäller omständigheterna runt Apple så håller jag verkligen med dig!
Mvh Bengt.