Provokatören
Mina Stockholmspromenader gick ofta längs Skeppsbron i gamla tider. Den här gången, i september 1975, har jag kommit fram till kajen under slottet. Det är uppståndelse när jag närmar mig - här håller nämligen PROVOKATÖREN hov. Han har inget speciellt budskap eller så - han har bara kommit för att sätta lite fart på högvakten, för att roa sig.
Egentligen känner jag lite beundran inför hans kapacitet att driva den saken. De till soldater utklädda långhåriga pojkarna håller alldeles på att bryta samman. Vaktchefen har dragit sin pistol och har avtryckarfingret inne i bygeln (!). Situationen är inte helt ofarlig. Jag har själv gått högvakt och vet att man har två lösa skott överst i magasinet - därefter skarpt.
Provokatören drar sig mysande tillbaka och lämnar ett förvirrat gäng pojkar bakom sig.
_______________________________________________
Provokationsnivån på max - stor show!
Här upptäcker provokatören slutligen att han blir fotograferad. Det är då som han med ett litet skratt sticker iväg.
Vad det hela egentligen handlade om? Vete tusan... Provokatören gav inga upplysningar, och högvakten var inte på konversabelt humör
Jag tror man gjorde en polisanmälan som det inte blev nå't av!
Numera e jag klokare och lugnare när jag passerar Logårdstrappan! :) ;)
/B
Skämt åsido, det går många liknande historier. Högvakten kunde vara mycket lättprovocerad - men den här rabulisten som jag stötte på klarade man inte av.
Sceneriet återanvändes i filmen "Tillsammans" en lätt skruvad story om kollektivboendet 1970-tal.
Minns också vagt en Ströyerteckning där en vpl står med en kpist som var fastkedjad vid Slottet. Den syftade på en händelse där någon tagit vaktens kpist ifrån honom.
Jag tyckte nog att den här vaktchefen överreagerade lite. När jag gick högvakt hade vi tre eskaleringsnivåer: Fingret på bygeln, fingret i bygeln, avlossande av de två lösa skotten.
Den här provokatören verkade ofarlig - men man vet ju inte. Historien med den snodda kpisten som du nämner, gjorde högvakten skjutbenägen.
Hälsningar Lena
Jag har alls inte specialiserat mig på gatufoto - men när jag var yngre var jag en flitig stadsflanör. Småningom under det sena 1980-talet, var jag verksam som antikvarie vid Stockholms stadsmuseum.
I det stillsamma och fredliga Stockholm på 1970-talet, tyckt jag att denna händelse som jag sprang in i var lite häftig.
Påminner ju mycket om världsläget idag runt om i världen på ett sätt.
Glad påsk :)
Kul att du noterade det där med sydstataren. Jag hade väl intrycket att det var en allmänt motvalls-gubbe. Sedan var han ju uppenbart vältränad, så man visste inte vad som skulle hända...
Denne man hade ett ego som lätt överflyglade dom tre.
1975 var det väl omodernt med bomber och mannen troligen "bara" ute för att provocera. Men inte desto mindre svårhanterlig. Det gick väl inte att utesluta att han var påtänd. Vad hade han i bagen och i fickorna och vad var det för nåt i bältet? Sydstatsflaggen visste väl nån knappt var det var på den tiden, men udda i alla fall.
En sån här situation kan lätt spåra ur. Sverige hade valt metoden att "förhandla" i stället för att skjuta bl a vid Norrmalmstorgsdranmat 1973. Men om mannen gjort ett utfall och skjutvapen eller bajonett använts hade blodvite uppstått, i sämsta fall med dödlig utgång. Tragiskt för honom och hans familj. Högvakten hade väl så småningom dömts för att ha utövat omotiverat övervåld.
Kallt jobbat att plåta situationen och göra det så bra!
Jag ramlade in mitt i saken, och vet inte hur det började. Jag har ju inte här på detta forum velat problematisera - men mannen var uppenbart farlig. Dom unga grabbarna i högvakten var lite rädda. Han rörde sig som ett kattdjur, och man ser tydligt i bild hur vältränad han är.
I unga år hade jag en påtaglig fysisk oräddhet, jag utgick ifrån att jag alltid skulle komma ner på fötterna. Från fallskärmsjägarskolan var jag utbildad av landets främsta närstridsexperter. Det får som följd att jag i sådana situationer som denna är fullständigt avspänd - och det smittar ofta av sig.
Det verkade som att jag hade en högst pacificerande inverkan på läget. Om du tittar på sista bilden när han får syn på mig. Kolla in hans blick. Han tittade först snabbt rakt på mig, sedan vände han blicken tillbaka på vaktchefen. Det var lite som att: "Jaha´ru, du är den sorten". Det var då som han valde att sticka iväg med ett litet skratt.
Hoppas att jag har rätat ut några frågetecken - och att det inte verkar för skrytigt.
Du räddade nog situationen, men han ser dock ganska ofarligt ut, så de riktade vapen på nära håll mot honom känns märkligt, i alla fall när man ser hans kroppsspråk.
I början på 70-talet jobbade jag i Stockholm på Skånska Banken några veckor.
På helgen tittade jag på staden och kom förbi slottet. På borggården fanns vaktstyrkans lokaler och utanför på gården hade man ställt upp många kpistar i flera rader. Ingen soldat syntes till.
Jag hade min Praktica Super TL med 50 mm Domiplan och skulle precis fotografera kpistarna som förgrund mot slottet.
Jag var kanske lite för nära vapnen, så några av vaktstyrkan rusade ut och skrek "Hallt!" så att det ekade på gården!
Jag hann inte ta någon bild utan tog mig snabbt därifrån.
Glad Påsk! Wolfgang
Hur farlig han verkligen var, får vi aldrig veta. I den andra bilden har han greppat antennen till vaktchefens kommunikationsradio. Ett mycket farligt beteende.
På grund av publiceringen på detta forum valde jag som sagt att inte problematisera saken, utan mest försöka visa det bildmässiga. Måns H. här ovanför hade lite för skarp blick för att riktigt gå på det.
Jag har saknat dina utmärkta gatubilder. Hoppas att du vill publicera dig här på FS.
Jo - jag valde ju även den bilden som puffbild. Här i detta forum tyckte jag ändå att en serie var på sin plats, då jag hade en sådan på hand.